sentimentalitet
Jag känner att jag har en lite gråtmild period just nu. Igår såg jag och Sebbe de två sista avsnitten i säsong två av doctor who (vi såg också ett avsnitt av säsong ett som går på 24an på tisdagskvällar). Jag bölade i alla fall som ett barn i slutet på säsong två. När det var slut och vi skulle gå och borsta tänderna och lägga oss såg vi att jag hade jättelånga och tydliga mascararänder i hela ansiktet. Då räknas man nog som lite gråtmild. =)
Elsa är för övrigt hur söt och hur duktig som helst nuförtiden. Hon började gilla att sitta för ett tag sedan och sitter i sin bumbo och i matstolen, men nu duger inte ens det. Stå ska det vara. Hon står jättebra förutom att man får hjälpa henne med balansen. På bvc sa dom att hon har en väldigt stark rygg och att det är därför hon kan sitta och stå så bra. I lördags (den 21a) så vände Elsa sig också första gången från rygg till mage utan assistans av lite lut eller liknande. I måndags när hon fyllde tre månader så var hon 63cm lång och vägde 6710 gram. (som en liten rolig jämförelse kan jag berätta att vi på bussen hem träffade en niomånaders flicka som vägde precis över 7000 gram, så Elsa är ingen liten tunnis inte.)
Nu ber hon om lite uppmärksamhet! Imorgon blir det finpromenad på Liseberg för hela slanten, med mamma och bror med familj.
Elsa är för övrigt hur söt och hur duktig som helst nuförtiden. Hon började gilla att sitta för ett tag sedan och sitter i sin bumbo och i matstolen, men nu duger inte ens det. Stå ska det vara. Hon står jättebra förutom att man får hjälpa henne med balansen. På bvc sa dom att hon har en väldigt stark rygg och att det är därför hon kan sitta och stå så bra. I lördags (den 21a) så vände Elsa sig också första gången från rygg till mage utan assistans av lite lut eller liknande. I måndags när hon fyllde tre månader så var hon 63cm lång och vägde 6710 gram. (som en liten rolig jämförelse kan jag berätta att vi på bussen hem träffade en niomånaders flicka som vägde precis över 7000 gram, så Elsa är ingen liten tunnis inte.)
Nu ber hon om lite uppmärksamhet! Imorgon blir det finpromenad på Liseberg för hela slanten, med mamma och bror med familj.
Världsbokdagen
Idag, måndag 23/4, är det världsbokdagen och dagen till ära tänkte jag att jag får ta och skriva lite om några bra böcker jag har läst. Då alla som känner mig vet att böcker är det jag älskar allra mest (både att läsa, att ha, att klappa på, ja allt) så jag läser mycket både bra och dåliga böcker. En del är "god litteratur", en del har högt nöjesvärde, en del är bra inom sin genre och en del är bara tidsfördriv. Detta innebär ju att, förutom att alla har olika litteratursmak så slukar jag även en mängd böcker som inte ens jag tycker är speciellt värdiga att kallas bra böcker, men som ändå funkar för tillfället, och därför kanske inte uppskattas av någon annan. Döm mig därför inte helt på min boksmak, jag läser i alla fall inte harlequin som Stina!!
Middlesex
Jeffrey Eugenides
Middlesex är en bok som jag köpte på Wettergrens, då det är 4 pocketar till priset av 3 eller något sånt där, för att den (1) var väldigt snygg (2) var tjock (många sidor för pengarna) och (3) rekommenderades av personalen. Den handlar om en grekisk-amerikansk familj och innehåller en himla massa historia och man får följa tidens gång. Den stora förvecklingen är dock att huvudpersonen, på grund av små förvecklingar inom familjen, är både pojke och flicka. Det är en mycket spännande skönlitterär bok och jag känner att även om jag läst den för över ett halvår sedan så tänker jag fortfarande på den ofta. Man lär sig väldigt mycket när man läser den här boken, och samtidigt har den framförallt ett skönlitterärt underhållningsvärde. Man fängslas och de många sidorna slukas snabbt. Och så är den snygg också.
