Lina

Åååååhh de blev delikata. Perfekta att ha till italiensk sallad. Ska posta bild senare så ni får se hur fina de blev.

Receptet var ungefär såhär (jag använde mig av sånt som fanns hemma och höftade en hel del, följde inget recept eller så, så därför blev det som det blev):

1 paket torrjäst
ca 1,1 liter vetemjöl + durumvete (jag vet inte exakta mått, jag tog allt vetemjöl jag hade och fyllde på med durumvetemjölet)
lite salt
på med sisådär 5-6 dl vatten (ca 40 grader för torrjäst, fingervarmt annars)
Sen ska man i med några kopiösa mängder rosmarin (torkad i det här fallet), vitlök och olivolja. Om jag ska uppskatta mängderna så var det väl ungefär... någon deciliter olja, två stora vitlöksklyftor (kunde lätt dubblats) och en halv kryddburk rosmarin. Det fick jäsa i bara några minuter (stress stress) sen rullade jag det till bakplåtslånga pinnar och lät jäsa 30-45 minuter under bakduk. In med det i ugnen på 220-225 grader i 10 minuter eller något. Underbart. UNDERBART!

degen blev lite blöt och smetig först men det tycker jag bara är bra, hellre för smetig än för torr och när man ska ha massa olja i så gör det inte så stor skillnad. Har man tid på sig kan man blanda oljan med vitlök och rosmarin i förväg och låta dra tillsammans, det kan göra det ännu mer mumsigt.
 
Nu ska bara den goda maten bli klar så jag får äta mer brödpinne. Elsa gillade dem också så det blir bra för henne att äta medan vi äter middag =)

Om det var någon som undrade så var strudeln god och det var en rolig rätt att laga :) Bara att köpa hem filodeg och experimentera :) Vi har foton också men vi är totalkassa med fotouppläggning för tillfället.
Strudel var alltså gott i alla fall.
Ikväll blir det fläskpannkaka igen (med fejkon istället för bacon) och jag funderar på att göra en liten bit utan fejkon till Elsa... för att liksom introducera ägg.... Ja det ska nog gå bra, hon blir ju sju månader om två dagar!! Hon är stora tjejen nu och kan en himla massa.

Till helgen fyller Vilmer ett år också. Ska bli spännande att se hur en ettåring ser ut, men är lite nervigt att se hur Elsa kommer reagera på kalas nu. Hon har ju inte direkt varit en kalasfantast innan men jag tycker hon är bättre med folk nu. Man kan väl hoppas. Nu klättrar hon på mig....

Vet någon förresten något ställe där man kan köpa rödbetsfrön för groddning? Vill gärna testa att grodda rödbetsfrön då jag älskar rödbetor, och det tydligen ska bli både gott och fint. Har svårt att hitta frön som uttryckligen är till groddning, och då jag vet så himla lite om frön och sånt där så vet jag inte om vilka frön som helst duger.

Tacksam för hjälp! =)

Förra veckan var Sebastian lite sjuk så vi gick inte ut och åt något. Däremot så lagade han en hel del god mat, och så köpte vi hem god mat. Vi köpte hem thai-mat från Thai Spice Take Away, ungefär mitt imellan wieselgrensplatsen och vågmästareplatsen (jag är inte speciellt förtjust i thaimat så det var väl sådär. Sebastian tyckte om det.) och så köpte vi en annan dag hem mat från Mother India som ligger i Nordstan. Jag älskar Mother India, har ätit många luncher där och tycker deras mat är god till ett bra pris. Jag tror det är en familj som arbetar på Mother India, även om vissa säkert bara är anställda utan släktband. Dock så sitter det nästan alltid en stor indisk kvinna i övre medelåldern, som har ett lite tandlöst leende, och pratar i telefon bakom disken. Hon tar i stort sett bara paus i sina samtal för att ta betalt eller möjligtvis ge ut en dricka eller så (fast hon är inte otrevlig på något sätt, när hon ler sitt smått tandlösa leende så ser hon alltid väldigt vänlig ut). Det känns verkligen som att hon är Mother India. Det var gott som vanligt, väldigt gott. Man måste dock komma ihåg att köpa med sig naanbröd, och så kan jag ju tipsa om att friterade grönsaker inte alls var en så god förrätt som det lät som, även om det var gott.

