Lina

Jag känner mig lite vilsen nuförtiden, inte riktigt som mig själv. Känns som om man kan tappa bort sig själv i hela karusellen med heltidsjobb, småbarn, dagisgrejer och allt vad det är. Hur ofta hinner man stanna upp och reflektera över vad man egentligen håller på med? Vad som egentligen händer? Det är väl det som händer när folk säger att man kommer "växa upp", att man försvinner in i ekorrhjulet och får följa kalendern mer än hjärtat och hjärnan. Jävligt trist faktiskt. (och nej, jag kommer inte "växa upp" och börja äta kött och sånt där igen, ge upp nu, jag skulle förmodligen bli skitsjuk!)

Den senaste tiden har jag försvunnit ur både djurens rätts och miljöpartiets medlemsregister helt enkelt för att jag inte HUNNIT (jaja, orkat då'rå) förnya mina medlemskap. Och sen ska man tänka över sånt där med fack och a-kassa och hela baletten. Jag är ju väldigt seg när det gäller att tänka igenom sånt, men ÄNDÅ. Sen vill jag ju kunna vara en allmänt engagerad människa och det lyckas jag väl med såtillvida att jag sitter i föräldrarådet på Elsas förskola och propsar för bättre mat i förskolan och annat viktigt, men i övrigt då? Omtanke om världen då? Man hinner ju inte med. Och det är så lätt att svepas med i allt annat som är viktigt, allt konsumerande och ha:ende och sånt där. Det känns jävligt ointressant egentligen men det är jävligt mycket mer bekvämt att fylla tankarna med sånt än med viktig skit. Bara för man jobbar med socialt arbete kanske man inte kan släppa all annan social omsorg om världen... Jaja. På tal om det ska jag återgå till mitt arbete. Och tro nu inte att jag sitter och bloggar på tid betald av skattebetalarna, jag har minsann lunchrast precis nu (och noll matlust, fortfarande).


Förresten så är jag lite i sorg för en av mina absoluta favoritbloggar (dignelius.blogg.se) har avslutats, visserligen för att ge plats åt bloggen Amningshysteri men ändå (jag är ju ingen amningshysterika, får jag läsa ändå?). Men läs amningshysteri för även om Jonna kanske leffebloggar (enligt sig själv) så är jag alltid glad när hon skrivit något nytt. Något ska hon väl ha för sina journalistikstudier!