Mamma sa att jag var sjuk
Julie Gregory
Detta är en bok skriven av en kvinna som överlevt Münchhausen by proxy, som är en svår störning hos föräldern och som väldigt många barn får betala med livet för. Münchhausen by proxy är en mycket dold och farlig form av barnmisshandel där föräldern, eller ja, den som har hand om barnet, oftast modern, uppfinner symptom och sjukdomar hos sitt barn därför att han/hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Jag som intresserad mig väldigt mycket speciellt för den här sjukdomen tycker att denna boken var fantastiskt bra, om man nu kan säga så om något så tragiskt. Som blivande socialarbetare så kan jag ju även se de stora problemen som socialtjänsten tampas med i sådana här situationer och hur jäkla fel man kan hantera det. Det som också är spännande med den här skildringen är att Julie Gregory lyckats överleva OCH undkomma, och är numera en frisk person, inte alls fast i sin mors totala galenskap. Känns som att det är en viktig bok att läsa om man arbetar eller vill arbeta med barn och ungdomar i någon form, det händer ju faktiskt och det är så himla svårt att tro på att en mamma eller pappa kan medvetet göra sitt barn sjukt för sin egna vinnings skull och just därför bör man ju veta lite extra om det så man känner igen det när det väl sker.
Klitty-deckarna
Anastasia Wahl
Klitty är en stenhård harmynt journalist som beskrivs som tuff, kåt, intelligent, god och "...det bästa knullet i hela Mellansverige",som i bok efter bok löser allt äckligare fall. Det finns fyra klitty-deckare, varav de första två sägs hålla högre kvalitet än de sista två. Den fjärde boken, Klitty och da vinci-kådisen, har jag inte läst än så den kan jag inte uttala mig om, dock kan jag säga att de är ungefär lika vidriga allihopa, fast trean är kanske lite mindre äcklig än de andra.
Det är grymt äcklig satirisk våldsporrsdeckare at its best och är man lite mindre äckelmagad än mig så är Klitty säkert fantastiskt rolig litteratur. Det är vitsigt och brutalt på samma gång med karaktärer som Dvärg-Olle, den snygge jäveln, Systrarna Muttander och Kommisarie Ballander. Om inte annat så är den så främmande från den numera så vanliga chick-lit-en men ändå tidsfördrivande och roande på samma sätt. Författaren, Anastasia Wahl, är såklart en pseudonym, och de som har utpekats för att vara Anastasia är bland annat Liza Marklund, Unni Drougge och Carina Rydberg, men ingen vill erkänna då det faktiskt är hela grejen med en pseudonym, man vill inte att folk ska veta att man skrev boken liksom. Det sägs även att det är olika personer som skrivit de två första böckerna och de två senaste och att det därför skulle vara en kvalitetsskillnad, men jag är nog mest tacksam för att det inte är riktigt lika äckligt i de senare. =)
Vill man bli lite road och inte bara matad med samma gamla smörja ständigt utan vill ha lite satirisk, politisk och snuskig litteratur med styrka i så ska man läsa Klitty-deckarna. Annars bör man ändå göra det, bara för att ha gjort det så man vet vad man tycker om det.
Det förkrympta kvinnoidealet
Barbro Backberger
Det förkrympta kvinnoidealet är en underbar bok, helt fantastisk och inspirerande. Vill man som kille imponera på mig och liksom fånga mitt hjärta för all framtid så är det ju denna boken plus en bok som heter Egalias döttrar som man ska läsa och ta till sig. Det enda som är negativt med den, det absolut enda, är att den skrevs på 1960-talet och är fortfarande så jävla aktuell. Det är en mycket smart och koncentrerad feministisk bok som öppnar ögonen på en. Och Barbro Backberger ställer inledningsvis den viktiga frågan: När börjar det stora upproret? Och jag frågar mig samma sak, när? 1966 var 41 år sen och så jävla lite har hänt. Så läs det förkrympta kvinnoidealet, det är en kort och lättläst bok med väldigt stort läsvärde!
