hello saferide

hello saferide är så himla bra. Hennes nya, could have named her anna, är så fin så jag klarar inte ens av att lyssna på den. Anna är för övrigt ett av Elsas andranamn! Så we have named her anna! :p

examen och livet efter

I onsdags var släkt och familj här och firade min examen med ett litet kalas. Elsa visade sig inte från sin bästa sida, och varför vet jag inte riktigt. Min första tanke är att hon blev lite skrämd av allt folket, men när hon varit med mig i skolan har det ju varit ännu mer folk oftast. Fast kanske är pratet och stämningen på en lägre nivå i skolan så att det är lättare att hantera därför. Jaja.
Fick fina blommor, både snittblommor (bland annat en helt insane bukett av min bror och svägerskaI och en krukväxt (fin vit ros, gillar verkligen rosor), och fick även väldigt fina presenter! Av mina föräldrar fick jag en jättefin certina-klocka som jag varit och tittat ut. Inom socialt arbete kan det ju vara bra att kunna titta lite diskret på klockan och inte bara använda mobilklockan. Min mormor och hennes sambo gav mig jättehäftiga kaffe- och tegörare från eva solo. Det går knappt att beskriva dem men de var snygga och roliga, och ni får helt enkelt googla om ni vill veta mer! =) Min bror, svägerska och lilla brorson gav mig en bokhylla som jag bönat och bett att få av dem (sååå fin här hemma) och jättefina gipsavtryck, inte bara av Vilmer utan i hemlighet hade de även varit här och gjort avtryck av Elsas händer och fötter!

Det är väldigt roligt att ha firat min examen för nu blir det ju inga fler sådana tillfällen för mig. Nu är det väl bara Elsas födelsedagar och så om jag och Sebbe gifter oss som finns kvar. Jag gjorde en hallongräddtårta och en chokladpavlova till kalaset, och är väldigt nöjd med att jag lyckades med pavlovan då jag aldrig gjort maräng. Nästa gång jag gör pavlova ska jag dock använda vanlig grädde och inte yoghurtblandning till topping.

Idag ska Elsa och jag åka till Alice och träffa henne och hennes lilla Joseph, snart två år om jag inte minns fel (vis midsommar tror jag), och även Jenny och hennes fina Nils som är dryga fem månader. Nils är exakt två månader yngre än mitt fina brorsbarn Vilmer faktiskt.
Det ska bli roligt att träffa Alice och Jenny igen, och höra hur det är i andra stadier av mammaskapet. Jenny och Nils träffade jag ju på examensdagen men det hanns inte med så mycket prat.

Nu sover äntligen Elsa, hon har varit väldigt vaken och lite ledsen nu på morgonen och kämpat emot sömnen med alla sina krafter ända sen klockan fem i morse (annars sover hon gärna tills framåt tolv-snåret och vaknar mest bara för matpauser) så nu när hon snusar sött (fast fortfarande på spänn) ska jag passa på att duscha och fixa med tvätten!

Insikt

Igår så satt jag och Sebastian och diskuterade utbildningar och yrken och sådant och jag insåg vad jag verkligen passar som. Vad jag skulle vara helt bekväm med att söka jobb som och som jag inte skulle känna mig alls vilsen på första arbetsdagen. Synd bara att jag precis utbildat mig till något annat. Men som tur är kan jag nog få jobb som det ändå, fast det verkar inte direkt vara en jättestor arbetsmarknad, och är säkert inte så välbetalt heller, men socionomer tänker ju inte på sånt. Undra bara om det ses negativt att jobba med något sånt... till när jag söker mitt dröm-socionom-jobb liksom..

Det jag kom på att jag _verkligen_ passar som är i alla fall: studievägledare eller arbetsförmedlare! Jag är helt fantastisk på det faktiskt, och det gör mig så himla glad.

Men förutom det så tittade jag lite på jobbannonser igår, och här på hisingen annonserar de ut mitt dröm-socionom-jobb... verkligen PRECIS det jag vill göra som socionom, in på minsta detalj. Jag ska söka det, började fila på cv idag.. men om jag mot all förmodan skulle få det kan jag nog inte ta det för det börjar i slutet på augusti och då är ju elsa inte ens ett halvår. Men jag får väl se hur jag känner i så fall. Känner i alla fall att jag inte kan strunta i att ens söka.

Men till hösten ska jag börja skicka ut brev till arbetsförmedlingen, studievägledningen och skolor. Kanske kan man jobba deltid som kurator och deltid som syo? Det skulle ju vara underbart. Skolkurator skulle jag också känna mig bekväm som tror jag.

Nu börjar det i alla fall kännas lite spännande att söka jobb, jag som varit så rädd.

Idag är det min första dag som mammaledig, jag ska på återträff på föräldrautbildningsgruppen. På onsdag ska jag fira min examen med min släkt så imorgon lär bli baka kakor och sånt. Ska bli roligt!

EXAMEN

Idag är jag socionom! Idag har jag en universitetsexamen! Jag klarade det! =)
Ikväll ska det bli svira av!

=)

Fantastiskt

Precis som första gången jag satte min fot på en bilskola så förundras jag idag över hur bra proffsiga anvisningar kan vara. Igår på BVC fick jag ett litet häfte om bebisars magläge (som man verkligen borde lämna ut i samband med födseln) och det läste jag idag på morgonen.

Vi har ju inte haft jättestora problem med att ha Elsa på mage men det har ju inte varit någon stor triumf heller. Hon har snabbt tröttnat och mest legat med huvudet på marken och inte alls tränat nacken. I det här häftet som jag fick så fanns lite info om varför de ska ligga på magen när de är vakna, och också hur man kan få lite "otränade" bebisar att tycka det är roligare. Ett tips var att lägga bebisens överkropp på något, så att hon blir lite vinklad. De visade med ihoprullade handdukar, kuddar och förälderns ben bland annat. Jag tog den kudden som vi allt som oftast har Elsa på och la under hennes överkropp så att den kom upp lite. Direkt ställde hon armarna under axlarna och lyfte upp huvudet. Hon tyckte det var roligt en lång stund och var jätteduktig. Till slut blev det ju för jobbigt och hon blev lite ledsen, men innan dess var det en stor triumf. Ett par omgångar sådär om dagen, och så en sovperiod på mage, så kommer både huvudformen och nackmusklerna att bli finemang! (nu fick hon ju ingen anmärkning på nackmusklerna, och igår när jag la henne på mage så kunde hon åla sig en lång bit, så hon är väl inte SÅ motoriskt eftersatt, men man vill ju att det ska bli bättre och bättre och bättre....)

