Stora händelser

Förra veckan, på fredagen, så blev Elsa två månader. Igår blev kusin Vilmer sju månader! Det är ju helt otroligt hur fort det går. Det känns som att det var igår som han låg där i gula kläder i sitt babyskydd, det lilla nyfödda spädbarnet, men idag så kryper han blixtsnabbt och ställer sig upp och trillar och än mer fantastiskt: ställer sig upp och lyckas ta sig ner igen oskadd! Det känns verkligen som att det var igår som Elsa föddes. De här två månaderna har gått så himla fort, men hon har gått från en liten tjockis med sugklockshuvud till en stor bebis som kan hålla upp nacken och vaknar skrattandes om mornarna. Det går så fantastiskt fort!

Idag lyckades jag efter flera dagars jagande äntligen tag på min läkare och lyckades faktiskt få en tid idag för att kolla på min handled som helt håller på och havererar. Förhoppningsvis blir det snart bättre så att jag slipper oroa mig för att det ska vara farligt att lyfta lilla stumpan och sådär. Nu lyckades jag få passning också, med väldigt kort varsel. Vad skönt. Fast alltid lite tråkigt att lämna bort henne för passning, känner ju att vi inte riktigt hinner vara nära varandra så mycket som jag hade önskat när jag är i skolan eller när jag har mycket att göra. De dagar jag bara är hemma kan hon ju ligga en lång stund och sova på mig eller så, men när vi ska iväg så måste jag duscha, städa, diska och allt sådant medan hon sover, och då är vi ju mest bara nära när hon äter, är ledsen eller behövs bytas på, och det är ju inte bara fin samvaro. Jaja, snart är jag väldigt ledig och då får vi kramas jämt! =)


dålig disciplin

Jag vill komma i form igen! Jag vill vill vill. Jag kan ju inte hålla på å gå upp nu efter förlossningen, och jag kan inte stanna här där jag är heller. Hade jag vägt så mycket som jag gör nu utan att ha varit gravid innan så hade jag verkligen varit i chock över hur tjock jag låtit mig bli. Och det måste vara något magiskt med graviditetskilon, för tidigare så har jag då jag vägt som mest vägt sådär 5 kilo mindre än jag gör nu, och sett helt extremtjock ut. Nu har kilona gömt sig på andra ställen, så till exempel mitt ansikte är inte speciellt tjockt, vilket gör att jag liksom bara gömmer stormagen och låtsas att jag ser sååå smal ut. Denna illusion gör att jag inte är lika benägen att förändra mitt leverne som jag hade varit annars.
Men jag vill verkligen komma i form igen, och kunna ha på mig mer än ett par jeans från pre-gravid-tiden. Min svägerska är så himla duktig och storsatsar verkligen på att leva nyttigt och bra nu, och jag beundrar verkligen den självdisciplin hon besitter i så många situationer. Jag verkar tro att så länge man äter godis och onyttigheter i ensamhet så påverkar dom en inte. Suck.

Jaja, nu ska jag, Elsa och svägerska Stina (förmodligen med kusin Vilmer och kusinhund Mållgan) i alla fall ta oss ut på en promenad. Det kan jag och Elsa behöva!

Fantastiskt

Precis som första gången jag satte min fot på en bilskola så förundras jag idag över hur bra proffsiga anvisningar kan vara. Igår på BVC fick jag ett litet häfte om bebisars magläge (som man verkligen borde lämna ut i samband med födseln) och det läste jag idag på morgonen.

Vi har ju inte haft jättestora problem med att ha Elsa på mage men det har ju inte varit någon stor triumf heller. Hon har snabbt tröttnat och mest legat med huvudet på marken och inte alls tränat nacken. I det här häftet som jag fick så fanns lite info om varför de ska ligga på magen när de är vakna, och också hur man kan få lite "otränade" bebisar att tycka det är roligare. Ett tips var att lägga bebisens överkropp på något, så att hon blir lite vinklad. De visade med ihoprullade handdukar, kuddar och förälderns ben bland annat. Jag tog den kudden som vi allt som oftast har Elsa på och la under hennes överkropp så att den kom upp lite. Direkt ställde hon armarna under axlarna och lyfte upp huvudet. Hon tyckte det var roligt en lång stund och var jätteduktig. Till slut blev det ju för jobbigt och hon blev lite ledsen, men innan dess var det en stor triumf. Ett par omgångar sådär om dagen, och så en sovperiod på mage, så kommer både huvudformen och nackmusklerna att bli finemang! (nu fick hon ju ingen anmärkning på nackmusklerna, och igår när jag la henne på mage så kunde hon åla sig en lång bit, så hon är väl inte SÅ motoriskt eftersatt, men man vill ju att det ska bli bättre och bättre och bättre....)

