Vad fan menar du Marit Paulsen?
Hur kan INGEN ha rättat den här dumhaggan innan reklamen släpptes till TV? Är det INGEN som minns kriget i forna jugoslavien? Ingen folkpartist i alla fall, det är ju tydligt. Skäms med er!
uppdatering:
marit själv säger såhär:
Jonas: I din reklamfilm hävdar du att du tillhör den sista generationen som upplevt krig i europa. Räknas inte kriget i forna jugoslavien?
Marit Paulsen: Hej. Självklart avsåg jag det krig som föranledde Jean Monnet och Schumann att formulera grunderna för den Europeiska unionen. (ja nej men sjäääääälvklart Marit och när jag öppet går ut i media med att du är nazist och var Hitlers högra hand under kriget så är det inte förtal utan jag menade sjäääälvklart att du är folkpartist och bor på landet. Det var väl underförstått?)
andra marit-vänliga verkar påstå att kriget i jugoslavien antingen inte påverkat hela Europa alternativt så ska bara EU-europa räknas.
Såhär känner jag: "självklart ansåg jag det krig som..." JA MEN SÄG DET DÅ DITT PUCKO! För det andra: jag måste säga att mig personligen så har nog kriget i jugoslavien påverkat mig mycket mer och jag bor låååångt från jugoslavien (och har barn med en person som nog aldrig ens hade funnits om det inte varit för andra världskriget, så det är inte så att andra världskriget INTE påverkat mig) Det finns nog forna jugoslaver i hela Europa och självklart har det påverkat hela Europa. Och om man bara ska räkna eu-europa så är inte det bara nedlåtande utan också något man bör påpeka. Det är en onödig, provocerande och korkad reklamfilm. Precis som Marit själv. Som inte tror på ekologisk mat heller. Man borde bespruta henne några kilon, dumröven.
what's love got to do with it?
Dagar då det är skönt att lyssna på The Corrs och The Darkness. Alltså, I never really loved you anyway, och LOve is only a feeling. Skönt.
Oh, the state of elation that this unison of hearts achieved
I had seen, I had touched, I had tasted and I truly believed
That the light of my life
Would tear a hole right through each cloud that scudded by
Just to beam on you and I
Love is only a feeling
Drifting away
When I'm in your arms I start believing
It's here to stay
But love is only a feeling
Anyway, anyway
Love is only a feeling
Drifting away
And we've got to stop ourselves believing
It's here to stay
'Cause love is only a feeling
Anyway
Innerst inne vet vi väl kanske alla det, att vi kan styra oss själva genom tanke-känsla-handling, och förändra sättet vi tänker, känner och handlar på. Alltså går det att medvetet tycka annorlunda, på riktigt liksom. Då är det skönt att veta att love is only a feeling.
För mig känns det nog kanske inte så speciellt ofta. Och det är då som det är livsfarligt om Laleh kommer upp i högtalarna. Hide away ni vet.
Don't tell me not to leave
Right before I go
You dont even know
What youre asking me to do
Don't tell me honey please
I have made a choice
There?s nothing in the world
You can do to change my mind
Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...
I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I?ve been, what I?ve become
Don't push it we both know
I'm falling every time
You look at me
Like you did
When you were mine
Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...
Då känns det som att The Darkness kan gå och lägga sig och pilla sitt navelludd ungefär.
Ibland är allt så svårt och ibland så är det inte man själv som bestämmer. Ibland bestämmer livet åt en, vad som fungerar och inte. Vad som finns och inte. Och framförallt kan man inte själv bestämma vad andra människor ska tänka och känna och göra. Man kan försöka men man kan faktiskt inte. Man vet aldrig vad folk gör när man själv inte är där och det är väldigt svårt att veta att någon faktiskt gör det som de säger att de gör.
Att styra sina egna tankar, känslor och handlingar baseras på så sätt på något slags egocentriskt tänkande att det bara är jag som påverkar mig. Och det är klart, om person X gör Y mot mig så kan ju jag välja att inte känna mig ledsen eller arg, men fungerar det verkligen så? Inte riktigt, inte för mig i alla fall.