Igår däremot så gick vi ut och åt, och för att hämta oss lite från förra gångens fiasko (Knossos, på Linnégatan) så gick vi till det (enda?) andra grekiska stället på Linnégatan, nämligen Taverna Mykonos, som ligger i andra änden av den långa gatan, nära Olivedalsgatan.
Vi har, om det inte finns något mer grekställe på Linnégatan (vi hittade ett som hette amfora på sveavägen men det är ju inte samma sak), beslutat att utnämna Mykonos till bästa grekrestaurang på Linnégatan! Jag har ätit lunch där innan, och även om lunchen är lite dyr så blir man verkligen MÄTT och det är verkligen gott. På Mykonos är det lagom mysigt, servicen är bra och maten är mycket god. Man får också väldigt mycket mat, och varken jag eller Sebastian åt upp helt. Till förrätt så åt jag grillad halloumi med honung (lite liten portion och inte ens sallad till) och Sebastian tog calamares (stooor portion för att vara förrätt, sallad och tzatziki till, kostade lika mkt som min förrätt konstigt nog) och vi var båda nöjda även om Sebastian var lite nöjdare. Till varmrätt så åt Sebastian Pikilia och jag åt vegetarisk Pikilia. Pikilia är någon slags blandtallrik kan man säga, och på min så fanns det vegetarisk pastagratäng, stora vita bönor med sås, tzatziki, oliver, sallad med gurka, paprika och annat, fetaost, chitipiti (mixad fetaost med stark paprika) och friterad potatis (jättegoda potatisskivor). Jag har säkert glömt något, och till allt det får man också väldigt gott bröd. Sebastians tallrik var lite liknande, fast han fick inga bönor eller vegetarisk pastagratäng, utan moussaka, grillspett och lammfärsburgare. Det är iaf en väldigt stor och väldigt god portion man får. Det enda jag sörjde var att man inte fick med den extreeemt goda grillade squash som jag ätit där till lunch, då jag ätit liknande tallrik.

Nej, det var supergott och mycket på Taverna Mykonos, och vi rullade ojandes därifrån mycket nöjda. Ska ni äta grekisk mat på Linnégatan så välj för guds skull inte Knossos!

(jag vill också tillägga att pizzerian som ligger hos oss, som jag talat väl om, den heter Valentinos och inte Antonios, som jag påstått. Vet inte om jag haft en hjärnblödning av något slag eller om de helt enkelt bytt namn, men nu vet ni!)

Nu ska jag ner och hämta tvätten!

I fredags så var det alltså Datenight och jag och Sebbe gick ut och åt. Eftersom vi inte planerat det eller så så gick vi till La Sombrita, som jag varit på massa gånger och ätit på några gånger. De har spansk mat, mycket tapas, men deras meny är väldigt varierad. Går man och äter på indisk restaurang så finns det typ oändliga variationer på ungefär samma rätt, men på La Sombrita kan du äta en paella med saffransris, eller en vegetarisk pasta, eller varför inte en biff med klyftpotatis.

Vi kom dit rätt sent. De har afterwork mellan 16-18 på fredagarna, och klockan 18 brukar då middagsgäster få bord och få beställa, det brukar då bli rätt fullt för ett tag framöver. Vi kom runt sju och fick veta att vi skulle få vänta en halvtimma på bord. Efter typ 20 minuter och en fanta i baren så fick vi ett jättemysigt bord vid ett fönster.

Sebastian åt kolgrillad entrecote med klyftpotatis och vitlökssmör och lite trevliga grönsaker. Det var tydligen väldigt gott då han satt och mmm:ade och spärrade upp ögonen hela tiden. Entrecoten var väldigt bra, och så även vitlökssmöret.
Jag åt vitlöksfrästa kronärtskocksbottnar med klyftpotatis, squash, sparris, paprika och lite andra mumsiga tillbehör. Min mat var väldigt god, men det blev lite oljigt fram mot slutet.
Till efterrätt åt Sebbe husets cheesecake med chokladlikör och fruktpuré, också en fullträff. Jag, som älskar choklad, tog chokladpudding med grädde, och även det var väldigt gott, men var nog inte riktigt lika jättebra som Sebastians val. Jag njöt dock i fulla drag av den rika chokladsmaken!

