Lina

Jag var så himla laddad inför visningen häromdagen, jag hade skärskådat planritningen och var så himla nöjd. Enda felet var väl egentligen de där tre trapporna utan hiss.. Och gällande just planritningen och hur lägenheten var i grunden kan jag inte klaga något, det var en helt perfekt lägenhet åt vår familj. Den var lagom stor och de rum som vi vill ha rätt små var små till fördel för de andra rummen, det fanns gott om förvaring och utrymme i alla rum och det var en fin, stor balkong, tyvärr med lite småtrist utsikt men inget direkt värre än vi har nu. Tilläggas ska att det här var en lägenhet i bostadsbolaget som är ett bolag som jag alltid litat på och sett som ett mått på kvalitet, ni vet, som IKEA liksom, sådär lagom kvalitet för priset och lika för alla ungefär, inte massa fusk och spel bakom kulisserna. Oj vad fel jag har haft, eller i alla fall har nu.

Det hade bott en äldre man i lägenheten (säkert först ett äldre par, och nu hade nog mannen också dött, men det sas inte rakt ut) och lägenheten var i mycket slitet och sunkigt skick. En del saker, som köksluckorna, var välbevarade men ändå från 70-talet och inte så roliga, detsamma med garderobsdörrar och liknande. Vi hörde oss för lite om vad som kunde tänkas bli tillfixat och vi fick svaret att "På grund av det ekonomiska läget nu så hyr vi ut i befintligt skick, vi fixar inget alls, men vi kan tänka oss att tillhandahålla material som tapeter och så om ni gör arbetet". Say whut? Denna policy har de alltså haft i över ett och ett halvt år och det där ekonomiska läget som han nämner är inte alls finanskrisen utan helt enkelt bostadsbristen som gör att de KAN skita i att fixa sina lägenheter, folk hyr till dyra priser ändå!

I ett av rummen var plastgolvet otroooooligt sunkigt (ska jag tillägga att nästan hela vår nuvarande lägenhet är fiskbensparkett...) och vi fick veta att "ja, om ni gör ALLT annat så måååste vi väl byta mattan, men vi tar INTE bort de tre obeskrivligt fula och oförklarliga raderna med rosa klinkers längs med fönsterväggen, som även finns i vardagsrummet".

Alla tapeterna (förutom kanske köket som bara var enkel, vitmålad strukturtapet) var väldigt gamla och fula (bruna, mycket struktur, 70-tal) och i vissa fall var de jätteslitna. De har alltså tänkt sig att de som flyttar in där ska riva ner strukturtapeter som suttit sen 70-talet och sen tapetsera en hel jävla lägenhet på nästan 72 kvadrat ÅT bostadsbolaget, för det är ju bara de som tjänar på det sen när man flyttar. Utöver det så skulle även hyran höjas eftersom badrummet renoverats upp till skälig standard... man tycker att det åtminstone kunde kvittas mot att resten av lägenheten var i asdåligt skick, men nej.

Kvartersvärden som var där och visade oss var väldigt kritisk till det han hade att säga oss men det var ändå så det var och fanns inget att göra åt det. Han sa att de förändringarna som bostadsbolaget gjort var det sämsta som hänt dem som kvartersvärdar någonsin, nu hade inte bostadsbolaget några målare eller dylikt anställda längre så det fanns typ inte ens möjlighet att få saker fixade ALLS. Och det är egentligen först under de senaste åren som ALLA bostadsbolagets lägenheter alltid är uthyrda, de har aldrig en tom lägenhet ståendes och när vi kollade häromdagen så har de endast FEM lägenheter i göteborg ute att sökas internt (alla lägenheter går internt först). Så för bostadsbolaget har det aldrig gått bättre, för de boende har det nog aldrig varit sämre.

jag är skitbesviken på bostadsbolaget och också på de som styr bostadspolitiken i det här landet som inte får tillräckligt mycket byggt! Vi som hyr bostad är ju i en jävla sits nu. Vi har dock kommit fram till att vi får inget bättre än den lägenheten vi har idag förrän vi köper så vi ska bestämma oss för att bo kvar och verkligen komma i riktig ordning (vi har ju alltid tänkt att vi snart ska flytta) istället för att gå på visningar hela tiden. Om man räknar bort idioter till grannar i tvättstugan och alldeles för dyr hyra för storleken så har vi faktiskt en toppenlägenhet. Men jag är ändå arg. Tänk på alla dem som INTE har en toppenlägenhet att falla tillbaks på. Ska de få hyra äckliga ruckel för flera tusen i månaden? Vilket land var det vi bodde i nu igen?