Känner att jag är riktigt glad idag.

Senare ska vi få besök av snälla Karin också. Ska bli roligt.

Nu ska jag passa på att ta ett bad medan Elsa tar sig en liten tupplur (på rygg).

working 9 to 5 (what a wonderful way to make a living)

Att ta hand om ett barn är verkligen ett heltidsjobb. Jag vill verkligen påpeka det. Att ta hand om barnet på natten, dagen och sen delvis även på kvällen, det tar verkligen på krafterna. Just nu känner jag mig ungefär lika uppskattad som en kisshink eller något, och inte mycket känns så himla kul. Jaja det är väl en sådan vecka helt enkelt. Men man får verkligen ingen tid till sig själv när man hela tiden måste tänka på bebisen. Den ska ligga på mage för att huvudet inte ska bli platt, man ska mata den, byta tusen blöjor om dagen, leka med den, sjunga för den, läsa för den, prata med den, bära den och trösta den. Så när sen sambon får en timma egen-tid efter jobbet så kan jag känna hur jag känner för att bara gå hemifrån och tyå aldrig komma tillbaks, eftersom egen-tid är något jag får se i stjärnorna efter. Jag går ju upp mitt i natten för att duscha med öppen dörr (om hon börjar gråta) så att han ska få duscha när han måste på morgonen, och hon ska hinna bli matad när hon vill. Det är ju ingens fel egentligen, men gudarna ska verkligen veta att det är heltidsjobb (och då snackar vi HELtid, inte 40h/vecka) att vara primary caregiver åt en liten bebis, hur snäll den än är. (när hon sover så oroar jag ju mig också för att hon ligger för mkt på rygg, jag är elak som njuter av att hon sover, hon säkert är sjuk som sover så mkt osv osv osv)

nä usch, det är verkligen ingen höjdarkväll ikväll.

Sen ger vi veckans tummen ner till tävlande föräldraskap! Alla bebisar jag känner är superduperfina även om jag såklart älskar min Elsa mest. Jag tycker det är superkul att så många jag känner har så himla fina, vackra och kompetenta barn, det gör ju inte min Elsas bedrifter något mindre alls. Sådeså.

Och vinnaren är...

...jag!!
Elsa vägde idag 5885 gram, och alltså vann jag vadet då jag bara var 15g ifrån. Jag vet minsann exakt hur mkt min dotter går upp per dag =) Och precis som enligt mina beräkningar så kommer hon att väga sex kilo då hon är två månader, på fredag. Hon var 60,5cm lång och alltså en riktig långis. Hon är väldigt proportionerlig och ligger på +2kurvan för både vikt, längd och huvudomfång. Läkaren som var med idag sa att hon verkligen inte var förvånad över att hon fick tas med sugklocka med tanke på hur stor hon var redan när hon föddes =)

Elsa mår i alla fall toppenbra, och enda anmärkningen vi fick idag är precis som jag trodde att vi måste ha henne lite mer på mage, och då hon gillar att sova på mage låter jag faktiskt henne göra det nu (även om man veeerkligen inte får) men bara då jag har uppsikt över henne, inte på natten eller så. Så om hon slutar andas så märker jag det. Och det är ju väldigt liten risk. Och ju mer hon ligger och sover på mage desto tryggare verkar hon bli på mage även i vaket tillstånd, och det behövs ju det med, för annars så tränas ju inte nackmuskler och sånt.

Ja kontentan är i alla fall att Elsa är frisk och stor och fin! Tjohej! =)

vadslagning

Inför morgondagens läkarbesök på BVC så har jag och Sebbe slagit vad om Elsas vikt. Sebastian tror att hon kommer väga 5925 och jag tror 5900. Jag är lite orolig för att förlora, då hon alltid gått upp över förväntan. Min viktgissning är dock uträknad från hennes tidigare uppgång, då jag räknat ut att hon nog inte ska väga 6 kilo förrän på fredag =) Jag hoppas i alla fall på att komma närmast.
I övrigt är jag bara orolig att läkaren ska påpeka att hennes huvud är lite för platt. Men hon sover ju så himla mycket, och trivs inte jättebra på mage så jättelånga stunder, så det blir liksom så... men vi försöker verkligen ha henne så mycket som möjligt på mage nu.

image102


När hon krånglar och har sig i ens armar ser hon i alla fall ut såhär nuförtiden. Hon är så underbart söt min fina fina flicka. Idag var hon för övrigt med mig på seminarie i skolan och sov hela tiden, fastän det i stort sett var dags för henne att vakna och vilja ha mat. Min lärare sa att hon är såå välkommen på de andra seminarierna också, det var ju skönt att hon kunde imponera såpass på honom! =) (sen att nästa seminarie är klockan 13 istället för 08.30, och hon inte alls kommer sova då, är en annan femma...)

