Lina

Jag är faktiskt upprörd. Riktigt arg. Det är klassisk rasism och nedvärderande av andras upplevelser. Jag har aldrig någonsin tyckt om kappvändaren Marit Paulsen, som nu försöker marknadsföra sig som nån slags stålgumma fast hon egentligen mest är en slökärring, men när hon i en tv-reklam säger att hon tillhör den sista generationen (eller årskull eller vad fan hon säger) i Europa som har minnen av krig och terror. Hur kommer det sig då att jag träffat mängder av människor som inte ens är myndiga som har genomlevt krig och etnisk rensning i europa??? Folk från kroatien, folk från bosnien, folk från serbien, folk från makedonien, folk från kosovo och så vidare och så vidare. Räknas inte dessa människorna? Är de inte tillräckligt high brow, tillräckligt vita eller tillräckligt europeiska för att räknas??

Hur kan INGEN ha rättat den här dumhaggan innan reklamen släpptes till TV? Är det INGEN som minns kriget i forna jugoslavien? Ingen folkpartist i alla fall, det är ju tydligt. Skäms med er!


uppdatering:
marit själv säger såhär:
Jonas: I din reklamfilm hävdar du att du tillhör den sista generationen som upplevt krig i europa. Räknas inte kriget i forna jugoslavien?
Marit Paulsen: Hej. Självklart avsåg jag det krig som föranledde Jean Monnet och Schumann att formulera grunderna för den Europeiska unionen.  (ja nej men sjäääääälvklart Marit och när jag öppet går ut i media med att du är nazist och var Hitlers högra hand under kriget så är det inte förtal utan jag menade sjäääälvklart att du är folkpartist och bor på landet. Det var väl underförstått?)

andra marit-vänliga verkar påstå att kriget i jugoslavien antingen inte påverkat hela Europa alternativt så ska bara EU-europa räknas.

Såhär känner jag: "självklart ansåg jag det krig som..." JA MEN SÄG DET DÅ DITT PUCKO! För det andra: jag måste säga att mig personligen så har nog kriget i jugoslavien påverkat mig mycket mer och jag bor låååångt från jugoslavien (och har barn med en person som nog aldrig ens hade funnits om det inte varit för andra världskriget, så det är inte så att andra världskriget INTE påverkat mig)  Det finns nog forna jugoslaver i hela Europa och självklart har det påverkat hela Europa. Och om man bara ska räkna eu-europa så är inte det bara nedlåtande utan också något man bör påpeka. Det är en onödig, provocerande och korkad reklamfilm. Precis som Marit själv. Som inte tror på ekologisk mat heller. Man borde bespruta henne några kilon, dumröven.

idag har jag tillbringat lite tid på forumet FamiljeLiv för första gången. Ja, jag har haft konto där länge och läst nån enstaka mening eller så men inte mer än så. Idag har jag läst tråd efter tråd och herregud!! Debatten toppas av fantastiska ämnen som "Jag tycker min fru har fula bröst" och "Vad gör man om man vill överge sitt barn". Okej. VAD FAN ÄR DET FÖR MÄNNISKOR SOM HÄNGER DÄR?
Och idioter med helt galna ämnen får vänliga svar medan folk med vettiga ämnen får massa skit kastat på sig. Herre min gud. Vad ÄR det för kloakställe egentligen? Samlingsplats för sveriges alla WT-föräldrar? Must be.

Jag har varit jättedum och lånat ut vår bilbarnstol till en vän vars syster med bebis kommer på långväga besök. Idag ska hon komma och hämta den och eftersom jag lovat henne sen länge så håller jag mitt löfte. Vi använder ju ALDRIG stolen i stort sett så varför inte låna ut. Nu är det bara så att jag tänkte åka med mina föräldrar till småland nästa helg (5-7 juni) och det är ju helt omöjligt utan bilbarnstol. Så därför undrar jag: finns det någon som kan tänka sig att leva utan bilbarnstol från kanske fjärde till typ sjunde eller åttonde juni? Jag skulle bli överlycklig. Sen resten av sommarn har vi nog ingen chans att komma iväg till småland så jag är så sur på mig själv som kanske missar denna chansen. Bläää.


SÅ SNÄLLA OM NÅGON HAR EN BILBARNSTOL SOM DE INTE BEHÖVER NÄSTA HELG, RING, MESSA ELLER MAILA.

