Mitt fantastiska barn

Alltså, det lilla yrvädret till barn som jag har är ju helt fantastiskt. Hon är underbar. Och skitjobbig, det är väl så det ska vara. Jag säger det till henne ibland, att hon är så envis att mamma och pappa funderar på att ge bort henne. Och att det kommer ta henne långt i livet. Och att hon ska stå på sig, fortsätta vara som hon är. Hon är inte ens två år och hon har så stor personlighet att det är skrämmande.
Inatt var en jobbig natt, vi fick sova på soffan, Elsa och jag. Hon vill ju bara leka om man lägger henne i vår säng och hon ville INTE sova själv i sin, så då fick vi lägga oss på soffan. Självklart fick jag ju väldigt få minuter sovet, speciellt som Elsa valde att gå upp och leva loppan klockan fem redan, och självklart är jag helt död i kroppen. Idag har hon i stort sett hela dagen vägrat äta och varit allmänt trotsig. Vi har varit hos morbus, Milmer och Iina (morbror Hampus, Vilmer och Stina om ni inte fattade det) och sen har vi varit och fikat med en kollega till mig, och hur har nu det gått? Hon har varit helt fantastisk! Hon charmade skiten ur ett helt café i stan och busade järnet med min kollega. Hon och Vilmer är ju alltid busfrön så det behöver knappast nämnas. Man blir inte alls lika irriterad eller trött på hennes trots när man ser hur härlig hon är också!

Värt att nämna är att hon numera kan säga "mamma älka" vilket hon säger t.ex om jag frågar om hon älskar mamma :D Svaret brukar bli "jaah, mamma älka". Och så smälter man. Fy vad underbar hon är :D

Ju-vaddå?

Alltså det är nog få som känner mig som missat att jag är världens Jul-freak. Jag vill ha julpynt i varje vrå, gran med hundra miljarders julgranskulor, tusen paket under den paketerade i massa olika glansigt papper. Glögg. Julmust. Massa mat. Massa hemmagjort godis. Massa släkt och familj. Julkort.

I år har jag absolut ingen julstämning alls. Är det jul imorgon? Jaha. Fatta vad deprimerad det här kommer göra mig typ i mars någon gång när jag längtar till julen och inser att jag missade den pga bristande julstämning.

I år ska vi vara hemma med ytterst få gäster. Ta det lugnt bara. Jag har visserligen handlat allt det där som hör julen till, glögg, mandel, russin, rödkål, pepparkakor (ja jag har inte ens bakat egna!) paradis och alladin. Och så vidare och så vidare. Men det hjälper knappt.
Jag har inte skickat några julkort, ska ta och skicka jul-mms om jag hinner, orkar och ids. Jag har köpt en julklapp var till den närmaste familjen, inte mer. Det känns lite futtigt nu när jag packar in dem men jag är så trött på att bara fylla påsarna med allsköns skit som man ändå inte vet om någon blir glad för eller om det bara får samla damm, bättre att de sakerna man köper är sånt som kommer användas och uppskattas då. Förbrukningsvaror är årets julklapp i min värld.

Jag har julpyntat väldigt begränsat hemma, det mesta är kvar i kartongerna. Nästan inget som drar el. Denna julen kanske blir ett statement? Miljövänlig jul. Skönt att man kan skylla bristen på julstämning på något i alla fall.

Imorgon är det julafton. Då jobbar jag. (och sörjer inte ens det faktiskt). Det blir nog lagom med julmyskväll.

Nya idoler

Okej, jag har överdoserat Jesper Rönndahl i helgen. Eller nej, inte överdoserat men nyttjat i stora doser kan man säga. Nu har jag sökt och funnit nya idoler, en mycket nära förknippad med just Jesper Rönndahl.

Mina nya idoler är Nanna Johansson och Liv Strömquist. Liv gör ju radio tillsammans med Jesper, eller ja, gjorde. De här två, Nanna och Liv, är talangfulla, roliga, politiska och underbara. Underbart. Speciellt Nanna skulle jag kunna gifta mig med!

Serien är skamlöst stulen från Fulheten.

 

 

Egentligen är allt detta naturligtvis Karins förtjänst. Hon kan hon!