Det är/har varit en stor dag för oss idag, en händelserik dag. Först har jag passat annan mammas barn tidigt tidigt på morgonen, nästan mitt i natten, lite bisarrt men ändå sant.

Sen har Elsa blivit fotograferad i klassisk skolfoto-stil. Det är öppna förskolan som erbjuder skolfotografering (fast inte gruppbild utan bara enskilda) för oss som har små som ändå inte går på dagis än :) Elsa var JÄTTEDUKTIG och fotografen var en riktigt duktig barnfotograf. Elsa kan ju ändå vara lite blyg i konstiga situationer och hon sitter inte jättegärna still, men jag satte henne på lådan (inte ens ett ryggstöd, jag var rädd, Elsa har ju bara kunnat sitta normalt i två månader eller knappt ens det) och fotografen fick henne omedelbums att skina upp i ett leende. Det tog bara två sekunder ungefär, sen tyckte fotografen att hon fått nog med bilder. Skönt, för de som var innan oss var där inne under en gråtande kvart och fick inte ett enda bra kort taget.....

Och i eftermiddag ska vi hela lilla familjen gå och titta på en lägenhet. Vi har ju varit på typ fem lägenhetsvisningar eller något sedan vi flyttade in där vi bor nu men vi har inte nöjt oss en enda gång. Denna gången bådar det rätt gott men man vet ju aldrig. Vi gillar vår nuvarande lägenhet men den är lite för liten, lite för dyr och så är det inte helt positivt att bo i privat regi, det sköts inte riktigt på samma sätt. Visningen vi ska på idag är i bostadsbolaget, med samma kvartersvärd som jag haft tidigare, 7 kvadratmeter större och dryga 1100 billigare varje månad! Enda nackdelen med just lägenheten på pappret (men dock en stor) är att det är ett antal trappor utan hiss... men det är mest jobbigt flytt-tekniskt, gällande vardagen så blir det ju lättare och lättare i och med att Elsa blir bättre på att gå i trappor hela tiden. Men vi får väl se. Jag kan ju knappt gå upp till grannen (som bor lika många trappor upp tror jag) utan att hosta blod i flera minuter efteråt, så vi får väl se om jag ens klarar visningen. Skitigt ska det tydligen vara också, för de renoverar badrummet. Och det är ju ett jäkla plus, tänk att flytta in i en lägenhet med ett badrum som i stort sett inte är använt av någon annan alls... vilken hyreslägenhetslyx :D

jaja, hur det går får ni kanske veta senare, kanske inte. :)

Klockan är tio över tolv och vi har allaredan varit duktiga. Allt vanligt såsom frukost och sånt är såklart anvhandlat, men vi har också borrat och skruvat upp en mörkläggningsrullgardin i Elsas rum så nu när hon ligger och sover är det aaaalldeles mörkt och mysigt. På dagarna behöver hon det egentligen inte eftersom hon är van att sova i ett ljust rum då, men på kvällen och tidiga morgonen kommer det vara toppen. Den passade perfekt och är superfin (ja för att vara en rullgardin).

Sen när Elsiepels vaknar så ska vi till backaplan och inhandla en passande sele till hennes vagn (japps, det kommer med trotsåldern, igår fick jag för allra första gången spänna fast henne i vagnen, och ska jag göra det igen vill jag ha en bättre sele som hon är rörligare i) samt handla lite mat och fylla på vårt förråd av plugg och skruv. Låter kanske inte som något toppenroligt men det känns faktiskt som det ska bli skitkul. Vet ni varför? Jo för det är superfint väder! Då är allt ljuvligt!

Idag matade jag förresten Elsa för första gången på balkongen, eftersom hon älskar balkongen och det var så fint väder. Hon fick gröt och vatten och jag fick varm choklad i min fina, nya blomkopp. Det gör vi nog dock inte om i första taget, snacka om att hon var distraherad. Hon grät typ när de som gick förbi oss försvann så hon inte såg dem längre, hon följde alla bilar och motorcyklar med blicken (försök att stoppa in en sked gröt då!) och försökte jag få henne att sitta rätt så blev hon skitarg.

Temperament har hon så det räcker och blir över men extra kroppsfett har lite mindre av :) Så går det när ätande inte är en prioriterad syssla :)

(igår när vi kom hem från en underbar dag i slottskogen med Icka och Gus så tryckte hon förvisso i sig sju stycken majskrokar mellan mina skedar med mat, men det var inte förrän jag såg att den femte var blodig som jag fattade att det nog kliade som bara satan i hennes stackars tandkött och att det var därför hon tryckte in dem och gnuggade med dem i en sån rasande fart. 11 tänder and counting är det ju nu. )

ledord pratar man om ibland så något borde det väl vara bra för. Mitt ledord just nu: nä, jag orkar inte. Typ: jag borde svara på det där mailet.... nä, jag orkar inte. Jag borde ringa och kolla upp det där... nä, jag orkar inte.

