Lina

idag är det den tjugonde mars, och alltså dagen som jag är beräknad att föda på. Igår hade jag ont i magen, mer än vanligt, och kände att något kanske var på gång. Sen var det svårt att somna, men när jag väl hade somnat så vaknade jag efter nån timma sådär, vid kvart i ett, och hade jätteont i magen. Jag hade kramper, sammandragningar, med dryga tio minuters mellanrum och det var omöjligt att sova. Jag var också illamående, och väldigt pigg i huvudet trots att jag inte sovit mycket. Bebisen rörde sig också ovanligt mycket och länge, även för att vara mitt lilla överaktiva barn. Allt tydde på att nu var det på gång.
Gjorde allt för att inte väcka Sebastian, tänkte att det är ju bra om någon är pigg senare, annars är det väldigt lätt att lite irritation (vilket jag hört är vanligt vid förlossningar =P) blir till gräl, och det är ju onödigt.
Var vaken jättelänge, och vid tretiden gav mig själv tillåtelse att gå upp ur sängen, och äta lite. Jag var jättesugen  på potatis konstigt nog, och kokade två stora potatisar som jag åt med lingonsylt, och en efterrätt bestående av två tinade kanelbullar vi bakat och frusit in. Sen efter att jag pratat i telefon med min käre bror, som var uppe med sin lille pojk och hade sett mitt sms om att han gärna fick ringa isåfall, så kunde jag faktiskt lägga mig och somna en stund. Tänkte att jag skulle vakna senare, när det satte igång på riktigt igen. Vaknade gjorde jag, när Sebastian skulle till jobbet, men igång var jag inte. Min mage gjorde ont, men inga sådana där tecken som på natten. SUCK!!

Så det som jag hade tänkt skulle bli perfekt, föda ett litet sött barn på morgonen efter att Sebastian sovit en hel natt och jag i alla fall sovit några timmar, blev en stor besvikelse. Det känns visserligen annorlunda än tidigare nu, men magen känns inte alls som om den hade tänkt sig att ploppa ur bebisen. Så nu har jag i stort sett ställt in mig på att få vänta två veckor eller så.

Igår tvättade jag sex stora maskiner tvätt och lagade underbart god Borstj. (vem kan vara annat än lycklig med roooosa soppa i frysen?) Och idag har jag strukit påskduken och tvättat fönstrena på balkongen, och balkongen i allmänhet. Det är ju sånt här som ska göra att bebisen kommer igång, känner sig välkommen och bestämmer sig för att visa sig... men nej nej. Jag får väl försöka glädja mig åt att det är rätt fint och luktar gott i lägenheten iaf.

Men suck, trots allt. Jag hoppades verkligen inatt, blev livrädd men samtidigt superglad. Trodde vi skulle ha en liten bebis lagom tills ikväll.

Uppdateringar om läget lär komma.