Känner att jag är riktigt glad idag.

Senare ska vi få besök av snälla Karin också. Ska bli roligt.

Nu ska jag passa på att ta ett bad medan Elsa tar sig en liten tupplur (på rygg).

working 9 to 5 (what a wonderful way to make a living)

Att ta hand om ett barn är verkligen ett heltidsjobb. Jag vill verkligen påpeka det. Att ta hand om barnet på natten, dagen och sen delvis även på kvällen, det tar verkligen på krafterna. Just nu känner jag mig ungefär lika uppskattad som en kisshink eller något, och inte mycket känns så himla kul. Jaja det är väl en sådan vecka helt enkelt. Men man får verkligen ingen tid till sig själv när man hela tiden måste tänka på bebisen. Den ska ligga på mage för att huvudet inte ska bli platt, man ska mata den, byta tusen blöjor om dagen, leka med den, sjunga för den, läsa för den, prata med den, bära den och trösta den. Så när sen sambon får en timma egen-tid efter jobbet så kan jag känna hur jag känner för att bara gå hemifrån och tyå aldrig komma tillbaks, eftersom egen-tid är något jag får se i stjärnorna efter. Jag går ju upp mitt i natten för att duscha med öppen dörr (om hon börjar gråta) så att han ska få duscha när han måste på morgonen, och hon ska hinna bli matad när hon vill. Det är ju ingens fel egentligen, men gudarna ska verkligen veta att det är heltidsjobb (och då snackar vi HELtid, inte 40h/vecka) att vara primary caregiver åt en liten bebis, hur snäll den än är. (när hon sover så oroar jag ju mig också för att hon ligger för mkt på rygg, jag är elak som njuter av att hon sover, hon säkert är sjuk som sover så mkt osv osv osv)

nä usch, det är verkligen ingen höjdarkväll ikväll.

Sen ger vi veckans tummen ner till tävlande föräldraskap! Alla bebisar jag känner är superduperfina även om jag såklart älskar min Elsa mest. Jag tycker det är superkul att så många jag känner har så himla fina, vackra och kompetenta barn, det gör ju inte min Elsas bedrifter något mindre alls. Sådeså.

Och vinnaren är...

...jag!!
Elsa vägde idag 5885 gram, och alltså vann jag vadet då jag bara var 15g ifrån. Jag vet minsann exakt hur mkt min dotter går upp per dag =) Och precis som enligt mina beräkningar så kommer hon att väga sex kilo då hon är två månader, på fredag. Hon var 60,5cm lång och alltså en riktig långis. Hon är väldigt proportionerlig och ligger på +2kurvan för både vikt, längd och huvudomfång. Läkaren som var med idag sa att hon verkligen inte var förvånad över att hon fick tas med sugklocka med tanke på hur stor hon var redan när hon föddes =)

Elsa mår i alla fall toppenbra, och enda anmärkningen vi fick idag är precis som jag trodde att vi måste ha henne lite mer på mage, och då hon gillar att sova på mage låter jag faktiskt henne göra det nu (även om man veeerkligen inte får) men bara då jag har uppsikt över henne, inte på natten eller så. Så om hon slutar andas så märker jag det. Och det är ju väldigt liten risk. Och ju mer hon ligger och sover på mage desto tryggare verkar hon bli på mage även i vaket tillstånd, och det behövs ju det med, för annars så tränas ju inte nackmuskler och sånt.

Ja kontentan är i alla fall att Elsa är frisk och stor och fin! Tjohej! =)

vadslagning

Inför morgondagens läkarbesök på BVC så har jag och Sebbe slagit vad om Elsas vikt. Sebastian tror att hon kommer väga 5925 och jag tror 5900. Jag är lite orolig för att förlora, då hon alltid gått upp över förväntan. Min viktgissning är dock uträknad från hennes tidigare uppgång, då jag räknat ut att hon nog inte ska väga 6 kilo förrän på fredag =) Jag hoppas i alla fall på att komma närmast.
I övrigt är jag bara orolig att läkaren ska påpeka att hennes huvud är lite för platt. Men hon sover ju så himla mycket, och trivs inte jättebra på mage så jättelånga stunder, så det blir liksom så... men vi försöker verkligen ha henne så mycket som möjligt på mage nu.

image102


När hon krånglar och har sig i ens armar ser hon i alla fall ut såhär nuförtiden. Hon är så underbart söt min fina fina flicka. Idag var hon för övrigt med mig på seminarie i skolan och sov hela tiden, fastän det i stort sett var dags för henne att vakna och vilja ha mat. Min lärare sa att hon är såå välkommen på de andra seminarierna också, det var ju skönt att hon kunde imponera såpass på honom! =) (sen att nästa seminarie är klockan 13 istället för 08.30, och hon inte alls kommer sova då, är en annan femma...)

På fredag fyller Elsa två månader! Helt fantastiskt att det gått så lång tid. Hon blir bara större och större =)

Nu ska jag nog faktiskt passa på att gå och vända henne på mage! =)

Vill ha!

Jag vill verkligen ha solhatten och klänningen från hm's a tribute to marimekko. Till Elsa alltså. Så himla himla söta, men jag märkte inte det förrän de var slutsålda. Det värsta är att jag var inne på en HM när de fortfarande fanns att tillgå, men visste liksom inte riktigt hur mycket jag skulle vilja ha den. Funderar till och med på att köpa en på tradera i storlek 74/80, och det är ju aaaalldeles för stort och kommer vara det hela sommaren, så det visar lite vilken nivå min desperation ligger på.
image101

Det är i alla fall urgulligt och Elsa skulle behöva en solhatt. Så om någon vet någon som köpt det här setet och kanske inte är helt säker på om den vill ha kvar det... så vill jag köpa det! Men man kan väl inte få allt.

