The Day
idag är det den tjugonde mars, och alltså dagen som jag är beräknad att föda på. Igår hade jag ont i magen, mer än vanligt, och kände att något kanske var på gång. Sen var det svårt att somna, men när jag väl hade somnat så vaknade jag efter nån timma sådär, vid kvart i ett, och hade jätteont i magen. Jag hade kramper, sammandragningar, med dryga tio minuters mellanrum och det var omöjligt att sova. Jag var också illamående, och väldigt pigg i huvudet trots att jag inte sovit mycket. Bebisen rörde sig också ovanligt mycket och länge, även för att vara mitt lilla överaktiva barn. Allt tydde på att nu var det på gång.
Gjorde allt för att inte väcka Sebastian, tänkte att det är ju bra om någon är pigg senare, annars är det väldigt lätt att lite irritation (vilket jag hört är vanligt vid förlossningar =P) blir till gräl, och det är ju onödigt.
Var vaken jättelänge, och vid tretiden gav mig själv tillåtelse att gå upp ur sängen, och äta lite. Jag var jättesugen på potatis konstigt nog, och kokade två stora potatisar som jag åt med lingonsylt, och en efterrätt bestående av två tinade kanelbullar vi bakat och frusit in. Sen efter att jag pratat i telefon med min käre bror, som var uppe med sin lille pojk och hade sett mitt sms om att han gärna fick ringa isåfall, så kunde jag faktiskt lägga mig och somna en stund. Tänkte att jag skulle vakna senare, när det satte igång på riktigt igen. Vaknade gjorde jag, när Sebastian skulle till jobbet, men igång var jag inte. Min mage gjorde ont, men inga sådana där tecken som på natten. SUCK!!
Så det som jag hade tänkt skulle bli perfekt, föda ett litet sött barn på morgonen efter att Sebastian sovit en hel natt och jag i alla fall sovit några timmar, blev en stor besvikelse. Det känns visserligen annorlunda än tidigare nu, men magen känns inte alls som om den hade tänkt sig att ploppa ur bebisen. Så nu har jag i stort sett ställt in mig på att få vänta två veckor eller så.
Igår tvättade jag sex stora maskiner tvätt och lagade underbart god Borstj. (vem kan vara annat än lycklig med roooosa soppa i frysen?) Och idag har jag strukit påskduken och tvättat fönstrena på balkongen, och balkongen i allmänhet. Det är ju sånt här som ska göra att bebisen kommer igång, känner sig välkommen och bestämmer sig för att visa sig... men nej nej. Jag får väl försöka glädja mig åt att det är rätt fint och luktar gott i lägenheten iaf.
Men suck, trots allt. Jag hoppades verkligen inatt, blev livrädd men samtidigt superglad. Trodde vi skulle ha en liten bebis lagom tills ikväll.
Uppdateringar om läget lär komma.
Gjorde allt för att inte väcka Sebastian, tänkte att det är ju bra om någon är pigg senare, annars är det väldigt lätt att lite irritation (vilket jag hört är vanligt vid förlossningar =P) blir till gräl, och det är ju onödigt.
Var vaken jättelänge, och vid tretiden gav mig själv tillåtelse att gå upp ur sängen, och äta lite. Jag var jättesugen på potatis konstigt nog, och kokade två stora potatisar som jag åt med lingonsylt, och en efterrätt bestående av två tinade kanelbullar vi bakat och frusit in. Sen efter att jag pratat i telefon med min käre bror, som var uppe med sin lille pojk och hade sett mitt sms om att han gärna fick ringa isåfall, så kunde jag faktiskt lägga mig och somna en stund. Tänkte att jag skulle vakna senare, när det satte igång på riktigt igen. Vaknade gjorde jag, när Sebastian skulle till jobbet, men igång var jag inte. Min mage gjorde ont, men inga sådana där tecken som på natten. SUCK!!
Så det som jag hade tänkt skulle bli perfekt, föda ett litet sött barn på morgonen efter att Sebastian sovit en hel natt och jag i alla fall sovit några timmar, blev en stor besvikelse. Det känns visserligen annorlunda än tidigare nu, men magen känns inte alls som om den hade tänkt sig att ploppa ur bebisen. Så nu har jag i stort sett ställt in mig på att få vänta två veckor eller så.
Igår tvättade jag sex stora maskiner tvätt och lagade underbart god Borstj. (vem kan vara annat än lycklig med roooosa soppa i frysen?) Och idag har jag strukit påskduken och tvättat fönstrena på balkongen, och balkongen i allmänhet. Det är ju sånt här som ska göra att bebisen kommer igång, känner sig välkommen och bestämmer sig för att visa sig... men nej nej. Jag får väl försöka glädja mig åt att det är rätt fint och luktar gott i lägenheten iaf.
