Lina

Okej, jag förstår nu. Jag förstår verkligen! Inatt vaknade jag, ungefär vid klockan ett, med såååå jävla ont i tandköttet/käken/munnen. Jag kunde inte stänga käken, inte svälja, inte låta det vara. Jag har ju fått alla mina fyra visdomständer men en av dem är inte helt utvuxen, och det verkar även som att tandköttet runt alla visdomständerna är lite mer känsligt än i resten av munnen, och nu inatt så hade tandköttet kring den inte helt utvuxna tanden, samt tandköttet kring den visdomstanden som är i överkäken på samma sida, svullnat upp helt! Den inte helt uppvuxna tanden är totalt täckt av svullet tandkött (som alltså tuggas av tanden om käkarna går ihop) och i den övre käken är det mycket svullet i hela käkslutet. Det tog mig minst en timma innan jag kunde somna om, och det var mest för att Sebbe vaknade kvart i två och gick upp och hämtade ibumetin till mig. Innan dess hade jag också tryckt in två bafucin i munnen, de är ju lite smärtstillande, så imorse vaknade jag med en bit bafucin nerkörd i den lilla gropen ner till den inte färdiga tanden. Är säkert jäääättebra för tanden. Just nu känner jag väl att det måste bli tandläkaren, men egentligen skulle jag ju vilja ta bort alla visdomständerna och det lär jag ju inte få eftersom åtminstone två är helt utvuxna. Men varför svullnar det så lätt? Jag har ju känsligt tandkött men om jag borstar på visdomständerna liite mer noggrant så svullnar tandköttet direkt.

Jag bävar lite för att ringa tandläkaren av många anledningar. 1. om jag ska till tandläkaren måste Sebbe ta ledigt för jag kan ju inte ta med Elsa. Sen lär jag ju få gå två gånger om de ska ta bort något så då blir det två ledighetsdagar. 2. Det kommer kosta massa. Bara en undersökning kostar en del, sen om de tar bort en tand eller fyra blir det ju värre. 3. Det kommer göra ONT! Om de tar bort en tand, kan jag ta hand om Elsa dagen efter då? Om de tar bort två-tre stycken? Kommer det göra jätteont länge? Kan jag ta hand om Elsa om jag får starka värktabletter?
och så vidare och så vidare. Får ringa min bror och fråga, som faktiskt tagit bort en visdomstand ganska nyligen.

Så nu lär jag inte bli irriterad på Elsa nästa gång hon vaknar för att tänderna håller på och växer, stackars lillan.

Sebastian säger att vi kommer att få ett mycket märkligt barn eftersom vi (mest jag) alltid byter ut typ nittio procent av orden i låttexter mot Elsas namn. Låten Ella elle'la blev alltså Elsa Elsa, Ta mig till havet blir Ta mig till Elsa och gör mig till Elsa, Elsa över Elsa och Elsa, Elsa är fuktig (sjungs med fördel då hon kissat eller badat) och Elsa är ung, galen av Elsa är jaaag. Till saken hör ju att Elsa, lite freakishly, sa sitt namn två dagar i rad för typ en månad sen. Och det är ju sjukt sjukt!

Idag sjöng jag lite julsånger och slogs då av hur opassande det var att sjunga "...skiner på barnet i stallets strå, och de vakande fromma två, Elsa till jorden är kommen, oss är en frälsare född.." för jag menar, jag vill ju inte att hon ska tro att hon är messias.
Ja det är nog en märklig flicka vi håller på att föda upp.