Allt som allt så gick saker och ting väldigt fort, vi fick vår mat fort trots att stället var mer än fullsatt, vi fick notan fort när vi bad om den. Maten var god och fint upplagd. Det var mycket ljud i lokalen men ett trevligt ljud av folk som har kul. Fantan smakade fanta och Sebastian tyckte spanskt öl var helt okej =) Då de var så fullsatta, och alltid är så fullsatta på fredagar, så hade de inte jättemycket tid för sån där servitör-vänlighet, och de missade även att ta bort mina gamla glas när de gav mig en ny dricka, så vårt lilla bord var lite överfullt med glas.

Allt som allt så var det en supermysig datenight med god mat!

Dagen efter åkte vi till stan för att handla gardiner, och åt då lunch på Andrum, den vegetariska restaurangen nära nordstan. Vi brukar äta där för att det brukar vara nära hem, eller nära där vi är, eller för att vi vet ungefär vad vi får. Dock är vi väl lite trötta på det. Jag tänkte att jag skulle skippa deras buffé och ta en rätt istället, för variationens skull, så jag valde en Andrumburgare. Little did I know att det skulle vara en kasst tinad dafgård morotsbiff i en oändlig massa av stelt morotsbröd med halväckliga kalla chilligrönsaker. Nej det var verkligen inte gott. Sen så har Andrum nu börjat ta fem kronor extra i helgtillägg på alla rätter, och de har samtidigt stängt sin toalett så att även betalande kunder måste betala fem kronor för att få använda den. Nä, det blir nog inte mer Andrum på ett tag.

Jag och Sebastian har något som vi kallar för Datenight. Det är inget vi planerat utan mer något som uppstått naturligt, kanske speciellt för att vi tidigare inte bodde själva. Jag tror iofs att datenight-konceptet började med att vi gick ut alla tre, men det evolverade sen uti vad vi nu stolt kallar just Datenight.
Datenight händer ungefär en gång i veckan, oftast fredag efter att Sebastian slutat arbetet, men kan även inträffa på lördag. (även om det då är vanligare att vi beställer hem pizza och känner oss lite äckliga). Datenight innebär alltså att jag och Sebastian går ut och äter. (och oftast slutar det med att vi på vägen hem går in i någon affär och köper snacks och åker hem å kollar på film och äääter hela jäkla kvällen sen =))

Kvaliteten och den romantiska feelingen har verkligen varierat, allt från att vi ätit tillsammans med vår fd kombo på Vår krog och bar (pizzahak i biskopsgården) (tragiskt nog är detta nog vår mest frekventa datenight) till att vi ätit mysigt och romantiskt på lite finare ställen. Dock har vi svårt att komma på vart vi ska gå och vad vi ska äta, så det har väldigt ofta antingen blivit Vår krog eller The Rover. Då båda de ställena har typ ett vegetariskt alternativ var så tröttnar i alla fall jag väldigt fort.

På senaste tiden har vi dock varit bättre, men inspirationen tryter ju alltid! I och med flytten som vi precis genomgått så har vi även ätit så mycket pizza att det räcker för ett helt år, även om Antonios pizza alldeles bredvid oss är helt fantastiska, prisvärda och vänliga. (De kan vi absolut tipsa om, men vitlökssåsen ska man nog hålla sig borta från!)

Om det blir nån datenight ikväll vet jag faktiskt inte. Vi ska äta ute-lunch imorgon och kanske blir det bara hemmakväll idag, men annars tänkte jag nog dra fram ett gammalt ess ur rockärmen i form av La Sombrita. Men det är ju inte optimalt då jag faktiskt ätit där flera gånger innan. (fast det har inte sebbe, och det kan ju vara nog så viktigt!) Man kan ju heller inte boka bord utan får stå ett tag och vänta, något som är helt värdelöst när man inte ens kan ta en öl i baren under tiden. (ja det KAN man ju såklart, det är bara jag som inte kan det =))

