Lina

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
/.../

Och du somna den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat


(så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans)



Ibland är det som att allt bara stannar och man vet att ens liv till viss del kommer fastna i den där stunden. Man kommer fortsätta leva vidare och uppleva massa mer men man vet att en liten bit av en kommer alltid finnas kvar i den där stunden, levandes den om och om igen. Det är inte lätt, fast lite skönt.