Jag kan tänka mig att betala er! (fast inte hur mycket som helst :) )

Jag åker väldigt mycket buss och spårvagn och jag åker oftast med barnvagn och har därför planer på att skriva en liten guide till kollektivtrafiksåkare. Jag börjar idag så får vi se hur långt jag hinner. Får skriva lite varje dag.

PARFYM OCH DJUR

Vissa människor har väldigt mycket parfym på sig och även om det är äckligt i allmänhet så är det fullt tillåtet. Något man däremot bör tänka på om man har väääldigt mycket stark parfym på sig är att man kan undvika att sätta sig alldeles vid barnvagnarna om det går. Barn har rätt känsliga luktsinnen och kan inte säga till om de mår dåligt av en lukt eller så.

Hundar och andra djur är också tillåtna i kollektivtrafiken men ska hållas längst bak i bussen eller spårvagnen. (vilket egentligen parfymfolket också ska eftersom folk är väldigt allergiska mot parfym också) Trots det så står väldigt många hundar (med ägare) i mitten vid barnvagnsplatsen. Det innebär alla möjliga svårigheter.
(1) ett barn kan vara hundrädd. Det kan andra människor också men de kan välja var de sätter sig, det kan inte barn i barnvagn.
(2) Ett barn kan vara väldigt hundkär. Som förälder så är jag inte helt förtjust i att mitt barn sträcker fram handen till främmande hundar men om de står alldeles bredvid henne under kanske 20 minuters färd så är det väldigt svårt att hindra henne. Jag vet ju heller aldrig om ägarna tycker det känns okej att en unge sitter och pillar på deras hund. Eftersom jag inte känner deras hundar eller vet hur de är i temperamentet så känns det alltid obehagligt att ha hundarna så nästan i knät på Elsa.
(3) Det är JÄTTESVÅRT när man ska gå av och på med en barnvagn och har en eller flera hundar med fyra tassar och en svans var att tänka på utöver det lilla utrymme man har på bussen. Jag  vill absolut inte köra över en hund med min barnvagn men flera gånger har jag varit väldigt nära att göra det, och ägarna verkar inte bry sig om att flytta på sig eller hundarna ändå. Det har jag svårt att förstå. Jag kan ju heller inte veta hur hunden kommer reagera OM jag skulle råka köra över deras svans eller tass.

GUBBAR OCH TANTER

Jag vill börja den här kategorin med att säga att jag tycker otroligt mycket om äldre människor och jag bryr mig mycket om äldre människor i kollektivtrafiken. Jag står gärna upp om någon gammal människa behöver sitta. (däremot kommer jag aldrig förstå de friska 45-åringar som tyckte de hade större rätt att sitta ner än vad jag hade när jag var höggravid och halvdöd). Trots det så har många äldre människor sina begränsningar och måste kanske ibland tänka till lite extra. Här kommer tips! (detta gäller faktiskt främst tanterna och gubbarna på 31an, de är helt out of control! Idag skrek jag åt en!)

(1) Har man rollator eller annat hjälpmedel, rullstol eller liknande, så har man lika stor rätt till barnvagnsplatsen som barnvagnar. Det är jag helt med på. Har man däremot en dragväska eller bara femton coop-påsar så ska man sätta sig på en vanlig plats. Många gamla människor varken orkar, kan eller hinner flytta sig när de väl satt sig på bussen så om det finns en annan ledig plats (vilket det typ ALLTID finns bland platserna längst fram på 31an) så sätt dig där från första början så att de som har barnvagn kan åka med!

(2) SLUTA GÅ PÅ I MITTEN! Jag menar allvar! Har du rollator eller så så är det mitten som du ska gå på i, men av någon anledning så har alla gråhåriga damer (även de som är typ 60 år och knappt räknas som gamla) det som religion att kliva på i mitten på 31an-bussen. De tränger sig före mig, puttar undan Elsas vagn, fräser något om att på deras tid gick man minsann och vad gör de sen? Jo de står och KNÖR för att mot strömmen komma fram till sittplatserna som är längre fram i bussen. Men för GUDS SKULL! Man går på där framme om man ska fram och stämpla eller sitta långt fram. Om det inte är en stombuss så finns det ingen anledning att gå på någon annanstans än där framme, men eftersom gamlingar kommer undan med det mesta så kör de hårt på att bryta mot reglerna. Det finns heller aldrig någon anledning att tränga sig före en barnvagn, du kommer förmodligen bara behöva flytta på dig när du väl kommit på så att barnvagnen får komma på sin plats. För det är ju en annan lustig grej, en barnvagn får ALDRIG stå i gången, det får däremot hundrafemton dragväskor fulla med mazariner och kokkaffe.

