The Day
idag är det den tjugonde mars, och alltså dagen som jag är beräknad att föda på. Igår hade jag ont i magen, mer än vanligt, och kände att något kanske var på gång. Sen var det svårt att somna, men när jag väl hade somnat så vaknade jag efter nån timma sådär, vid kvart i ett, och hade jätteont i magen. Jag hade kramper, sammandragningar, med dryga tio minuters mellanrum och det var omöjligt att sova. Jag var också illamående, och väldigt pigg i huvudet trots att jag inte sovit mycket. Bebisen rörde sig också ovanligt mycket och länge, även för att vara mitt lilla överaktiva barn. Allt tydde på att nu var det på gång.
Gjorde allt för att inte väcka Sebastian, tänkte att det är ju bra om någon är pigg senare, annars är det väldigt lätt att lite irritation (vilket jag hört är vanligt vid förlossningar =P) blir till gräl, och det är ju onödigt.
Var vaken jättelänge, och vid tretiden gav mig själv tillåtelse att gå upp ur sängen, och äta lite. Jag var jättesugen på potatis konstigt nog, och kokade två stora potatisar som jag åt med lingonsylt, och en efterrätt bestående av två tinade kanelbullar vi bakat och frusit in. Sen efter att jag pratat i telefon med min käre bror, som var uppe med sin lille pojk och hade sett mitt sms om att han gärna fick ringa isåfall, så kunde jag faktiskt lägga mig och somna en stund. Tänkte att jag skulle vakna senare, när det satte igång på riktigt igen. Vaknade gjorde jag, när Sebastian skulle till jobbet, men igång var jag inte. Min mage gjorde ont, men inga sådana där tecken som på natten. SUCK!!
Så det som jag hade tänkt skulle bli perfekt, föda ett litet sött barn på morgonen efter att Sebastian sovit en hel natt och jag i alla fall sovit några timmar, blev en stor besvikelse. Det känns visserligen annorlunda än tidigare nu, men magen känns inte alls som om den hade tänkt sig att ploppa ur bebisen. Så nu har jag i stort sett ställt in mig på att få vänta två veckor eller så.
Igår tvättade jag sex stora maskiner tvätt och lagade underbart god Borstj. (vem kan vara annat än lycklig med roooosa soppa i frysen?) Och idag har jag strukit påskduken och tvättat fönstrena på balkongen, och balkongen i allmänhet. Det är ju sånt här som ska göra att bebisen kommer igång, känner sig välkommen och bestämmer sig för att visa sig... men nej nej. Jag får väl försöka glädja mig åt att det är rätt fint och luktar gott i lägenheten iaf.
Men suck, trots allt. Jag hoppades verkligen inatt, blev livrädd men samtidigt superglad. Trodde vi skulle ha en liten bebis lagom tills ikväll.
Uppdateringar om läget lär komma.
Gjorde allt för att inte väcka Sebastian, tänkte att det är ju bra om någon är pigg senare, annars är det väldigt lätt att lite irritation (vilket jag hört är vanligt vid förlossningar =P) blir till gräl, och det är ju onödigt.
Var vaken jättelänge, och vid tretiden gav mig själv tillåtelse att gå upp ur sängen, och äta lite. Jag var jättesugen på potatis konstigt nog, och kokade två stora potatisar som jag åt med lingonsylt, och en efterrätt bestående av två tinade kanelbullar vi bakat och frusit in. Sen efter att jag pratat i telefon med min käre bror, som var uppe med sin lille pojk och hade sett mitt sms om att han gärna fick ringa isåfall, så kunde jag faktiskt lägga mig och somna en stund. Tänkte att jag skulle vakna senare, när det satte igång på riktigt igen. Vaknade gjorde jag, när Sebastian skulle till jobbet, men igång var jag inte. Min mage gjorde ont, men inga sådana där tecken som på natten. SUCK!!
Så det som jag hade tänkt skulle bli perfekt, föda ett litet sött barn på morgonen efter att Sebastian sovit en hel natt och jag i alla fall sovit några timmar, blev en stor besvikelse. Det känns visserligen annorlunda än tidigare nu, men magen känns inte alls som om den hade tänkt sig att ploppa ur bebisen. Så nu har jag i stort sett ställt in mig på att få vänta två veckor eller så.