Därför tänkte jag att alla som har tips på en eller flera goa restauranger, allt från kvartershak till lite finare (men tänk på vår ekonomi, vi är inte gjorda av pengar =)) kan tipsa oss, så kan jag berätta lite om vår upplevelse här sen.
De enda kraven vi har på en restaurang är egentligen att det inte ska vara stans finaste, det ska finnas möjlighet att äta något vegetariskt, och det ska ligga antingen relativt centralt eller i närheten av Lundby. (eller på vägen mellan Lundby och centralt funkar ju med då =)) Pizza ska väl heller inte vara det som stället är allra mest kända för. =) Det ska ju gärna också vara ett ställe man vill sitta ner och äta på, men om ni tipsar om take-away-ställen så specificera gärna det. (och gärna också om man behöver boka bord osv)

Vi äter gärna typ asiatiskt och sådär, men tipsa gärna om allt ändå, för nu har vi snöat in på indiskt och etniskt ett tag och behöver ta oss ur det träsket!!

De ställen vi besökt nu senast på datenight har varit Götas i majorna, The Rover på andra långgatan och Maharani på första långgatan.

Nu är vi mycket tacksamma för alla tänkbara tips!

(p.s så här i efterhand, när jag tänker efter, kan jag nog se att datenight sprungit ur det som tidigare var att vi gick ut till rockbaren och drack öl och partajade. Det är nog tomrummet efter det som fylls, med massa maaat. Härligt. =))

Jag fick ännu en gång lust att göra hummus, inte minst för att jag för inte så längesen kokade en gigantisk mängd kikärtor, hade tahini ståendes i kylskåpet och, pga Näbbis sjukdom (som nu även är min), har en quest att få i så mycket vitlök som möjligt i maten. Vitlök är ju nästan som lökarnas pencillin, fast utan att jag blir allergisk, liksom.

Då jag inte hade ett recept direkt i huvudet och inte ville göra en gigantisk mängd så sökte jag runt lite på nätet och kollade i mina kokböcker hemma efter ett recept jag trodde på. Nu var kanske inget recept helt till min tillfredsställelse så jag kokade ihop ett lite eget i min galna hjärna. Det blev supergott och väldigt vitlökigt fast på ett gott och milt sätt.



Linas Hummus
Ca 2 dl kikärtor
3 msk tahini
3 vitlöksklyftor (jag använde det sista av mamma och pappas färska vitlök. Helt underbar!)
Lite citronjuice
ca 1 tsk spiskummin
½-1 dl vatten blandat med vetefritt ekologiskt buljongpulver
Lite peppar
Och så bara mixar man allt med en mixerstav eller i en liten matberedare.
Innan jag serverade det första gången så pudrade jag över lite av mitt supergoda paprikapulver också (som jag fått av svägerskan!) vilket gjorde att det såg superfint och aptitligt ut.

Efteråt la jag också i lite linfrön, bara lite, för att öka nyttighetsfaktorn lite extra.

Ett enkelt recept, som kan göras både med kikärtor från burk och egenkokta. Den här hummusen blev jätteluftig och god, nästan lite moussig, vilket blev supergott. Väldigt gott att ha som dip åt t.ex morotsstavar eller på mackor eller knäckebröd, och nyttigt!

I morse gick jag upp tidigt (älskar att gå upp tidigt på lediga dagar, speciellt när jag sovit hemma) och diskade, duschade, diskade igen och: gjorde våffelfrukost!

Våffelfrukost är inget man gör när man ska sitta själv och bara hälla i sig frukosten snabbt och sedan rusa iväg. Det är heller inget man gör när man inte är beredd att diska ÄNNU en gång.

Jag gjorde våfflorna utifrån min farmors recept men med lite egna mycket små ändringar, både med tanke på vad jag har hemma men också med tanke på nyttighetsfaktorn.



FARMORS VÅFFLOR a'la Lina
Ska bli ca 4 våfflor, men blev sex stycken normalstora imorse.
1 ägg
2 msk råsocker (farmors: strösocker)
2 dl vetemjöl
½ dl Rågsikt (farmors: bara vetemjöl)
2 dl mjölk
1 tsk bakpulver
3 msk smält smör
lite salt

Sen är det enkelt. Man vispar ägget med råsockret och sedan blandar man i stort sett i resten, vispar till en slät smet och gräddar i ett våffeljärn. Blir goda och fluffiga våfflor, väldigt fina.