Sen kan jag klaga allt jag vill på att folk är långsamma och sega och tröga och svårstartade. Det kanske är just mina egna fel jag ser i dem. Visserligen har jag inte svårt för att gå upp klockan åtta en söndagmorgon och komma igång och göra något av dagen, veckan, livet sådär, men kommer jag ens någonsin vidare?
Jag är långsam. Verkligen. Jag lever kvar i det förflutna något enormt. Jag är åtminstone ett år tillbaka. Det är 2006 i min värld egentligen tror jag. Kanske är det därför jag så gärna vill åka på roskilde, för att jag tror att om jag faktiskt åker och kommer tillbaks så kan jag göra allt som gick fel efter förra roskilde bra igen? Att jag kommer tillbaks till tredje juli 2006? Hem till det som aldrig mer kommer vara lika mycket hem?
Jag vet inte faktiskt. Allt jag vet är att denna helgen har känts jävligt hård, på många sätt. Jag har snurrat och snurrat och snurrat runt på samma plats och inte känt att jag kan komma upp igen. Jag vet, tror, hoppas eller något sånt där att det faktiskt kommer lösa sig och jag kommer hamna på sommaren 2007 någon gång runt... vintern 2007? sommaren 2008? I alla fall kommer jag nog tillslut komma dit, och om inte världen snurrar så himla hemskt fort och om mitt liv kan sakta ner lite och inte kasta mig fram och tillbaks om och om igen så kanske jag tillslut kan komma ifatt det och fungera i normal takt. Inte speedad. Inte i sirapstjock sörja, långsamt långsamt. Normalsnabbt. Lugnt. Okej.
Om allting bara kan vara lugnt och fungera kanske det kan bli så.
(jag vet, det är det töntigaste i världen, men det går en reklamtrailer för någon ny serie på typ femman, eller trean eller whatever, med han som spelar abbys brorsa i E.R. Det är en sjukhusserie även detta och han har tydligen som yrke att hjälpa andra men kan inte hjälpa sig själv, bla bla. I alla fall är det en någorlunda småupprörd tjej som frustar ut att "right now i need a place where the earth doesn't move" eller något sånt, och varje gång känner jag mig träffad. Gud. Det är töntigare än att känna att man verkligen förstår sig på morrissey.)
(herregud, inte ens bananarama - cruel summer funkar.)
Ironin, mina kära vänner. Ironin.
Det ni.
Intelektuell.
Förlåt Hampe! =)
(förlåt också alla dyslektiker och liknande som kan komma att känna sig utanför)
happylicious
Som meleeerade ögon som blir turkosa i blixten.
Och som människor som gör en glada och tycker om en. Oavsett vilka de är.
Jag kan nog vara lite dålig på att visa för de som jag faktiskt bryr mig om att jag faktiskt bryr mig om dem. Men det gör jag, varenda en av dem. Och vissa speciellt. Som orkar med frenetiskt bullbak, att få nycklar kastade på sig och att bli utstirrad på krogen för att undertecknad sjunger med och bänkdansar* konstant i en hel kväll med allt från Lena Ph till Ozzy i högtalarna.
Det är fint.
*Bänkdans, en vidareutveckling av stoldans. När man frenetiskt och med inlevelse dansar fast man sitter ner, på en stol, eller en bänk, därav stol-/bänkdans.
Stationär mobil?
Mysteriet tätnar. En varmare och yngre röst säger att abbonenten är tillfälligt ute.
Ja. Och?
Det är ju ett mobilnummer....
Du har ringt fel nummer!
Slår numret till den jag vill prata med allra mest. Hon är kyligt mjuk i rösten men mycket bestämd. "Du har ringt fel nummer!"
Vad fan vet hon om det?
Det är ju ditt nummer...
kärlek
Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att hon är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att hon är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det
Och jag hatar att jag älskar dig Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när hon sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Mina vänner säger vakna upp
Och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade
Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill ju ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Det var en gång det var en fest
Och jag gick med nån för att han påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen
Ja, genom tidiga morgonen
Och jag visste inte varför jag gjorde så
Åh, jag visste inte varför
Jag har hört att du träffat nån
Och den här gången är du riktigt säker
Och jag hatar att jag älskar dig
Älskar dig så mycket att jag hatar mig
challenge
Utmanad av Maria REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information. Vet inte om det blir så knasigt men då jag är sjukt trött gör jag så gott jag önskar.