(när jag gapade på en tant idag så var det just en sån där tant som visserligen hade vitt hår men som inte alls var gammal och inte i något dåligt skick alls. Hon gick på i mitten och var sjukt mycket i vägen. Två andra tanter hade just gått på och satt sig på sittplatsen på barnvagnsplatsen (puckat det med, men de var iaf gamla) och jag fick klämma in vagnen på ett väldigt osäkert sätt mellan dumtanten och dumtanterna. Jag sa åt tanten att hon inte kunde stå där och hon sa att hon skulle gå framåt bara folk kunde sätta sig typ, som om det var FEL att kliva på därfram! Eftersom hon inte flyttade på sig tills föraren startade så trillade hon istället på min vagn som då trillade på de stackars tanterna som satt. Ena tanten fick mycket ont i knät. Då skrek jag "DU KAN INTE STÅ DÄR!!!!!" varpå hon sa att hon skulle ju fram varpå jag skrek "MEN GÅ PÅ DÄR FRAMME DÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!". Fast lite mindre dramatiskt var det nog, men att vara med och skada en stackars tant gjorde väldigt ont i mig, tänk om hon får problem med knät nu!)

Jag nöjer mig där för idag. Nu måste jag snart ringa ett mycket jobbigt samtal. Jag vill inte. Ska maila min mormor först. Hon är den bästa tanten av alla.

Vet ni, det finns ren ondska i världen och det är den som riktas mot barn. Folk som begår hemska saker mot sina föräldrar som behandlat dem fel, en flickvän som man anser sig bedragen av osv gör alldeles säkert fel, men det kanske kan gå att förstå om man vet hela bakgrunden. Varför man är ond mot barn kan jag inte förstå och ändå är det den typen av brott som ses som mest lindrigt. Vet ni att straffet för att mörda ett litet barn är lägre än för att mörda en vuxen människa? Det är liksom inte alls hemskt att slå ihjäl ett litet barn då eller? För att det inte har någon livserfarenhet?

Och nu då. Anna Wahlgren. Denna hemska niobarnsmamma. Denna förfärligt trashiga människa. HUR FAN KAN FOLK LYSSNA PÅ HENNE? Hon har INGEN utbildning, hon är INTE en vettig förebild. Det enda hon är är scientolog. Just saying.

Låt oss nu alla sluta upp bakom parollen kärlek, ömhet, närhet och lyssna på våra barn! Man behöver inte vara en fanatisk samsovare, man behöver inte ha ett barn utan sovsvårigheter, man behöver inte vara o-fanatisk. Man kan vara precis HUR man vill så länge man lyssnar på sitt barn och tillgodoser sitt barns behov av kärlek, ömhet och närhet. ÄLSKA ERA BARN!

Om ni nu inte hade tid med en och annan vaknatt eller att titt som tätt natta era barn i timtals (även om ingen njuter av just det) så ifrågasätter jag starkt era motiv för att skaffa barn. Krama era barn, samsov med era barn om de gillar det, titta era barn djupt i ögonen och kommunicera med det. Vad vill du älskling? Vill du ha en kram? Vill du ha en stund med mamma? Vill du ligga tryggt i famnen och somna? Vill du att pappa ska sitta vid sängen medan du somnar? Vill du vara ifred när du somnar? Det handlar inte om att ställa tusen frågor utan det handlar om att lyssna till den information ditt barn redan ger,.


Nu säger mitt barn att hon vill ha sin mamma. Det ska hon få.

Idag är en bra dag!

Jag måste ju tydligen ha fått det där drömjobbet och så måste de redan lagt upp min lönestatistik på nätet, eller hur! Och då bryr jag mig inte ens om att jag har lägst lön av alla jobbcoacher i VG-region, det göööör mig inget. Det MÅSTE ju vara jag, eller hur!?




(nej, det ÄR inte jag. Tyvärr. Men det inger kanske hopp.)