Men det fick mig att tänka. För i små barn ser man ju alla möjliga mirakel, men inte direkt en messias. Och jag började då fundera på Jesus första levnadsår. Jag har bara så svårt att se framför mig världens frälsare, mjölk-kräkandes av ansträngning eftersom han tar i så mycket när han bajsar. Det blir liksom konstigt. Och kanske även är fel att tänka på, och fnissa lite åt, men det ger ju en lite perspektiv på allt det där mirakulösa som ens bebis gör och är. När det kommer till kritan så är det en liten kräks-bajs-maskin man när vid sin barm. Och det är ju mänskligt och vackert :)

men jag får nog hålla igen med mitt elsa-sjungande :)

Min dotter har verkligen en talang för att bli konstig på kort. Och även fast man ser min stora mysbyxbeklädda bak i bakgrunden så MÅSTE jag lägga upp denna bilden, där det ser ut som att Elsa typ smygtar en bild på sig själv med en gigantiskt fanta flaska. Bilden togs 17e augusti, så det var ett tag sen, men jag hade inte sett den förrän idag :) Skrattade helt hysteriskt, så var tvungen att dela med mig.


Kan ju lägga upp en nyare bild också, som kanske inte är fullt så skrattretande, men så vet ni hur hon ser ut numera också :)

Jag kommer bli världens sämsta mamma så fort Elsa är lite större. Nu när Elsa kryper och ålar omkring en del så kommer hon ju åt saker hon inte ska komma åt, typ lampsladdar eller vad som helst. Nu börjar hon ju också kunna förstå lite mer, så jag försöker att från början säga till henne på skarpen  när hon försöker leka med opassande saker. Och jag HATAR det! Jag vet att jag haft lite svårt att säga till Elsas kusin på skarpen om han gjort något opassande, men jag har tänkt att det är skillnad med ens egna barn, men nej. När Elsas underbara mörkbruna ögon tittar upp mot mig och ser sorgsna ut för att mamma säger till på skarpen så dör jag liksom inombords. Och visst, jag tror väldigt mycket på ett respektfullt föräldraskap utan massa skäll osv, men just nu när hon är så liten så är ju ordet NEJ och en skarp stämma ungefär det som hon kan fatta, knappt ens det liksom. Och att förstå vad man får och inte får kan ju i slutändan handla om säkerhet, så jag förstår ju att jag måste lära henne det, och om inte för något annat så för att hon själv ska lära sig säga nej i framtiden. Men det känns hemskt!!! Om hon börjar gråta för att jag ryter till någon gång, så kommer jag nog inte våga göra det mer....

Idag på rytmiken så sa förresten min favoritmamma att hennes pojk haft kräksjukan i helgen. Hjälp. Rytmiken verkar vara värre än dagis på bacillspridarfronten!

Trots att jag haft två helger på raken i fettets tecken (och då snackar vi riktiga skithelger, alla tre dagarna med skräpmat och kakor) samt två dagar med besök av mormor respektive farmor, vilket i sin tur betydde ännu lite mer kakor, så har jag ändå gått ner 4,4 kilo! Och 1,8kg de två senaste dagarna... inte helt okej kanske, men tror jag lagrat mycket vatten pga att jag ätit jäkligt salt mat i helgen och sådär. Skönt att ha gått neråt hela tiden i alla fall, om jag bara går ner ett enda gram till så är jag nere på den vikten jag hade tänkt mig i slutet på september, så imorgon ska jag väl vara rätt nöjd.

Frågan är nu om jag ska fortsätta köra så stenhårt eller om jag nu ska försöka mig på att vara lite mer balanserad och gå ner resterande 5-10 kg lite mer långsamt och kanske mer långsiktigt. Då kanske jag tappar glöden och går upp igen och det vill jag ju verkligen inte, men å andra sidan vet jag inte hur länge jag kommer orka köra såhär hårt. Men kanske tills jag gått ner några kilon extra, så jag har en buffert om det spårar ur!

Idag ska jag i alla fall iväg och träna. Glömde att jag skulle gjort det måndag/tisdag så det får bli idag. Bättre sent än aldrig i alla fall :) Och idag kände jag typ för första gången mina magmuskler igen! Förutom att de varit nästan obefintliga så har de legat gömda under ett mindre smickrande lager tjockhet. Så nu märker jag i alla fall skillnad!