Men suck, trots allt. Jag hoppades verkligen inatt, blev livrädd men samtidigt superglad. Trodde vi skulle ha en liten bebis lagom tills ikväll.
Uppdateringar om läget lär komma.
rödbetsgroddar?
Vet någon förresten något ställe där man kan köpa rödbetsfrön för groddning? Vill gärna testa att grodda rödbetsfrön då jag älskar rödbetor, och det tydligen ska bli både gott och fint. Har svårt att hitta frön som uttryckligen är till groddning, och då jag vet så himla lite om frön och sånt där så vet jag inte om vilka frön som helst duger.
Tacksam för hjälp! =)
Tacksam för hjälp! =)
Statistik
Igår trodde jag att det var på gång. Jag trodde verkligen det. Jag kände mig väldigt lipig och konstig, och magen gjorde ont och jag fick en massa tecken kändes det som. Inatt när jag var uppe på det obligatoriska toabesöket så kändes magen väldigt igång, och jag tänkte att det var nån slags förvärkar och att jag skulle vakna senare på natten igen med riktiga värkar. Idag känner jag mig dock i stort sett som vanligt, och bebisen blir säkert sen. Kommer säkert inte på två veckor eller så. Suck. Och igår kände jag verkligen hur jag längtade, hur den gärna får komma nu. Pratade lite vett med den i badkaret i morse, när den stökade runt som vanligt, och sa att den är välkommen any time now. hoppas den lyssnar på sin mamma!
När man är gravid så får man höra all möjlig statistik från olika folk. Här är i alla fall lite som jag fått av olika källor:
Bara 20% föder tidigare än fem dagar innan beräknat datum. (gissar att det gäller alla födslar.)
80% av alla förstagångsföderskor går över tiden.
Bara 2% föder på rätt dag. (antar att det också gäller av alla födslar).
jag går allt mer mot att tillhöra den stora massan, de 80 procenten som går över tiden, men jag har fortfarande en chans att få tillhöra de fantastiska 2 procenten som föder på beräknad dag. (en grupp som min mamma för övrigt tillhör). Vi får väl se. Det ska ju iaf bli snöoväder till helgen, värre än gårdagens lilla snöchock, och det skulle ju på något sätt vara passande, då det faktiskt var snöoväder 29e April när jag föddes, för snart 23 år sedan! Och det är ju inte en vanlig dag för snö direkt... Så om bebisen kommer i helgen, kan det helt enkelt tyda på att sånna som vi inte riktigt kan komma till världen utan att till och med vädermakterna ställer till ett ståhej! =)
Men nu väntar vi med spänning!
När man är gravid så får man höra all möjlig statistik från olika folk. Här är i alla fall lite som jag fått av olika källor:
Bara 20% föder tidigare än fem dagar innan beräknat datum. (gissar att det gäller alla födslar.)
80% av alla förstagångsföderskor går över tiden.
Bara 2% föder på rätt dag. (antar att det också gäller av alla födslar).
jag går allt mer mot att tillhöra den stora massan, de 80 procenten som går över tiden, men jag har fortfarande en chans att få tillhöra de fantastiska 2 procenten som föder på beräknad dag. (en grupp som min mamma för övrigt tillhör). Vi får väl se. Det ska ju iaf bli snöoväder till helgen, värre än gårdagens lilla snöchock, och det skulle ju på något sätt vara passande, då det faktiskt var snöoväder 29e April när jag föddes, för snart 23 år sedan! Och det är ju inte en vanlig dag för snö direkt... Så om bebisen kommer i helgen, kan det helt enkelt tyda på att sånna som vi inte riktigt kan komma till världen utan att till och med vädermakterna ställer till ett ståhej! =)
Men nu väntar vi med spänning!
Veckan
Den här veckan är det tänkt att jag ska föda barn! Visserligen kommer den säkert bli försenad eftersom det är det absolut vanligaste just när det gäller första barnet, men ändå. Denna veckan är den vi har väntat på så himlans länge, trodde aldrig riktigt att jag skulle vara i 40onde veckan, och nu är den snart över. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer framöver.