Elsa börjar för övrigt bli stor nu, väger över 5,5 kilo och är över 58 cm lång, så hon är verkligen stor. Hon äter hur mycket som helst och verkar må väldigt bra. Fast hon gillar inte riktigt att det är så varmt, orkar inte riktigt äta hela måltiderna på en gång utan måste ta sovpauser och sådär. Och idag på morgonen så har hon småätit och storkissat hela tiden. Bytt fler blöjor redan än vad de flesta nog gör på en hel dag. Men hon blir bara gulligare och gulligare, och det känns som att vi fått lite rutiner med henne också, men det kastas väl snart om. Idag ska vi i alla fall åka in till stan och köpa gips och färg och sådär, så hennes små fötter och kanske även händer kan förevigas.

blörk

Jag är magsjuk. Och riktigt illa magsjuk. Igår var absolut värst då magsjukan överrumplade mig på den sämst möjliga dagen. Detta har verkligen varit den värsta magsjukan någonsin för mig, speciellt med tanke på att jag måste tänka på Elsa också.
Igår när det var som värst så skulle jag gått ut med vänner på kvällen så det var typiskt att jag fick ställa in det, Sebastian skulle inte vara hemma förrän åtta eftersom han hade viktig utbildning på jobbet (tyvärr blev det så illa att han fick åka hem ändå) och mamma, pappa och min bror med familj var bortresta så det fanns inte ens någon som kunde åka och köpa dricka till mig.
Idag när jag vaknade, efter att ha sovit djupare än på nästan ett år, så kände jag mig rätt bra, inte helt prima i magen men mycket piggare. Jag tog det lugnt på morgonen men vid lunch så hade vi tvättid och jag bestämde mig för att jag mådde tillräckligt bra för att hjälpa sebastian, och sorterade tvätten. Samtidigt gick Sebbe till affären och jag fick byta på elsa och fixa fram mat åt henne. Det var droppen. Då blev jag riktigt dålig igen, febern kom väl tillbaks och sådär. Typiskt att tro att man är frisk så fort man inte är skitdålig längre.
Jag var iaf duktig nog att inte äta något alls igår, så magen fick vila. Drack bara en massa. Idag har jag börjat äta lite smått, men det funkar väl sådär.

På tisdag ska ju uppsatsen lämnas in också, och denna helgen + måndag skulle vi ju perfektera den... mycket tid och ork jag haft till det då.

Förra tisdagen fyllde jag år förresten. Hade en mycket trevlig dag och fick mycket fint, Elsa fick också massa fina saker. Dock blev Elsa lite småorolig av allt folk och var lite kinkig. Sen har hon haft lite tillväxtperiod också vilket också gör henne mer besvärlig. Nu verkar hon ha stigit en nivå i ätandet så hon har väl fått ordning på det. Hon äter en himla massa nu, jag och Sebbe måste anpassa och vänja oss vid det. Som det är nu får vi ofta gå och göra mer mat för att vi gjort för lite. Idag har hon ätit mellan 175-200ml vid varje måltid ungefär. Jättemycket för en enmånaders. Men så kan det vara. Och en dag är ju inte en vana heller.

Nu ska jag nog lägga mig och vila magen lite innan det är dags att försöka mig på lite potatismos och vegobullar. (och nu börjar den lilla kvittra lite i sömnen också så nu vaknar hon väl snart)

Akademiska meriter

Idag har jag och Stina i stort sett skrivit klart vår c-uppsats. Jag har precis mailat iväg ett råmanus till vår handledare för en noggrann genomläsning och så ska vi tillbringa nästa vecka med att fixa till alla skavanker hon hittar, och utveckla allt hon inte tycker är tillräckligt. Vi är dock i stort sett klara, vi har till och med fixat referenslistan och fotnoterna så bra som vi bara kan. Och innehållsförteckning och allt. Det enda skrivjobb vi har kvar är halva abstractet och det går ju på en kvart.
Är alldeles pirrig av nöjdhet med oss. Vi har verkligen varit duktiga och är nog klara tidigare än de flesta, även om vi haft lite sämre förutsättningar än många, med Elsas ankomst och allt.

Nu är det bara finslip, och en 2,5veckas kurs i utvärdering kvar. Och då ska Elsa bannemig få följa med till skolan. Sen är jag färdig socionom. Akademiker. Så först föräldraledighet och sedan ut på jobbmarknaden! Pirrigt!

Nä, nu är det fredagkväll och jag känner mig mycket nöjd med mig själv. Slappadags!


Stora flickan

Igår fyllde Elsa en månad, och det firade vi med en långpromenad längs slätta damm och gunnestorps mosse tillsammans med hela brorsfamiljen, och med att ge Elsas första AD-droppar. Hon smakade länge och väl på dem, såg lite äcklad ut men verkade tycka att det var lite intressant iaf. De smakar tydligen pepparmint och vi gav dem innan läggdags så det luktade nästan som att hon borstat tänderna. =)

Nu är för övrigt snart c-uppsatsen klar! imorgon ska vi skicka in råmanus för sista genomkoll av handledaren och sen ska vi bara sitta och finputsa fram tills sjätte maj när den ska lämnas in. Underbart att ha så gott om tid ändå.
=)

Födelsedagar

På onsdag så fyller Elsa en månad och blir alltså en stor flicka. I alla fall i jämförelse med den noll-månading hon vart hittils. Sen tisdagen efter det så fyller jag år! Jag är barnsligt förtjust i födelsedagar och speciellt min egen förståss. Och jag hoppas innerligt att jag ska få någon present som är bara till mig också, även fast jag precis fått en underbar dotter. Det kanske är egoistiskt men det är inte jättekul att liksom bli 'bara' Elsas mamma, och inte få vara den jag alltid varit.

Idag är det superfint väder, precis som igår. Igår var jag och Sebbe ute på en halvtimmaspromenad runt slätta damm och jag hade Elsa i vår nya bärsele för första gången. Idag så tog jag och Elsas 'tant Stina', kusin Vilmer och kusinhund Mållgan en dryg timmes promenad runt slätta damm och gunnestorps mosse. Det var underbart att vara ute i det fina vädret och skönt att få röra lite på sig. Vi var ett typiskt slätta damms ekipage, med bebisar i bärsele och barnvagn samt hund.

Det är superhärligt att våren börjar komma. Nästa vecka är Sebastians sista som föräldraledig, i alla fall såhär i början, så jag hoppas han får många fina promenaddagar. Sen hoppas jag naturligtvis att jag får minst lika många fina promenaddagar veckan efter som blir min första ensam med Elsa. Kommer bli intressant att se hur det ska gå.

Nu ska jag i alla fall sätta mig och plugga lite så den här c-uppsatsen blir klar nån gång!

20 dagar senare

Ja idag är Elsa 20 dagar och jag har varit jättedålig på att blogga. Det har varit upp och ner med livet som småbarnsförälder, vissa dagar har det kännts som att vi är grymt bortskämda medan det andra dagar kännts som helvetet på jorden, nästan. Men det är ju så när de är sådär små, vissa dagar händer så extremt mycket i deras utveckling, mer än vad som händer på en vecka för oss, och vi minns nog alla hur det kändes i tonåren då man också utvecklas mycket. Det är inte helt kul och man kan lätt bli lite besvärlig.