Skönt. Just nu i alla fall. Mindre skönt när jag måste ta tag i allt. Men just nu, orkar jag inte.

Nu vet vi vad det är som felas den lilla, de som vet har talat och jag gråter inombords. Det är två-års-trots. TVÅ-ÅRS-TROTS! Hon fyllde ju ett år alldeles nyss? Men tydligen så kan vissa barn vara väldigt tidiga med att komma in i the terrible twos, och tydligen är vårt barn ett sånt och tydligen var jag också det. Så nu är alltså min lilla tjej som inte ens med ett mirakels hjälp kan formulera sina behov till en uttalad mening inne i en känslostorm utan dess like. Hon HATAR mig och hon HATAR allt annat. Det finns vissa saker hon fortfarande tycker är roliga dock, att titta på foton av sig själv, att sjunga och dansa samt att träffa andra barn. Idag var vi på rytmik så hon var rätt så glad. Att ha henne hemma hela eftermiddagen nu ser jag INTE fram emot men hennes farmor kommer klockan fem så det är ju inte så lång tid i alla fall.

Det här är så otroligt jobbigt för mig (speciellt som hon blir lilla finelsan när hennes pappa kommer hem och niger och tackar och bockar och krumbuktar sig som aldrig förr (ja nu överdriver jag)) men bara tanken på hur jobbigt det måste vara för HENNE får mig att stanna upp. Tänk på stackars tjejen som inte fattar varför hon är så överspänd och arg på allt.

Mamma sa uppmuntrande att det blir inte bättre. Inte förrän hon är tre. Men det blir kanske inte så mycket värre heller. Hon gav mig lite exempel från min egen barndom då jag varit så trotsig att mamma tyckt att jag likagärna kunnat få springa rakt ut i gatan eller sådär. Jag kan tänka mig att man kan bli sådär trött på riktigt ilskna små trotsbarn, även om man såklart älskar dom till döds. En av mammorna på rytmiken sa att det blir nog inte bättre förrän tonåren och då blir det värre igen och så fortsätter det. Bråket som aldrig tar slut.

Och nu säger Oprah på tv att moderskapet är världens svåraste jobb. Ja tjena. Min lillis. Hon ska ju vara glad jämt väl?

Och som grädde på moset så har jag börjat försöka äta rosenrot för att få tillbaks lite av mig själv, att vara lite piggare och på bättre humör. Och vad händer då? Jag bara gråter och sover. Så jag sökte runt lite på nätet och tydligen så finns det vissa som upplever sån här effekt av just rosenrot. Min plan är egentligen att försöka fortsätta ta tabletterna över helgen för att se, men jag vet inte om jag orkar. Igårkväll somnade jag knall fall klockan 22 (jag brukar lägga mig vid tolv-ett snarare) och väcktes klockan 7 imorse. Det är NIO timmar. Jag var urtrött. Jag är urtrött nu. Vad ska jag nu försöka mig på? Jag hoppades verkligen på rosenroten.

icka: Elsa kommer säkert tycka det är skitkul imorgon, jag ser fram emot det som tusan! Om det är fint väder tänkte jag att jag kunde ta med mig lite fika och så, så kan vi kanske ha en liten mini-picnic med de små busarna.

Mormor: tack för ditt samtal, du är så himla snäll! Jag har dock oftast min mobil avstängd nuförtiden, jag hinner liksom inte med den, och jag lyckas aldrig prioritera att ringa upp heller. Så man får oftast ringa hem för att nå mig, eller så når man mig oftast inte alls faktiskt, tyvärr. (eller nej, inte alls tyvärr, det är skönt att inte bli nådd heeela tiden). Men jag har tänkt maila eller ringa dig och se om vi kan ses någon dag? maila eller ring! :)