Vi fick gjort en hel del i helgen också, är som att vi båda fått extra energi och beslutsamhet inför det stora som ska hända. Vi har borrat upp hyllor som vi skjutit på att sätta upp i all evighet, och fixat och hållt på med allt möjligt. Förutom att spjälsängen fortfarande står kvar i barnrummet, med badkarsskötbordet i, så är det rummet i stort sett i ordninggjort. Det är mysigt och fint, och också praktiskt med dataskåpet och sådär. Det är ett gulligt litet skåp som verkligen passar in i vårt lilla barnrum. =) och vi har en hel del plats i bokhyllan och på hyllorna i barnrummet också, så fina leksaker och andra presenter och sådär har vi absolut plats för =P
Jag får väl ladda upp bilder på vår lägenhet snart, den är faktiskt rätt fin. Vi har fortfarande en hylla att borra upp, som vi inte ens vet var vi ska ha den, och så har vi en helt tom och ful vägg i vardagsrummet, men där ska vi ju ha fotoramar sen med bilder på oss och vårt barn och sådär, och då får vi ju ha fått vårt lilla barn först =)
Nä, jag börjar känna mig mer och mer redo, så redo som man nu kan vara för något helt ofattbart! =) Nu är det snart dags! jisses!
=)
Vi fick gjort en hel del i helgen också, är som att vi båda fått extra energi och beslutsamhet inför det stora som ska hända. Vi har borrat upp hyllor som vi skjutit på att sätta upp i all evighet, och fixat och hållt på med allt möjligt. Förutom att spjälsängen fortfarande står kvar i barnrummet, med badkarsskötbordet i, så är det rummet i stort sett i ordninggjort. Det är mysigt och fint, och också praktiskt med dataskåpet och sådär. Det är ett gulligt litet skåp som verkligen passar in i vårt lilla barnrum. =) och vi har en hel del plats i bokhyllan och på hyllorna i barnrummet också, så fina leksaker och andra presenter och sådär har vi absolut plats för =P
Jag får väl ladda upp bilder på vår lägenhet snart, den är faktiskt rätt fin. Vi har fortfarande en hylla att borra upp, som vi inte ens vet var vi ska ha den, och så har vi en helt tom och ful vägg i vardagsrummet, men där ska vi ju ha fotoramar sen med bilder på oss och vårt barn och sådär, och då får vi ju ha fått vårt lilla barn först =)
Nä, jag börjar känna mig mer och mer redo, så redo som man nu kan vara för något helt ofattbart! =) Nu är det snart dags! jisses!
=)
radioprat
Jag lyssnar mycket på radio nuförtiden. Bland annat för att vi ställt in kanalerna på radion i köket, och det gör diskandet och matlagandet så mycket mer trivsamt att lyssna på något samtidigt, men också för att jag är för lat för att lägga in mp3or på min mobil och istället lyssnar på radio i den. (jag har ju en walkmanmobil, har ju också en mp3-spelare men är för lat för att ladda batterierna till den =))
Det gör iaf att man hör en massa radioprat hela dagarna. Mycket som jag hör är ju musik och jag hoppar vilt mellan p3, the voice, NRJ och lugna favoriter, men när jag inte kan eller vill byta varannan minut så lyssnar jag främst på P3, där de pratar mest och också pratar om lite mer intressanta saker.
Igår så pratades det om rasism, främlingsfientlighet och sådant på ett intressant och faktiskt väldigt upplyft sätt. Inte bara på en basic-nivå utan på en nivå som jag kan tänka mig gjorde att diskussionen blev lite svårförstådd för en del lyssnare. Jag uppskattade den dock.
Idag i samma program, mitt P3, så pratades det om PMS och liksom hur man har PMS, hur det är att ha PMS och hur killar i omgivningen, och andra tjejer, bör tänka kring det och agera utifrån det. Gud vad tråkigt samtalsämne! Och töntigt. De uttryckte till och med att man borde få vara hur sur som helst och agera hursomhelst bara för att man skulle ha sin mens snart. Och killar skickade in sms där de beskrev att de gav sina tjejer godis och komplimanger och bjöd ut henne på speciella saker för att hon inte skulle tänka på sin PMS och bli sur. Men herregud. Det låter ju som om de är livrädda för tjejerna, och som om man har rätt att typ kasta tallrikar på sina medmänniskor bara för att man upplever ett kroppsligt fenomen, som faktiskt händer alla typ en gång i månaden.
Nä, jag ser det som självklart att man kan bli lite mer grinig eller svårflörtad när man har ont i magen och sådär, men att låta sig själv agera hur som helst är way off! Kvinnor mjölkar PMSen för att verkligen få ta ut alla de känslor de istället borde lära sig hantera mer dagligen och på ett mycket mer konstruktivt sätt. Detsamma gäller gravida. Visst kan hormoner få en att känna sig lite konstig, det vet inte minst jag, som förutom att jag är höggravid tidigare har ätit hormonpackade p-piller som fått mig att må urdåligt, men med den logiken så skulle ju alla äldre och sjuka få springa omkring och slåss på stan för att de mår ju så himla dåligt och måste ju få ta ut det! (tänk om man har en sjukdom som man vet att man kommer dö av, då borde man ju få göra precis vad man ville! Eller om man fick hormonbehandling... eller t.ex som äldre män, de får ju högre nivåer av kvinnligt könshormon än de haft tidigare... Alla äldre män skulle få löpa amok!)