Jag söker jobb. Jag sööker jobb. Och när man skriver i sin annons att man hänger med i socialtjänstlagen och lagen om vård av unga och att man vet lite om vissa metoder och sådär, då får man se till att läsa på om de ringer och vill ha intervju i övermorgon. Och så ringer de aldrig. Men man blir kanske lite visare.








(hoppas jag får ett jobb innan kunskapen är outdated igen)


(och ja, jag skriver min ansökningar med bättre ord. Jag lovar. Till och med min mamma tyckte det såg bra ut.)

På tal om dottern min. Hon kommer från en släkt av operasångare, oliktänkare, modiga, ungerska, psyksjuka, modeller, lågutbildade, högutbildade, medelutbildade, snälla, konstiga, elaka, pyssliga, reumatiker, svenskar, vackra, kloka, långa, storfotade, rundlagda, tyskar, bredaxlade, musiker, hjärtsjuka, socialarbetare, hjälpsamma, engelsmän, egoistiska, roliga, noggranna och lite lätt autistiska människor, och det är bara ett urval! Kan ni tänka er vilken fantastisk person hon kommer bli, det lilla morret till barn vi har!

Jag har börjat sätta mig in i det här med rösträtt för barn. Det finns många förespråkare men som jag ser det många stora svårigheter. När jag hinner och har satt mig in i det mer så ska jag skriva en ordentlig blogg om det. Tills dess så står det i alla fall klart att Elsa hade valt att rösta (PP) eller kanske till och med (PPP). Alltså PussPartiet eller PrasselPåsePartiet. Hon har också en viss fabless för Klappa Händerna-partiet vars största valfråga självklart är rätten till att äta utan bestick, men hon tycker deras blöjfrihetstankar är lite väl progressiva och vill tänka efter ett tag till.

och nu hittade jag just en kopp som jag MÅSTE ha på ikeas hemsida.... Billigt, of course, men ändå. Jag behöver säkert mer än en.

Nej, jag har inte använt mitt IKEA-presentkort än. Och nu är det jättemycket jag vill ha från IKEA. Så nu är det inte lika lätt längre..

Tekanna
79kr
Bäddsetsgrejer
ca 1100
Madrasskydd
ca 480 kr
Säng till Elsas rum
ca 1000 kr
Byrå till hallen
ca 1900 kr
Annan skit
ca 300 kr

Nu snackar vi alltså att en handlingssession på IKEA skulle gå på sisådär 5000 kr. Och riktigt den summan var ju inte presentkortet på... Så jag avvaktar... väntar och ser.... kanske om jag får jobb... kanske....

Idag har jag redan sökt två jobb. Och ikväll ska jag stanna hemma från träningen för att söka fler. Det är dock lite dumt eftersom jag tror att jag inte kommer få något jobb förrän jag går ner i vikt. Jag har iaf inga passande jobbkläder förrän jag går ner i vikt, men vi får väl se. Måste köpa nytt träningskort också, så det tar ju lite emot, såhär inför sommaren. Ikväll ska jag dock söka minst två jobb (jag har en rigorös jobbsöksplanering upptejpad på bokhyllan). Idag sökte jag en tillsvidaretjänst som även om den ligger lite långt bort skulle funka skitbra för mig och en lite läskigare tjänst som socialsekreterare som ligger äääännu längre bort men som bara var ett sommarvikariat på en månad. Tjänster på en månad kanske inte så många söker? Vi får hoppas det, för i en månads tid kan jag fan pendla till klimpfjäll om det ger mig heltidslön samt erfarenhet av arbete som socialsekreterare. Och om jag får jobba heltid med rätt okej lön den månaden kommer jag antingen innan eller efter kunna ta en eller två veckors semester och då kommer vi kunna åka bort, till småland eller så. Hade varit underbart.

Vi får helt enkelt se, och hålla tummarna.