Igår tvättade jag sex stora maskiner tvätt och lagade underbart god Borstj. (vem kan vara annat än lycklig med roooosa soppa i frysen?) Och idag har jag strukit påskduken och tvättat fönstrena på balkongen, och balkongen i allmänhet. Det är ju sånt här som ska göra att bebisen kommer igång, känner sig välkommen och bestämmer sig för att visa sig... men nej nej. Jag får väl försöka glädja mig åt att det är rätt fint och luktar gott i lägenheten iaf.
Men suck, trots allt. Jag hoppades verkligen inatt, blev livrädd men samtidigt superglad. Trodde vi skulle ha en liten bebis lagom tills ikväll.
Uppdateringar om läget lär komma.
Statistik
Igår trodde jag att det var på gång. Jag trodde verkligen det. Jag kände mig väldigt lipig och konstig, och magen gjorde ont och jag fick en massa tecken kändes det som. Inatt när jag var uppe på det obligatoriska toabesöket så kändes magen väldigt igång, och jag tänkte att det var nån slags förvärkar och att jag skulle vakna senare på natten igen med riktiga värkar. Idag känner jag mig dock i stort sett som vanligt, och bebisen blir säkert sen. Kommer säkert inte på två veckor eller så. Suck. Och igår kände jag verkligen hur jag längtade, hur den gärna får komma nu. Pratade lite vett med den i badkaret i morse, när den stökade runt som vanligt, och sa att den är välkommen any time now. hoppas den lyssnar på sin mamma!
När man är gravid så får man höra all möjlig statistik från olika folk. Här är i alla fall lite som jag fått av olika källor:
Bara 20% föder tidigare än fem dagar innan beräknat datum. (gissar att det gäller alla födslar.)
80% av alla förstagångsföderskor går över tiden.
Bara 2% föder på rätt dag. (antar att det också gäller av alla födslar).
jag går allt mer mot att tillhöra den stora massan, de 80 procenten som går över tiden, men jag har fortfarande en chans att få tillhöra de fantastiska 2 procenten som föder på beräknad dag. (en grupp som min mamma för övrigt tillhör). Vi får väl se. Det ska ju iaf bli snöoväder till helgen, värre än gårdagens lilla snöchock, och det skulle ju på något sätt vara passande, då det faktiskt var snöoväder 29e April när jag föddes, för snart 23 år sedan! Och det är ju inte en vanlig dag för snö direkt... Så om bebisen kommer i helgen, kan det helt enkelt tyda på att sånna som vi inte riktigt kan komma till världen utan att till och med vädermakterna ställer till ett ståhej! =)
Men nu väntar vi med spänning!
När man är gravid så får man höra all möjlig statistik från olika folk. Här är i alla fall lite som jag fått av olika källor:
Bara 20% föder tidigare än fem dagar innan beräknat datum. (gissar att det gäller alla födslar.)
80% av alla förstagångsföderskor går över tiden.
Bara 2% föder på rätt dag. (antar att det också gäller av alla födslar).
jag går allt mer mot att tillhöra den stora massan, de 80 procenten som går över tiden, men jag har fortfarande en chans att få tillhöra de fantastiska 2 procenten som föder på beräknad dag. (en grupp som min mamma för övrigt tillhör). Vi får väl se. Det ska ju iaf bli snöoväder till helgen, värre än gårdagens lilla snöchock, och det skulle ju på något sätt vara passande, då det faktiskt var snöoväder 29e April när jag föddes, för snart 23 år sedan! Och det är ju inte en vanlig dag för snö direkt... Så om bebisen kommer i helgen, kan det helt enkelt tyda på att sånna som vi inte riktigt kan komma till världen utan att till och med vädermakterna ställer till ett ståhej! =)
Men nu väntar vi med spänning!