Nä jag tycker PMS och hormoner i allmänhet är ett löjligt ämne, det är bara ett sätt för oss kvinnor att fortsätta vara förtryckta och snälla i vardagen, en slags venti som gör det möjligt för oss att vara små, snälla och söta alla andra dagar i månaden. Vi borde fokusera mer på att vara de som vi är alla dagar i månaden istället och faktiskt hantera saker så som vi vill hantera dem hela tiden, istället för att vänta tills vi kan skylla på hormoner och då börja gråta floder, kasta saker och vräka i oss choklad. (ja precis, som om det finns någon biologisk orsak till att man vill vräka i sig precis det man alltid tycker är gott, precis när man har pms... svepskäl tror jag det brukar kallas.)
Jag får inga konstiga oförklarliga utbrott bara för att jag har PMS eller mens, jag tror heller inte att jag varit speciellt mycket mer oförklarligt vansinnig eller känslig under min graviditet. Självklart har jag blivit arg flera gånger, börjat gråta några gånger och ett antal gånger gått alldeles för långt, men inte på grund av något annat än det som förklarar de gånger som Sebastian blivit grymt arg, ledsen eller varit helt ute och cyklat; vi är människor som ibland blir arga och ledsna, och ibland utan att vi kan förklara det eller motivera styrkan av det. Den dagen jag skyller på PMS för att jag sårat någon eller förstört något så hoppas jag att jag får en utskällning.
Nu hoppas jag på bättre radioprat imorgon och på fredag! =)
P.S
idag är det bara åtta dagar kvar tills lille bebisen förväntas födas fram. Det är bara en vecka och en dag... herrejösses vad tiden går fort! =) Mitt järnvärde är nästan bra nu iaf, jag har kämpat på som tusan med tabletterna, och alla andra värden ser okej ut. Bebisen verkar må bra, och barnmorskan sa att jag såg ut att må bra jag med! Alltid skönt att höra att man inte ser helt ut som ett vrak =)
TILLÄGG
Såhär precis efter att jag skrivit klart den här bloggen så hittade jag, helt av en slump, en krönika skriven av Carolina Gynning, om mens (och PMS kan man väl anta).
Gynning och aftonbladet
Ja, I rest my case, känns det lite som. När en så otroligt intelligent person som Carolina Gynning, som verkligen visat prov på att eftertänksamhet och reflektion är hennes starka sidor, relaterar taxichaffisens grinighet till att hon måste ha mens (och inte drar slutsatsen att även manliga chaffisar ibland är griniga och att det kan ha att göra med att de har ett sugigt jobb som de lägger ner alldeles för många timmar på och får alldeles för lite pengar för, och att det måste kännas ännu värre när någon som Gynning som liksom tjänar en jäkla massa på typ ingenting kastar sig in i ens taxi och typ luktar asmycket parfym och skriker något på skånska...) så känns min slusats ganska obvious. Fast jag känner att jag måste lägga till två saker:
1. Jag hatar inte Carolina Gynning eller så, men hon är ju inte direkt den skarpaste kniven i lådan. Men ändå, det är inte så att jag vill trasha henne som person. (jag tycker inte ens illa om henne, jag känner inte människan)
2. Det här med mens och PMS används ju till och med som ett vapen mot oss kvinnor! Det är lite som arbetarklassen och droger liksom, det är överhetens sätt att hålla koll på oss, och vi låter dem göra det och använder det till och med mot varandra, när vi säger att den där kvinnliga chaffisen inte får ha en lika dålig dag som den manliga, utan det måste ju bero på mensen! Vi borde våga vägra pms! Sådeså.
(och ska jag bli gullad med och uppassad så vill jag bli det mer för att jag förtjänar det, eller för att Sebbe vill gulla med mig, inte för att han är livrädd för ett utbrott annars, eller känner att han borde.)
Det gör iaf att man hör en massa radioprat hela dagarna. Mycket som jag hör är ju musik och jag hoppar vilt mellan p3, the voice, NRJ och lugna favoriter, men när jag inte kan eller vill byta varannan minut så lyssnar jag främst på P3, där de pratar mest och också pratar om lite mer intressanta saker.
Igår så pratades det om rasism, främlingsfientlighet och sådant på ett intressant och faktiskt väldigt upplyft sätt. Inte bara på en basic-nivå utan på en nivå som jag kan tänka mig gjorde att diskussionen blev lite svårförstådd för en del lyssnare. Jag uppskattade den dock.