Såhär ser det ut nu:

31/8 0
10/9 -2,6
12/9 -3,1
24/9 -4,4

Idag har varit en riktig skitdag! Det går faktiskt inte att uttrycka på något annat sätt. Och jag har nog totalt i onödan sabbat min viktnedgång, och det var inte ens värt det (vilket förra veckans lördagsfest plus söndagsliseberg däremot var!).

Jag får väl börja i början helt enkelt. Igår på rytmiken hörde jag hur någon av de andra föräldrarna (tur för henne att jag inte minns vem!) som frågade om någon av våra andra barn haft en riktigt hemsk hosta nere i  bröstkorgen någonsin. Hon lät lite sådär oskyldig och flytande som man gör när man egentligen är skyldig som synden. Inatt sov jag kanske tre timmar. Resten hostade jag halsen av mig, tills älskade Sebbe gick upp och gav mig bafucin som gjorde att jag istället, i babymonitorn, kunde höra min lilla flicka hosta halsen av sig. Till saken hör ju att vi precis blivit friska från världens förkylning så vi var väl lite mer mottaliga, men jag VET att det är den där jäkla mammans fel som tog med sitt smittande barn att sitta och dreggla på min fina Elsa under rytmiken. Den enda jag minns att det INTE var är min favoritmamma på rytmiken för jag minns att hon svarade att hennes pojk hade haft någon sån hemsk hosta när han var ganska liten men inte på länge.

Så dagen började ju ganska kasst med att jag var helt utmattad av sömnbrist. Som bortskämd mamma till en dotter som sover hela nätterna så är jag ju inte van vid sömnbrist. (jag kan ju tillägga att hon nyss vaknade till lite av ännu en hostattack. Minns jag vilken mamma det var som hade ett hostigt barn så ska hämnden bli ljuv i form av biologisk krigsföring!)

Sen har jag haft världen dust med försäkringskassan, förskingringskassan, förseningskassan, vad ni än vill kalla dem. De är tydligen dumma i huvudet, rakt igenom skallbenet och in i hjärnan. Det är väldigt okristligt och jag vet det men jag hoppas att den våpiga och okunniga handläggaren jag pratade med den 3/7 kommer brinna i helvetet för sitt jävla sätt! För att göra en lång historia kort (om jag nu klarar av det!) så ringde jag den 3/7 och frågade VÄLDIGT specifikt om jag kunde få sjukpenning trots att jag inte har någon SGI (ja jag vet, det är en motsägelse, just därför jag frågade!) och den här bruden lovade att det skulle jag få och hon skulle sjukskriva mig. (jag hade MB de quervain och kunde inte använda min högerhand, har nu fått kortisonspruta och hjälpmedel och sånt och mår relativt bra i handen). Kan ju tillägga att hon inte ens sjukskrev mig utan bara loggade i journalen att jag ringt. PUCKO. Men vad värre var är ju det faktum som visade sig idag: jag har inte alls rätt till någon slags sjukpenning. Så jag har alltså varit hemma i två veckor de senaste två månaderna som jag får absolut NOLL kronor för. Tillochmed minus elva, eftersom jag postade de jävla blanketterna till försäkringskassan. Allt hade ju varit helt på sin plats om de bara hade sagt det till mig från början! Och om inte den första imbicilla handläggaren kunde säga det så kunde väl någon av de följande TRE som jag pratat med under den här perioden sagt det???? Och för att göra det ännu värre så fick jag nästan en UTSKÄLLNING av den jävla typen som ringde mig idag, han sa i spydig ton att "Ja men har man inte jobbat någon gång i sitt liv så får man inga pengar. Vi ger dig inga pengar om du inte ARBETAR!" som om jag typ iglade av samhället och levde här i mitt slott på skattebetalarnas bekostnad. (han borde ringa upp kungafamiljen och låta sådär! Jag har fasiken arbetat mig igenom en hel jäkla univeristetsutbildning, det är knappast mitt fel att försäkringskassan inte räknar alla de timmarna!)