Ja jösses
Nu börjar det hända saker här hemma. Visserligen hände det en himla massa när vi precis flyttat, men sen dess har det varit i stort sett paus och nu börjar det återigen hända saker. Hyllor målas och sätts upp och det börjar äntligen bli lite tomt i bokhyllan i barnkammaren. Målet är ju att den bokhyllan ska vara i stort sett tom på våra saker så det kan ligga barnsaker där. Just nu står det på den helt vuxenbefriade hyllan t.ex en jättefin sparbössa som vi fick av mina föräldrar. Men hela planen kommer nog inte besannas förrän jag lyckas ta mod till mig att be någon bilburen människa att hjälpa mig att åka och hämta ett datorskåp från blocket. Jag tycker faktiskt att det har blivit lite pinsamt då jag alltid får be min bror eller min pappa att hjälpa mig, då det är i stort sett de jag känner som har bil och körkort, och det har blivit så mycket nu med flytten och barnsaker och allt. Men ett datorskåp blir nog det sista vi behöver innan jag är nöjd, och jag skulle bli mycket lugnare om vi bara hade haft det här men jag kan helt enkelt inte med att be om fler tjänster nu. Jobbigt läge liksom.
Och så lite mag-uppdatering:
Magen verkar må bra och sådär men det har blivit riktigt vidrigt att vara gravid igen. Jag har ont i magen, får speciellt ont när jag går, eller sitter för mycket, eller äter och sånt där som man liksom gör med magen. Jag har blivit illamående igen, och faktiskt så har jag spytt flera gånger den senaste veckan.
Jag har ju fortfarande järnbrist och det lär jag väl få leva med med tanke på att jag verkligen inte kunde äta de där niferex-kapslarna som de tvingat på mig från MVC. För det första tycker jag det är otroligt dålig stil att rekommendera kapslar med gelatin i till en vegetarian, och för det andra så gick det bara inte att ta dem. Jag blev så himla dålig! Om det skulle vara livshotande eller fara för barnet skulle jag självklart äta dom, men jag blev så dålig av dem att jag skulle behöva sjukskriva mig, och det känns inte riktigt värt det. Äter mina hemofer-tabletter fortfarande och äter 5-6 om dagen så det är ju fler än innan (och jag mår inte så himla bra av det heller, men bättre iaf) men det verkar som att det är svårt att få upp järnvärdet och det är ju bara strax över sex veckor kvar. Får väl ta en blodtransfusion eller så om jag har alldeles för dåligt värde. (förresten, bara av intresse, om jag berättar för min barnmorska hur sjukt dålig jag blev av niferex, måste hon rapportera det till läkemedelsföretaget då? för om hon inte måste det så förstår jag varför alla biverkningar alltid är så sjukt ovanliga)
Halsbrännan håller i sig också, och i skön samverkan med spyendet så tror jag att det gått lite hål på strupen eller så och blöder lite. Bara lite så det är ju ingen fara, men det smakar äckligt och gör ooont. Men that's life kanske. Vissa människor har ju halsbränna hela livet och då kan ju jag tacka min lyckliga stjärna i jämförelse...
Idag var jag och Sebastian för övrigt för första gången på föräldrautbildning. 8 par var bjudna att ingå i gruppen och ingen hade avbokat, trots det var vi bara tre par och en ensam mamma (som hade man/pojkvän men han hade inte möjlighet att närvara bara). Så det var lite tråkigt då jag inte direkt kände att jag klickade superbra med de som var där, inte så att det var något fel på dem de verkade mest lite tråkiga. Vi fick iaf en hel del info och speciellt Sebastian tror jag uppskattade det här tillfället, som blivande pappa så får han ju inte hela tiden massa info om allt så som jag får, inte minst av äldre klasskamrater med barn och sådär.