Dessa våfflor avnöjts med hallonsylt och blåbärssylt. Jag bestämde mig också för att äntligen slå slag i saken och testa min veganvispgrädde! Oavsett om man är vegan eller ej så är det ju nyttigare med sojaprodukter än mjölkprodukter, så det var värt att testa. Vispgrädden finns i ett jättefint paket och ska läggas in nån timma innan man vispar den. Det spelar ingen roll, den smakade så jävla äckligt!



Får testa go greens vispbara vegangrädde nästa gång, den är billigare också.

Oavsett så blev det en trevlig och mysig frukost, framförallt god! Lite kokos-te till det så var den perfekt!

I lördags hade jag ännu en av de numera månatliga middagsbjudningarna med min fine bror med fru. Då jag visste att Hampus skulle iväg efter ett tag och inte bara ville stressa fram och tillbaks med olika rätter så valde jag att satsa på en enda stor rätt som man skulle kunna sitta och mumsa på ett tag och sen ändå ha tid med en trevlig kopp te innan det var dags att springa iväg.

Det var faktiskt en mycket trevlig middag och trots att jag inte provlagat något och trots att jag hittade på det mesta as I went along så blev det mycket mycket gott! Jag gjorde fetaostbiffar men då jag inte hittade några vegetariska recept som jag trodde på så chansade jag lite och använde veg-bull-färs, vilket såg lite rått ut när det var färdigt men som blev supermumsigt! Till fetaostbiffarna så blev det hasselbackspotatis, blomkål, fetaostsallad och rödbetstzatziki. En riktigt bra blandning. I slutet hann vi med att sörpla oss igenom en hel kanna med te och Hampus och Stina mumsade glatt på den rostade majsen, solros- och pumpafröna, som var den någorlunda nyttiga avslutningen på det hela. =)

FETAOSTBIFFAR

1 pkt Vegfärs till bullar och biffar
fetaost
1 gul lök
persilja
2 klyftor vitlök

Jag använde min alltid så älskade mini-matberedare och mixade vitlöken, löken och persiljan till en lagom blandning, så att den gula löken var ungefär som finhackad. Jag blandade ihop det med den tinade färsen och saltade lite och pepprade ordentligt. Sedan skar jag stora bitar av en rätt så hård fetaost och tog en bit i taget och formade biffar som slöt tätt kring varje fetaostbit. Det blev rätt stora biffar eftersom det var stora bitar fetaost men det är mumsigt när man får en rejäl bit ost i varje biff. Det är viktigt att biffen sluter tätt runt fetaosten, speciellt på undersidan, då den annars smälter och rinner ut. Jag la biffarna i en oljad långpanna och stoppade in under potatisen i ugnen, på 200 grader i lite mer än en halvtimma. Då färsen är rödaktig och inte blir som vanligt kött så ser biffarna lite råa ut även när de är klara, men får man en bra yta på dem så blir de supergoda! Riktigt mumsigt och lite överraskande då jag var lite orolig för att färsen inte riktigt skulle hålla så som jag ville och inte riktigt smaka så som jag ville, men den klarade alla mina krav! =)


RÖDBETSTZATZIKI

Detta är ett roligare sätt att göra tzatziki, och eftersom rödbetor är nyttiga så måste ju detta vara lite extra nyttigt.
Jag utgick inte från något egentligt recept, även om det finns massor, utan plockade mer med det jag ville ha med och så mycket av varje sak som jag tyckte verkade lämplig, sen kan man ju variera med andra saker, såsom gurka eller persilja eller så, i evighet.

1 färsk rödbeta
ca 2 dl turkisk yoghurt
2-3 vitlöksklyftor
peppar

Detta är superenkelt att göra om man har en liten matberedare eller så, som jag. =) Jag skalade rödbetan och delade den i två-tre bitar och stoppade dem tillsammans med de skalade vitlöksklyftorna i matberedaren och körde runt. Detta blandade jag sedan med yoghurten och pepparn. Lätt som en plätt, och riktigt gott och lite extra rosa och fint.

HASSELBACKSPOTATIS

Att göra hasselbackspotatis är egentligen inte svårare än att göra potatisklyftor men jag tycker att det blir godare och så är det lite ovanligare vilket ger det en fin känsla.

