Lina

Vissa (läs Hampus) tyckte jag var onödigt negativ i förväg. Normalt sett håller jag med honom och tycker att det är onödigt att se hindrena i förväg för då lider man bara i onödan innan man vet hur det blir. I det här fallet var det dock en livsnödvändighet. Det blev tusen gånger värre. Tusen gånger värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag är fortfarande helt slut.

Kort sagt: mitt barn är tydligen minst lika åksjukt som sin mamma och grät och kräktes om vartannat i fyra jävla timmar. Min mamma tyckte synd om oss och min pappa tyckte att det gick rätt smidigt ändå. INGEN av dem satt i baksätet med en liten liten liten bebis som kaskadkräktes och såg så sjuk och ledsen ut. Jag ville så himla gärna plocka upp henne och hålla henne och natta henne och trösta henne, men jag tycker ALDRIG att det finns en anledning att ta upp sina barn ur barnstolen om det inte gäller livsfara eller liknande, så stackarn fick sitta kvar. Jag lutade mig ju såklart över till henne och höll mitt huvud mot henne och sådär, men hon kunde ju inte förstå varför mamma inte räddade henne.

Jag är ju själv otrooooligt åksjuk även nu i vuxen ålder och tar i stort sett alltid tabletter (plus andra rutiner jag har) om jag ska åka en längre bit, och jag var helt säker på att alla metoder för åksjukelindring var utesluten för barn. Jag hade ju självklart med mig åksjuketabletter och när vi kom fram kollade vi i FASS och ni kan tro att jag blev lycklig! Mina tabletter fick ges till barn från ett år (en fjärdedels tablett) men bara med läkares ordination. Bad mommy som jag är fick hon självklart en fjärdedels tablett inför resan ändå. Och vet ni vad? Jag ångrar det inte alls. Elsa är inte sjuk på något annat sätt och tar heller inga andra mediciner och med postafenen i sig så klarade hon hela hemresan GALANT! Hon var dåsig (men det var hon på ditvägen också, det blir barn ju i bil) men hon verkade inte må illa EN ENDA SEKUND av resan. Jag är överlycklig. Nu vet vi vad som funkar om vi måååste åka en längre bit.

Sen handlar det ju om vana också och om vi i framtiden skaffar körkort och bil så tror jag hon kommer må bättre, men jag vet själv att även om det blivit bättre i perioder när jag åkt mycket bil så blir det inte helt bra. Sån här jätteallvarlig åksjuka ger liksom inte bara med sig. Därför är det ju jättebra att det finns så bra åksjuketabletter som funkar.

Roligt med Elsa var ju också att hon var pigg som en gris bara minuter efter vi klivit ur bilen. Jag är däckad i ett dygn efter jag tagit en sån tablett, så det verkar ju som att hon klarar tabletterna ännu bättre än mig.

Förutom resan till landet så har vi haft det skitbra med min mamma och pappa. Elsa har dock inte riktigt vågat sova i spjälsängen där även om den är lik vår hemma (alltså inte resesäng) och även om den står i samma rum som min säng, så vi har samsovit hela helgen. Det är ju mysigt förutom att Elsa inte är så bra på att samsova långa stunder så en av nätterna blev det i stort sett noll sömn, bara två timmar för min del.