Idag i samma program, mitt P3, så pratades det om PMS och liksom hur man har PMS, hur det är att ha PMS och hur killar i omgivningen, och andra tjejer, bör tänka kring det och agera utifrån det. Gud vad tråkigt samtalsämne! Och töntigt. De uttryckte till och med att man borde få vara hur sur som helst och agera hursomhelst bara för att man skulle ha sin mens snart. Och killar skickade in sms där de beskrev att de gav sina tjejer godis och komplimanger och bjöd ut henne på speciella saker för att hon inte skulle tänka på sin PMS och bli sur. Men herregud. Det låter ju som om de är livrädda för tjejerna, och som om man har rätt att typ kasta tallrikar på sina medmänniskor bara för att man upplever ett kroppsligt fenomen, som faktiskt händer alla typ en gång i månaden.
Nä, jag ser det som självklart att man kan bli lite mer grinig eller svårflörtad när man har ont i magen och sådär, men att låta sig själv agera hur som helst är way off! Kvinnor mjölkar PMSen för att verkligen få ta ut alla de känslor de istället borde lära sig hantera mer dagligen och på ett mycket mer konstruktivt sätt. Detsamma gäller gravida. Visst kan hormoner få en att känna sig lite konstig, det vet inte minst jag, som förutom att jag är höggravid tidigare har ätit hormonpackade p-piller som fått mig att må urdåligt, men med den logiken så skulle ju alla äldre och sjuka få springa omkring och slåss på stan för att de mår ju så himla dåligt och måste ju få ta ut det! (tänk om man har en sjukdom som man vet att man kommer dö av, då borde man ju få göra precis vad man ville! Eller om man fick hormonbehandling... eller t.ex som äldre män, de får ju högre nivåer av kvinnligt könshormon än de haft tidigare... Alla äldre män skulle få löpa amok!)
Nä jag tycker PMS och hormoner i allmänhet är ett löjligt ämne, det är bara ett sätt för oss kvinnor att fortsätta vara förtryckta och snälla i vardagen, en slags venti som gör det möjligt för oss att vara små, snälla och söta alla andra dagar i månaden. Vi borde fokusera mer på att vara de som vi är alla dagar i månaden istället och faktiskt hantera saker så som vi vill hantera dem hela tiden, istället för att vänta tills vi kan skylla på hormoner och då börja gråta floder, kasta saker och vräka i oss choklad. (ja precis, som om det finns någon biologisk orsak till att man vill vräka i sig precis det man alltid tycker är gott, precis när man har pms... svepskäl tror jag det brukar kallas.)
Jag får inga konstiga oförklarliga utbrott bara för att jag har PMS eller mens, jag tror heller inte att jag varit speciellt mycket mer oförklarligt vansinnig eller känslig under min graviditet. Självklart har jag blivit arg flera gånger, börjat gråta några gånger och ett antal gånger gått alldeles för långt, men inte på grund av något annat än det som förklarar de gånger som Sebastian blivit grymt arg, ledsen eller varit helt ute och cyklat; vi är människor som ibland blir arga och ledsna, och ibland utan att vi kan förklara det eller motivera styrkan av det. Den dagen jag skyller på PMS för att jag sårat någon eller förstört något så hoppas jag att jag får en utskällning.
Nu hoppas jag på bättre radioprat imorgon och på fredag! =)
P.S
idag är det bara åtta dagar kvar tills lille bebisen förväntas födas fram. Det är bara en vecka och en dag... herrejösses vad tiden går fort! =) Mitt järnvärde är nästan bra nu iaf, jag har kämpat på som tusan med tabletterna, och alla andra värden ser okej ut. Bebisen verkar må bra, och barnmorskan sa att jag såg ut att må bra jag med! Alltid skönt att höra att man inte ser helt ut som ett vrak =)
TILLÄGG
Såhär precis efter att jag skrivit klart den här bloggen så hittade jag, helt av en slump, en krönika skriven av Carolina Gynning, om mens (och PMS kan man väl anta).