Stephanie Plum-böckerna
Janet Evanovich
Det här är chick-lit i sin bästa form. Det är en serie böcker som handlar om en prisjägare vid namn Stephanie Plum. Hon är inte så himla talangfull eller så, hon är bara prisjägare för att hon var arbetslös och tvingade sin kusin Vinnie att anställa henne, men hon är hård som tusan. Hon sjabblar ihop allt, lyckas alltid spränga sin bil och skjuta någon. Till råga på allt så sprider sig allt fort som tusan i det lilla området Byn där hennes mamma och pappa bor med mormodern. Mamman skäms ögonen ur sig över vilken dotter hon har, pappan bryr sig inte så mycket och mormodern är mest intresserad av att också skjuta någon, och kanske klämma lite på han den snygga prisjägarkollegan. På engelska heter böckerna fyndiga namn såsom "one for the money" och "hard eight", beroende på vilken bok i ordningen det är såklart, och på svenska heter böckerna något med byte i titeln, såsom "nedlagt byte", "lovligt byte" och "svårfångat byte". Det är böcker med högt nöjesvärde, väl värda att läsa för lite spänning och tidsfördriv, och jag önskar verkligen att det fanns fler i denna serien för jag vill inte sluta läsa, och jag har läst alla böckerna ungefär tre gånger. Som extra kvalitetssäkring kan jag säga att min käre gode vän Karin, som typ är smartast i världen, även hon har läst och gillat böckerna. Sådeså.
ANDRA BRA BÖCKER ATT LÄSA
men som jag inte orkar skriva om är:
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg
Främlingen av Albert Camus
Ok, Amen av Nina Solomin
AlieNation is my nation av Ove Sernhede
Bara för att ge ett axplock.
Middlesex
Jeffrey Eugenides
Middlesex är en bok som jag köpte på Wettergrens, då det är 4 pocketar till priset av 3 eller något sånt där, för att den (1) var väldigt snygg (2) var tjock (många sidor för pengarna) och (3) rekommenderades av personalen. Den handlar om en grekisk-amerikansk familj och innehåller en himla massa historia och man får följa tidens gång. Den stora förvecklingen är dock att huvudpersonen, på grund av små förvecklingar inom familjen, är både pojke och flicka. Det är en mycket spännande skönlitterär bok och jag känner att även om jag läst den för över ett halvår sedan så tänker jag fortfarande på den ofta. Man lär sig väldigt mycket när man läser den här boken, och samtidigt har den framförallt ett skönlitterärt underhållningsvärde. Man fängslas och de många sidorna slukas snabbt. Och så är den snygg också.
Mamma sa att jag var sjuk
Julie Gregory
Detta är en bok skriven av en kvinna som överlevt Münchhausen by proxy, som är en svår störning hos föräldern och som väldigt många barn får betala med livet för. Münchhausen by proxy är en mycket dold och farlig form av barnmisshandel där föräldern, eller ja, den som har hand om barnet, oftast modern, uppfinner symptom och sjukdomar hos sitt barn därför att han/hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet.
Jag som intresserad mig väldigt mycket speciellt för den här sjukdomen tycker att denna boken var fantastiskt bra, om man nu kan säga så om något så tragiskt. Som blivande socialarbetare så kan jag ju även se de stora problemen som socialtjänsten tampas med i sådana här situationer och hur jäkla fel man kan hantera det. Det som också är spännande med den här skildringen är att Julie Gregory lyckats överleva OCH undkomma, och är numera en frisk person, inte alls fast i sin mors totala galenskap. Känns som att det är en viktig bok att läsa om man arbetar eller vill arbeta med barn och ungdomar i någon form, det händer ju faktiskt och det är så himla svårt att tro på att en mamma eller pappa kan medvetet göra sitt barn sjukt för sin egna vinnings skull och just därför bör man ju veta lite extra om det så man känner igen det när det väl sker.
Klitty-deckarna
Anastasia Wahl
Klitty är en stenhård harmynt journalist som beskrivs som tuff, kåt, intelligent, god och "...det bästa knullet i hela Mellansverige",som i bok efter bok löser allt äckligare fall. Det finns fyra klitty-deckare, varav de första två sägs hålla högre kvalitet än de sista två. Den fjärde boken, Klitty och da vinci-kådisen, har jag inte läst än så den kan jag inte uttala mig om, dock kan jag säga att de är ungefär lika vidriga allihopa, fast trean är kanske lite mindre äcklig än de andra.