1. Jag har varit full på en tentaskrivning. Inget jag gjort till en vana, men det var några år sedan nu och tentan var på en lördagmorgon tidigt och festen från kvällen innan pågick liksom lite längre än vad jag hade tänkt mig. Tentan blev i alla fall gjord och jag blev godkänd i kursen. Dock blev jag lite sen till tentan och satt och skakade mig igenom den. Vet inte hur jag blev godkänd heller då jag faktiskt hade missat att läsa allt relevant.
2. Jag har tjuvåkt på spårvagnen (inte direkt häpnadsväckande), blivit kollad av en kontrollant och lyckats smita bötern genom att prata spanska och verka väldigt förvirrad. Även killen jag satt å pratade med på bussen trodde jag var spansk, vi hade en mycket intressant diskussion om La Liga. I alla fall så vet jag inte om kontrollanten var efterbliven och trodde jag var en okunnig turist eller om han bara tröttnade på mig eftersom jag verkade så tydligt efterbliven själv.
3. Förra hösten sökte jag en kurs på universitetet att läsa vid sidan av mitt vanliga program, då den var en av de valbara kurserna inom programmet som jag valt bort men ändå ville läsa. Jag kom inte in utan blev typ fjärde reserv. Jag tackade dock inte ja till min reservplats och blev alltså helt utan plats. Då mailade jag kursansvarig lärare som påstod att det inte fanns något hon kunde göra för det beslutet tas på högre ort, men efter lite tjat från mig så tjatade hon på högre ort och moi fick gå före kön och gå kursen. Fick högsta betyg i kursen sen. Gött.
4. Min lärare i fjärde klass (bytte skola sen, konstigt nog =P) uttryckte tydligt att hon ansåg att min kropp hade intagits av djävulen och demoner. Det ni, det händer inte alla! Ring en excorist!!
5. Jag har lite tvångssyndrom light. Jag kan inte sova med öppen dörr, öppna lådor eller öppna skåp/garderober. Sen är jag också rätt mesig och rädd för att vara själv och kan då ha svårt att öppna stänga dörrar på kvällen vilket i kombination kan innebära att jag blir rätt så fängslad i mitt sovrum hela kvällarna/nätterna. =)
6. En utekväll som började med Liza och Gina om jag minns rätt så dracks det en del. Jag började med vodka och Liza började med tequila som hon shottade med saltgurka (testa aldrig det!!). Allt medan kvällens led funkade allt bra, speciellt som vi åkt in till stan å gått omkring en stund så var jag inte så himla fuller. Dock hamnade jag och Liza i Tuve hos en bekant och då jag blev uttråkad och det fanns en hel flaska tequila, citron å salt så drack jag shot efter shot (och en stor rom å cola å lite annat) tills allt svartnade. När jag vaknar nästa dag är jag hemma (wow) i min säng och har spytt blod över hela mig, min säng och mitt rum. Inte så jävla härligt. Tack och lov var mamma och pappa bortresta och min bror skulle iväg på dagen så jag kunde städa upp i min egen takt. Jag svor att aldrig mer dricka alkohol. Efter en timma svor jag att aldrig mer dricka sprit. Några timmar senare svor jag att aldrig mer dricka tequila och det löftet har jag i alla fall hållt i flera år nu! Den 'dagen efter' räddades för övrigt med kinamat, annars hade det nog aldrig funkat!
Då inte så många i min bekantskapskrets bloggar får jag nöja mig med att utmana tre bloggare.