Gynning och aftonbladet
Ja, I rest my case, känns det lite som. När en så otroligt intelligent person som Carolina Gynning, som verkligen visat prov på att eftertänksamhet och reflektion är hennes starka sidor, relaterar taxichaffisens grinighet till att hon måste ha mens (och inte drar slutsatsen att även manliga chaffisar ibland är griniga och att det kan ha att göra med att de har ett sugigt jobb som de lägger ner alldeles för många timmar på och får alldeles för lite pengar för, och att det måste kännas ännu värre när någon som Gynning som liksom tjänar en jäkla massa på typ ingenting kastar sig in i ens taxi och typ luktar asmycket parfym och skriker något på skånska...) så känns min slusats ganska obvious. Fast jag känner att jag måste lägga till två saker:
1. Jag hatar inte Carolina Gynning eller så, men hon är ju inte direkt den skarpaste kniven i lådan. Men ändå, det är inte så att jag vill trasha henne som person. (jag tycker inte ens illa om henne, jag känner inte människan)
2. Det här med mens och PMS används ju till och med som ett vapen mot oss kvinnor! Det är lite som arbetarklassen och droger liksom, det är överhetens sätt att hålla koll på oss, och vi låter dem göra det och använder det till och med mot varandra, när vi säger att den där kvinnliga chaffisen inte får ha en lika dålig dag som den manliga, utan det måste ju bero på mensen! Vi borde våga vägra pms! Sådeså.
(och ska jag bli gullad med och uppassad så vill jag bli det mer för att jag förtjänar det, eller för att Sebbe vill gulla med mig, inte för att han är livrädd för ett utbrott annars, eller känner att han borde.)
t minus 16 days
Eller hur man nu uttrycker sig. Det är iaf 16 dagar kvar till beräknat datum för förlossningen. Och om man räknar med att de låter en gå över max 14 dagar innan de sätter igång en, så är det alltså max 30 dagar tills vi har en bebis. Vår bebis. Det är rätt häftigt.
Nästan varje dag är händelserik till tusen just nu känns det som. Kanske är det för att vi verkligen anstränger oss för att få i ordning allt inför bebisankomsten. Och det är ju bra det, för även om vi båda är hemma i början och man säkert får tid till massa mysiga projekt när man har en bebis, så är kanske inte just första månaden tiden för det, och speciellt inte samtidigt som mamma skriver c-uppsats =) Idag avslutade jag dock metod-kursen med inlämning av två tentor, och nu är det alltså bara c-uppsats som gäller. Det är läskigt, för det är nu vi får veta om det här egentligen är genomförbart, och också läskigt eftersom jag vet att när det bara är c-uppsats kvar så är det nääära till bebis =)
I lördags så lagade jag och Sebastian mat ihop. Det gjorde vi faktiskt i fredags också. I fredags så mötte jag Sebbe på wieselgrensplatsen och så strosade vi omkring inne på mataffären Wiezel, som jag tycker om, och handlade massa mat. Så gjorde vi goda tacos när vi kom hem. Då blev man mätt! =) Men på lördagen så gjorde vi falafel, och friterade våra egna falafelbollar. De blev superfina, mycket finare och krispigare och godare än sådana man köper frysta (såklart).
Eftersom jag varit duktig och lagt in bilder på rätt dator så kan jag också ge bildbevis:
Just när man friterar så ser det dock ganska livsfarligt ut, och känns lite livsfarligt också.
Gott och mysigt blev det i alla fall.
I söndags så var jag ensam hemma större delen av dagen då Sebastian först var och tränade och sen var och umgicks med mor sin. Då skulle jag ju städat och pluggat och varit ordentlig, speciellt eftersom jag hade två tentor att lämna in idag. Dock gjorde jag i stort sett INGENTING. Strax innan Sebbe kom hem så fick jag därför panik av min egen lathet (man känner sig ju aldrig så lat som när någon som gick för många timmar sen kommer hem och man fortfarande inte ens bytt från pyjamas eller ens ätit frukost. Och klockan är runt 18-tiden...) och kastade mig i duschen för att fräscha upp mig lite, och finaliserade sedan ännu ett av våra köksprojekt, ja kanske det minsta till och med, då jag borrade och skruvade upp en liten list eller vad man ska kalla det som vi numera hänger köksredskapen på. Praktiskt och snyggt. Hann tillochmed diska lite innan Sebastian kom hem, så jag verkade nog inte så lat som jag varit =) Och jag var faktiskt rätt duktig för jag tycker det är skitläskigt att borra i väggar. Tror bara att jag ska göra sönder vattenrör eller bli elektrifierad. Klarade mig dock bra!
Igår däremot så var jag allt annat än lat! Satt en hel del med min tenta, men det mest spektakulära jag gjorde var att jag åkte bort till hornbach och köpte massa grejor till att fixa till vår balkong. Det har ju blivit så vårfint ute och då vill man ju få i ordning sin balkong så man kan sitta där lite. Tyvärr är ju vår balkong nästan i markplan så folk som går förbi ser ju en väldigt tydligt, men man kan ju ändå sitta där och ta en kopp te och sådär. Det jag fixade igår var i alla fall att jag la nytt golv över det äckliga, skabbiga betonggolvet som verkligen såg hemskt ut, jag satte upp en balkonglåda (som jag satte lite billiga prov-växter i, bara för att få en bild av hur det kan se ut, inför att jag köper växter på allvar inför sommaren) och jag ställde ut vår stora kruka och vårt gråa bord som vi tänkt att slita ut på balkongen.