Det är grymt äcklig satirisk våldsporrsdeckare at its best och är man lite mindre äckelmagad än mig så är Klitty säkert fantastiskt rolig litteratur. Det är vitsigt och brutalt på samma gång med karaktärer som Dvärg-Olle, den snygge jäveln, Systrarna Muttander och Kommisarie Ballander. Om inte annat så är den så främmande från den numera så vanliga chick-lit-en men ändå tidsfördrivande och roande på samma sätt. Författaren, Anastasia Wahl, är såklart en pseudonym, och de som har utpekats för att vara Anastasia är bland annat Liza Marklund, Unni Drougge och Carina Rydberg, men ingen vill erkänna då det faktiskt är hela grejen med en pseudonym, man vill inte att folk ska veta att man skrev boken liksom. Det sägs även att det är olika personer som skrivit de två första böckerna och de två senaste och att det därför skulle vara en kvalitetsskillnad, men jag är nog mest tacksam för att det inte är riktigt lika äckligt i de senare. =)
Vill man bli lite road och inte bara matad med samma gamla smörja ständigt utan vill ha lite satirisk, politisk och snuskig litteratur med styrka i så ska man läsa Klitty-deckarna. Annars bör man ändå göra det, bara för att ha gjort det så man vet vad man tycker om det.
Det förkrympta kvinnoidealet
Barbro Backberger
Det förkrympta kvinnoidealet är en underbar bok, helt fantastisk och inspirerande. Vill man som kille imponera på mig och liksom fånga mitt hjärta för all framtid så är det ju denna boken plus en bok som heter Egalias döttrar som man ska läsa och ta till sig. Det enda som är negativt med den, det absolut enda, är att den skrevs på 1960-talet och är fortfarande så jävla aktuell. Det är en mycket smart och koncentrerad feministisk bok som öppnar ögonen på en. Och Barbro Backberger ställer inledningsvis den viktiga frågan: När börjar det stora upproret? Och jag frågar mig samma sak, när? 1966 var 41 år sen och så jävla lite har hänt. Så läs det förkrympta kvinnoidealet, det är en kort och lättläst bok med väldigt stort läsvärde!
Stephanie Plum-böckerna
Janet Evanovich
Det här är chick-lit i sin bästa form. Det är en serie böcker som handlar om en prisjägare vid namn Stephanie Plum. Hon är inte så himla talangfull eller så, hon är bara prisjägare för att hon var arbetslös och tvingade sin kusin Vinnie att anställa henne, men hon är hård som tusan. Hon sjabblar ihop allt, lyckas alltid spränga sin bil och skjuta någon. Till råga på allt så sprider sig allt fort som tusan i det lilla området Byn där hennes mamma och pappa bor med mormodern. Mamman skäms ögonen ur sig över vilken dotter hon har, pappan bryr sig inte så mycket och mormodern är mest intresserad av att också skjuta någon, och kanske klämma lite på han den snygga prisjägarkollegan. På engelska heter böckerna fyndiga namn såsom "one for the money" och "hard eight", beroende på vilken bok i ordningen det är såklart, och på svenska heter böckerna något med byte i titeln, såsom "nedlagt byte", "lovligt byte" och "svårfångat byte". Det är böcker med högt nöjesvärde, väl värda att läsa för lite spänning och tidsfördriv, och jag önskar verkligen att det fanns fler i denna serien för jag vill inte sluta läsa, och jag har läst alla böckerna ungefär tre gånger. Som extra kvalitetssäkring kan jag säga att min käre gode vän Karin, som typ är smartast i världen, även hon har läst och gillat böckerna. Sådeså.
ANDRA BRA BÖCKER ATT LÄSA
men som jag inte orkar skriva om är:
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg
Främlingen av Albert Camus
Ok, Amen av Nina Solomin
AlieNation is my nation av Ove Sernhede
Bara för att ge ett axplock.
Valerie Solanas, jag älskar dig.
Valerie Solanas är en totalt galen kvinna som föddes 1936 i USA. Hon utnyttjades sexuellt av sin pappa. Hon var hemlös vid 15 års ålder och försörjde sig på prostitution och även mer "respektabla" saker till och från. Hon tog examen i psykologi vid University of Maryland. En av de saker Valerie Solanas är mest känd för är för att hon sköt Andy Warhol. Han dog ju inte eller så, men sköt honom gjorde hon.
