Lina

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
/.../

Och du somna den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
Och om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om nån att beröra
Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten -
jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat


(så kom änglar och ta mig till henne och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne någon annan stans)



Ibland är det som att allt bara stannar och man vet att ens liv till viss del kommer fastna i den där stunden. Man kommer fortsätta leva vidare och uppleva massa mer men man vet att en liten bit av en kommer alltid finnas kvar i den där stunden, levandes den om och om igen. Det är inte lätt, fast lite skönt.

Tre dagar av cykling fram och tillbaks till mitt arbete. Strongt jobbat av mig, speciellt i morse då jag fick cykla hemifrån tjugo över sex.

Finns inte så mycket att rapportera än så länge egentligen.

Blivit ordentligt nollad på jobbet, över gränsen till och med, men fick luras tillbaks så det kändes bättre efteråt!

more revenge will come!

=)

bland kommer bara de dagarna av eftertanke och nostalgi. Sentimentalitet. Jag vet inte vilket som blir det bästa ordet. Dagar för kontemplering av livet, eller något sådant luddigt.

Dagar då det är skönt att lyssna på The Corrs och The Darkness. Alltså, I never really loved you anyway, och LOve is only a feeling. Skönt.

Oh, the state of elation that this unison of hearts achieved
I had seen, I had touched, I had tasted and I truly believed
That the light of my life
Would tear a hole right through each cloud that scudded by
Just to beam on you and I

Love is only a feeling
Drifting away
When I'm in your arms I start believing
It's here to stay
But love is only a feeling
Anyway, anyway

Love is only a feeling
Drifting away
And we've got to stop ourselves believing
It's here to stay
'Cause love is only a feeling
Anyway


Innerst inne vet vi väl kanske alla det, att vi kan styra oss själva genom tanke-känsla-handling, och förändra sättet vi tänker, känner och handlar på. Alltså går det att medvetet tycka annorlunda, på riktigt liksom. Då är det skönt att veta att love is only a feeling.

För mig känns det nog kanske inte så speciellt ofta. Och det är då som det är livsfarligt om Laleh kommer upp i högtalarna. Hide away ni vet.

Don't tell me not to leave
Right before I go
You dont even know
What youre asking me to do
Don't tell me honey please
I have made a choice
There?s nothing in the world
You can do to change my mind

Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...

I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
It's what I?ve been, what I?ve become

Don't push it we both know
I'm falling every time
You look at me
Like you did
When you were mine

Was looking for a place to hide away
Instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again...

Då känns det som att The Darkness kan gå och lägga sig och pilla sitt navelludd ungefär.

Ibland är allt så svårt och ibland så är det inte man själv som bestämmer. Ibland bestämmer livet åt en, vad som fungerar och inte. Vad som finns och inte. Och framförallt kan man inte själv bestämma vad andra människor ska tänka och känna och göra. Man kan försöka men man kan faktiskt inte. Man vet aldrig vad folk gör när man själv inte är där och det är väldigt svårt att veta att någon faktiskt gör det som de säger att de gör.

Att styra sina egna tankar, känslor och handlingar baseras på så sätt på något slags egocentriskt tänkande att det bara är jag som påverkar mig. Och det är klart, om person X gör Y mot mig så kan ju jag välja att inte känna mig ledsen eller arg, men fungerar det verkligen så? Inte riktigt, inte för mig i alla fall.

Sen kan jag klaga allt jag vill på att folk är långsamma och sega och tröga och svårstartade. Det kanske är just mina egna fel jag ser i dem. Visserligen har jag inte svårt för att gå upp klockan åtta en söndagmorgon och komma igång och göra något av dagen, veckan, livet sådär, men kommer jag ens någonsin vidare?

Jag är långsam. Verkligen. Jag lever kvar i det förflutna något enormt. Jag är åtminstone ett år tillbaka. Det är 2006 i min värld egentligen tror jag. Kanske är det därför jag så gärna vill åka på roskilde, för att jag tror att om jag faktiskt åker och kommer tillbaks så kan jag göra allt som gick fel efter förra roskilde bra igen? Att jag kommer tillbaks till tredje juli 2006? Hem till det som aldrig mer kommer vara lika mycket hem?

Jag vet inte faktiskt. Allt jag vet är att denna helgen har känts jävligt hård, på många sätt. Jag har snurrat och snurrat och snurrat runt på samma plats och inte känt att jag kan komma upp igen. Jag vet, tror, hoppas eller något sånt där att det faktiskt kommer lösa sig och jag kommer hamna på sommaren 2007 någon gång runt... vintern 2007? sommaren 2008? I alla fall kommer jag nog tillslut komma dit, och om inte världen snurrar så himla hemskt fort och om mitt liv kan sakta ner lite och inte kasta mig fram och tillbaks om och om igen så kanske jag tillslut kan komma ifatt det och fungera i normal takt. Inte speedad. Inte i sirapstjock sörja, långsamt långsamt. Normalsnabbt. Lugnt. Okej.