2-3 potatisar per person, beroende på person och storlek på potatis
Smält smör
Ströbröd

Man skalar ungefär lika stora potatisar, jag hade tyvärr lite små potatisar men annars är medelstora att rekommendera. Sedan ska man skära skåror längs med hela potatisen utan att skära hela vägen igenom. Det absolut enklaste var faktiskt att lägga potatisen i en slev av passande storlek och skära tills kniven når skeden, då blir det jämnt och fint utan problem. Sedan sätter man in potatisarna, som man lagt i en ugnsfast form eller så och penslat med smält smör och saltat, på runt 200 grader i ugnen (man kan sätta på 275 om man bara ska göra potatisarna, jag skulle göra biffarna samtidigt och ville att de skulle vara klara ungefär samtidigt så då blev 200 grader bra). Efter ca 20 min, eller lite mer om man som jag drar ut på det, tar man ut potatisarna och penslar dem igen och häller sedan på ströbröd ovanpå dom. Det blir godast och finast om man inte snålar så mycket med ströbrödet, det blir som en härlig skorpa ungefär. Efter kanske 30 minuter till i ugnen så bör potatisarna vara färdiga, beroende på hur stora de är. Låt det ta tid och se till att de är klara rakt igenom och lite skorpiga, det är inte alls gott annars.


Sedan var det bara en enkel sallad med fetaost i (alltid gott med lite extra), och blomkål. Mycket god och mättande middag, kommer nog ätas i enklare varianter i mitt hem rätt ofta!

Katrinplommonjuice. Låter det vidrigt? Det är det faktiskt inte.

När jag genomgick (genomled) gillian-kosten så var det mycket juicer och dylikt som gällde. Mycket körde jag själv i min råsaftscentrifug men en del köpte jag också färdig. Då testade jag i stort sett hela friggs sortiment av olika juicer då de är okej i pris och stora flaskor. Just katrinplommonjuicen trodde jag kanske inte att jag skulle gilla så mycket men av någon anledningen köpte jag den ändå.




Numera dricker jag katrinplommonjuicen i stort sett varje vecka och tycker om den. Den innehåller förutom plommon och katrinplommonjuice även äpple och citron och har en trevlig smak. En fråga som jag ofta får när jag dricker den är om den inte kör igång magen ordentligt men det tycker jag nog inte att den gör. Självklart så innehåller den mycket fibrer men det är ju bara bra för magen, den har inte någon typ laxerande effekt, i alla fall inte på min härdade veggie-mage...

Så testa Friggs Katrinplommonjuice, men köp den inte om den kostar mer än 14,90. (på vanliga ica, typ brunnsbo och tuve kostar den 14,90, på ica focus kostar den 13,90, men jag var på någon mindre livsmedelsaffär och där kostade den 18kr, inte riktigt värt det...)

För första gången på många många år (måste vara upp emot en sju år) så har McDonalds återigen en vegetarisk (faktiskt vegansk!) hamburgare. De har haft vegetariska nuggets, en grymt äcklig och otillfredsställande vegetarisk pita och nu har de då bestämt sig för att även vegetarianer är människor och skaffat sig en hamburgare som passar.

Dock är jag varken överförtjust eller överraskad. Precis som med allt annat vegetariskt som McD har gjort de senaste åren så är denna hamburgaren ingen typ vegetarisk big mac eller något vanligt för oss som vill ha en helt normal hamburgare utan att döda den gulliga kossan för att få den. Nej, McBean eller vad sjutton den nu heter, är en konceptburgare som mest råkar vara vegetarisk. Den är kryddstark och smakar typ taco-sås eller något sånt. Kan ju vara kul någon gång men faktiskt inget sånt som jag blir sugen på när jag blir sugen på just hamburgare.

Nä, Burger King är mycket mer rätt ute med sin veggieburger, även om deras pommes smakar urk. Det är ju det som ketchupen och pepparn finns till för!

Viva BK.

När min bror gifte sig med Stina så fick de massa presenter av massa folk. Av mig fick de lite allt möjligt, bland annat ett erbjudande om en luxuös middag i månaden i ett år, hemlagad och serverad i mitt mysiga hem. Mars månad gick så fort så de fick även använda första april till detta, och så blev det att Hampus och Stina kom på påskmiddag i söndags.