Det Valerie Solanas borde vara mest känd för (och ännu mer känd än vad hon är såklart) är att hon har skrivit The S.C.U.M manifesto. Första gången jag läste det måste jag ha varit runt 14-15 eller så och det betydde grymt mycket för mig.
S.C.U.M står för Society for Cutting Up Men vilket säger en hel del. Manifestet är helgalet och fullt med sjuka utläggningar om att män är 'walking abortions' och att de är inkapabla att tänka eftersom de får blodbrist i hjärnan varje gång de får erektion. Jag älskar Valerie Solanas. Hon är spritt språngande galen och det är så underbart befriande. Självklart så kanske man inte alls borde utrota alla män förutom de som böjer sig för oss men säg att man istället pratar om könsroller och istället för män säger det manliga.
Det är för mig helt obegripligt hur man INTE kan förstår hur århundraden av kvinnoförtryck i allmänhet och åratal av kvinnoförtryck för henne i särskildhet kan skapa en sådan rörelse som SCUM i Solanas sinne. Jag ser det som en självklarhet och känner det mer och mer själv. (trots att jag inte ska jämföra mina upplevelser med Solanas, det vore orättvist mot många olika människor på många olika plan.)
Manifestet finns att hitta överallt på internet, det är bara att googla 'scum manifesto' så kommer det upp i hur många versioner som helst, dock bara på engelska. Det finns i bokform på svenska också. inte allt för dyrt. HÄR kan ni lata trycka om ni vill läsa manifestet. Men strunta i vad det är för sida i övrigt, verkar deppigt =)
läs lär och gör något åt saken!
Det Valerie Solanas borde vara mest känd för (och ännu mer känd än vad hon är såklart) är att hon har skrivit The S.C.U.M manifesto. Första gången jag läste det måste jag ha varit runt 14-15 eller så och det betydde grymt mycket för mig.
S.C.U.M står för Society for Cutting Up Men vilket säger en hel del. Manifestet är helgalet och fullt med sjuka utläggningar om att män är 'walking abortions' och att de är inkapabla att tänka eftersom de får blodbrist i hjärnan varje gång de får erektion. Jag älskar Valerie Solanas. Hon är spritt språngande galen och det är så underbart befriande. Självklart så kanske man inte alls borde utrota alla män förutom de som böjer sig för oss men säg att man istället pratar om könsroller och istället för män säger det manliga.
Det är för mig helt obegripligt hur man INTE kan förstår hur århundraden av kvinnoförtryck i allmänhet och åratal av kvinnoförtryck för henne i särskildhet kan skapa en sådan rörelse som SCUM i Solanas sinne. Jag ser det som en självklarhet och känner det mer och mer själv. (trots att jag inte ska jämföra mina upplevelser med Solanas, det vore orättvist mot många olika människor på många olika plan.)
Manifestet finns att hitta överallt på internet, det är bara att googla 'scum manifesto' så kommer det upp i hur många versioner som helst, dock bara på engelska. Det finns i bokform på svenska också. inte allt för dyrt. HÄR kan ni lata trycka om ni vill läsa manifestet. Men strunta i vad det är för sida i övrigt, verkar deppigt =)
läs lär och gör något åt saken!
kvinnor på gränsen till genombrott
Kvinnor på gränsen till genombrott, här matchandes vår vackra soffa, är verkligen en riktigt bra bok! Den är inte skönlitterär utan handlar om "tidevarvets kvinnor", en grupp kvinnor som varit mycket betydelsefulla för historien och åstadkommit mycket men glömts bort och väldigt sällan eller aldrig tas upp. Vem känner igen namn som Elisabeth Tamm, Ada Nilsson och Honorine Hermelin?
Jag tycker detta är en viktig bok då den faktiskt tar upp sådant som kvinnor gjort, som berör kvinnor och lyft fram kvinnor till den platsen där vi är idag. Är man inte det minsta intresserad av kvinnor, kvinnohistoria, historia i allmänhet eller något dylikt så kanske den inte är jättekul men man borde faktiskt läsa den ändå, man har ju fått läsa så himla mycket tråkigt om allt trist som alla män kommit fram till i historien så varför inte? Boken är också bra skriven och man kommer igenom den fort. Tack Ulrika Knutson för denna boken =)