Idag var vi hela lilla familjen på backaplan och inhandlade en babybjörn active-bärsele. Den går Sebastian i skrivande stund omkring med och har alltså Elsa med sig alldeles nära hela tiden. Jättemysigt. Det verkar vara ett toppenköp faktiskt, och såklart svart/röd som både babysittern och babyskyddet. (har mest blivit så, men rätt så kul att allt är i samma färgskala =))
Vi köpte också en extrahylla till vårt jättebra tvättbjörne classic-skötbord. Den här hyllan sitter liksom ovanpå skötbordet och skyddas när man fäller upp skötbordet och det går alltså att ha några extrablöjor och tvättlappar instoppade i hyllan, vilket är jättebra eftersom alla extragrejer tar upp en hel del plats på skötbordet just nu, och Elsa behöver ju den platsen.


image100


Elsa är fortfarande en väldigt snäll bebis. I slutet på sin andra vecka och början på sin tredje så hade hon en tillväxtperiod vilket innebar att hon ville amma HELA tiden och var lite kinkig resten av tiden. På natten innebar det att hon sov 4-5 timmar istället för 5-7, så det var ju inte jättehemskt även om det kändes så. ;-)
Hon är i alla fall sötast i världen och en väldigt gullig bebis. Folk säger att hennes skrik och gråt låter väldigt behaglig, och även om jag kanske inte helt håller med så kan jag ändå tycka att hon till och med är bedårande när hon är ledsen och gråter. Hon tycker om att sitta i sin babysitter och sover sin långa period på natten i sin egen spjälsäng som står bredvid vår, även om det blir mycket underbar närhet också, till exempel hela morgonen när hon ligger mellan oss och sover med öppen mun.

Vi har ju haft mycket besök här hemma också och fått så himla mycket fina saker. Allt från vackra blombuketter som glatt vårt hem till kläder, filtar, leksaker och mat. Det har hunnit bli så mycket att jag inte kommer hinna nämna allt här, men vi har verkligen blivit glada för allt vi fått, och Elsa kommer uppskatta allt som hon kommer få glädje av när hon blir lite äldre. Just nu är hon mest otacksam och tycker att det roligaste som finns är att stirra på kontrasterande färger på väggen i flera minuter i sträck, men det kommer en tid för leksaker och gossedjur också! =)

Nu är det dags för mat som fina fina Sebastian lagat. Alltid lika skönt när man får slippa! (även om jag fick amma istället =))  

Mitt fina änglabarn

Den 23/3 föddes min fina underbara dotter Elsa Anna som var 52cm lång och vägde 4255 gram. En baddare! Hon är superfin och faktiskt rätt snäll, förutom när det gäller att äta för då blir hon så himla frustrerad att hon knappt vet vad hon ska göra av sig själv. Men med lite tips från personalen på BB så har tillochmed det blivit bättre. Annars så är hon duktig och skriker nästan aldrig utan ler och skrattar och är fin som få!
Jag hinner inte med så himla mycket nu, för eftersom Elsa sover på nätterna (haha! sådana barn finns faktiskt!) så måste hon äta desto mer på dagarna för att växa. Därför blir bloggen lite nerprioriterad.


image99


För er som undrar om förlossningen så var den fruktansvärd! Och jag överdriver inte ens. Min latensfas bestod av starka värkar i tre dygn innan den aktiva fasen började, speciellt på nätterna så jag hade ju inte sovit på fyra nätter när det väl var dags att ta i för fullt. Sedan så var mina värkar kraftiga men inte tillräckligt långa så även den aktiva fasen drog ut på tiden. Jag fick morfin och antihistamin för att kunna sova, vilket bara gjorde värkarna mer smärtsamma och alltså inte fick mig att sova. Sedan fick jag kvaddlar vilket gjorde skitont och gjorde mig jättekittlig på magen (jag är inte det minsta kittlig annars) vilket var lite av ett problem när barnmorskorna hela tiden skulle klämma där och jag nästan dog av kittlighet. Jag fick lustgas som gjorde mig så borta att det är ungefär två timmar jag inte minns ett dyft av. Jag yrade visst om att radiopratarn eller musikern på radion eller vad det var fanns i mitt inre. Tack och lov att Sebastian var där och höll koll på vad de gjorde, eftersom de tog massa läskiga blodprov i bebisens huvud när den fortfarande var i magen. Skalpelektrod fick hon också då hon gömde sig så de inte kunde se hennes hjärtrytm utifrån. När jag fick epiduralbedövningen så kom jag tillbaks till världen igen vilket var skönt, och jag hanterade lustgasen bättre, i mindre doser, nästa gång det var dags för den. Det dröjde och det dröjde, eftersom även det aktiva fasen tog nästan ett dygn, och tillslut fick de ta hjälp av sugklocka för att hon skulle komma ut. Efter det var det bara moderkakan kvar, som vägrade lossna. Efter en och en halv timma av försök (bland annat så tog läkaren tag i den, inuti mig, och drog av full kraft. Det gjorde gaaanska ont, och inte sjutton lossnade den. Jag fick dubbla doser av en medicin som skulle få den att lossna, men nej nej.) körde de iväg mig för operation och precis när de satt på mig alla elektroder och kanyler och grejer och ska söva mig så lossnade den. Tack och lov, för då fick jag komma tillbaks till min fina lilla familj istället för att sövas och tillbringa natten på uppvaket.
Nej, föda barn var väl ingen hit, det gjorde skitont och var utdraget och jag förlorade jättemängder blod, vilket gjorde att jag inte kunde stå alls. Hade svårt att stå dagen efter tillochmed. Som tur var så har vi Elsa nu, som en fin belöning för en hemsk pärs! (och det var hemskt för Sebastian också, han var ju vid sina sinnens fulla bruk och såg hela hemskheten, men han skötte sig så himla bra!)

Nu vet ni i alla fall lite hur det gått. Fler bilder kommer säkert, även om jag inte vill sprida så mycket bilder såhär öppet på nätet. Man vet ju aldrig. Nu är vi i alla fall en familj, och glada för det! =)

Veckan

Den här veckan är det tänkt att jag ska föda barn! Visserligen kommer den säkert bli försenad eftersom det är det absolut vanligaste just när det gäller första barnet, men ändå. Denna veckan är den vi har väntat på så himlans länge, trodde aldrig riktigt att jag skulle vara i 40onde veckan, och nu är den snart över. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer framöver.