Är det något fel på skitungen min? Hon är helt jävla förjävlig för tillfället. Jag vill inte vara hemma. Jag vill typ inte vara en sekund med henne.  Jag som brukade älska att vara hemma med henne. Hon bara tar i från tårna och skriker det högsta (både volym och tonart) jag någonsin hört så fort allt inte går som hon vill. Det innefattar alltså när man ska mata, byta blöja, hjälpa henne, ta något förbjudet från henne, klä på henne, ge henne något, sätta henne, lägga henne, ställa henne, låta henne vara, inte låta henne vara. Dvs hon skriker hela tiden. Just nu gråter hon som besatt för att hon inte är stark nog att lyfta en hel ikea-kasse med tvätt. Och då menar jag inte gnäller utan verkligen skriiiiiiikgrråter.
Och så kissar hon dåligt och bajsar minst två gånger om dagen (hon bajsade alltid bara en gång förut) och så matvägrar hon. Hon blir vansinnig och formar sina små händer till knytnävar och viftar med dem om man ens försöker mata henne.
Och så petar hon sig själv i ögonen, typ hela tiden, jätteläskigt.

Nu är hon arg för att jag har en arm, hon försöker ta loss den.

Jag har lagt Elsa för en tidig tupplur idag med målet att hon ska sova två gånger och på så sätt orka vara uppe lite längre. Detta eftersom jag och Elsa ska åka till Elsas mormor och leka med henne, morfar, morbror Hampus och kusin Vilmer ikväll. Min mamma kommer hem från jobbet halv sex ungefär och Elsa brukar matas och läggas vid sju. Ger inte så mycket umgängestid eftersom jag isf skulle vara tvungen att åka vid halv sju ungefär. Så hon får  vara vaken till åtta idag i alla fall.

Så nu sitter jag framför tvn och försöker skriva klart mitt cv. Det MÅSTE bli klart nu. I helgen är det tänkt att jag ska lyckas anmäla mig till arbetsförmedlingen på nätet så jag kan gå dit i veckan och anmäla mig på riktigt. Under tiden jag (inte) skriver så går det reklam på tvn. Och typ hälften av alla reklamer är för olika sorters shotar och yoghurtar för magen. Actimel och pro-något och bla bla. Vad är grejen? Funkar inte våra magar längre? Jag fattar inget. Bara jag låter bli att äta två ton vitt bröd och håller mig någorlunda ifrån att bara äta godis så funkar min mage fint. Jag blir lite uppsvälld av vete och mjölk, men då skulle jag väl hellre sluta med det än att köpa massa yoghurt för magen?

Det känns som om 2000-talets innesjukdom definitivt är mjölkmagen, maguppsvullenhet osv. It's the new migrän typ. Skönt. Hoppas jag slipper få migrän nu då :)

Jag har förstått nu att väldigt mycket är kontroversiellt. Eller ja, det har jag väl vetat men blivit påmind om. Jag brukar undvika att skriva för mycket om kontroversiella saker på bloggen just för att jag vet ju inte exakt vem som läser bloggen (jag har ju faktiskt sisådär 20 unika läsare om dagen... haha! Men ärligt talat så vet jag kanske vilka 10 av dem är, så de andra kan ju vara vem som helst som vill mig illa). Och även de som jag vet läser bloggen och som är vänner eller bekanta vet jag inte hur de ställer sig till allt knasigt jag hittar på i livet. Dock ska man ju vara ärlig och öppen med det man tror på och det vill ju även jag kunna vara, speciellt som jag tror att det är praktiskt taget omöjligt för framtida chefer inom socialtjänsten att googla fram min blogg (mest baserat på att de flesta enhetschefer inom offentlig sektor knappt vet hur man mailar).

Men varför är det så himla mycket som är så jävla kontroversiellt egentligen? Som att en tjej inte rakar sig under armarna. Varför blir folk arga för det? Eller för att man låter sin son ha på sig klänning och kjol hemma om han vill det? (sen borde en pojke kunna ha klänning och kjol även till dagis men där förstår jag att folk kan börja tycka till om saker och ting, tydligen blir barn mobbade redan på dagis numera).

Borde det inte vara mer kontroversiellt, avskyvärt och skäl att beskylla kvinnor för att vara dåliga mammor att folk faktiskt genomgår ingrepp, blir sövda och riskerar livet för att förändra sitt utseende än att man helt enkelt skiter i att raka sina armhålor? Men det är det inte! Att operera in saker, plocka ut saker och ändra utseendet på saker med sin kropp är mer accepterat i dagens samhälle än att helt enkelt behålla sitt helt naturliga, medfödda kroppshår.

Ska vi inte alla börja erkänna våra kontroversiella hemligheter? Faktiskt börja säga vad vi tycker och tänker?