Förresten sökte jag ett sommarvikariat alldeles här i närheten också häromdagen, som man kan få förlängt. Inget ÄKTA socionomjobb men ändå ett slags socionomjobb och det ökar ju min chans att få det om erfarna socionomer inte vill ha det och jag mest tävlar mot socialpedagoger (som jag för övrigt OCKSÅ är) samt KY-utbildade. Det hoppas jag såklart också att jag får. Jag vill ju ha ett jobb helt enkelt :D

Jag hatar när den ena maskinen krånglar. Det är alltid den. Idag har vi massssssvis av tvätt och så står det out of order på maskinen när jag kom ner. Suck. Så nu har jag slitit som ett djur och kramat ur vatten för hand istället för centrifugering för att hinna så många maskiner som möjligt på min tvättid. Jag har hunnit alla förutom en, men torra lär de inte bli, den sista är inne nu och kommer vara klar precis när tvättiden slutar. Som tur är har man en extra timma till tork, men jag känner mig alltid lite dum när jag uttnyttjar hela den timman för ibland vill man ju ha torktumlaren efter kanske 40 minuter efter ens tid börjat... men vi får väl se, den efter oss lär ju inte kunna tvätta mer än en maskin i taget heller. Men mina händer är som russin och jag ska nu öva på att sätta i linser. Jag hatar linser. :(

Hälften av jobben är jag så grymt överkvalificerad för att de aldrig kommer anställa mig. Hälften av jobben kommer jag inte få för att jag inte riktigt kvalificerar mig till dem. Snacka om att ha en halvfärdig examen. Men med ett körkort och några års erfarenhet (hur man nu får det) så ska jag nog kunna få det mesta. Så sommarn 2012 är jag on fire!

Ja, jag har använt den rubriken innan, minst en gång, men ändå. Jag har hittat en annons för mitt drömjobb. Det är ett vikariat men jag vet inte på hur lång tid, oavsett så är det mitt drömjobb och det ligger fruktansvärt nära också. Så nu ska jag skriva en ansökan och till och med skicka den till min mamma först (hon är typ proffs på bra ansökningar). Så vad har jag gjort den senaste halvtimman? Stirrat framför mig. Är helt skakis. Hur fan ska det här gå? Jag vill ju kunna få jobbet. Men det känns lite tröstlöst just nu. Funderar på att ringa mamma igen och fråga om hon inte kan skriva åt mig..... 13% av tillfrågade chefer har ju varit med om föräldrar som följt med på anställningsintervjuer samt lönesamtal, så varför ska inte min mamma skriva personligt brev åt mig????

Jag läser boken APM Maria-Pia Boëthius och en annan Maria och den är superbra. Jag har ägt den i flera år men inte tagit mig tiden att läsa den. Det gör jag nu och är så glad att jag äntligen tar mig den tiden. Och när jag läst hela eller i alla fall mer av den tänker jag blogga lite mer om den, om jag nu hinner det, så det här är bara en cliffhanger :)

Jag störde mig så grymt på en bloggare som i IPRED-debatten skrev att folk INTE ALLS kommer kunna bli avstängda från internet, man kan inte kontrollera att man inte använder internet hos grannen eller på biblioteket. Jaha, så det är det som gör att de får göra intrång i vår integritet, att vi kan sitta med vår privata surfning på biblioteket? Tror ni biblioteket gillar att jag spelar World of Warcraft några timmar efter stängningstid då och då? Hon var också rätt nedlåtande angående att det inte finns datachip man kan sätta i hjärnan för att kontrollera tankar. För det första, det var en liknelse, för det andra, VET hon verkligen det? Och alla kontrollsteg som kommer innan chip i hjärnan, är vi beredda att utstå det?

Jag och Sebbe diskuterade detta i morse vid frukostbordet (mannagrynsgröt med äkta vanilj i och en halv bulle var) och vi såg tidslinjen som så; övervakning av nättrafik, övervakning av telesamtal, övervakning på allmän plats, övervakning i svalar och på uteplatser, övervakning i hemmet. Det låter inte helt otroligt att det skulle kunna gå så långt va? Om man tänker en långsam framfart av övervakningssamhället.

Sen så diskuterade vi också det idiotiska i att folk kan använda sin grannes dator eller den på biblioteket. Hur många i sverige fildelar? Vi räknade med att två miljoner fildelar och det tror jag egentligen är en låg siffra, men vi räknade med att en hel del människor är barn (som dock lever i familjer där mamma och pappa säkert fildelar och de behöver ju deras internetabbonemang för att surfa) och att  en del är för gamla både för att orka, kunna eller vilja fildela. Vissa är såklart även för okunniga, laglydiga/rädda eller fattiga för att kunna fildela. Så låt oss räkna med två miljoner fildelare, som alla får sina abbonemang avstängda, som fortfarande får betala avgift för abbonemangen samt inte får teckna ett nytt abbonemang. Tänker ni verkligen påstå att TVÅ MILJONER människor har möjlighet att sitta hos grannen eller på biblioteket? Eller ens vill? Eller ens bör behöva göra det? Detta innebär naturligtvis att det in fact ÄR så att man blir avstängd från internet. Och att risken är stor att ens granne också blir det. Och risken är stor att tusentals barns skolarbete blir påverkat av det. Några roliga biverkningar av övervakningssamhället sådär.