Vi fick gjort en hel del i helgen också, är som att vi båda fått extra energi och beslutsamhet inför det stora som ska hända. Vi har borrat upp hyllor som vi skjutit på att sätta upp i all evighet, och fixat och hållt på med allt möjligt. Förutom att spjälsängen fortfarande står kvar i barnrummet, med badkarsskötbordet i, så är det rummet i stort sett i ordninggjort. Det är mysigt och fint, och också praktiskt med dataskåpet och sådär. Det är ett gulligt litet skåp som verkligen passar in i vårt lilla barnrum. =) och vi har en hel del plats i bokhyllan och på hyllorna i barnrummet också, så fina leksaker och andra presenter och sådär har vi absolut plats för =P

Jag får väl ladda upp bilder på vår lägenhet snart, den är faktiskt rätt fin. Vi har fortfarande en hylla att borra upp, som vi inte ens vet var vi ska ha den, och så har vi en helt tom och ful vägg i vardagsrummet, men där ska vi ju ha fotoramar sen med bilder på oss och vårt barn och sådär, och då får vi ju ha fått vårt lilla barn först =)

Nä, jag börjar känna mig mer och mer redo, så redo som man nu kan vara för något helt ofattbart! =) Nu är det snart dags! jisses!
=)

radioprat

Jag lyssnar mycket på radio nuförtiden. Bland annat för att vi ställt in kanalerna på radion i köket, och det gör diskandet och matlagandet så mycket mer trivsamt att lyssna på något samtidigt, men också för att jag är för lat för att lägga in mp3or på min mobil och istället lyssnar på radio i den. (jag har ju en walkmanmobil, har ju också en mp3-spelare men är för lat för att ladda batterierna till den =))

Det gör iaf att man hör en massa radioprat hela dagarna. Mycket som jag hör är ju musik och jag hoppar vilt mellan p3, the voice, NRJ och lugna favoriter, men när jag inte kan eller vill byta varannan minut så lyssnar jag främst på P3, där de pratar mest och också pratar om lite mer intressanta saker.
Igår så pratades det om rasism, främlingsfientlighet och sådant på ett intressant och faktiskt väldigt upplyft sätt. Inte bara på en basic-nivå utan på en nivå som jag kan tänka mig gjorde att diskussionen blev lite svårförstådd för en del lyssnare. Jag uppskattade den dock.

Idag i samma program, mitt P3, så pratades det om PMS och liksom hur man har PMS, hur det är att ha PMS och hur killar i omgivningen, och andra tjejer, bör tänka kring det och agera utifrån det. Gud vad tråkigt samtalsämne! Och töntigt. De uttryckte till och med att man borde få vara hur sur som helst och agera hursomhelst bara för att man skulle ha sin mens snart. Och killar skickade in sms där de beskrev att de gav sina tjejer godis och komplimanger och bjöd ut henne på speciella saker för att hon inte skulle tänka på sin PMS och bli sur. Men herregud. Det låter ju som om de är livrädda för tjejerna, och som om man har rätt att typ kasta tallrikar på sina medmänniskor bara för att man upplever ett kroppsligt fenomen, som faktiskt händer alla typ en gång i månaden.

Nä, jag ser det som självklart att man kan bli lite mer grinig eller svårflörtad när man har ont i magen och sådär, men att låta sig själv agera hur som helst är way off! Kvinnor mjölkar PMSen för att verkligen få ta ut alla de känslor de istället borde lära sig hantera mer dagligen och på ett mycket mer konstruktivt sätt. Detsamma gäller gravida. Visst kan hormoner få en att känna sig lite konstig, det vet inte minst jag, som förutom att jag är höggravid tidigare har ätit hormonpackade p-piller som fått mig att må urdåligt, men med den logiken så skulle ju alla äldre och sjuka få springa omkring och slåss på stan för att de mår ju så himla dåligt och måste ju få ta ut det! (tänk om man har en sjukdom som man vet att man kommer dö av, då borde man ju få göra precis vad man ville! Eller om man fick hormonbehandling... eller t.ex som äldre män, de får ju högre nivåer av kvinnligt könshormon än de haft tidigare... Alla äldre män skulle få löpa amok!)

Nä jag tycker PMS och hormoner i allmänhet är ett löjligt ämne, det är bara ett sätt för oss kvinnor att fortsätta vara förtryckta och snälla i vardagen, en slags venti som gör det möjligt för oss att vara små, snälla och söta alla andra dagar i månaden. Vi borde fokusera mer på att vara de som vi är alla dagar i månaden istället och faktiskt hantera saker så som vi vill hantera dem hela tiden, istället för att vänta tills vi kan skylla på hormoner och då börja gråta floder, kasta saker och vräka i oss choklad. (ja precis, som om det finns någon biologisk orsak till att man vill vräka i sig precis det man alltid tycker är gott, precis när man har pms... svepskäl tror jag det brukar kallas.)

Jag får inga konstiga oförklarliga utbrott bara för att jag har PMS eller mens, jag tror heller inte att jag varit speciellt mycket mer oförklarligt vansinnig eller känslig under min graviditet. Självklart har jag blivit arg flera gånger, börjat gråta några gånger och ett antal gånger gått alldeles för långt, men inte på grund av något annat än det som förklarar de gånger som Sebastian blivit grymt arg, ledsen eller varit helt ute och cyklat; vi är människor som ibland blir arga och ledsna, och ibland utan att vi kan förklara det eller motivera styrkan av det. Den dagen jag skyller på PMS för att jag sårat någon eller förstört något så hoppas jag att jag får en utskällning.

