Lina

Och här är dungen där göken gol,
små tösor sprungo här med bara fötter
och trasig kjol att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var det sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
(Gustav Fröding)

Och ibland slår det mig att Elsa lever sin barndom just nu och barndomen är ju så himla jättefin. Det känns så konstigt, vi lever tillsammans hon och jag och vi gör allt som vi gör tillsammans men jag är vuxen och lever på ett sätt och hon är ett barn och har hela livet framför sig och kommer se tillbaks på den här tiden på ett helt annorlunda sätt. Det som händer nu formar hela hennes person och när hon är vuxen kommer hon prata om hur det var när hon var liten och hur hennes mamma gjorde saker eller vad hennes mamma sa. Den tanken slår mig ibland och då kan jag bli alldeles tårögd. Mitt fina barn.