Stackars barn säger jag då!
Det är tydligen synd om mitt barn och tydligen har jag förmodligen skadat det också, enligt inspelningar av råd från amningshjälpen. Jag är absolut inte emot amning, varken deltids eller långtids, men att säga att folk som ger modersmjölksersättning förmodligen skadar sina barn och sänker deras livskvalitet tycker jag är ett sånt jävla slag under bältet! Precis som det är väldigt få kvinnor som gör abort på abort på abort istället för att börja med kondom så är det väldigt få kvinnor som bara helt jävla sonika väljer bort amning utan att ens försöka sig på det! Jag blir jävligt provocerad av den här inställningen, den fanatiska vägen. När blev det så att man antingen var tvungen att vara FÖR eller EMOT amning? Kan man inte bara få det att funka för sig själv och acceptera det som funkar för alla andra? Suck säger jag bara.
http://www.metrolifestyle.se/ har ett ljudklipp.
http://www.metrolifestyle.se/ har ett ljudklipp.
Jaha
Så var världens bästa skitunge också sjuk. Typiskt. Samma dag som jag lyckades släpa iväg mig till jobbet också, och mellan alla hostattacker och snytningar så lyckades jag faktiskt jobba lite också. Kan inte vara med att vara borta så mycket från jobbet när jag vet hur svårt de brukar ha att få vikarier.
Tillbaks till Elsa. Innan vi plockade upp henne imorse så sa jag till Sebbe att han nog skulle förbereda sig på att hon förmodligen var sjuk eftersom hon vaknat en del under natten och eftersom jag hört henne nysa någon gång i sömnen. Sebbe tvivlade starkt på mig men kanske två minuter senare kom han ut med världens sjukaste lilla snorunge med pytteögon från Elsas sovrum. Snorvarelsen gurglade fram ett hest litet "maaa-mma" och såg så ynklig ut. Hemskt nog var jag tvungen att gå strax efter det och pyret grät alldeles fruktansvärt. Det är sånt som gör ont i mammahjärtat.
Nu är det i alla fall synd om min lilla tös som har ett konstant snorflöde så nu ska vi hela familjen äta varm korv med bröd och till och med Elsa ska få en, med favoriten ketchup på! Ikväll ska jag bannemig också vältra mig i modeblogging på junior-nivå och skriva om allt fint jag önskar att jag hade råd att köpa till mitt barn. För den konsumtionsfantasin är hon värd!
Tillbaks till Elsa. Innan vi plockade upp henne imorse så sa jag till Sebbe att han nog skulle förbereda sig på att hon förmodligen var sjuk eftersom hon vaknat en del under natten och eftersom jag hört henne nysa någon gång i sömnen. Sebbe tvivlade starkt på mig men kanske två minuter senare kom han ut med världens sjukaste lilla snorunge med pytteögon från Elsas sovrum. Snorvarelsen gurglade fram ett hest litet "maaa-mma" och såg så ynklig ut. Hemskt nog var jag tvungen att gå strax efter det och pyret grät alldeles fruktansvärt. Det är sånt som gör ont i mammahjärtat.
Nu är det i alla fall synd om min lilla tös som har ett konstant snorflöde så nu ska vi hela familjen äta varm korv med bröd och till och med Elsa ska få en, med favoriten ketchup på! Ikväll ska jag bannemig också vältra mig i modeblogging på junior-nivå och skriva om allt fint jag önskar att jag hade råd att köpa till mitt barn. För den konsumtionsfantasin är hon värd!
INSKOLNING
Ja, idag är jag rejält sjuk och alltså hemma från jobbet och har därför tid att blogga. Tänk så praktiskt det löser sig ibland. (förutom att jag verkligen tycker om mitt jobb, hatar att vara sjuk och sånt där).
Och eftersom massorna efterfrågat bloggning om inskolningen av Elsa så får jag väl skriva om den! För det första vill jag säga att vi har ungefär sämsta utgångsläget någonsin; på den avdelningen som Elsa ska gå på så jobbade det tidigare tre fröknar men precis precis nu så har två av dem fått jobb på ett nystartat dagis vilket innebär att endast den minst erfarna förskolepedagogen kvar. Första veckan var en av de andra pedagogerna kvar och hon var fantastisk och jag är ledsen över att vi inte får ha kvar henne, även om det inte är något fel på hon som vi nu har kvar. Det innebär dock att två vikarier kommer att arbeta på avdelningen, en lite mer permanent vad jag förstått och en som bara är kvar tills den tjänsten tillsatts.
Nu när jag berättat om de lite mer oturliga omständigheterna måste jag säga att det trots allt går jättebra! Vi planerar att skola in under två veckor (förra veckan och denna veckan) och den här veckan är det väl tänk att hon ska lämnas mer och mer och mer själv vilket ska bli spännande. Vi började förra veckan med ett hembesök på måndagen, på tisdagen var Sebastian och Elsa på förskolan mellan 9-10 och det gick jättebra, de ritade och lekte med lera och hade det trevligt. På onsdagen var jag och Elsa där mellan 9-10 och då började även en yngre flicka som vi känner sen tidigare skolas in. Det här var dagen då allt krashade för oss, för Elsa var hemsk! Hon var arg hela dagen, rev de andra barnens teckningar, kastade pusselbitar på dem, skrek och levde runt, men det värsta hon gjorde var att hon hoppade på den yngre flickan och sen dess har det fortsatt lite sådär, att när Elsa blir superarg så blir hon arg på den minsta flickan. Suck, man får skämmas.
