Lina

Nu har jag grinat sen halv elva eller något. Dirty Dancing på svt1. Och det är inte bara för att den underbart fantastiskt fine Patrick Swayze gått bort utan för att jag alltid gråter till Dirty Dancing. Den är verkligen en av mina favoritfilmer. Jag är ju galen i åttiotalsmusik och inte är sextiotalsmusik är inte så mycket sämre den heller och med mitt smöriga sinne så är det en perfekt film. Perfekt. Och Sebastian verkar inte direkt lida heller. Åh vad den är fin. Och vad Johnny Castle är fin. Och vad Baby Houseman är fin.

Åh suck. Sebastian har redan somnat i soffan och lär ju somna om lätt, jag lär ligga och tänka på danskurser och kärlek. Och på Patrick Swayzes fru, för han verkar ha varit lika fin i verkligheten som i filmerna och i år hade de varit gifta i 34 år. Det är en evighet och hon har en evighet kvar utan honom. Patrick Swayze var för övrigt lika gammal som min pappa är, det är inte speciellt gammalt. Åh suck. Nu ska jag försöka sova. Tvättdag imorgon. (ja du, jonna, du vet ju att jag tvättar mycket, så det är viktigt med tvättdag!)

När man äter godis och choklad och glass och socker och geggamoja nästan jämt så känner man sig lätt äcklig, man känner sig lite som ett enda stort frosseri. Så nu är det dags. En vecka av Gillian är det dags för nu! Passar ju extra bra med tanke på att jag är arbetslös i veckan, kanske hinner ta ett träningspass (om jag blir fullt frisk) samt har lite extra tid till matlagning och juicning och fanåhansmoster.

Sebastian kommer lida minimalt under denna tiden då han faktiskt GILLAR det mesta Gillian har att erbjuda. Marinerad tofu. Mums. Avokado i obscena mängder. Mums. Konstig gröt. Mums.

Jag är lite mer barnmagad och vill gärna ha vitt bröd med ost eller jordnötssmör.

Fast jag har ju faktiskt klarat Gillian i typ åtta veckor tidigare, så visst är det inte så farligt. Känns mest befriande och härligt.

Jaha, precis när jag tänkte börja bjuda hem folk igen (så många som vi inte träffat på en evighet känns det som) så blev det min tur att ligga nära döden och ha ont som bara den. Jag har inte mycket till feber men jag har mycket av allt annat. Fan. Jag har bara fem arbetsdagar kvar på den bästa och härligaste arbetsplatsen jag någonsin jobbat på och två av dem är fredag-lördag. Ska jag inte få komma tillbaks dit? Är ödet emot mig? Jag har ju inte ens hunnit berätta för dem att jag ska sluta och jag vill inte göra det över telefonen. Suuuck.

Om Ragnar vill amma så låt Ragnar amma! Jag tycker det är skitbra! Redan första året på min utbildning så togs manlig amning upp och jag minns ramaskriet. Jag tror jag till och med gick ifrån lektionen för jag fick sån panik av alla inskränkta moralpanikister. OM en man nu faktiskt kan amma och faktiskt kan ge näringsrik mjölk och/eller tröstamma so why not? Jag kunde själv inte amma speciellt länge, inte speciellt mycket och inte speciellt lyckat, tänk om Sebastian hade kunnat amma tills Elsa själv valde att sluta (nu ville hon ju faktiskt aldrig amma, hon hatade det, men ändå), så hade väl det varit fantastiskt!

Ragnar verkar allmänt vara lite utav ett asshole, eller i alla fall rätt irriterad och knepig, men det blir man kanske när alla typ hatar en för att man vill bry sig om och ty sig till sitt barn.

Det är som homofrågan all over again, så länge det handlar om något fint så varför hacka på't? Let Ragnar be!

Nuförtiden kan man lägga ner Elsa i sängen med sin nalle (Nanne som den heter) och napp och gå därifrån när hon ska sova middagsvila. Är man Elsas pappa så går det så bra så bra så, är man Elsas mamma så gråter hon lite och ropar "maaamma" nån gång innan hon somnar. Som säkert de flesta vet så är jag anti metoder a'la Anna Wahlgren och har aldrig velat lägga ner henne och lämna henne ledsen, men i jämförelse med de hemska nattninga nsrutiner vi haft tidigare så är det här hur lätt och lugnt som helst. Elsa hatar nämligen att bli nattad, hon hatar att vara i knät och hon hatar allt som har med det att göra, detta liksom bara tycker hon är lite dumt. Nu när jag är ensam hemma med henne idag (VAB) så lämpade jag ner henne när hon var nybytt, nymatad och trött och hon klagade i ungefär 30sek från att jag lagt henne. Det känns fantastiskt. FANTASTISKT! Som ett helt nytt liv! Nu ska det bara bli så på kvällarna också!