Nu hoppas jag på bättre radioprat imorgon och på fredag! =)

P.S
idag är det bara åtta dagar kvar tills lille bebisen förväntas födas fram. Det är bara en vecka och en dag... herrejösses vad tiden går fort! =) Mitt järnvärde är nästan bra nu iaf, jag har kämpat på som tusan med tabletterna, och alla andra värden ser okej ut. Bebisen verkar må bra, och barnmorskan sa att jag såg ut att må bra jag med! Alltid skönt att höra att man inte ser helt ut som ett vrak =)

TILLÄGG

Såhär precis efter att jag skrivit klart den här bloggen så hittade jag, helt av en slump, en krönika skriven av Carolina Gynning, om mens (och PMS kan man väl anta).
Gynning och aftonbladet
Ja, I rest my case, känns det lite som. När en så otroligt intelligent person som Carolina Gynning, som verkligen visat prov på att eftertänksamhet och reflektion är hennes starka sidor, relaterar taxichaffisens grinighet till att hon måste ha mens (och inte drar slutsatsen att även manliga chaffisar ibland är griniga och att det kan ha att göra med att de har ett sugigt jobb som de lägger ner alldeles för många timmar på och får alldeles för lite pengar för, och att det måste kännas ännu värre när någon som Gynning som liksom tjänar en jäkla massa på typ ingenting kastar sig in i ens taxi och typ luktar asmycket parfym och skriker något på skånska...) så känns min slusats ganska obvious. Fast jag känner att jag måste lägga till två saker:
1. Jag hatar inte Carolina Gynning eller så, men hon är ju inte direkt den skarpaste kniven i lådan. Men ändå, det är inte så att jag vill trasha henne som person. (jag tycker inte ens illa om henne, jag känner inte människan)
2. Det här med mens och PMS används ju till och med som ett vapen mot oss kvinnor! Det är lite som arbetarklassen och droger liksom, det är överhetens sätt att hålla koll på oss, och vi låter dem göra det och använder det till och med mot varandra, när vi säger att den där kvinnliga chaffisen inte får ha en lika dålig dag som den manliga, utan det måste ju bero på mensen! Vi borde våga vägra pms! Sådeså.

(och ska jag bli gullad med och uppassad så vill jag bli det mer för att jag förtjänar det, eller för att Sebbe vill gulla med mig, inte för att han är livrädd för ett utbrott annars, eller känner att han borde.)

t minus 16 days

Eller hur man nu uttrycker sig. Det är iaf 16 dagar kvar till beräknat datum för förlossningen. Och om man räknar med att de låter en gå över max 14 dagar innan de sätter igång en, så är det alltså max 30 dagar tills vi har en bebis. Vår bebis. Det är rätt häftigt.

Nästan varje dag är händelserik till tusen just nu känns det som. Kanske är det för att vi verkligen anstränger oss för att få i ordning allt inför bebisankomsten. Och det är ju bra det, för även om vi båda är hemma i början och man säkert får tid till massa mysiga projekt när man har en bebis, så är kanske inte just första månaden tiden för det, och speciellt inte samtidigt som mamma skriver c-uppsats =) Idag avslutade jag dock metod-kursen med inlämning av två tentor, och nu är det alltså bara c-uppsats som gäller. Det är läskigt, för det är nu vi får veta om det här egentligen är genomförbart, och också läskigt eftersom jag vet att när det bara är c-uppsats kvar så är det nääära till bebis =)

I lördags så lagade jag och Sebastian mat ihop. Det gjorde vi faktiskt i fredags också. I fredags så mötte jag Sebbe på wieselgrensplatsen och så strosade vi omkring inne på mataffären Wiezel, som jag tycker om, och handlade massa mat. Så gjorde vi goda tacos när vi kom hem. Då blev man mätt! =) Men på lördagen så gjorde vi falafel, och friterade våra egna falafelbollar. De blev superfina, mycket finare och krispigare och godare än sådana man köper frysta (såklart).

Eftersom jag varit duktig och lagt in bilder på rätt dator så kan jag också ge bildbevis:

image95

Just när man friterar så ser det dock ganska livsfarligt ut, och känns lite livsfarligt också.

image96 

Gott och mysigt blev det i alla fall.

I söndags så var jag ensam hemma större delen av dagen då Sebastian först var och tränade och sen var och umgicks med mor sin. Då skulle jag ju städat och pluggat och varit ordentlig, speciellt eftersom jag hade två tentor att lämna in idag. Dock gjorde jag i stort sett INGENTING. Strax innan Sebbe kom hem så fick jag därför panik av min egen lathet (man känner sig ju aldrig så lat som när någon som gick för många timmar sen kommer hem och man fortfarande inte ens bytt från pyjamas eller ens ätit frukost. Och klockan är runt 18-tiden...) och kastade mig i duschen för att fräscha upp mig lite, och finaliserade sedan ännu ett av våra köksprojekt, ja kanske det minsta till och med, då jag borrade och skruvade upp en liten list eller vad man ska kalla det som vi numera hänger köksredskapen på. Praktiskt och snyggt. Hann tillochmed diska lite innan Sebastian kom hem, så jag verkade nog inte så lat som jag varit =) Och jag var faktiskt rätt duktig för jag tycker det är skitläskigt att borra i väggar. Tror bara att jag ska göra sönder vattenrör eller bli elektrifierad. Klarade mig dock bra!

Igår däremot så var jag allt annat än lat! Satt en hel del med min tenta, men det mest spektakulära jag gjorde var att jag åkte bort till hornbach och köpte massa grejor till att fixa till vår balkong. Det har ju blivit så vårfint ute och då vill man ju få i ordning sin balkong så man kan sitta där lite. Tyvärr är ju vår balkong nästan i markplan så folk som går förbi ser ju en väldigt tydligt, men man kan ju ändå sitta där och ta en kopp te och sådär. Det jag fixade igår var i alla fall att jag la nytt golv över det äckliga, skabbiga betonggolvet som verkligen såg hemskt ut, jag satte upp en balkonglåda (som jag satte lite billiga prov-växter i, bara för att få en bild av hur det kan se ut, inför att jag köper växter på allvar inför sommaren) och jag ställde ut vår stora kruka och vårt gråa bord som vi tänkt att slita ut på balkongen.
Golvet var ju den stora förändringen och egentligen det som gör att man vill vara på balkongen nu, och jag blev väldigt nöjd med att jag köpte olika färger och kombinerade. Fick såga lite i klick-bitarna för att få en perfekt passform med balkongen, och det gjorde jag på ett helt livsfarligt sätt helt själv med sticksågen fastklämd mellan knäna. Inte att rekommendera, men det gick bra =)

Såhär ser ena hörnet av balkongen ut nu:
image97

Och såhär ser det ut när man kliver ut:

image98

Det enda som saknas, eller det som saknas mest, är sittmöbler =)
Jag vill ha fåtöljer i rotting, och då gärna svart eller grå. Hittar jag inte det till ett okej pris, så tror jag nästan att vi köper IKEAs vita rottingfåtöljer, men det kräver ju att man håller efter lite mer. Men med granitgrå dynor kan det nog bli riktigt snyggt. Om någon har tips på var man kan hitta möbler av rotting så är det bara att höra av sig! =)
Tyckte det blev lite finurligt med plattan som blev över lite som underlägg på det lilla bordet, och praktiskt att bordet passar in färgmässigt fast jag inte alls tänkte så när jag köpte golvet.