Då jag var nära brytpunkten med min sömnbrist och mitt totala inre kaos då jag insåg att jag skulle få typ 1800kr INNAN skatt nästa månad så väste jag fram något om att ha tagit examen och la på ungefär. Efter att ha våndats ett tag så ringde jag igen upp försäkringskassan och bad att de skulle kolla vem som hade tagit mitt samtal den 3/7 för jag ville rapportera det inträffade. Jag vill ju att hon ska brinna i helvetet eller i alla fall bli avskedad och hemlös. Efter att ha blivit kopplad runt i någon kvart sådär (för ingen kan tydligen komma åt just vem det var, men NÄSTA avdelning kan nog det...) och sedan bortkopplad för att hon jag pratade med just då skulle diskutera med sin kollega så bara brast det och jag bölade i minst en kvart. Jag bara hulkade mig och lipade och jag lovar att jag är svartlistad på försäkringskassan nu. Gemensamt för både han den onda latinamerikanen (jag bara gissar vilt här utifrån fördomar och annat) som ringde för att ge mig de dåliga nyheterna och för den här lite lite mer trevliga kvinnan var att de båda påtalade att på telefonkundtjänsten kunde man ju inte tro att de skulle KUNNA sånt här! Men vart i hela jäkla helvetet ska jag ringa då? Min vårdcentral? Påven? Min svägerskas hund? Vem fasiken vet sånt här då?

Jaja, jag får inga pengar oavsett. De nedtecknade ett mesigt klagomål eftersom jag inte kunde prata i hela meningar längre utan bara sa okej mellan hulkarna och jag avböjde att bli kontaktad igen eftersom jag inte vill lipa till försäkringskassan mer och för att jag förmodligen skulle hota med något olagligt om hon från 3/7 ringde upp. De sa också att jag kunde anmäla för skadestånd, men haha, hur dum tror de att jag är? Vem vinner någonsin något alls mot försäkringskassan? Jag lovar att det stället styrs av någon demon som lever av utsatta människors olycka. Typ som den där advokatfirman i Angel som styrs av alla de onda i världen. Så akta er för dem!

Så för att trösta mig så skippade jag middagen och gjorde kärleksmums och ät typ några stycken, och lite smet, innan jag började känna mig kräkfärdig. Tur det i alla fall, för då åt jag ju inte resten. Men ändå. Totalt onödigt att äta något så onyttigt som ändå bara gör mig illamående.

Sebastian är ute med jobbet idag och tackar av en kollega som haft sin sista dag idag. Jag har tydligen suttit bredvid honom när vi var på bio när jag var gravid, men jag minns honom inte exakt, men han var säkert en trevlig filur. I alla fall så har jag varit själv i all min deppighet, men Elsa har varit jätterolig och vi har busat som tokar så då kan man ju inte göra annat än att må bättre! På tisdag blir hon ett halvår vilket känns jättestort! Hon har redan börjat ta efter sin mamma med de mest konstiga saker. En häftig grej är att både jag och min mamma alltid sitter typ på vår högra häl, vi drar alltså upp högerbenet under oss, och jag minns aldrig att jag INTE suttit så, det bara kommer naturligt. Nu gör Elsa så, i sin IKEA-stol!! Så det verkar genetiskt helt enkelt, för om hon iakttog mig SÅ noga och härmade mig så skulle hon äta bättre... Men häftigt är det! :)

För övrigt så är jag ju av med lägenheten i backa nu, som jag tidigare hyrt ut i andra hand. Med den försvann även mitt gamla bredbandsabbonemang och därför också den mailadressen jag tidigare oftast använt. Jag vill helst inte skriva den här för jag ser helst att mitt efternamn inte finns med på bloggen för det blir för lätt för typ arbetsgivare och psyksjuka människor (eller försäkringskassan!) att googla på min blogg, samt veta vem jag är, men det är den adressen med mitt för och efternamn. Eftersom jag bara kommer åt det kontot från datorn i Elsas rum, som jag typ aldrig kan ha igång för antingen är hon vaken och tar uppmärksamhet eller så sover hon och upptar rummet, så har jag liksom inte hunnit kopiera över adresserna till min gmail, och det är bland annat därför jag inte mailat dig mormor! Men jag hoppas vi kan ses snart, och för er som känner mig så kan jag säga att min nya mailadress är mitt förnamn punkt e punkt mitt efternamn @gmail.com. Så, nu har jag varit komplicerad nog för idag. Hoppas det blir mellanrum i det här inlägget :)

Nu ska jag nog ta en kopp te till och sen gå och lägga mig och hosta mig igenom natten!
Godnatt allihopa!