Ironiska avslöjanden om bisarra läggningar på mer än ett sätt

Ja, hon sover. Jag fick henne i säng strax efter 22 ungefär. Efter gos, mys, gap, skrik, mat, kamp, kram, pussar, ligga bredvid och låtsas sova, andningsövningar, gap, skrik, hopplöshet och lite annat. Tack och lov.

Kalle Lind är min nya idol. Han är
en man med ett skägg och jag läser mer än gärna. Oavsett om jag håller med honom eller ej så skriver han underhållande och eftersom jag har så himla många olästa inlägg så är det som att sitta och läsa en intressant bok med en massa raljerande om massa oviktigt strunt. Precis i min smak.

Det ironiska i sammanhanget är förstås att jag aldrig hittar någon sån här älsklingsblogg som jag blir nästan som kär i som är skriven av en kvinna. Jag vill ju lyssna på musik skapad av kvinnor, läsa böcker skrivna av kvinnor, lyssna på radioprogram med kvinnor och njutningsläsa bloggar skrivna av kvinnor. För män läser, lyssnar och njuter av saker skapade av män. Och kvinnor likaså. Och jag vill ge mitt stöd och min tid till alla de talangfulla kvinnorna ute i världen istället, männen får ju så det räcker. Men nej. Jag fastnar i fällan som alla andra. Suck. Nu får jag rena mig genom femton timmar hello saferide. Inget straff, men ändå.

Kristoffer Appelquist är en annan man som skriver en blogg som jag gärna njutningsläser. Där har jag dock läst alla blogginläggen och närmast hatar mannen i fråga numera eftersom det uppdateras för sällan. Att bara läsa ett eller två blogginlägg känns meningslöst. Det får liksom vara lite att vältra sig i. Kristoffer Appelquist är också man. Och skåning. Är Kalle Lind skåning? Jag har hört människan på radio men har faktiskt inget minne av det inträffade alls och lyckas inte alls hitta något om hans ursprung. Han är säkert skåning.

Kalle Lind har jobbat ihop med Jesper Rönndahl. Jag kan kolla på Bobster på barnkanalen utan att Elsa ens är hemma om Jesper Rönndahl är programledare. Jesper är, just det, en skånsk man. Jag tror jag har en störning som gör att jag tycker skånska män är extra roliga. Och underhållande.

...

Okej, uppgift till eventuell allmänhet som läser detta: tips på bra bloggar, läsvärda underbara små pärlor skrivna av kvinnor efterfrågas. Jag läser skitmånga bloggar av kvinnor men inte njutningsläser på samma sätt som exempelvis Kalle Linds blogg. Om Annika Lantz bloggade mer seriöst och inte typ bara mikrobloggade eller dialog-bloggade så skulle jag nog älska hennes blogg. Hennes ljudbok 9½ månad är den enda ljudbok jag gillat, och den älskade jag.

---------------------------------------------------------------------

okej, pinsam uppdatering. Jag öppnade spotify för att rena min själ med åtminstone några minuter Hello Saferide och vad möts jag av i den senast spelade låtlistan? Svenska Akademien (män från landskrona). Helt Off (män från malmö/lund/öved). Timbuktu (man från malmö/lund). Chords (man från lund). Sedlighetsroteln (med timbuktu som vi redan fastslagit är skåning). Och även lite hederlig gammal Looptroop, pst/q och organism 12 och så vidare, men ändå. Jag tror vi kan fastslå att jag har nån slags allvarlig störning och att jag nog ska söka mig till någon slags HVB-hem. I göteborgstrakten.

Endast galendvärgen är vaken

Klockan är nio. Jag är själv med galendvärgen som normalt sett sover söta drömmar klockan halv åtta. Klockan är nio. Galendvärgen sitter bredvid mig och utropar saker som "åååj lille katten" medan Jamie Oliver lagar mat som ser ut som man redan ätit den en gång på tvn. "åh mamma puuussch" trodde man kanske skulle kunna blidka mig. Men nej. Jag funderar allvarligt på att sätta ut henne på balkongen. Hade det varit bättre ljudisolerat hade jag redan gjort.

Nu är det tydligen dags för "bää bää lille katt ulle-rulle-rull". I alla fall om skitdvärgen får välja.


(för mer sympatier vill jag tillägga att jag var uppe med skitungen redan innan fyra i morse. Och det var inte första natten utan sömn.)