Jag är i alla fall mycket nöjd med min insats!

Idag var jag och mamma i stan och sedan på backaplan. Det inhandlades födelsedagspresenter till min pappa som fyller år i morgon, och sedan köpte vi... ett babyskydd! (alltså en bilstol till baby).
Det blev en britax safe plus, röd/svart. Jättefin verkligen, och mamma och pappa är verkligen supersnälla som faktiskt köpte det till oss. Nu kanske ni undrar vad vi ska med en bilstol till, vi som varken har bil eller körkort, men den ska ju såklart användas i mammas och pappas bil, och vid tillfällen även i Hampus och Stinas bil.
Bilder på babyskyddet kommer senare. (kanske med en baby i, man vet aldrig =))

Nu har vi nästan allt. Det enda som saknas i stort sett är en babybjörn active bärsele, en sån där med ryggplatta åt bäraren, som jag vill ha och som ska vara väldigt skonsam för ryggen. Men något ska man ju ha kvar att köpa, eller kanske få som ankomstpresent. Man vet ju aldrig.

(förresten, nu när jag får så mycket baby-presenter, tror ni jag fortfarande kan förvänta mig examenspresenter från alla som lovat att ge mig lika fin present som min bror fick? (alltså mamma, haha) Det har ju ändå varit en morot under studietiden =) )

Nu är det i alla fall dags att laga mat! Jag är utsvulten och stackars Sebastian kommer snart hem efter att ha fått jobba över en timma idag igen (precis som igår). Maaat!

Längesen sist

Ja jag är ju inte direkt någon duktig bloggare längre. Men det är ont om tid! Hela tiden! Men jag ska försöka sammanfatta lite vad som hänt den senaste tiden =)
Förrförra helgen var en riktig släkthelg. Först var min mormor och hennes sambo Sven här och hälsade på för första gången. Det var väldigt trevligt och vi fick jättefina rosa tulpaner som jag blev mycket glad över (och också några vita blommor som jag faktiskt glömde fråga vad de hette, obildad som jag är, men de luktade väldigt gott och mycket!). Jag tycker mycket om att ha fina blommor i lägenheten men är lite för snål för att köpa det bara till mig själv utan anledning. Vi fick också en fin tulpanvas och matchande liten skål, aalvar aalto (eller hur många Aaaaa man nu skriver det namnet med), och vi fick också en fin julduk som mormor själv sytt och en gullig jul-grytlapp som min mormors faster Anna gjort. De var väldigt fina, och jag tycker ju om julsaker och speciellt sådant som man vet historien kring.
Jag har fina bilder på tulpanerna i sin vas men tyvärr på fel dator! Får ta och lägga över allt sådant någon dag =)
Sedan dagen efter mormor och Sven varit här så fyllde min "lilla" kusin 16 år och är inte så himla liten längre. Tur att Vilmer finns nu så det inte bara blir massa gamlingar hela tiden =)

Sen gick säkert veckan som vanligt, minns inget speciellt av den =)
Eller jo. Det var ju föräldragrupp på tisdagen och det handlade bara om amning. Och det var hemskt! Jag som inte haft så krångligt förhållande till amning innan började tycka att det var helt vidrigt och är fortfarande lite avvaktande inför det. Sebastian var riktigt arg och äcklad efteråt. Vi fick se en film som var kanske en halvtimma eller något och var norsk från 90-talet, och väldigt hurtigt och norskt proklamerade att bryst er best! Det var alltså som att se något mellanting mellan förintelsedokumentär och kycklinguppfödningsdokumentär. Det kändes som en jäkla mjölkfabrik och det var bara en massa klipp mellan norskor som satt på rad och ammade, eller handmjölkade i bunkar, eller dubbelhandmjölkade i större bunkar, eller pumpade mjölk med pump, eller två pumpar, eller i badkaret osv osv. Hade det varit en förlossningsfilm så hade det varit en massa närbilder på huvuden som började visa sig, och navelsträngar som klipptes och blod typ. Det var för mycket! Språket i filmen var också så himla dramatiskt! Amning var det enda rätta och alla som inte ammade utan medicinskt skäl var inte värd mer än en spottloska på fjället typ.
Nej, den informationen kunde de gett oss på en kvart, och med kanske fyra bilder. Amning behövde inte bli något storskaligt och äckligt.

Det var ju alla hjärtans dag också. Inget jag tycker är så himla speciellt, men lite mysigt är det. Jag och Sebastian hade mest hemmamys, men så fick jag också ett jättesött änglaspel med hjärtan, verkligen underbart, och en fin lila näckros-ljuslykta. Vi åt gott och myste mycket!

Sen förra helgen så kom först min bror och lille Vilmer över på en fredagsfika, som sedan även Stina ärade med sin närvaro. Sebastian var på jobbet eftersom det var dagtid, och det var himla längesen han träffade Vilmer, så vi erbjöd våra barnpassningstjänster dagen efter, på Hampus och Stinas bröllopsdag! Så jag fick gosa med Vilmer två dagar i rad, och äntligen fick även Sebastian det igen. Det var väldigt mysigt förutom när Vilmer kräktes världens jätteillaluktande kräks över mig. Jag hade inte riktigt trott på Hampus när han sa att den lille knoddens kräks verkligen luktade vuxenspya men det gjorde den! Och inte var det lite kräks heller! Han såg mycket nöjd ut efter sin bedrift. =) Men en våtservett och ett klädbyte senare så var jag lika nöjd jag.