Jag tror inte folk ser mig som jättekontroversiell, speciellt inte om de inte känner mig så väl. Jag ser helt normal ut och gillar rätt normala saker och lever i en rätt normal familjekonstellation. Jag känner mig inte speciellt konstig heller.
Men jag rakar inte benen och har inte gjort det på sisådär sju år kanske. Jag är vegetarian, och än värre jag "tvingar" min dotter att bli vegetarian (ja det kan ju folk gå igång på så det står härliga till.). Vi använder tygblöjor till vår dotter, och vi använder inte ens rispapper i dem för jag tycker det verkar irritera Elsas hud. Jag har använt menskopp men fick problem av den så nu använder jag andra naturliga lösningar istället för att förstöra jorden med superabsorbenter och irritera mig själv med superblekta plastiga produkter. Jag har en piercing i septum (skiljeväggen i näsan) och det verkar folk tycka är helt sjukt om man är en blond rätt "vanlig" tjej, så till den milda grad konstigt att man faktiskt har rätt att gå fram till henne på krogen och dra i den för att testa om den är riktig. Behöver jag tillägga att jag sällan har den numera? Jag är rätt extrem feminist (även om det ordet känns så sjukt uttjatat) och tror inte på könsskillnader och önskar att uppfostra Elsa som en människa och inte som en flicka. Häromdagen glömde jag mig till och med och sa " kom igen nu killen" till henne, men det är nog mest för att alla andra alltid tror att hon är en kille för att hon inte är så himla puttenuttig och rosa jämt, hon är en vildis!

Sen finns det väl massa annat också som folk säkert tycker är kontroversiellt. Som att jag försöker laga all mat till Elsa själv och att jag tycker att man faktiskt är en bättre förälder om man lagar sin egen barnmat, i alla fall mestadels. Många verkar bli provocerade av att jag gärna plockar upp Elsa och tröstar henne om hon gör sig illa. Det kan jag tycka är lustigt, men det är faktiskt så att man tydligen ska skita lite i sina barn för att accepteras helt. Jag daltar gärna lite med Elsa också, jag låter henne inte stå på huvudet i onödan för att hon ska "lära sig" för det kommer hon göra förr eller senare ändå. Jag tycker folk som börjar ge sina bebisar smakportioner innan fyra månaders ålder är totalgalna, men det verkar bli vanligare och vanligare att man ska börja småfuska med att pressa i de små liven pureer redan vid tre månaders ålder. Samtidigt ska man må dåligt om man inte kan amma sitt barn för alltid. Elsa HELammades tills hon var åtta dagar, sen fick hon tillägg, sen vid två månaders ålder så ammades hon inte alls längre. Nu var det inte så att jag VALDE att inte amma men det verkar ändå vara det mest kontroversiella någonsin, att inte amma.

Så det jag vill säga är: gå ut med era kontroversiella hemligheter och visa världen att det funkar jättebra för helt normala människor som inte alls är dåliga föräldrar, förebilder eller medmänniskor. Våga säg vad ni tycker och skit i att folk blir arga.

Då Jonna återanvände en skärmdump från min blogg i januari (det blev helt omöjligt att länka, men hennes blogg är dignelius.blogg.se och inlägget hette inled mig icke i frestelse) så kommer här återvinningshämnden.

I Jonnas familj har de planerat lite dåligt inför sitt soffköp. Kanske måste de hyra släp. Kanske bil. Vem tar då inte på sig att lösa detta problem om inte den där käcka göteborgaren (som nu lämnar ordvitsarna för medmänskligheten) som så fint fixat och donat på min blogg. Jajamänsan. Här är lösningen, Jonna:

När låten Ayo technology kom med 50 cent, Justin Timberlake och Timbaland så tyckte jag att det var den vidrigaste låt jag hört. I videon sitter de typ med mörkerkikare och smygtittar på tjejer och sjunger typ "I'm tired of using technology, I need you right in front of me" (fast det är nästan den minst vidriga delen). Både låten och videon var hemsk och gjorde mig till och med lite arg. Det

Nu har den belgiske artisten Milow gjort en cover på Ayo technology och jag vet inte vad det är med den men jag kan inte få nog... Jag kan inte titta på videon till den heller för det bara förstör, men han har en fin röst och den blir mycket mindre äcklig och kanske mer... passionerad? Jag vet inte. Jag lär vara trött på den i övermorgon men just idag har jag nog lyssnat på den 10 gånger redan. Den och en skoj-låt som min älskade Sebbe gjort har varit dagens soundtrack, hittills, kan man säga. Jag kanske är trött på att använda technology (gmailchatten och sms) för att prata med min Sebbe och behöver honom right in front of me? Kan det vara så simpelt?

Inatt kommer han i alla fall hem. Jag är mycket glad!