...en intervju på fredag! Det är inget socionomjobb och det är ett sommarvikariat och det är inte ens säkert att jag kan få schemalagd heltid, men oavsett det är ETT JOBB! Det är inte direkt kassan på Ica heller, som jag förstått att en hel del socionomer jobbar i, utan ett passande sommarjobb inom det sociala fältet. Jag har också fått veta att jag kan få extrajobba på mitt gamla jobb som jag hade sommaren 2007.

Jag har idag ringt runt som en galning och försökt tänka och samordna mina jobbsökningar och sådär och jag har nu utvecklat en plan! Min plan är som följer: jag ska jobba så mycket jag kan i sommar och vi ska lägga undan så mycket som möjligt av de pengarna jag tjänar. Till hösten när jag förmodligen blir arbetslös åtminstone en kortare period (eller delvis arbetslös, kan jag timvikariera lite på sommararbetsplatserna så är det ju bra) så ska de pengarna gå till en intensivkurs så att jag äntligen får mitt körkort. Jag tycker att jag har kört tillräckligt för att det ska räcka med en tvåveckors intensivkurs och sen uppkörning och teoriprov. Detta gör jag främst för att sisådär 70-80% av alla socionomjobb kräver att man har körkort, eller så är det i alla fall meriterande eller önskat. Så innan jag har fått körkort så tror jag inte att jag, med min ringa erfarenhet, är speciellt åtråvärd inom socionomvärlden. Så så lyder min plan och jag ser fram emot att iscensätta den. Så som jag ser det så kommer vi snåla i sommar för att kanske kunna njuta till jul. Tänk bara om jag får ett riktigt jobb då! :)

Så nu är det lite mer positivt än imorse :)

Jag MÅSTE ha ett jobb. Jag får panik nu. Jag MÅSTE ha ett jobb. Jag pendlar mellan någon slags långsam förtröstan och total panik. Jag vill inte jobba inom äldrevården. Jag vill inte det. Så nu ska jag börja med att ringa BVC och boka en bvc-tid åt Elsa (skulle göra det innan sommaren blev jag tillsagd så det är ju nu) och sen ringa CSN och be att få autogiro månadsvis på inbetalningarna så jag slipper betala värsta klumpsumman var tredje månad. Så när jag ringt dem så kan jag pallar börja ringa runt till arbetsgivare. Det tar emot för jag känner mig inte riktigt stark nog för avslag efter avslag, inte minst för att lillan höll mig uppe inatt, tills vi totaldäckade bredvid varandra i soffan och jag sen vaknade av köldslag och äntligen kunde lägga världens tröttaste lilla troll. Så idag är ingen toppendag. Jag tänkte sova när hon sov men det finns nog viktigare saker att göra.

Söndagen den 31e maj är det Mors dag OCH min sista dag i föräldraledighet. Det ni. Verkligen en dag värd att vårda ömt. (jag kan inte tro att det snart är över. Hon är skitjobbig och jag säger till Sebbe att snart får han veta HUR jobbigt det är att klara av allt jag gör, men jag kan ändå inte riktigt tänka mig att det ska vara över snart..... tiden med min lilla tjej.)

Jag lyssnade en stund på 'mitt P3' idag och den som talade var en mycket modig tjej som stått upp för sig själv på ett väldigt bra sätt, i ung gymnasieålder. Den första tanke som for genom min skalle var att "du är en sån tjej som tjejkompisarna tycker är pinsam" och det var ett tragiskt konstaterande. Nu blev den här tjejen uppmuntrad av sina kompisar som tyckte hon var skitstark som person och det gör mig glad, men allt för många tjejer uppmanas att inte stå upp för sig själva eller vara "besvärliga" för att killarna ska gilla en. Tjejkompisarna gillar inte den där tjejen som de snygga killarna stör sig på och trycker därför ner de sidorna som är ivägen för umgänget med killarna. Det är grymt tragiskt men tjejer kan vara de som står i vägen allra mest för tjejers frigörelse.