Vi fick se en förlossningsfilm också... inte en sån där riktigt hemsk men nästan... den var väldigt 90-tal med fula frisyrer och dålig smak, och de sa uttrycken "min kvinna" och "inre kraft" lite för många gånger för min smak (sebastian tyckte det var hysteriskt kul, han riktigt njöt av att se mig vrida mig av obehag). En man uttryckte sin förvåning om att hans annars så späda fru hade klarat av ett sånt hårt arbete. Hans fru var en helt normal kvinna på typ 30 år. Inte späääädare än mig. Och, som jag påtalade för Sebastian efterråt, om jag någonsin skulle bli omnämnd av honom som späd så skulle han få stryk. =) Det är ett sånt ord man använder om sin sjukliga farmor eller så. Eller möjligtvis ett spädbarn. Sen i filmen fick man se hur det faktiskt går till när bebisen kommer. Trots att jag nog alltid vetat det så har jag nog mer fått en idé om hur lång jävla tid det egentligen tar. Usch. Och sen är ungen blodig, och jag klarar verkligen inte av blod på det sättet. Jag kommer blunda och skrika och gråta antagligen. Fast samtidigt så såg det jättehemskt ut när de bara ryckte ut ungen och började torka rent den innan de la den på magen. Kanske har jag läst Födas utan våld en gång för mycket eller så, men det såg hemskt brutalt ut och jag vill hellre ha den geggiga ungen direkt på magen och en mjuk handduk lagd över den kanske (som de gjorde vid den andra förlossningen på filmen). Så den inte behöver bli igång-gnuggad direkt liksom, den lille stackaren. Men men. Mödravården, förlossningsvården, MVC, BVC och hela den världen känns väldigt 50-talet och trots att jag bara varit gravid i sisådär 7-8 månader så är jag väldigt trött på den världen. Tänk att man ska dras med BVC, förskola och sånna där könsbevarande institutioner i stort sett hela livet sen. Suck. Har överdoserat på käcka livmoders-kvinnor. (herregud. Hoppas det går över till förlossningen, annars kommer jag definitivt kalla personalen där för fula ord.)
Nä, nu ska jag väl gå och måla lite hyllor istället för att gotta mig i min egen grinighet!
Förresten så är det semledagen idag! Vi har en semla med mandelmassa och en med vaniljkräm (till mig) väntandes till Sebbe kommer hem från jobbet! Fast först blir det min alldeles egna sojakorvsgryta! Woho!
Och så lite mag-uppdatering:
Magen verkar må bra och sådär men det har blivit riktigt vidrigt att vara gravid igen. Jag har ont i magen, får speciellt ont när jag går, eller sitter för mycket, eller äter och sånt där som man liksom gör med magen. Jag har blivit illamående igen, och faktiskt så har jag spytt flera gånger den senaste veckan.
Jag har ju fortfarande järnbrist och det lär jag väl få leva med med tanke på att jag verkligen inte kunde äta de där niferex-kapslarna som de tvingat på mig från MVC. För det första tycker jag det är otroligt dålig stil att rekommendera kapslar med gelatin i till en vegetarian, och för det andra så gick det bara inte att ta dem. Jag blev så himla dålig! Om det skulle vara livshotande eller fara för barnet skulle jag självklart äta dom, men jag blev så dålig av dem att jag skulle behöva sjukskriva mig, och det känns inte riktigt värt det. Äter mina hemofer-tabletter fortfarande och äter 5-6 om dagen så det är ju fler än innan (och jag mår inte så himla bra av det heller, men bättre iaf) men det verkar som att det är svårt att få upp järnvärdet och det är ju bara strax över sex veckor kvar. Får väl ta en blodtransfusion eller så om jag har alldeles för dåligt värde. (förresten, bara av intresse, om jag berättar för min barnmorska hur sjukt dålig jag blev av niferex, måste hon rapportera det till läkemedelsföretaget då? för om hon inte måste det så förstår jag varför alla biverkningar alltid är så sjukt ovanliga)
Halsbrännan håller i sig också, och i skön samverkan med spyendet så tror jag att det gått lite hål på strupen eller så och blöder lite. Bara lite så det är ju ingen fara, men det smakar äckligt och gör ooont. Men that's life kanske. Vissa människor har ju halsbränna hela livet och då kan ju jag tacka min lyckliga stjärna i jämförelse...