Men på ett bra sätt =)

Nu ser det ut såhär:

31/8 0
10/9 -2,6
12/9 -3,1


Okej, jag inser att det är ett halvkilo på två dagar och att det nästan inte är hälsosamt att gå ner så snabbt, men när man levt så onyttigt som jag gjorde innan så räcker det att sluta med det, äta mindre portioner samt gå lite extra för att kilona ska rasa i den takten. När jag gått ner typ sju kilo så ska ni se att det kommer stanna upp, för då kommer vi in på seg-kilona, de där sista liksom.

Ja jag måste väl skriva lite om lilla Elsa också! Hon är inget solsken just nu, för hon  håller på att få två tänder till nu, vampyrtänderna. På ett sätt är det skönt att hon får massa tänder på en gång, för man kan ju inte vara grinigare än grinigast och så slipper det bli så utdraget. Hon är iaf en liten gnällapa. Hon har krupit några kryp framåt men liksom mest av misstag. Nu åker ju inte hennes ben bakåt längre när hon går upp i krypläge och det är lite tragikomiskt för när benen inte åker tillbaks av sig själva så vet hon inte hur hon ska komma ner på golvet igen, så hon står i krypläge, eller kryper lite, och gråter heeela tiden! Hon vill ju bara ner på golvet, och ibland för det henne då framåt :)

Har ingen vikt/längd-uppdatering på henne då det är typ en månad tills vi ska till bvc, även om jag nog går på drop-in när hon är 6 månader, men om jag får gissa så gissar jag: 8,3kg, 70 cm. Nu är storlek 62 utsorterad också :)

Har inga bilder just nu då Sebbe aldrig lägger in dom och jag inte har tid eller lust att göra det när jag är hemma på dagarna. Vet ju knappt om det finns plats på datorn, så både ni och jag får snällt vänta tills Sebbe gör det.

Nej men ååååh. Jag glömde ju!!!! Vi har köpt en ny barnvagn!!! :D En sprillans ny svart Britax Vigour 3+



Den är underbar och Elsa sitter så bra i den. Vi är verkligen nöjda! (bilden är från britax hemsida, inte vår bild såklart)

Elsa har också fått en ny fin matta i sitt rum, men eftersom de flesta inte vet hur hennes rum ser ut så får jag väl lägga upp bilder på det någon dag istället :) Jag fixar mer i det numera eftersom hon sover i det och är där lite mer än tidigare :)

Nu är jag i alla fall frisk och Elsa är bara lite snorig nu, inte så sjuk längre, så snart kan vi uppta vårt umgänge med världen =D

Kom på idag att jag glömt att uppdatera hur det går med den där viktnedgången som vår superdyra våg skulle inspirera till. Och trots att jag inte anstränger mig till max, för det orkar jag inte just nu, så går det ändå neråt. Mitt mål var ju att gå ner fyra kilo på en månad, men nu tror jag nästan målet är att gå ner närmare fem kilo på en månad så blir jag mer nöjd. Hittills har jag gått ner 2,6 kilo på tio dagar, och det tycker jag känns rätt bra, då skulle jag ju kunna gå ner fem kilo på 20 dagar, och det är ju under en månad, och målet är alltså nåbart. För alla veckor kommer jag nog inte leva riktigt så bra som den innan denna så jag kan behöva de tio dagars marginal jag får i slutet på månaden.