Jag kom också att tänka på en händelse i mitt eget liv. Förmodligen den mest förnedrande upplevelse jag varit med om, och det blev den endast på grund av mina (såkallade?) vänner. Jag har ju aldrig egentligen råkat ut för något fysiskt våld eller råkat ut för att någon mycket närstående dött eller sådär så jag kan nog kalla det det värsta som hänt i mitt liv, hittills. Jag ska inte gå in på detaljer eftersom jag inte orkar hamna i stora diskussioner med de som var med då men det hela handlade egentligen om att en tjejkompis pojkväns vänner bestämde sig för att jag var ett för stort besvär, jag var inte tillräckligt lätt, snygg, rolig, fnissig, villig eller vad det nu var. Jag blev behandlad riktigt illa (inte fysiskt men psykiskt) i en situation som jag inte riktigt kunde ta mig ur men det värsta sveket var ju att ingen av mina TRE nära vänner (eller kompisens pojkvän som var en schysst kille jag kände lite sådär) som var med mig sa ifrån. Alla de tre vännerna kände killarna sen innan (vilket jag inte gjorde) och tjejkompisen vars pojkvän kände killarna hade ju en väldigt lätt ingång till att säga till eftersom hon är väldigt tuff och eftersom hon kände dem väl. Jag blev räddad ur situationen av helt andra människor som fick anstränga sig bra mycket mer än vad mina kompisar hade behövt, men jag är bara tacksam att jag blev räddad av någon.

En fjärde kompis var inte med men jag minns att hon i efterhand reagerade med att hon hade i alla fall stått upp för mig. Något mer än det har jag inte hört från henne om det, inte att hon sagt till kompisarna eller sådär, men det kan också bero på min ovilja att ta upp saken överhuvudtaget.

Vid ett senare tillfälle så fick jag av en av dessa tre vännerna en bränd skiva med bilder av saker vi gjort gemensamt hela gänget och visst fan hade hon bränt med bilder från den händelsen. På två av bilderna var jag med men resten av bilderna hade jag inte varit med och upplevt eftersom jag hade fått fly platsen medan de fortsatte ha kul. De drack, de badade, de stökade omkring, de shoppade dagen efter och sådär. Och allt det fick jag bränt på skiva. Jag fick inbränt att det inte fanns en tanke i deras hjärnor att det var en hemsk händelse som utspelat sig framför deras ögon. Han som varit absolut värst mot mig, som jag fortfarande kan känna ett sånt starkt hat emot att jag får ont i kroppen, var festens medelpunkt och mina vänner hade sååå roligt tillsammans med honom på bilderna.

Jag tänker än i idag på den här händelsen ibland och jag tror ingen av de tre kompisarna någonsin reflekterar över det. En av dem har jag i stort sett ingen kontakt alls med längre då hon blev rent rosenrasande av ett dåligt skämt jag en gång drog som blev så himla fel och som jag sedan bett om ursäkt för (och, om hon läser detta och förstår vad det handlar om så kan jag säga att jag fortfarande är ledsen över det, det var helt missriktat och inget jag menade alls). Hon har alltså uteslutit mig över ett skämt (även om vi kan mötas och vara hövliga, men skulle nog inte kallas vänner) och tänker säkert aldrig någonsin mera på det tillfället då hon svek mig mer än någon någonsin gjort annars. De två andra har sagt att de så gärna vill träffa Elsa och en av dem har gjort det vid flera tillfällen. Jag träffar dem ibland, alla tre, i olika situationer och vi är inte ovänner men mest för att jag inte orkar det. Jag kommer aldrig glömma vad de tvingade mig att genomleva. Det som de hade kunnat förhindra. Även om de inte kunnat förhindra det så hade de i alla fall kunnat hjälpa mig och visat att de stod bakom mig, det hade gjort det möjligt att genomlida. Jag kommer aldrig att förlåta dem för det tillfället.

Det tillfället, de långa timmarna i mitt liv, har gjort mig rätt vänskapshatande och misstroende. Jag tror sällan att det kommer att komma något gott ur vänskap. Jag svarar mycket sällan i telefon när vänner ringer och orkar oftast inte träffa så många människor per vecka. Jag orkar inte engagera mig på samma sätt igen, för  även fast jag kanske var the odd one out i sammanhanget så var det ett sammanhang jag jobbade en del på att få plats i.