Golvet var ju den stora förändringen och egentligen det som gör att man vill vara på balkongen nu, och jag blev väldigt nöjd med att jag köpte olika färger och kombinerade. Fick såga lite i klick-bitarna för att få en perfekt passform med balkongen, och det gjorde jag på ett helt livsfarligt sätt helt själv med sticksågen fastklämd mellan knäna. Inte att rekommendera, men det gick bra =)
Såhär ser ena hörnet av balkongen ut nu:
Och såhär ser det ut när man kliver ut:
Det enda som saknas, eller det som saknas mest, är sittmöbler =)
Jag vill ha fåtöljer i rotting, och då gärna svart eller grå. Hittar jag inte det till ett okej pris, så tror jag nästan att vi köper IKEAs vita rottingfåtöljer, men det kräver ju att man håller efter lite mer. Men med granitgrå dynor kan det nog bli riktigt snyggt. Om någon har tips på var man kan hitta möbler av rotting så är det bara att höra av sig! =)
Tyckte det blev lite finurligt med plattan som blev över lite som underlägg på det lilla bordet, och praktiskt att bordet passar in färgmässigt fast jag inte alls tänkte så när jag köpte golvet.
Jag är i alla fall mycket nöjd med min insats!
Idag var jag och mamma i stan och sedan på backaplan. Det inhandlades födelsedagspresenter till min pappa som fyller år i morgon, och sedan köpte vi... ett babyskydd! (alltså en bilstol till baby).
Det blev en britax safe plus, röd/svart. Jättefin verkligen, och mamma och pappa är verkligen supersnälla som faktiskt köpte det till oss. Nu kanske ni undrar vad vi ska med en bilstol till, vi som varken har bil eller körkort, men den ska ju såklart användas i mammas och pappas bil, och vid tillfällen även i Hampus och Stinas bil.
Bilder på babyskyddet kommer senare. (kanske med en baby i, man vet aldrig =))
Nu har vi nästan allt. Det enda som saknas i stort sett är en babybjörn active bärsele, en sån där med ryggplatta åt bäraren, som jag vill ha och som ska vara väldigt skonsam för ryggen. Men något ska man ju ha kvar att köpa, eller kanske få som ankomstpresent. Man vet ju aldrig.
(förresten, nu när jag får så mycket baby-presenter, tror ni jag fortfarande kan förvänta mig examenspresenter från alla som lovat att ge mig lika fin present som min bror fick? (alltså mamma, haha) Det har ju ändå varit en morot under studietiden =) )
Nu är det i alla fall dags att laga mat! Jag är utsvulten och stackars Sebastian kommer snart hem efter att ha fått jobba över en timma idag igen (precis som igår). Maaat!
Nästan varje dag är händelserik till tusen just nu känns det som. Kanske är det för att vi verkligen anstränger oss för att få i ordning allt inför bebisankomsten. Och det är ju bra det, för även om vi båda är hemma i början och man säkert får tid till massa mysiga projekt när man har en bebis, så är kanske inte just första månaden tiden för det, och speciellt inte samtidigt som mamma skriver c-uppsats =) Idag avslutade jag dock metod-kursen med inlämning av två tentor, och nu är det alltså bara c-uppsats som gäller. Det är läskigt, för det är nu vi får veta om det här egentligen är genomförbart, och också läskigt eftersom jag vet att när det bara är c-uppsats kvar så är det nääära till bebis =)
I lördags så lagade jag och Sebastian mat ihop. Det gjorde vi faktiskt i fredags också. I fredags så mötte jag Sebbe på wieselgrensplatsen och så strosade vi omkring inne på mataffären Wiezel, som jag tycker om, och handlade massa mat. Så gjorde vi goda tacos när vi kom hem. Då blev man mätt! =) Men på lördagen så gjorde vi falafel, och friterade våra egna falafelbollar. De blev superfina, mycket finare och krispigare och godare än sådana man köper frysta (såklart).
Eftersom jag varit duktig och lagt in bilder på rätt dator så kan jag också ge bildbevis:
Just när man friterar så ser det dock ganska livsfarligt ut, och känns lite livsfarligt också.
Gott och mysigt blev det i alla fall.