Jag är i alla fall väldigt glad att det händer något! Är sååå trött på att bara slö-gå-upp-i-vikt och inte passa i mina kläder och inte vara bekväm eller må bra, vill känna mig mer som vanligt igen, och Elsa är ju snart ett halvår, så det är ju dags!! Man kommer liksom till en punkt då man inte kan skylla på graviditetskilon längre... typ som när man börjar klättra upp mot sin graviditetsvikt i sista månaden... ehh.. (ja jag har ju typ gått upp fem kilo sen förlossningen!!! Man ska ju gå ner efter det!)

Såhär ser det iaf ut:
31/8 0
10/9 -2,6

...min kassa styckeindelning nuförtiden. Bloggen funkar inte som den gjorde innan. Måste jag börja göra radbrytningar i html? Det har jag ingen lust med, jag har tillräckligt lite tid att blogga på ändå.

Hur jäkla länge kan man vara sjuk egentligen? Nu har jag varit sjuk i två veckor och Elsa i kanske en vecka. Och jag är inte direkt friskare nu än för några dagar sedan, snarare sjukare, och det trots att vi lagt oss vid åtta-nio större delen av veckan!! just nu är jag inne i en fas då jag hostar heeela tiden och det liksom kliar i lungorna. Det är jättesvårt att sova och väldigt svårt att somna om eftersom jag bara hostar hela tiden och det bara gör ondare och ondare i min slitna hals. Och nu behöver jag ju också somna om eftersom Elsa de senaste dagarna vägrat sista matningen och vaknat klockan 23 en kväll och klockan halv fem inatt. Hon var färdigmatad och sov klockan fem och jag lyckades somna om vid halv sju ungefär. Jättekul. Men jag fick iaf sova tills strax innan åtta. Elsa är snorig som aldrig förr och hon har lärt sig hata snorsugen och nästan undvika den, men jag har en ny teknik där jag håller fast armar och huvud med mina ben och lutar mig fram och snorsuger henne :P Det låter kanske hemskt, men är ju faktiskt för att hon har så hemskt svårt att andas annars, och det tar ju inte ens en minut och behövs ju bara göras kanske två gånger per dag om ens det. NäsFridan är faktiskt fantastisk! Nu hoppas jag verkligen att vi blir friska snart så vi kan börja umgås med folk igen! Fast vi var trots allt på Småbarnsmusiken i torsdags igen, men det var många snoriga ungar där, och jag fikade igårkväll, men Maria har ju inga barn så det blir ju inte riktigt lika illa även om man smittar. Men jag börjar känna mig lite isolerad, vill ju åka och hälsa på Tina och den nya bebisen, och träffa Vilmer, Hampus och Stina, träffa andra vänner med barn och sådär, men man kan ju inte riktigt med, tänk om någon blir sjuk! Men på tisdag ska vi till öppna förskolan med Jenni, Annelie och Sofie, och då ska vi absolut kunna gå! Ja, Elsa är i alla fall jätteduktig sjukdom till trots och har tänder och kan krypa snabbt bakåt, och lite lite framåt, och är superstark och hur glad som helst. Hon börjar också vara lite mindre blyg, senast på småbarnsmusiken fick vi byta bebisar med varandra och hon blev inte alls ledsen hos den andra mamman, och idag när vi var och tittade efter ny barnvagn så höll hon i barnvagnsaffären som hjälpte oss henne, utan att hon klagade alls, och då var hon ändå hungrig och lite grinig båda gångerna. Så det går framåt! Nu är det dags att laga fredagsmat, tänkte det skulle bli lite nyttiga hamburgare (vegetariska såklart, jag har tre olika sorters vegoburgare, en dinkelburgare, en quornburgare och en sojaburgare från veggo) med vegobaconskivor, våra egna tomar och andra grönsaker, min egna goda coleslaw och några stycken onyttiga hemlagade lökringar :P Något ska man ju få unna sig :D Dags att sätta igång! :)

tand!!! Inte nog med att lilla Elsa kämpar med sin första förkylning med feber och allt, nu har hon fått en tand också! Hon är stora tjejen nu! :D Uppdatering kommer, när det inte är läggdags, nån gång :)