Lina

Herre jösses. Jag vill nog aldrig börja arbeta. Jag är helt utsliten och känner inte för något annat än att sova. Visserligen så är det extra jobbigt att praktisera 40h i veckan då man också arbetar en och en halv dag i veckan, tränar och försöker hålla igång ett hem. Än värre är ju att Jonathan också praktiserar och jobbar extra och även övningskör vilket innebär att vi ses ungefär fem minuter i veckan nu. Inte alls kul.
Idag är det meningen att Stina, min svägerska, och jag ska träna men jag har verkligen ingen lust. Allt jag vill göra är att sova. Det enda som gör att jag nog ska träna ändå är att annars får jag för dåligt samvete för att jag är hemma utan att städa. Det ser verkligen ut som lägenheten som gud glömde här hemma.

Jag vill bara kunna ta det lite lugnt, planera mitt liv och få det lite vårfint här hemma. Dock verkar inte de styrande makterna vara på min sida.

Nu är det dags att hetsa i sig lite mat innan träningen. Förhoppningsvis är jag lite piggare efter den så jag hinner med någonting ikväll iaf.

(just nu är jag på världens sämsta humör. kommer antagligen inte hinna äta innan jag ska åka och måste hinna med bussen. grrrrrrrrrr)

Idag har jag varit en mycket snällare och bättre person än igår. Jag har fortfarande huvudvärk men det är bättre än igår och kanske på väg att avta (ta i trä).
Däremot har jag inte varit snäll mot min kropp. Min bror drog iväg med mig på body pump. Jag följde visserligen med frivilligt men det var inte direkt glatt.
Jag överlevde dock träningen och det känns nu skönt. Det var hårt som fan och jag gav upp flera gånger om. Ni som varit på body pump förstår mig säkert (och om ni varit på body pump och inte förstår mig så är det något fel på er, sluta vara så vältränade!).

Imorgon är det iaf unga möter unga igen och jag lär vara helt död i kroppen och ha ont överallt, men det känns skönt att veta att man gjort något som är bra för en.

de färsfyllda paprikorna blev goda men lite lustiga när man måste göra dem gillian-style. Trots allt så är jag nöjd med dagens måltid.

Just nu tittar jag på dokumentären om Feministiskt initiativ och den är väldigt intressant faktiskt. Det är synd att en sån bra tanke i slutändan bara blir en kulturelitistisk sörja som pratar om folks rätt till månggifte. Var finns dem med fötterna på jorden och ett arbete inom vården? Istället ser vi Tiina Rosenberg som inte alls bryr sig om kvinnor utan bara sig själv! Nej jag är faktiskt besviken på feministiskt initiativ som kunde varit en sådan bra sak.
Jag är fortfarande en övertygad miljöpartist  =)

nu ska jag titta klart och sedan sova så jag är pigg och ung imorgon till unga möter unga!

puss!

Gårdagen var verkligen ett lågvattenmärke i mitt liv. Dagen började riktigt bra med att jag gick upp i god tid innan jag skulle till gymmet med min svägerska, jag kunde ta det lugnt och äta min havregrynsgröt utan stress. Trots att jag sovit ut och ändå gått upp tidigt så hade jag kvar min förbannade huvudvärk som jag haft hela veckan. 
Även gymupplevelsen gick bra. Vi gick på ett spinning 60 pass och trots att det var riktigt hårt och jag var riktigt svettig och slut så kändes det skönt och jag kände inte vid något tillfälle att 'fan heller, aldrig mer' vilket jag ändå hade väntat mig. (idag kan jag ju påpeka att jag faktiskt inte har någon träningsvärk alls, förutom att jag är lite stel i nacken vilket jag tror har att göra med att jag bar min otympliga väska hem i snöstormen. detta tillägnar jag min uppvärmning dansandes till 70-talshits på kasett och min nedvarvning hemma, görandes samma sak =))

Så ungefär till strax innan ett så var dagen okej. Sedan får jag för mig att gå hem en inte speciellt lämplig väg då man har tunga fuzzy-moonboot-skor, dum väska och det är snögeggigt överallt. Det var motvind varenda meter hem om jag var helt bedövad från pannan till nyckelbenen när jag väl var hemma. Då fick jag stressa mig och duscha, klä på mig, torka håret osv för att komma iväg till backaplan som Jonathan tydligen bestämt att vi skulle till. (fin tanke på ett sätt då jag brukar vilja gå och småspana på backaplan på helgerna.) Han fick åka före då vi behövde hinna till systemet utifall vi skulle till några polare och spela poker på vägen. Då det visar sig, när jag väl är där, att Jonathan håller på och missar "det enda programmet på tv som jag vill se denna veckan" så är det bara att stressa hem igen, utan att hinna handla mat eller något. 