Söndagen blev väldigt lyckad, då åkte vi till backaplan och shoppade! Ja, jag köpte bara ett par mjukisbyxor som jag ville ha, men Sebastian som var i lite större behov av att fylla ut garderoben köpte två par jeans och ett par mjukisar (ja vi är bekväma människor). Han köpte även ansiktstvättsprodukter och testade ett par skor som vi sedan beställde hem på nätet. Där lyckades vi med mycket på en och samma dag, och hann tillochmed äta lite burger king och komma hem i tid att ha det rätt trevligt och mysigt hemma! =)

Och igår, trots att få vet det, så firade jag och Sebastian vår årsdag. Visserligen har vi inte gift oss än, men vi har varit tillsammans i ett år. Det kanske låter kort men har varit ett underbart år som känns både längre och kortare än ett år. Det känns som att vi alltid varit tillsammans nästan, men samtidigt så är det inte trist eller rutin än. Så det är det bästa av två världar helt enkelt! =)
Så igår lagade jag stormiddag, slavade i köket hela dagen. Jag började på morgonen med att göra en fantastisk kladdkaka utifrån ett recept som finns i en bok som heter Jag vill ha choklad, som jag fått av Sebastian faktiskt. Dock blev receptet lite annorlunda när jag gjorde det beroende på den chokladen jag hade hemma, men det blev himla bra. Jätteannorlunda faktiskt, ska lägga upp receptet en annan dag! Sen själva middagen blev supergod hasselbackspotatis och biffar på en speciell vegetarisk färs, fetaost och rödbetor. De blev väldigt fina och goda. Till det så blev det en god kikärtssallad med fetaost, morotstzatsiki och toast på majsbröd med örtsmör. Vi drack alkoholfri cider och det var väldigt mysigt. Kladdkakan åt vi såklart med vispgrädde.
Sebastian hade köpt 20 röda rosor till mig som står och är underbart fina i en vas i vardagsrummet nu. Sen hade han även köpt en härlig massageolja som han sedan gav mig ryggmassage med. Jag är ju rätt trött i ryggen som man säger så! =) Så det var härligt! Och en helt underbar kväll. Vi har många sådana märker jag =)

Med magen går det för övrigt bra. Mitt järnvärde går superlångsamt uppåt men ändå uppåt. Skönt. Alla andra värden är superbra, och jag mår ändå bra trots att jag väger ungefär som ett tåglok. Dock har jag ju väldigt ont i mitt bäcken, mina höfter och ryggen, men vad kan man förvänta sig egentligen? Min mage är ju enorm! Idag är det dock bara 20 dagar kvar! Amazing!

Nu ska jag iväg och möta Sebastian för att handla inför en tacofredag! Det ni, ännu en mysdag! =)

Bebisar bebisar bebisar

Det har varit full rulle och mycket action på senaste tiden, och mycket har involverat bebisar. I torsdags så var jag på barnmorskemottagningen och tog lite provet och sådär som vanligt och fick för första gången dåliga resultat. Jag hade bra blodsockervärde, bra blodtryck, bebisens hjärtrytm var jättebra men däremot hade jag nästan inte ett uns järn i kroppen. Jag som ändå hade extraladdat med järntabletter i några dagar, jag visste ju inte riktigt att det tog så lång tid att få upp sitt järnvärde. Barnmorskan trodde först att maskinen som mätte värdet var trasig eftersom det var så himla lågt, men efter att ha tagit tre prov så fick jag lite skäll istället. Jaja. Det är inte min starka sida att hålla på och ta tabletter varje dag, speciellt som man inte får dricka te flera timmar innan och efter man tar dem, och som tur var så ska det inte vara så himla farligt att ha järnbrist. Det är inte farligt för bebisen när den är i magen iaf, men om jag fortfarande har järnbrist vid förlossningen så kan ju jag råka lite illa ut och inte må så bra kanske. Jag gick i alla fall, duktig som jag ändå är, och köpte de riktigt starka järntabletterna på apoteket och blandar dem lite med mina gamla vanliga. Barnmorskan föreslog att jag skulle "äta dom som godis", men det känns inte helt rätt. Hon sa dock att sisådär femton om dagen eller så nog är för mycket, men en hel del vill hon ändå att jag ska trycka i mig. Den åttonde februari får vi se om det hänt något. (hon sa dock att hon inte trodde det skulle hunnit gå upp tills dess men att vi bara får hoppas på att det inte sjunkit mer =))

I torsdags var även jag och pappa på IKEA och köpte allt sånt där nödvändigt, som en spjälsäng och en himla massa tvättlappar, en söt babylampa och annat sånt där. IKEA är alltid kul men det blev lite dyrare än tänkt, som vanligt! =)

I fredags var det trevligare för då hade jag besök av mina gamla socionomvänner och tillika mammor, Alice och Jenny, med sina små sötnosar Joseph och Nils. Joseph är en stor pojke som fyller två år senare i år, men Nils fyllde en månad i lördags och var då alltså inte ens en månad då han var på besök hos mig. Trots att bilden av det hela får mig att se jättetjock ut (jag är faktiskt inte ens så tjock, även om jag är i åttonde månaden) så stal jag den här bilden på mig, Alice och lille Nils från
Jennys blogg.

image93


Helgen försvann sedan i ett töcken med alldeles för mycket och alldeles för lite sömn på samma gång på något konstigt sätt. Vet inte om jag sover sämre eller om det är min totala järnbrist som gör mig så trött, men trött är jag. I måndags så var det mer babybesök då Hampus och Stina kom på besök med Vilmer. Då hände också det mest fantastiska, nämligen att vi fick ett helt sprillans nytt Tvättbjörne classic i present av Hampus, Stina, mamma och pappa. Jag hade precis förlikat mig med tanken på att inte ha något skötbord alls och blev mäkta överraskad, men jätteglad såklart. Hampus tvingade Sebastian att sätta igång och bygga ihop det direkt och vi har testat det lite med Vilmer ovanpå. Sebastian stod sen på kvällen när de andra hade gått och låtsaspratade med sin bebis på skötbordet och låtsades byta blöja. Han var inte så eld och lågor som jag var när det gällde skötbordet tidigare när han bara sett det på bild men nu är han helt överförtjust. Kanske till och med så förtjust att jag kan få honom att byta alla blöjor, bara han får stå vid det fina skötbordet =)

Vilmer är för övrigt helt förtjusande nu, skrattar och håller på hela tiden. En riktig charmknutte! Han fnissar liksom och gömmer sig lite förläget bakom sina händer, man smälter ju helt!

Nu blev det här väldigt långt så jag får väl börja runda av. Idag har jag för övrigt börjat få värkar som gör ont, eller sammandragningar eller vad man ska kalla det. De är inte regelbundna eller så, så jag tror inte det är någon risk att det poppar ut något barn för tidigt, men man får verkligen ett hum om hur ont det kommer göra under förlossningen! Sjukt verkligen. Men oavsett så har vi i stort sett allt man behöver till bebisen nu, det enda vi saknar är bärsele och babyskydd till mammas och pappas bil, och det är ju absolut inte hela världen om man inte har det direkt när den lille behagar dyka upp. 

Och i övermorgon är det bara sju veckor kvar! =)

Tidigare inlägg