Lina

andas. jag kan inte andas för det låter så pinsamt kvavt när jag står bredvid dig. för trött för att dölja, det måste vara uppenbart. åh kom inte närmre. åh snälla kom närmre.

säkert is the shit.

för övrigt så är jag sjuk och det är bullcrap verkligen. inte så att jag inte alls är sjuk utan det är bara sjukt jobbigt att vara sjuk. Jag missar praktik och igår missade jag jobb och jag får så dåligt samvete för det. När det liksom hade gått för långt igår och jag irrade runt i Tuve utan att veta var jag var eller vart jag skulle och jag insåg att jag nog var sjukare än jag trodde så bara brast det. Väl hemma hos mamma och pappa så ringde jag mamma och bara bölade. Verkligen allt annat än normalt, men det känns som om jag inte blir trodd eftersom jag blir sjuk så ofta. Fan. Och så får jag dåligt samvete för att jag sätter folk i skiten. Fan. Och så missar jag Komet vilket jag verkligen inte vill. Och jag vet att en viss kometledare kommer dra någon dålig vits om att jag inte ville vara med eller missade eller whatever och jag kommer säkert börja grina på fläcken. Fyfan. Men that's life eller vad man säger

I morgon gifter sig min bror också. Haha. Som om det var en liten grej eller något. Nä. Imorgon gifter sig min bror!! Herrejösses! Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, det ska bli jättekul och spännande men samtidigt lite vemodigt på något sätt. Fråga mig inte varför. Kanske för att vi nu blir vuxna och det inte finns någon återvändo. Nu är vi där, jag som alltid tänkt att det skulle vara så långt bort, det där stället där jag och hampus minsann alltid ska vara bra vänner och hålla kontakt och aldrig glida ifrån varandra när vi blir vuxna. Nu är vi vuxna. Eller i alla fall Hampus, jag regredierar nog mer och mer för varje vecka känns det som ibland. Visserligen har vi väl inte glidit isär eller blivit ovänner så det är ju inte vemodigt på ett sådant sätt, men jag har alltid tänkt att det skulle vara en längre period där våran moster och morbror och mamma å pappa var familjens vuxna. Inte vi. Men that's life. Life's a bitch and then you die som de säger.
Men idag har jag fixat med det sista, nästan, inför bröllopet. Bara lite fix och trix kvar, sen bär det iväg imorgon, för att vara typ välkommen-hit-hälsare i kyrkan och sådär. Lite nervigt eftersom jag vart lite hes idag, fast det är bättre nu på kvällskvisten.


Allt känns så konstigt surrealistiskt nuförtiden. Och jag blir trött på mig själv att jag gång på gång på gång på gång hamnar i samma lägen men samtidigt så är det inte bara jag själv som bestämmer över det. Men samtidigt har jag alltid ansvar. När ska det faktiskt vara bra? När ska det faktiskt fungera? Jag vet fan inte. Men för att citera den mansgrisiga agenten i Navy CIS så "if you always do what you've always done then you will always get what you have always got" och för att ännu en gång härleda till honom så; och även om det inte varit något fel på det jag fått så vill jag ha något mer nu.

Och det är svårt men det är så det är. Folk måste lära sig att man måste ge respekt och omtanke för att få respekt och omtanke, man kan inte bara leva på att en person som jag är snäll och omtänksam och bryr mig om lite oavsett sådär. Ibland blir det dags att betala så att säga.

Usch vad hemskt bitter jag låter nu. Jaja.

Nu ska jag gå å gosa lite för mig själv framför tvn och fixa lite inför morgondagen!

But now I don't know who you really are, it seems that the look of your eyes is that you're drifting of from afar, and you don't even seem the same. It's like you're playing a game with me. I used to love someone but now I'm on the run.