Idag var jag och Sebastian för övrigt för första gången på föräldrautbildning. 8 par var bjudna att ingå i gruppen och ingen hade avbokat, trots det var vi bara tre par och en ensam mamma (som hade man/pojkvän men han hade inte möjlighet att närvara bara). Så det var lite tråkigt då jag inte direkt kände att jag klickade superbra med de som var där, inte så att det var något fel på dem de verkade mest lite tråkiga. Vi fick iaf en hel del info och speciellt Sebastian tror jag uppskattade det här tillfället, som blivande pappa så får han ju inte hela tiden massa info om allt så som jag får, inte minst av äldre klasskamrater med barn och sådär.
Vi fick se en förlossningsfilm också... inte en sån där riktigt hemsk men nästan... den var väldigt 90-tal med fula frisyrer och dålig smak, och de sa uttrycken "min kvinna" och "inre kraft" lite för många gånger för min smak (sebastian tyckte det var hysteriskt kul, han riktigt njöt av att se mig vrida mig av obehag). En man uttryckte sin förvåning om att hans annars så späda fru hade klarat av ett sånt hårt arbete. Hans fru var en helt normal kvinna på typ 30 år. Inte späääädare än mig. Och, som jag påtalade för Sebastian efterråt, om jag någonsin skulle bli omnämnd av honom som späd så skulle han få stryk. =) Det är ett sånt ord man använder om sin sjukliga farmor eller så. Eller möjligtvis ett spädbarn. Sen i filmen fick man se hur det faktiskt går till när bebisen kommer. Trots att jag nog alltid vetat det så har jag nog mer fått en idé om hur lång jävla tid det egentligen tar. Usch. Och sen är ungen blodig, och jag klarar verkligen inte av blod på det sättet. Jag kommer blunda och skrika och gråta antagligen. Fast samtidigt så såg det jättehemskt ut när de bara ryckte ut ungen och började torka rent den innan de la den på magen. Kanske har jag läst Födas utan våld en gång för mycket eller så, men det såg hemskt brutalt ut och jag vill hellre ha den geggiga ungen direkt på magen och en mjuk handduk lagd över den kanske (som de gjorde vid den andra förlossningen på filmen). Så den inte behöver bli igång-gnuggad direkt liksom, den lille stackaren. Men men. Mödravården, förlossningsvården, MVC, BVC och hela den världen känns väldigt 50-talet och trots att jag bara varit gravid i sisådär 7-8 månader så är jag väldigt trött på den världen. Tänk att man ska dras med BVC, förskola och sånna där könsbevarande institutioner i stort sett hela livet sen. Suck. Har överdoserat på käcka livmoders-kvinnor. (herregud. Hoppas det går över till förlossningen, annars kommer jag definitivt kalla personalen där för fula ord.)
Nä, nu ska jag väl gå och måla lite hyllor istället för att gotta mig i min egen grinighet!
Förresten så är det semledagen idag! Vi har en semla med mandelmassa och en med vaniljkräm (till mig) väntandes till Sebbe kommer hem från jobbet! Fast först blir det min alldeles egna sojakorvsgryta! Woho!
Skötbordspanik!
Jag vill ha ett Tvättbjörne classic-skötbord! Jag vill jag vill jag vill! Men det kostar 1200, och det är mkt pengar, speciellt för ett skötbord. Jag sitter dygnet runt på blocket och söker efter sådana skötbord men varje gång jag hittat ett så har jag varit för långsam. Det är mitt eget fel att jag inte riktigt förstod spelets regler först, men nu när vi själva har lagt upp lite saker till salu på blocket så inser jag. Man måste ringa minuten efter att annonsen kommit upp. Inte minst när det gäller det superpopulära skötbordet!
Så om det är någon vänlig själ där ute i göteborgsregionen som har ett tvättbjörne classic och funderar på att sälja det, så finns det 600 kr att garanterat få för det från mig. (600 är det högsta priset jag sett för det på blocket, så jag antar att det är ett bra pris, och man får också min eviga tacksamhet och fina lovord). Jag vill ha! (på något sätt är jag mer besatt av detta än av vagn, spjälsäng och allt annat sammanlagt. Det enda som kanske kan tävla är min längtan efter ett datorskåp..)
Så nu vet ni vad jag suktar efter!