Utmanade är:
Mållgan Hampus Deniz
lifesavers
Step one you say we need to talk
He walks you say sit down it's just a talk
He smiles politely back at you
You stare politely right on through
Some sort of window to your right
As he goes left and you stay right
Between the lines of fear and blame
And you begin to wonder why you came
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Let him know that you know best
Cause after all you do know best
Try to slip past his defense
Without granting innocence
Lay down a list of what is wrong
The things you've told him all along
And pray to God he hears you
And pray to God he hears you
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
As he begins to raise his voice
You lower yours and grant him one last choice
Drive until you lose the road
Or break with the ones you've followed
He will do one of two things
He will admit to everything
Or he'll say he's just not the same
And you'll begin to wonder why you came
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
time goes by
Smsade lite med en gammal kär vän idag. Han har betytt så himla mycket för mig genom tiderna och jag tror jag tänker på honom åtminstone varje vecka även om vi inte har kontakt längre så att säga. Han bad om ursäkt för en sak han sa för ungefär fyra år sedan vilket fick mig att tänka på hur tiden flyger iväg.
Det har funnits så många olika "jag" och så många olika andra som funnits, passerat och försvunnit i stort sett. Man vet liksom aldrig riktigt vad som ska hända och vad som ska vara rätt för en.
Det är rätt lustigt ibland. Hur det blir och vad som händer. Hur man formar sitt liv och hur ens liv formar en. Vilka faser man går igenom och vilka man återbesöker. Vad som alltid fortsätter vara viktigt för en och vad som man aldrig vill erkänna var viktigt.
It's funny how a year can make
So much of only one mistake
All I wanted was the life I planned
But now I understand
Now I understand
I wish I had never known
A heart that beats just like my own
How can one so close become so far away
In just a day
Allt folk man känt och allt folk man slutat känna. Alla man vetat allt om och alla som vetat allt om en själv. Och de av dem som man inte vet ett skvatt om nu och kanske inte ens hälsar på på stan.
Ja vad ska jag säga... vi får väl se vad som händer härnäst. Det ska bli spännande, eller nått =P
vad kom först? apan eller bananen?
har gjort en hel del saker idag. varit produktiv och duktig, även om jag inte pluggat spanskan riktigt så bra som jag tänkt mig. Fy. Jag har iaf lyssnat på musik hela dagen och kom till en tanke kring det hela. Jag projicerar ofta mina känslor på den musik jag lyssnar på. Jag gillar den mesta musiken men inte allt närsomhelst utan när det passar in i min stämning. Men är det jag som utifrån mitt humör väljer musiken eller dikterar musik, som i en slags spiral, mitt humör och fortbildar på så sätt sig själv? Den ni.
Det kanske börjar med R.E.M. Som det så ofta gör. Orange crush. Bad day. Losing my religion. Därifrån går det över till Anna Maria Espinosa - To win my love. Därifrån till Bertine Zetlitz - girl like you. Nu är humöret uppe men med tankarna på kärlek och förhållanden. Och party. Såklart. Men fråm Bertine går vi vidare till Jewel. Hands, her pleasure is my pain och kanske även I got the blues. Nu är det mindre party och det går snabbt över till Hello Saferide. Min favorit. Hon har allt, glada saker, ledsna saker, arga saker, säkra saker. Men vid det laget är det bara att ge upp liksom. Jag kommer bli deppig och bitter och lite emo så att säga. Fast samtidigt kreativ och snäll och rätt så rolig. Så det kanske är värt det?
Och för er som faktiskt inte tror att jag kan vara rätt så rolig så tänkte jag här ta tillfället att gå off topic och bevisa det! På introutbildningen till Unga möter Unga så fick vi i grupper sätta post its på varandra som sa något om hur vi tyckte den personen var. Jag fick massa pratglad, social, lättsam och sånt crap. Mitt bland alla de lapparna hade en underbar person (andreas!) pangat fast en lapp på mig där det stod "rolig". Då han förstod att jag rätt sällan får den komplimangen underströk han med "Ja, JAG tycker faktiskt att du är rolig!", vilket bara gjorde det ännu bättre =)
Så nu är det bevisat! =)
Back on track så kan det faktiskt kanske vara så att om jag bara ger mig blanka attan på att lyssna på den musiken som brukar lämna mig med ett glatt humör så kanske jag alltid kommer vara glad. (Just nu får jag en deja vu om att jag skrivit något liknande under min gymnasietid gällande studie-effektivitet. Det måste vara bullcrap helt enkelt...)
Well jag får väl testa och se. Nu blir det Hello Saferide oavsett! (ps. jag är hungrig)