(PS: låten finns för övrigt inte på spotify men den finns på youtube, mitt tips är ändå att man inte tittar på videon utan bara lyssnar. Den går även på P3s spellista så man kan råka höra den även där.)

(PS2 (inte konsollen!): Matisyahu har jag lyssnat på massa idag också. Han ger mig vårkänslor på något sätt. Påminner mig nog en del om våren när jag och Sebbe blev tillsammans. Det är fint att vara ifrån varandra, då får man sakna varandra lite igen! Om man vill lyssna på Matisyahu så tycker jag fire of heaven/altar of earth är den bästa låten, eller unique is my dove. Han finns på spotify, men det är typ extrem-judisk reggae så det passar väl inte alla. Finns säkert på både youtube och jewtube. Har även sett honom live, vilket var en av de bästa framträdandena på just den festivalen.)

Det blev en enkel fredag. Det blev inget in till stan, det blev ingen superaktivitet. Däremot så blev det tvätt (och ännu mer tvättirritation som jag får skriva om en annan dag, denna gången av långhåriga-progg-gubben) samt våffelfika inklusive lek och bus hos grannarna. Det är väldigt skönt att ha grannar som har småbarn samtidigt som de är jättetrevliga, båda två. Så såpass enkel och ändå såpass bra blev vår fredag.

Nu har dock Elsa tandfeber. Men hon sover. Förhoppningsvis är det över imorgon.

Den här veckan är jag och Elsa själva då Sebbe relaxar utomlands och då vi slutat gå på öppna förskolan med de små bebisarna så är hela fredagen tom. Vet ni hur jobbigt det är att vara hemma en hel dag med ett barn som Elsa, och sen inte ens få avlösning på kvällen? Ni vill inte veta kan jag säga! Därför söker jag fredagsaktiviteter för mig och lilla loppan. Någon som vill umgås med oss måhända?

Jag har sett honom, tvättäcklet! Han parkerar sin röda bil på parkeringsplatsen utanför oss. Så hur gör man nu när man vill ta reda på vad en person heter utifrån dess registreringsskylt? Vart ringer man? Vi har ju redan viss pejl på den konstige pundarkillen och långhårig-progg-gubbe som är de andra som vinner knepighetspris gällande sina tvättrutiner (typ tvätta mitt i natten och låt sen dina kläder hänga kvar när någons tvättid börjar på morgonen och hämta dem sen inte förrän klockan elva. Varendaste gång. Tvätta gärna stora plastade frottélakan och underkläder från landstinget också, så man vet att det är något konstigt på gång....)



(och nej, jag ska inte börja förfölja tvättäcklet, jag vill ju bara kolla upp vilken lägenhet han bor i så att jag kan undvika att boka tvättid i anslutning till honom, så jag slipper honom)

Vi bor ju i lägenhet och eftersom vi valt att ha badkar så har vi inte plats för tvättmaskin utan tvättar i den gemensamma tvättstugan i källaren. Tvättstugan har vissa fördelar, som att det alltid går att få två okej tider i veckan, men tusen nackdelar. Den största nackdelen är att det inte finns något elektroniskt bokningssystem utan man bokar med små lås på en bokningstavla, och eftersom det finns tre dörrar och bara ett lås så kan man sen heller inte låsa om sin tvätt. Med ett elektroniskt bokningssystem så låses ju dörrarna så att bara den som bokat tiden kan öppna dem efter att den andres tid gått ut. Då slipper man idioter på sin egen tvättid!
Vi har fyra timmars tvättpass och sen får man en extra timma i torkrummet (fast alla tror att torktumlaren i tvättstugerummet ingår i den tiden men DET GÖR DEN JU INTE eftersom folk inte vill ha främmande i tvättstugan tillsammans med ens tvätt!).

Så idag kom jag ner för att hänga upp min tvätt och sådär en halvtimma efter att personen innans extratimma i torktummet tagit slut. Då står mongot och viker sin tvätt i godan ro i tvättstugan. Han ser fan dum i huvudet ut också och visslar på någon korkad melodi, typiskt bakom! I torkrummet är det fortfarande fullt av strumpor, underkläder och lakan (vem hänger strumpor och underkläder istället för att tumla dem? Vi har så tjocka rör att hänga kläderna på att man knappt ens kan hänga strumpor så det är bara dumt!) men torktumlaren är tom, så jag börjar med att stoppa det som ska in i den. Jag frågar honom om han är klar snart och han säger typ "Men, ja?" som om jag var den som var påträngande. Han suckar och går och hämtar sina lakan och proklamerar stolt att 60% av torkrummet är tomt! Okej. Jag väntar några minuter och han viker fortfarande i godan ro och jag blir irriterad. Säger att jag inte vill stressa honom men att hans tid faktiskt tog slut för en halvtimma sedan och att han får tömma torkrummet. Han tycker jag är dum i huvudet och att om jag hade kollat så hade jag sett att jag får plats med mina grejor bland hans! 60% är ju tomt! Jag säger att jag inte vill hänga mina kläder med en främlings kläder, att jag vill kunna låsa om mina kläder sedan. Han säger att ALLAS nycklar kan ju öppna det låset och jag nästan väser fram att jag tänker låsa med mitt lilla tvättstugelås, hämta dina saker!