Så om det är någon vänlig själ där ute i göteborgsregionen som har ett tvättbjörne classic och funderar på att sälja det, så finns det 600 kr att garanterat få för det från mig. (600 är det högsta priset jag sett för det på blocket, så jag antar att det är ett bra pris, och man får också min eviga tacksamhet och fina lovord). Jag vill ha! (på något sätt är jag mer besatt av detta än av vagn, spjälsäng och allt annat sammanlagt. Det enda som kanske kan tävla är min längtan efter ett datorskåp..)
Så nu vet ni vad jag suktar efter!
Äntligen!
Äntligen har vi fått vårt lilla knott inscannat ordentligt så vi kan dela med oss av denna beauty-queen/king. Ni kanske tycker bilden är otydlig men jag tycker man ser klart och tydligt att det är ett riktigt snyggt barn som tar efter far sin! =)
Bilden är tagen i vecka arton om jag inte minns fel, och det är nu vecka 22, så den har hunnit växa lite och få allt kraftigare sparkmuskler sedan dess. Över halva tiden har ju som sagt gått och jag tycker både det är jättelångt att vänta tills bebisen kommer, men tycker samtidigt att det är läskigt att jag ska vara färdig med skolan om fyra månader ungefär!!! Jisses!
Men nu har ni sett vår lilla älskling, det suddiga som fastnade på bild i alla fall. Vi såg ju betydligt bättre på plats, tack och lov! =)
Bilden är tagen i vecka arton om jag inte minns fel, och det är nu vecka 22, så den har hunnit växa lite och få allt kraftigare sparkmuskler sedan dess. Över halva tiden har ju som sagt gått och jag tycker både det är jättelångt att vänta tills bebisen kommer, men tycker samtidigt att det är läskigt att jag ska vara färdig med skolan om fyra månader ungefär!!! Jisses!
Men nu har ni sett vår lilla älskling, det suddiga som fastnade på bild i alla fall. Vi såg ju betydligt bättre på plats, tack och lov! =)
Barnmorskan
Idag var jag på återbesök hos min barnmorska, och inget blev riktigt vad jag trodde =)
Jag hade faktiskt inte fått någon uppgift alls om vad som skulle ske detta mötet, antagligen för att det var så långt mellan förra och detta. Jag hade då byggt upp en väldigt stark bild av vad mötet var till för, inte för att det var sån himla big deal liksom. Jag var säker på att de skulle ta blodprover på mig, kolla mina järnvärden, sockervärden och sådär, men så var det ju inte alls! Och jag som slutade äta choklad vid middagstid igår! (visserligen var det lite för att jag totalt överdoserat på billig choklad och knappt kunde stå upp rakt, än mindre se rakt)
Nej, jag fick ett moderskapsintyg och min barnmorska lyssnade på fosterljuden. Just när hon höll på kunde jag inte känna några sparkar men jösses vad jag hörde att den rörde på sig därinne. Barnmorskan påpekade att det var en livlig en, och jag blev lite fundersam. Tänka sig att jag känner så mycket rörelser och så rör den sig så mycket när jag inte känner det också! Det kommer ju vara en fulländad maratonlöpare eller liknande när den kommer ut!
Fosterljuden lät i alla fall bra och hjärtat slog som en häst galopperar, vilket tydligen är bra och helt normalt.
Jag blev tipsad om att börja med järntabletter, och de rekommenderade någon sort som man tog som en kapsel om dagen. Jag har ju redan tjuvstartat lite med hemofer (man ska ta 3-4 tabletter om dagen, men jag har tagit 1-2, bara som test) då den har tillsatt folsyra också, och jag tycker det verkar bättre att ta flera små tabletter istället för en stor varje dag. Tydligen kan man ju må så dåligt att man kanske bara kan ta den där stora varannan dag, och då är ju hemoferen lättare att skära ner på, eller portionera ut under dagen. Så min barnmorska skrev upp mig på hemofer, och sa att jag kanske får byta ändå om jag inte får tillräckligt högt järnvärde av den. Men allvarligt talat, hur dåligt får jag egentligen äta om jag ska äta fyra järntabletter om dagen och fortfarande ha för lågt järnvärde? Då får jag ju käka vitt bröd med smör konstant och dricka några liter te om dagen. Nejnej, jag tror jag klarar mig fint faktiskt!