Min planering kanske inte var ultimat och jag hade fortfarande lite småsaker att pyssla med när gästerna anl'nde men jag tyckte faktiskt att jag fick ihop det rätt snabbt ändå. (även om jag inte hann dammsuga å sådär.. hrm)

Jag hade temat Gult och den mesta maten var då gul eller brandgul-aktig.
Till förrätt blev det en vegansk sötpotatissoppa med gul och orange paprika, minimajs och morot. Den blev gul och härlig med orangea toner och jag tyckte den var smaskens. Onyttiga Stina struntade helt och fullt i hälsan och krämade på med salt, men vi får acceptera att vi alla har brister. =)




Huvudrätten var curry-marinerade quornfiléer, ugnsbakade med halloumiost och till det klyftpotatis och gula kokta ägg (de blev lite halvgula, jag experimenterade och kokade dem med gurkmeja). Jag är ju verkligen ingen mästare på att koka ägg då jag så sällan gör det så även om den resterande maten var mer komplicerad är jag mest nöjd med att äggen blev såpass bra! =)
Jag hade gjort en massa massa mat och det allra mesta gick åt vilket jag tar som ett bra betyg.

Till efterätt blev det påskbakelse, något som jag förstått är klassiskt men som jag aldrig hört om förrän nyligen när jag var på matlagningskurs med en social stödgrupp i stadsdelen där jag praktiserar. Finessen är iaf att det är god rulltårta och god grädde och god persikohalva, men det ser ut som ett stekt ägg.
Jag ville inte ha typ röd hallonfyllning eller brun chokladfyllning eller så, utan gjorde lite annorlunda och fyllde med vanilj-och-banankräm, lite mer neutral färg och supergott! Mmmm!




De fick även var sitt påskägg fyllt med naturgodis av olika slag. Populärast var wasabiärtorna (nej faktiskt inte, de smakade skit verkligen, men såg rätt häftiga ut). Vi satt och knaprade lite på godiset som inte fått plats i deras ägg efter måltiden, tillsammans med en god kopp te. Kan det bli bättre? (ja efter det så åkte vi till ica focus och tokshoppade massa god och spännande mat! Lina likes Ica Focus!)

Nu ska det ju bli en sådan här middag i månaden och varje en av dem kanske inte blir tre-rätters eller så, men de ska nog förhoppningsvis bli MINST lika goda som den här. (och bättre planerade, jag spånar redan nu på nästa...)

Även om jag tack vare mitt humör och min praktik och allt vad det är kanske inte varit den bästa aspiranten Gillian någonsin haft, så har jag faktiskt försökt rätt tappert. Jag har vid flertalet tillfällen inte bara lagat godkända rätter utan även hennes alldeles egna recept. De har väl varit lite sådär och smakat typ lök och vatten och kanske lite lite kräks. Ingen höjdare helt enkelt (nu ska jag inte vara elak. Gentle lentil curry var helt okej). Trots detta bestämde jag mig för att göra hennes Aduki bean bake. Eftersom jag hade använt mina sista adukibönor dagen innan använde jag istället mungbönor och eftersom min kassa Ica inte hade någon squash så la jag i lite spenat och gröna linser istället.

Receptet blev alltså som följer:
1 msk olivolja
1 mellanstor lök, hackad
3 vitlöksklyftor, pressade
Några bitar färdigfrusen-i-bit-spenat (egentligen 1 liten squash)
1 stor morot, tärnad
2 bitar stjälkselleri, skivad
500ml precis-kokat-vatten
1 tsk organisk vegetarisk vete&jäst-fri buljongpulver
165g (ungefär) färdigkokta mungbönor (egentligen adukibönor)
1 mellanstor purjolök, typ tärnad
2 tsk majsmjöl eller arrowroot blandad  till en mjuk gegga med
1 msk kallt vatten
1 stor sötpotatis skuren i typ 5mm skivor

och som ni ser på bilden la jag även till en liten potatis bland sötpotatisen bara för variationens skull.