I alla fall, i fredags var första dagen då hon både åt där och sov där och jag sa från första stund att jag inte skulle vara med på vilan, men fröknarna ville det ändå. Efter max fem minuter där inne visste jag att det inte skulle funka med mig där (precis som jag sagt) så jag sa helt enkelt; hejdå, nu tänker jag inte stanna här mer. Och en kvart senare sov hon.
De två senaste dagarna har varit som så att Sebbe kommer dit kl 9 med henne och är med tills klockan tio då de går ut för att leka, då har han gått hem (utan protester igår, idag blev hon tydligen lite ledsen) och sen har han kommit tillbaks under vilan så att han finns där när hon vaknar. Så lekt, ätit och sovit har hon klarat av själv två dagar i rad, no problems.
Vi har väl rätt tydligt märkt att Elsa har lite svårare att fokusera samt ungefär trehundra ton mer energi än de andra barnen, så utelek är ju hennes grej. Jag själv tycker mycket om uteleken också då ALLA fröknar från alla avdelningarna är ute då, så det känns rätt bra övervakat, tack och lov.
Som ni kanske märker så är min hjärna fylld av snor så allt jag skriver blir lite osammanhängande och babbligt så nu får jag nog runda av med att säga: Inskolningen har gått skitbra, över alla förväntningar, jag är nöjd och glad och Elsa älskar dagis (jaja, föööörskolan), verkar det som. Hon kommer lära sig hur mycket som helst!
Och eftersom massorna efterfrågat bloggning om inskolningen av Elsa så får jag väl skriva om den! För det första vill jag säga att vi har ungefär sämsta utgångsläget någonsin; på den avdelningen som Elsa ska gå på så jobbade det tidigare tre fröknar men precis precis nu så har två av dem fått jobb på ett nystartat dagis vilket innebär att endast den minst erfarna förskolepedagogen kvar. Första veckan var en av de andra pedagogerna kvar och hon var fantastisk och jag är ledsen över att vi inte får ha kvar henne, även om det inte är något fel på hon som vi nu har kvar. Det innebär dock att två vikarier kommer att arbeta på avdelningen, en lite mer permanent vad jag förstått och en som bara är kvar tills den tjänsten tillsatts.
Nu när jag berättat om de lite mer oturliga omständigheterna måste jag säga att det trots allt går jättebra! Vi planerar att skola in under två veckor (förra veckan och denna veckan) och den här veckan är det väl tänk att hon ska lämnas mer och mer och mer själv vilket ska bli spännande. Vi började förra veckan med ett hembesök på måndagen, på tisdagen var Sebastian och Elsa på förskolan mellan 9-10 och det gick jättebra, de ritade och lekte med lera och hade det trevligt. På onsdagen var jag och Elsa där mellan 9-10 och då började även en yngre flicka som vi känner sen tidigare skolas in. Det här var dagen då allt krashade för oss, för Elsa var hemsk! Hon var arg hela dagen, rev de andra barnens teckningar, kastade pusselbitar på dem, skrek och levde runt, men det värsta hon gjorde var att hon hoppade på den yngre flickan och sen dess har det fortsatt lite sådär, att när Elsa blir superarg så blir hon arg på den minsta flickan. Suck, man får skämmas.
I alla fall, i fredags var första dagen då hon både åt där och sov där och jag sa från första stund att jag inte skulle vara med på vilan, men fröknarna ville det ändå. Efter max fem minuter där inne visste jag att det inte skulle funka med mig där (precis som jag sagt) så jag sa helt enkelt; hejdå, nu tänker jag inte stanna här mer. Och en kvart senare sov hon.
De två senaste dagarna har varit som så att Sebbe kommer dit kl 9 med henne och är med tills klockan tio då de går ut för att leka, då har han gått hem (utan protester igår, idag blev hon tydligen lite ledsen) och sen har han kommit tillbaks under vilan så att han finns där när hon vaknar. Så lekt, ätit och sovit har hon klarat av själv två dagar i rad, no problems.
Vi har väl rätt tydligt märkt att Elsa har lite svårare att fokusera samt ungefär trehundra ton mer energi än de andra barnen, så utelek är ju hennes grej. Jag själv tycker mycket om uteleken också då ALLA fröknar från alla avdelningarna är ute då, så det känns rätt bra övervakat, tack och lov.
Som ni kanske märker så är min hjärna fylld av snor så allt jag skriver blir lite osammanhängande och babbligt så nu får jag nog runda av med att säga: Inskolningen har gått skitbra, över alla förväntningar, jag är nöjd och glad och Elsa älskar dagis (jaja, föööörskolan), verkar det som. Hon kommer lära sig hur mycket som helst!
dödstrött
det har varit så jävla mycket den senaste tiden, mycket som varit roligt så egentligen ska jag inte klaga, men jösses vad trött jag är! Om någon undrar vad som hänt med mig så jobbar jag och vi håller på att skola in Elsa på förskolan, vilket verkligen suger musten ur en :) Mer om det senare, eller en annan dag om jag somnar :)
kramar!
kramar!