Men hon är helt okej min barnmorska så jag börjar tveka mer och mer till om jag ska byta. Finns ju ingen garanti för att jag får en bättre i Lundby, och vem jag än får som kommer den ju inte ha koll på hur det varit hittills och sådär. Så jag bokade in en träff till med den barnmorskan jag har nu, och så ska jag bara ringa och se om jag kan gå på föräldragrupp i Lundby utan att gå på MVC där. Det är nog en bra kompromiss tror jag.
Nu är det jobbadags idag, (ja klockan fyra ja) så jag ska köra igång och plugga lite nu, så jag kan åka och vila upp mig hos mamma och pappa runt tolv. (jag är så lat så jag måste åka till Tuve fyra timmar innan jag börjar, bara för att orka gå till jobbet när det väl är dags =))
Snart har vi ju flyttat och då ska jag minsann ha folk över på fika så det står härliga till! Så var beredda! =)
Jag hade faktiskt inte fått någon uppgift alls om vad som skulle ske detta mötet, antagligen för att det var så långt mellan förra och detta. Jag hade då byggt upp en väldigt stark bild av vad mötet var till för, inte för att det var sån himla big deal liksom. Jag var säker på att de skulle ta blodprover på mig, kolla mina järnvärden, sockervärden och sådär, men så var det ju inte alls! Och jag som slutade äta choklad vid middagstid igår! (visserligen var det lite för att jag totalt överdoserat på billig choklad och knappt kunde stå upp rakt, än mindre se rakt)
Nej, jag fick ett moderskapsintyg och min barnmorska lyssnade på fosterljuden. Just när hon höll på kunde jag inte känna några sparkar men jösses vad jag hörde att den rörde på sig därinne. Barnmorskan påpekade att det var en livlig en, och jag blev lite fundersam. Tänka sig att jag känner så mycket rörelser och så rör den sig så mycket när jag inte känner det också! Det kommer ju vara en fulländad maratonlöpare eller liknande när den kommer ut!
Fosterljuden lät i alla fall bra och hjärtat slog som en häst galopperar, vilket tydligen är bra och helt normalt.
Jag blev tipsad om att börja med järntabletter, och de rekommenderade någon sort som man tog som en kapsel om dagen. Jag har ju redan tjuvstartat lite med hemofer (man ska ta 3-4 tabletter om dagen, men jag har tagit 1-2, bara som test) då den har tillsatt folsyra också, och jag tycker det verkar bättre att ta flera små tabletter istället för en stor varje dag. Tydligen kan man ju må så dåligt att man kanske bara kan ta den där stora varannan dag, och då är ju hemoferen lättare att skära ner på, eller portionera ut under dagen. Så min barnmorska skrev upp mig på hemofer, och sa att jag kanske får byta ändå om jag inte får tillräckligt högt järnvärde av den. Men allvarligt talat, hur dåligt får jag egentligen äta om jag ska äta fyra järntabletter om dagen och fortfarande ha för lågt järnvärde? Då får jag ju käka vitt bröd med smör konstant och dricka några liter te om dagen. Nejnej, jag tror jag klarar mig fint faktiskt!
Men hon är helt okej min barnmorska så jag börjar tveka mer och mer till om jag ska byta. Finns ju ingen garanti för att jag får en bättre i Lundby, och vem jag än får som kommer den ju inte ha koll på hur det varit hittills och sådär. Så jag bokade in en träff till med den barnmorskan jag har nu, och så ska jag bara ringa och se om jag kan gå på föräldragrupp i Lundby utan att gå på MVC där. Det är nog en bra kompromiss tror jag.
Nu är det jobbadags idag, (ja klockan fyra ja) så jag ska köra igång och plugga lite nu, så jag kan åka och vila upp mig hos mamma och pappa runt tolv. (jag är så lat så jag måste åka till Tuve fyra timmar innan jag börjar, bara för att orka gå till jobbet när det väl är dags =))
Snart har vi ju flyttat och då ska jag minsann ha folk över på fika så det står härliga till! Så var beredda! =)