På fredag fyller Elsa två månader! Helt fantastiskt att det gått så lång tid. Hon blir bara större och större =)

Nu ska jag nog faktiskt passa på att gå och vända henne på mage! =)

Vill ha!

Jag vill verkligen ha solhatten och klänningen från hm's a tribute to marimekko. Till Elsa alltså. Så himla himla söta, men jag märkte inte det förrän de var slutsålda. Det värsta är att jag var inne på en HM när de fortfarande fanns att tillgå, men visste liksom inte riktigt hur mycket jag skulle vilja ha den. Funderar till och med på att köpa en på tradera i storlek 74/80, och det är ju aaaalldeles för stort och kommer vara det hela sommaren, så det visar lite vilken nivå min desperation ligger på.
image101

Det är i alla fall urgulligt och Elsa skulle behöva en solhatt. Så om någon vet någon som köpt det här setet och kanske inte är helt säker på om den vill ha kvar det... så vill jag köpa det! Men man kan väl inte få allt.

Elsa börjar för övrigt bli stor nu, väger över 5,5 kilo och är över 58 cm lång, så hon är verkligen stor. Hon äter hur mycket som helst och verkar må väldigt bra. Fast hon gillar inte riktigt att det är så varmt, orkar inte riktigt äta hela måltiderna på en gång utan måste ta sovpauser och sådär. Och idag på morgonen så har hon småätit och storkissat hela tiden. Bytt fler blöjor redan än vad de flesta nog gör på en hel dag. Men hon blir bara gulligare och gulligare, och det känns som att vi fått lite rutiner med henne också, men det kastas väl snart om. Idag ska vi i alla fall åka in till stan och köpa gips och färg och sådär, så hennes små fötter och kanske även händer kan förevigas.

blörk

Jag är magsjuk. Och riktigt illa magsjuk. Igår var absolut värst då magsjukan överrumplade mig på den sämst möjliga dagen. Detta har verkligen varit den värsta magsjukan någonsin för mig, speciellt med tanke på att jag måste tänka på Elsa också.
Igår när det var som värst så skulle jag gått ut med vänner på kvällen så det var typiskt att jag fick ställa in det, Sebastian skulle inte vara hemma förrän åtta eftersom han hade viktig utbildning på jobbet (tyvärr blev det så illa att han fick åka hem ändå) och mamma, pappa och min bror med familj var bortresta så det fanns inte ens någon som kunde åka och köpa dricka till mig.
Idag när jag vaknade, efter att ha sovit djupare än på nästan ett år, så kände jag mig rätt bra, inte helt prima i magen men mycket piggare. Jag tog det lugnt på morgonen men vid lunch så hade vi tvättid och jag bestämde mig för att jag mådde tillräckligt bra för att hjälpa sebastian, och sorterade tvätten. Samtidigt gick Sebbe till affären och jag fick byta på elsa och fixa fram mat åt henne. Det var droppen. Då blev jag riktigt dålig igen, febern kom väl tillbaks och sådär. Typiskt att tro att man är frisk så fort man inte är skitdålig längre.
Jag var iaf duktig nog att inte äta något alls igår, så magen fick vila. Drack bara en massa. Idag har jag börjat äta lite smått, men det funkar väl sådär.

På tisdag ska ju uppsatsen lämnas in också, och denna helgen + måndag skulle vi ju perfektera den... mycket tid och ork jag haft till det då.

Förra tisdagen fyllde jag år förresten. Hade en mycket trevlig dag och fick mycket fint, Elsa fick också massa fina saker. Dock blev Elsa lite småorolig av allt folk och var lite kinkig. Sen har hon haft lite tillväxtperiod också vilket också gör henne mer besvärlig. Nu verkar hon ha stigit en nivå i ätandet så hon har väl fått ordning på det. Hon äter en himla massa nu, jag och Sebbe måste anpassa och vänja oss vid det. Som det är nu får vi ofta gå och göra mer mat för att vi gjort för lite. Idag har hon ätit mellan 175-200ml vid varje måltid ungefär. Jättemycket för en enmånaders. Men så kan det vara. Och en dag är ju inte en vana heller.

Nu ska jag nog lägga mig och vila magen lite innan det är dags att försöka mig på lite potatismos och vegobullar. (och nu börjar den lilla kvittra lite i sömnen också så nu vaknar hon väl snart)