Det blev en himla massa koka och steka och hit och dit, vilket jag nog egentligen inte tycker är så himla viktigt då det ska stå i ugnen en stund, men man ska ju få igång redningen och sådär också. Summan av kardemumman är iaf att man ska ha i grejerna i en stekpanna med lite olja och vatten i denna ordningen:
lök, vitlök 3 min
spenat, morot, selleri 2 min
precis-kokat-vatten, buljongpulver, koka upp, sänk värmen, puttra i 10 min
Purjolök, mungbönor 5 min
Redningsblandningen 1 min
Och sen ska det läggas i en ugnsfast form och sötpotatisen ska läggas ovanpå och så kan man spreja på lite olivolja (om man har en såndär praktisk olivoljesprej som jag har =), annars får man pensla på lite) och in med det i ugnen på 200 grader celcius i ungefär 30 min.

Jag kan ju tillägga att jag faktiskt inte spenderade så mycket tid som man skulle på alla de olika sakerna i stekpannan, men allt var väldigt färdigt när det kom ut ur ugnen ändå. Receptet räckte till två sådana formar som ni kan se på bilden där uppe. Blev mycket mättande mat.

I alla fall, det som är viktigt att komma till är att denna rätten, som jag väljer att kalla mungbönsgegga eftersom det ser ut som det, var JÄTTEGOD. Det är helt sjukt för det ser inte ens nästan gott ut när man lägger upp det utan det ser bara väldigt nyttigt ut, men det måste vara en av de godaste rätterna jag ätit på mycket mycket länge. Då blir man glad! =)

MUMS

Det var riktigt gott med rotsakspytt-i-pannan jag gjorde igår. Eftersom jag är under matfascisten Gillian McKeiths styre så är det inte så himla mycket som är speciellt gott, men detta var verkligen det! =) nästan det godaste i det hela var den supergoda quornen som verkligen tjänade på att marineras över natten. Det smakar ju inte direkt jättemycket annars.


Rotsakspytt-i-panna med quorn och ugnsbakade rödbetor (2 stora portioner)
Potatis (jag hade en stor bakpotatis kvar hemma så jag tog hela den)
1 palsternacka
½ kålrot
1 stor vanlig morot
1 stor lila morot
2 marinerade quornfiléer

4 små gourmetrödbetor till ugnsbakning




jag tärnade allt i ungefär lika bitar och la i en ugnsfast form med lite olivolja. Hade på några stänk peppar och lite av mitt McKeith-godkända buljongpulver så det skulle bli liite salt iaf. Alla normala människor kan ju bara använda salt =)
35 minuter i ugnen för alltihopa på 200-225 grader, så var allt klart och gott!
Superenkelt, supernyttigt och supergott!

(ett plus kan ju också vara att man kan frysa in den och steka upp den som vanlig pytt-i-panna när som helst, mycket billigare och bättre än om man köper såndär färdig i affären)

Groddning är något jag gör för första gången någonsin as we speak. Jag tycker mig minnas någonstans djupt nergrävt i mitt minne att min mamma har groddat alfalfa-groddar någon gång när jag var liten men jag kan lika gärna ha fel. Nu har jag i alla fall för några veckor sedan äntligen tagit steget och köpt en väldigt basic groddningsburk i en hälsokostaffär (gröna boden på vasaplatsen) för under en hundralapp, och för några dagar sen kom jag mig äntligen för att köpa frön till groddning. Jag köpte de klassiska alfalfa-fröna men också bockhornsklöverfrö, vilket tydligen är en av ingredienserna i curry och ska ge lite kryddiga groddar. jag började med de kryddiga groddarna och de är nu två dagar gamla. De har groddat jättesnabbt inne i ett skåp i köket och det har verkligen varit jättelätt. Bara att följa instruktionerna på påsen (hellre det än de som kom med burken, de var otroligt mycket mer krångliga och meningslösa) och vänta. Om ungefär två dagar är mina groddar färdiga att avnjutas och har då ökat i vitaminer och massa nyttigheter! Nästan magiskt att grodda!



Självklart behöver man inte köpa en speciell groddburk utan man kan göra en själv av en glasburk hemma och lite tyg, men jag tyckte det var lättare såhär och så slapp jag oroa mig för om allt gick rätt till.

Min drömgroddning är rödbetsgroddar för de ska tydligen bli otroligt röda och fina och smaka lite som rödbetor, som jag älskar =) Men tyvärr verkar det vara mkt svårt att få tag på sådana frön. Well well, får väl bli ett kommande projekt, bara att hitta fröna! =)