Lina

Ja, idag är jag rejält sjuk och alltså hemma från jobbet och har därför tid att blogga. Tänk så praktiskt det löser sig ibland. (förutom att jag verkligen tycker om mitt jobb, hatar att vara sjuk och sånt där).

Och eftersom massorna efterfrågat bloggning om inskolningen av Elsa så får jag väl skriva om den! För det första vill jag säga att vi har ungefär sämsta utgångsläget någonsin; på den avdelningen som Elsa ska gå på så jobbade det tidigare tre fröknar men precis precis nu så har två av dem fått jobb på ett nystartat dagis vilket innebär att endast den minst erfarna förskolepedagogen kvar. Första veckan var en av de andra pedagogerna kvar och hon var fantastisk och jag är ledsen över att vi inte får ha kvar henne, även om det inte är något fel på hon som vi nu har kvar. Det innebär dock att två vikarier kommer att arbeta på avdelningen, en lite mer permanent vad jag förstått och en som bara är kvar tills den tjänsten tillsatts.

Nu när jag berättat om de lite mer oturliga omständigheterna måste jag säga att det trots allt går jättebra! Vi planerar att skola in under två veckor (förra veckan och denna veckan) och den här veckan är det väl tänk att hon ska lämnas mer och mer och mer själv vilket ska bli spännande. Vi började förra veckan med ett hembesök på måndagen, på tisdagen var Sebastian och Elsa på förskolan mellan 9-10 och det gick jättebra, de ritade och lekte med lera och hade det trevligt. På onsdagen var jag och Elsa där mellan 9-10 och då började även en yngre flicka som vi känner sen tidigare skolas in. Det här var dagen då allt krashade för oss, för Elsa var hemsk! Hon var arg hela dagen, rev de andra barnens teckningar, kastade pusselbitar på dem, skrek och levde runt, men det värsta hon gjorde var att hon hoppade på den yngre flickan och sen dess har det fortsatt lite sådär, att när Elsa blir superarg så blir hon arg på den minsta flickan. Suck, man får skämmas.

I alla fall, i fredags var första dagen då hon både åt där och sov där och jag sa från första stund att jag inte skulle vara med på vilan, men fröknarna ville det ändå. Efter max fem minuter där inne visste jag att det inte skulle funka med mig där (precis som jag sagt) så jag sa helt enkelt; hejdå, nu tänker jag inte stanna här mer. Och en kvart senare sov hon.

De två senaste dagarna har varit som så att Sebbe kommer dit kl 9 med henne och är med tills klockan tio då de går ut för att leka, då har han gått hem (utan protester igår, idag blev hon tydligen lite ledsen) och sen har han kommit tillbaks under vilan så att han finns där när hon vaknar. Så lekt, ätit och sovit har hon klarat av själv två dagar i rad, no problems.

Vi har väl rätt tydligt märkt att Elsa har lite svårare att fokusera samt ungefär trehundra ton mer energi än de andra barnen, så utelek är ju hennes grej. Jag själv tycker mycket om uteleken också då ALLA fröknar från alla avdelningarna är ute då, så det känns rätt bra övervakat, tack och lov.

Som ni kanske märker så är min hjärna fylld av snor så allt jag skriver blir lite osammanhängande och babbligt så nu får jag nog runda av med att säga: Inskolningen har gått skitbra, över alla förväntningar, jag är nöjd och glad och Elsa älskar dagis (jaja, föööörskolan), verkar det som. Hon kommer lära sig hur mycket som helst!