I och med att jag berättar om något så personligt från mitt liv så hoppas jag att kanske någon enda person, någon enda ung tjej väljer att både stå upp för sig själv och för sina vänner. Att inte låta intresset för vissa häftiga idioter till killar får ta överhanden. Jag hoppas också vissa personer skäms ögonen ur sig och istället för att bli arga och kasta ifrån sig och försöka inbilla sig att jag överdriver eller att de faaaktiskt försökte faktiskt ångrar sig, faktiskt försöker tänka på det hemska de var med om att skapa någon gång då och då. För jag tänker på det. Ofta. Och jag kommer aldrig glömma det, även fast det nu är många år senare och jag har världens mest fantastiska familj, både den närmaste och även i det mer vida begreppet. För mig är min familj allt och vänner kommer i andra hand, för man vet aldrig säkert att de ställer upp för en. Kanske förstår en och annan vän som tycker jag är dum i huvudet som i perioder gömmer mig helt från omvärlden varför också, även om just den vännen kanske aldrig varit något annat än fin mot mig.

Så.  Nu har jag berättat om det värsta som hänt mig. Nu finns det kanske inte så mycket mer att säga, vi får se. (kanske blir en uppföljare med det bästa som någonsin hänt mig? Det är nog flera händelser faktiskt, så det är ju positivt i alla fall!)

Ja då var dagen över, jag är fortfarande darrig av allt koffein. Jag är verkligen inte van vid så stora mängder koffein (jag dricker ju inte ens kaffe) och jag tycker man krashar rejält efter ett tag men jag tycker det funkar i stunden. Jag gör inte längre så att jag dricker redbull eller liknande ett tag innan jag sätter igång utan jag dricker det en halvtimma innan eller samtidigt som jag ska göra något sådär viktigt (ja nu drack jag ju det pga sömnbrist) så håller ibland piggheten i sig hela vägen. Dock är det obehagligt såhär i efterhand men ibland får man ta det.

Jobbsöket gick ju dock sådär. Det fanns bara fem jobb ute som passade mig, men det spelade inte så stor roll för på nästan tre timmar hann jag ändå bara söka två.. Dock gjorde jag det riktigt ordentligt samt att merparten av tiden gick åt till att registrera mig på arbetsförmedlingens hemsida vilket fasiken inte är lätt. Så nu är jag inskriven och ska bara gå dit inom fjorton dagar och skriva in mig på riktigt så räknas jag som arbetssökande på riktigt. Skönt. Ett av de jobben jag sökte idag hoppas jag riktigt mycket på. Det är tillträde i september så jag ska ringa i slutet på veckan och höra mig för om de har några semestervikarieplatser eller liknande. Sen ska jag även ringa andra stadsdelar, speciellt de överbelastade, och höra mig för.

Och nu till mitt barnklädestips, fortfarande om storlekar: tänk på att treåringskläder oftast räknar med att man tagit bort blöjan, så de är så smala så de ofta passar nu också. Jämför med ett/två-årskläder på bredden och så. Längden förändras ju dock. Köp kläder med muddar!

Imorgon ska jag för övrigt köpa vanish. Jag har hört att det kanske inte är så superbra men fräschar upp kläderna en del och tar bort vissa fläckar och jag är så jääävla trött på att ha Elsas vita tröjor i blöt i flera timmar, att skrubba dem om och om igen med min fläckborttagande olivtvål och sen tvätta dem i 60 grader och ÄNDÅ inte få bort de jävla tomatfläckarna! Så nu måste jag testa vanish. Återkommer med hur det funkar.

Nu är den stora frågan, ska jag försöka söka ett jobb till eller ska jag spela WoW? Det blir kanske ett jobb... om jag kan fokusera.

Jag suktar inte efter körkort och bil som många andra men ibland hade det varit oslagbart bra. Som idag. Vi ska på kalas. Detta kalaset hålls en bit ifrån där vi bor, med bil tar det sammanlagt en halvtimma ungefär. Med kollektivtrafiken är det däremot i stort sett omöjligt att ens komma dit. Vi får åka 13.19 idag och kommer inte hem förrän 17.20 och då hinner vi vara på kalaset i EN OCH EN HALV TIMMA max. Vi är alltså borta fyra timmar men bara på kalaset i en och en halv. Det ger oss två och en halv timmas resväg. Det är ju helt bisarrt! Västtrafik borde kolla över vissa av sina rutter,