Idiotmannen skakar på huvudet, suckar, stirrar på mig och går och hämtar sina äckliga strumpor och underkläder. Jag säger med min vänligaste röst "tack så jättemycket" och han stirrar på mig, suckar och skakar på huvudet. Tror han verkligen att jag vill att mina och Elsas rena kläder (för det var bara våra just denna gången) ska vädras runt i samma rum som hans äckliga jävla strumpor och underkläder? Och att han ska gå in där sen och hämta sina kläder och kanske röra vid våra? Kanske ta på Elsas nya linnen? Jag känner inte honom, han är inte min familj och jag vill inte ha honom bland våra kläder!

Dock kunde jag ju inte låsa om tvättmaskinerna eller torktumlaren både eftersom han stod inne i tvättstugan och viker sina kläder i slow motion samt att man bara kan låsa antingen torkrumsdörren eller en av dörrarna till tvättstugan (vilket är meningslöst eftersom det finns två), så med min tur så står han väl och kissar in i torktumlaren nu, eller stänger av mina maskiner mitt i tvättläget eller vad som helst. Pucko. Står han där nere när jag kommer ner nästa gång så ska jag kasta fuktiga sockar på honom!

Vad tror ni händer om en pappa som brukar gå upp kvart i sex ska vara ledig en fredag men glömmer att stänga av sin mobilväckningssignal (som för övrigt är en låt av system of a down) samt glömmer att ta in mobiltelefonen i sovrummet, vilket resulterar i att den ligger utanför barnets rum. Ja vad tror ni?






För er som inte har barn eller lite dålig slutledningsförmåga så kan jag berätta att en stackars mamma och ett stackars tröttigt barn får gå upp strax efter sex på morgonen. Enda fördelen är väl att det var tillräckligt tidigt för att hon skulle kunna äta ersättning. Annars vägrar hon ju ersättning numera, bara riktig mat och gröt och sånt som gäller.
För er som nu blir upprörda över att pappan får sova vidare så kan jag berätta att jag somnade halv nio igår, så det kändes som om jag nog hade sovit tillräcklligt ändå, även om jag hade hoppats på att HON skulle sova tills åtta. (som om det någonsin händer längre!)

Idag har vi varit så himla produktiva! Det har varit massa småsaker och mindre små saker som vi velat fixa såhär helgen innan kalaset och det allra mesta fick vi fixat idag. Det var ju allt från fönstertvätt till att flytta ner massa skit i källaren (typ gåstolen. Varför har den stått aslänge i vårt sovrum? Ett mysterie.) och slänga ut massa bråte och gamla kartonger och skit. Det mesta märks nog inte på ytan då mycket var rensa ut dolda förvaringutrymmen men det märks i själen. Det är så underbart att rensa!

För att kunna vara såhär produktiva så har vi idag fått hjälp av min fina mamma som lekt med Elsa under tiden. Annars finns det ju inte en chans till sådan total effektivitet :) De hade för övrigt jättekul och Elsa lärde sig skrämma mamma. Hon stod och stirrade henne i ögonen och psykade henne och plötsligt ropade hon till. När mamma spelade skrämd så dog hon av skratt och sen så gick hon snabbt tillbaks till allvarlig min och började om med skrämmandet. Jag har nog nästan aldrig hört henne skratta så otroligt mycket :D

Vi har även börjat jobba hårt med att Elsa bara ska sova en gång om dagen, även de dagar då det inte bara blir så helt naturligt. Hon verkar må bättre och sova  bättre på nätterna om hon bara får sova en gång om dagen men det är ingen lätt omställning! Både idag och igår har hon fått sova en kvart i min famn/bredvid mig i soffan framåt eftermiddagen för att överhuvudtaget klara sig till kvällen. Förhoppningsvis så får både hon och vi in en vana att få henne i säng lite senare på förmiddagen så att hon klarar eftermiddagen bättre. Numera så somnar hon i alla fall runt sju på kvällen och sover till sju-åtta på morgonen. Det är mer värt än massa dagsovartimmar. (även om dagsovartimmar ger mig tid till att dricka te och diska utan att hon biter mig i vaderna, men ändå)