I söndags så var jag ensam hemma större delen av dagen då Sebastian först var och tränade och sen var och umgicks med mor sin. Då skulle jag ju städat och pluggat och varit ordentlig, speciellt eftersom jag hade två tentor att lämna in idag. Dock gjorde jag i stort sett INGENTING. Strax innan Sebbe kom hem så fick jag därför panik av min egen lathet (man känner sig ju aldrig så lat som när någon som gick för många timmar sen kommer hem och man fortfarande inte ens bytt från pyjamas eller ens ätit frukost. Och klockan är runt 18-tiden...) och kastade mig i duschen för att fräscha upp mig lite, och finaliserade sedan ännu ett av våra köksprojekt, ja kanske det minsta till och med, då jag borrade och skruvade upp en liten list eller vad man ska kalla det som vi numera hänger köksredskapen på. Praktiskt och snyggt. Hann tillochmed diska lite innan Sebastian kom hem, så jag verkade nog inte så lat som jag varit =) Och jag var faktiskt rätt duktig för jag tycker det är skitläskigt att borra i väggar. Tror bara att jag ska göra sönder vattenrör eller bli elektrifierad. Klarade mig dock bra!
Igår däremot så var jag allt annat än lat! Satt en hel del med min tenta, men det mest spektakulära jag gjorde var att jag åkte bort till hornbach och köpte massa grejor till att fixa till vår balkong. Det har ju blivit så vårfint ute och då vill man ju få i ordning sin balkong så man kan sitta där lite. Tyvärr är ju vår balkong nästan i markplan så folk som går förbi ser ju en väldigt tydligt, men man kan ju ändå sitta där och ta en kopp te och sådär. Det jag fixade igår var i alla fall att jag la nytt golv över det äckliga, skabbiga betonggolvet som verkligen såg hemskt ut, jag satte upp en balkonglåda (som jag satte lite billiga prov-växter i, bara för att få en bild av hur det kan se ut, inför att jag köper växter på allvar inför sommaren) och jag ställde ut vår stora kruka och vårt gråa bord som vi tänkt att slita ut på balkongen.
Golvet var ju den stora förändringen och egentligen det som gör att man vill vara på balkongen nu, och jag blev väldigt nöjd med att jag köpte olika färger och kombinerade. Fick såga lite i klick-bitarna för att få en perfekt passform med balkongen, och det gjorde jag på ett helt livsfarligt sätt helt själv med sticksågen fastklämd mellan knäna. Inte att rekommendera, men det gick bra =)
Såhär ser ena hörnet av balkongen ut nu:
Och såhär ser det ut när man kliver ut:
Det enda som saknas, eller det som saknas mest, är sittmöbler =)
Jag vill ha fåtöljer i rotting, och då gärna svart eller grå. Hittar jag inte det till ett okej pris, så tror jag nästan att vi köper IKEAs vita rottingfåtöljer, men det kräver ju att man håller efter lite mer. Men med granitgrå dynor kan det nog bli riktigt snyggt. Om någon har tips på var man kan hitta möbler av rotting så är det bara att höra av sig! =)
Tyckte det blev lite finurligt med plattan som blev över lite som underlägg på det lilla bordet, och praktiskt att bordet passar in färgmässigt fast jag inte alls tänkte så när jag köpte golvet.
Jag är i alla fall mycket nöjd med min insats!
Idag var jag och mamma i stan och sedan på backaplan. Det inhandlades födelsedagspresenter till min pappa som fyller år i morgon, och sedan köpte vi... ett babyskydd! (alltså en bilstol till baby).
Det blev en britax safe plus, röd/svart. Jättefin verkligen, och mamma och pappa är verkligen supersnälla som faktiskt köpte det till oss. Nu kanske ni undrar vad vi ska med en bilstol till, vi som varken har bil eller körkort, men den ska ju såklart användas i mammas och pappas bil, och vid tillfällen även i Hampus och Stinas bil.
Bilder på babyskyddet kommer senare. (kanske med en baby i, man vet aldrig =))
Nu har vi nästan allt. Det enda som saknas i stort sett är en babybjörn active bärsele, en sån där med ryggplatta åt bäraren, som jag vill ha och som ska vara väldigt skonsam för ryggen. Men något ska man ju ha kvar att köpa, eller kanske få som ankomstpresent. Man vet ju aldrig.
(förresten, nu när jag får så mycket baby-presenter, tror ni jag fortfarande kan förvänta mig examenspresenter från alla som lovat att ge mig lika fin present som min bror fick? (alltså mamma, haha) Det har ju ändå varit en morot under studietiden =) )
Nu är det i alla fall dags att laga mat! Jag är utsvulten och stackars Sebastian kommer snart hem efter att ha fått jobba över en timma idag igen (precis som igår). Maaat!