Lina

Jag ställde mig för att göra sjudna maränger att göra jordgubbsbakelser av som en överraskning till sebbe (och mig) när han och Elsa kommer hem från sitt mini-midsommarfirande med farmor. Det gick skitbra, jag vispade i vattenbad och vispade svalt och allt vad det är, jag färgade rosa eftersom jag tycker det blir så fint och jag började lägga upp fina små marängbottnar och marängtoppar på en plåt med bakpapper. Och pang säger det då. Vadå pang tänker jag. Vadå pang!??? Jonejmenvisst har strömmen gått. S t r ö m m e n h a r g å t t. Men tack. Den går a l d r i g och så går den när jag gör maränger bara sisådär? Och ska dammsuga? Kändes lagom taskigt av världsalltet faktiskt, och jag sände en tanke till mina bästa grannar som höll på att tvätta. Jag hatar strömavbrott när man är själv och faktiskt håller på med något. Blir det strömavbrott när det blixtrar om kvällen är det bara mysigt.


Som ni nog förstår eftersom jag skriver detta så gick strömmen på efter en stund, min granne gapflabbade åt att jag stod och gjorde maränger just under avbrottet, men nu står de tryggt och gräddas i ugnen. Rättvisan har segrat.