Lina

Den 23/3 föddes min fina underbara dotter Elsa Anna som var 52cm lång och vägde 4255 gram. En baddare! Hon är superfin och faktiskt rätt snäll, förutom när det gäller att äta för då blir hon så himla frustrerad att hon knappt vet vad hon ska göra av sig själv. Men med lite tips från personalen på BB så har tillochmed det blivit bättre. Annars så är hon duktig och skriker nästan aldrig utan ler och skrattar och är fin som få!
Jag hinner inte med så himla mycket nu, för eftersom Elsa sover på nätterna (haha! sådana barn finns faktiskt!) så måste hon äta desto mer på dagarna för att växa. Därför blir bloggen lite nerprioriterad.




För er som undrar om förlossningen så var den fruktansvärd! Och jag överdriver inte ens. Min latensfas bestod av starka värkar i tre dygn innan den aktiva fasen började, speciellt på nätterna så jag hade ju inte sovit på fyra nätter när det väl var dags att ta i för fullt. Sedan så var mina värkar kraftiga men inte tillräckligt långa så även den aktiva fasen drog ut på tiden. Jag fick morfin och antihistamin för att kunna sova, vilket bara gjorde värkarna mer smärtsamma och alltså inte fick mig att sova. Sedan fick jag kvaddlar vilket gjorde skitont och gjorde mig jättekittlig på magen (jag är inte det minsta kittlig annars) vilket var lite av ett problem när barnmorskorna hela tiden skulle klämma där och jag nästan dog av kittlighet. Jag fick lustgas som gjorde mig så borta att det är ungefär två timmar jag inte minns ett dyft av. Jag yrade visst om att radiopratarn eller musikern på radion eller vad det var fanns i mitt inre. Tack och lov att Sebastian var där och höll koll på vad de gjorde, eftersom de tog massa läskiga blodprov i bebisens huvud när den fortfarande var i magen. Skalpelektrod fick hon också då hon gömde sig så de inte kunde se hennes hjärtrytm utifrån. När jag fick epiduralbedövningen så kom jag tillbaks till världen igen vilket var skönt, och jag hanterade lustgasen bättre, i mindre doser, nästa gång det var dags för den. Det dröjde och det dröjde, eftersom även det aktiva fasen tog nästan ett dygn, och tillslut fick de ta hjälp av sugklocka för att hon skulle komma ut. Efter det var det bara moderkakan kvar, som vägrade lossna. Efter en och en halv timma av försök (bland annat så tog läkaren tag i den, inuti mig, och drog av full kraft. Det gjorde gaaanska ont, och inte sjutton lossnade den. Jag fick dubbla doser av en medicin som skulle få den att lossna, men nej nej.) körde de iväg mig för operation och precis när de satt på mig alla elektroder och kanyler och grejer och ska söva mig så lossnade den. Tack och lov, för då fick jag komma tillbaks till min fina lilla familj istället för att sövas och tillbringa natten på uppvaket.
Nej, föda barn var väl ingen hit, det gjorde skitont och var utdraget och jag förlorade jättemängder blod, vilket gjorde att jag inte kunde stå alls. Hade svårt att stå dagen efter tillochmed. Som tur var så har vi Elsa nu, som en fin belöning för en hemsk pärs! (och det var hemskt för Sebastian också, han var ju vid sina sinnens fulla bruk och såg hela hemskheten, men han skötte sig så himla bra!)

Nu vet ni i alla fall lite hur det gått. Fler bilder kommer säkert, även om jag inte vill sprida så mycket bilder såhär öppet på nätet. Man vet ju aldrig. Nu är vi i alla fall en familj, och glada för det! =)