(och ja, det är Elsa det är lugnare och lättare för, det kan ju inte vara kul alls att kämpa och gråtande brottas med sina föräldrar som bara blir mer och mer irriterade i allt från en till fyra timmar (iaf kvällstid). Hade hon lugnt velat somna i famnen eller bredvid mig eller Sebbe hade hon fått göra det lääänge till, men nu vill hon ju som sagt inte det).

Ja ni som håller tummarna med mig kanske vill ha en uppdatering. Igår fick jag råd av barnmedicin som var toppenbra, de lugnade mig samtidigt som de faktiskt gav handfasta råd och tips. Jag gav ju panodil igår och Elsas feber gav inte vika det minsta, samma sak när jag gav passande dos ipren. Kvinnan på barnmedicin berättade för mig att det inte är från femton kilo (som det står i förpackningarna) utan från elva kilo som man måste höja doserna av ipren och alvedon för att få effekt på hög feber. Det funkade, vi fick vårt lilla glada troll tillbaks även om hon lyckades somna stående (bild får komma senare idag om jag får tid) och hon verkade må mycket bättre. Nu inatt har Sebbe haft koll på henne och hon har gråtit och vaknat och tydligen spytt en hel del! Jag ser på nätet att det är ett influensatecken (inte bara gris) och det känns ju sådär. Nu ska jag ta upp henne och se hur hon mår idag. Förhoppningsvis är febern lägre och hon på bättringsvägen.

Åh vad det är hemskt när ens barn är riktigt sjuk! Elsa insjuknade idag rätt hastigt och har 40-graders feber och är helt slö och knappt kontaktbar. Hon har mer eller mindre sovit i tre timmar nu och ligger nu i sin säng (brydde sig inte när jag la henne där, hon vaknade och vinkade hejdå till mig men hon orkade inte bry sig om att hon blev nerlagd, så sjuk är hon). Jag har fått i henne lite vatten men inte så mycket mer.

BVC tror på tredagarsfeber eftersom jag inte helt säkert kan säga att hon haft det (hon har haft en del feber och när hon blir varm får hon värmeutslag, prickar är ju annars tecknet för tredagarsfeber) men om hon inte blev bättre hänvisade dem mig till en barnläkarmottagning som kunde ta fler prover än deras barnläkare kunde ta, vilket jag tycker tyder på att de tänker svininfluensa. Jag tänker också svininfluensa och ringde såklart barnmedicin. 13.30 ska de ringa upp. Men suck, liksom, men tur att jag inte väntade med att ringa i alla fall!

Tyvärr klarar jag inte riktigt att beskriva symptom och annat för läkarna/sköterskorna för jag blir så tårögd och tjock i halsen bara jag tänker på att hon skulle kunna vara riktigt sjuk... Nu håller vi tummarna för tredagarsfebern, folk!

Vad är det med folk egentligen? Folk är så jäkla fundamentalistiska nuförtiden att jag får ont i magen bara jag öppnar tidningen, läser en blogg eller pratar med vänner. Om det inte är amma eller misshandla ditt barn så är det antingen vacciner eller inte vaccinera annars dör du (ja man dör ju av både och, och mördar andra människor och gör sina barn autistiska osv lite hur man än gör). Varför kan vanligt mentalt friskt folk inte vara lite måttliga och eftertänksamma?

När mina brukare (som oftast inte kan vara måttliga eller lugna gällande sånt här) frågar mig om jag ska vaccinera mig så säger jag att jag inte bestämt mig. Min övertygelse är att svininfluensan kommer vara mycket mild för de allra flesta i samhället och att jag inte tror att jag kommer råka speciellt illa ut, men att man kan smitta riskgrupper och att om alla på en arbetsplats får en allvarlig förkylning (vilket de säger att influensan kommer vara som) så kan det ju bli kaos om man arbetar på arbetsplatser som inte kan stängas ner. Så jag har helt enkelt inte bestämt mig. Det är en månad kvar tills vaccinet ens kommer och jag är nog ingen prioriterad grupp och OM jag vill vaccinera mig så är den vaccineringen säkert 2 månader bort, och alltså inget jag måste ta ställning i nu. Kanske får jag grisflunsan innan dess, kanske kommer det fram att tusentals dör av vaccinationen. Vem vet? Jag är öppen för eftertanke.

Desto viktigare tycker jag att det är att man ser till att hålla en bra basalhygien och jag håller just nu på att propagera för ökad handspritsanvändning samt handtvättarlektioner på min arbetsplats. Det är det enklaste och lättaste sätten av alla att förebygga smittspridning. Och handsprit skapar inte resistenta bakteriestammar utan kan förebygga dem om man på så sätt blir sjuk mer sällan och därför tar antibiotika mer sällan.

Så, se nu till att tvätta händerna, hålla er rena och fräscha och chilla lite. Livet är inte svart eller vitt. (det kanske är en pandemi av borderline personlighetsstörning på gång)