Vi får väl se hur det blir, förhoppningsvis är hon bra på entillfällessovandet innan kalaset så hon inte krashar helt framåt eftermiddagen. Men det är ju inte så troligt förstås, så kul som hon kommer ha! :D

Ett av de absolut största framstegen Elsa gjort de senaste dagarna är att hon kan sitta!!! För de flesta med småbarn så är det ett framsteg som kommer runt halvåret men Elsa har varit en stor motståndare till att sitta normalt och har bara suttit på knäna eller åtminstone med benen bakåtvikta. Så häromdagen så bara satte hon sig självmant på rumpan med benen framåt, flera gånger på samma dag. Hon föredrar fortfarande att sitta Elsa-style med benen bakåt och ibland blir hon arg om man försöker sätta henne på rumpan, men hon KAN det i alla fall!
Förstår ni vad det här innebär? Hon kommer kunna åka rutschkana till sommaren! Woho :)


Och för er som vill ha Elsa-länken, ni kommer få den, jag är bara lite lat och långsam. Håll ut!

Idag har Elsa varit ute och gått för första gången. Utomhus alltså. Det var mestadels torrt, ingen halka och sådär så jag tyckte det skulle vara kul att se om hon kunde. Först var vi rätt tidigt på dagen, bara hon och jag, utanför huset och hon vågade inte släppa taget om mig men tyckte det var kul att gå och hålla mig i handen. Hon tog två steg utan att hålla i mig när jag slet mig loss från hennes järngrepp :)

Senare på dagen så gick vi ut hela familjen och då gick hon först utanför huset, precis som tidigare, men släppte då mer än gärna taget direkt och kutade runt mellan oss. Sedan bestämde vi oss för att se hur långt hon kunde gå på promenad, fast då blev vi tvungna att hålla henne i handen eftersom det lutade såpass mycket på trottoarerna som vi gick på.

På promenaden gick Elsa över 100 meter i sträck, hållandes antingen mig eller Sebbe i en hand. Hon tyckte det var så otroligt roligt och ville aldrig sluta gå men till slut blev jag orolig att hon skulle köra slut på sig själv så då fick hon, gnällandes, sitta i vagnen resten av promenaden. Under tiden som hon gick så åkte det förbi bilar och gick förbi lite folk. Hon blev väldigt distraherad varje gång, men allra mest spännande var en kvinna med två hundar (typ greyhoundsaktiga) samt en ca 8-10årig kille med en fotboll. Elsa fick total spader på killen med bollen, hon försökte springa efter honom och hon gapade och pekade. En boll! Hennes boll! Ge tillbaks!!!

Det var en väldigt rolig och trevlig promenad och vi fick också chansen att smygkika lite på de två dagis som ligger närmast oss.

Jag VEEET att jag är väldigt piratebay-fixerad just nu men jag känner att det är nu vår värld lite väljer riktning.

Men detta är ett helt vanlig blogginlägg! inte för att jag har så mycket att blogga om men ändå :)

jonna: jo vi handlar på willys på wieselgren men de har dåligt utbud av ekologiska varor plus att det är inte ROLIGT att handla där, så när jag vill känna att det är kul så har jag lite för dåligt utbud :)

Ulrika: Tja, vår familj storhandlar aldrig, det är typ alltid bara jag som handlar och aldrig speciellt stort :) Och just därför kan det ju bli väldigt lätt att samköra inhandlingar, eftersom jag är så otroligt flexibel :D Så jag röstar ÄNNU en gång för att vi samkör storhandlingar! YES!

Ola: Ja, fyyy. Död åt coop! Hahaha, majsen regerar! Jag önskar man kunde välja bort textningen för jag sitter oftast bara och irriterar mig. Och ska man översätta amerikanska tv-serier så tycker jag det ska ingå någon kurs i populärkultur så att man fattar sammanhanget. Och visst skulle jag bli en bra översättare i rätten, får jag ha dig som referens när jag söker det jobbet då? ;)

Karin min framtida advokat när jag hamnat i knipa och ingen annan vill försvara mig eftersom jag hatar försvarsadvokater och jag övertalar dig att det inte gör något att du inte alls är försvarsadvokat utan håller på med typ hyresrätt: Sätter upp även dig på referenslistan. Nu så gott som har jag ju det här jobbet i påsen, så att säga!