Väl hemma börjar irritationen gro över att han inte påminde mig om att handla mat utan bara stressade mig hem, vilket innebar att det fanns INGEN mat alls som jag kunde äta hemma. Om irritationen eller migränen kom först vet jag inte, men när väl the mother of all migrains började sätta in så bara odlade de på varandra. Jag låg i sängen och bara grät för att jag trodde jag skulle spy och min skalle skulle spricka. Jag vägrade att säga vad jag ville ha för mat eller om jag ens ville ha någon mat (klockan var halv sju, jag hatar att äta middag efter klockan sex, och i ett läge som detta kan jag vara tjurig om något!) och blev någorlunda ilsken då jonathan (samtidigt som han hämtade sin beställda pizza!) köpte en fruktsallad till mig. Fruktsallad till middag. (och den bestod av inte speciellt goda vindruvor, halvgod kiwi och helt okej banan, ingen direkt sensation)

Jag var grinig hela kvällen även om det blev bättre när jag fick en kopp te och fick se på mighty boosh live ännu en gång och slumra till framåt slutet. Tro nu inte att allt var frid och fröjd sen. När väl mighty boosh var slut och jag precis vaknat till för att hinna se min favorit-del (old gregg) så ville jag bara lägga mig i sängen och sova för alltid ungefär. Då lyckas jonathan ställa ett stooort glas fullt med vatten på fönsterbrädan som är alldeles bredvid hans sida av sängen varpå han kastar sitt täcke över mig, rakt på glaset och får ungefär 0.6 liter vatten i vår nybäddade säng. Allt blir genomblött (lakanet, båda täckena, en av mina filtar, jagsjälv, ja allt utom Jonathan), jag blir klarvaken och får tillbaks migränen tusenfalt. 
När han tillslut bytt sängkläder (jag gick ut till soffan och la mig med massa filtar) och dragit tillbaks mig till sängen (vid det här laget var både han och jag ungefär lika arga på varandra) lyckas jag efter ett tags surmulet gnällande somna och äntligen blev det idag.

Så om någon tycker att de haft en hemsk dag eller varit jobbig mot sina nära och kära så är det bara att tänka på min lördag, rysa lite och känna sig lyckligt lottad =)

Idag ska jag se till att gå till affären och så ska jag låta Jonathan laga maten medan jag är borta och gymmar med min käre bror. Det ska bli skitkul faktiskt! 
Idag till middag blir det nyttiga veganska färsfyllda paprikor med råris. Färsfyllda paprikor är min favoriträtt så idag är jag nog snällare än igår =)

 

Innan det blir allt för sent och jag verkligen måste lämna allt mys från julen bakom mig tänkte jag bara blogga lite om våra mellandagar och lägga upp lite bilder å så. (är så slö på att lägga in dem i datorn, därför allt blir så försenat =))
Jag och Jonathan tillbringade mellandagarna tillsammans med min mamma och pappa i deras torp i småland (sväng vänster mitt i ingenstans och åk lite längre in i skogen så är du där!).
Det var mysigt och då mamma och pappa precis skaffat en hund igen (två år gammal dock) så var det extra kul. Älskar att gulla med hundar!


Så här såg det i alla fall ut på jul i "hallen" på övervåningen. Är nästan alltid motljus så detta tycker jag är en ovanligt bra bild.



Jonathan fånar sig. Som vanligt, inget nytt där. Inne i mitt (vårt) rum. 



Här latar sig mammas och pappas nya hund Alice, som är en flatcoated retriever och mycket mycket söt. Väldigt duktig och väluppfostrad också! En riktig gullunge. Jag planerade ju länge inför jul att mellandagarna hos mamma och pappa skulle vara de dagar då jag befäste min roll som Alice favoritbarn i familjen så att min bror för alltid skulle ha förlorat. Det gick inte riktigt så, hon blev dock riktigt förtjust i Jonathan, även om hon gillar mig också =) Sen så är min brors fästmö en riktig hundperson så jag får nog akta mig lite där också, fast jag är en mästergosare så jag har nog alltid min plats i hennes hjärta ändå!


 
Sen blev det dags att åka hem, dagen innan nyår, och då åkte vi tåg och tog suddiga bilder på oss båda samtidigt =)
Kanske inte direkt världens bästa bild och kommer nog inte vinna något pris för sin skärpa, men den är faktiskt rätt gullig och jag tycker om den. Min kamera har en tendens att få bilderna lite sådär eldiga i tonen men jag tycker det är en rätt varm och fin ton, även om man inte vill ha den när man fotar lite mer seriösa grejer. Får köpa en ny kamera om det skulle bli en prioritet =)

Det var i alla fall våra mellandagar det, det och mycket mer så klart. Nu är dock julen och mellandagarna och nyår och allt sånt roligt över, och jag ska väl till och med komma över det här i bloggen så ni slipper läsa så mycket om det. Får börja planera inför påsken eller vad som nu blir skoj härnäst =)

puss!