Om allting bara kan vara lugnt och fungera kanske det kan bli så.

(jag vet, det är det töntigaste i världen, men det går en reklamtrailer för någon ny serie på typ femman, eller trean eller whatever, med han som spelar abbys brorsa i E.R. Det är en sjukhusserie även detta och han har tydligen som yrke att hjälpa andra men kan inte hjälpa sig själv, bla bla. I alla fall är det en någorlunda småupprörd tjej som frustar ut att "right now i need a place where the earth doesn't move" eller något sånt, och varje gång känner jag mig träffad. Gud. Det är töntigare än att känna att man verkligen förstår sig på morrissey.)

(herregud, inte ens bananarama - cruel summer funkar.)

Ja, jag får väl uppdatera mina nyårslöften lite iaf. Det mesta har väl gått i stå, ätandet, spanskan, kulturen och allt vad det var. Men jag försöker att äta relativt okej då och då, och så tränar jag faktiskt!

Tänkte att jag skulle försöka skriva in här i min blogg allt jag tränar så att jag blir tvingad att hålla mina rutiner även under sommaren.

Idag så tränade jag i alla fall en och en halv timma, om man inte räknar tio minuters uppvärmningspromenad till gymmet, och tio minuter nedvarvningspromenad därifrån. Jag tränade ca en halvtimma kondition, ca 20 minuter armar, en kvart rygg och mage och dryga 20 minuter ben. Var mycket skönt faktiskt, tog i en hel del och tvingade mig själv att satsa lite på helheten och inte bara ben och kondition som jag oftast gör när jag vill göra det lätt för mig =)

Jag måste sett riktigt sliten ut när jag kom till gymmet tjugo över sju på morgonen för den söta pojken i receptionen frågade mycket vänligt "Lite tidig morgon?" =)
När jag väl kom hem så var jag helt trött och åt, läste lite och sov faktiskt en stund. Nu känner jag mig riktigt lat, som att jag inte fått något gjort, fast jag tränat såpass. Hade tänkt tvätta faktiskt, men fanns ingen tid idag.

Well, nu vet ni. Jag är inte helt slapp! =)  

I måndags var det sommar till tusen. Det bara skrek SOMMAR utanför fönstret när jag vaknade klockan tolv minuter över sex och trodde klockan var typ elva eller något och att min klocka inte alls ringt vid åtta som den skulle. Glatt överraskad blev jag och låg kvar och småsov till ungefär halv åtta. Att jag var ledig hela måndagen gjorde ju absolut ingenting sämre.

Efter en kopp te och ett litet hurtigt pepp-talk inombords så tog jag och favvo-Näbbster en promenad, INNAN jag fick i mig frukost! Det är verkligen kors i taket, men det var en skön promenad och det blev verkligen ännu skönare att sedan stoppa i sig frukost efter en typ trekvarts promenad.
 
Det var inte så att dagen blev sämre heller. Efter promenad nummer två, som var betydligt kortare och innefattade glassätande, så ringde min kära svägerska och kollade om vi skulle passa på att åka och bada, då det inte är alla som har det så gött som oss och är lediga på en vardag!

Så det blev ännu en promenad till henne och sedan bar det av till Björlanda Kile.



Där var det underbart väder och varmt i vattnet. Vi åt medhavda mackor och hade det härligt i solen som sig bör.

Dock gick det inte att stanna hur länge som helst då jag lovat mamsen och papsen att besöka dem på kvällen. Det var dock inget som kändes jobbigt eftersom jag tycker om att åka till dem. Där avslutade jag då dagen på ett lugnt och härligt sätt med en hel del te och trocadero. Skönt då jag var ganska slut då.

Resan hem från dem blev dock inte helt lugn och enkel, tack vare västtrafiks inkompetens. Tack!

Sommarens första dagar har varit underbara, precis som sig bör! =)

Idag kallade min bror mig fis-intelektuell.
Det ni.

Intelektuell.




Förlåt Hampe! =)


(förlåt också alla dyslektiker och liknande som kan komma att känna sig utanför)

I morse gick jag upp tidigt (älskar att gå upp tidigt på lediga dagar, speciellt när jag sovit hemma) och diskade, duschade, diskade igen och: gjorde våffelfrukost!

Våffelfrukost är inget man gör när man ska sitta själv och bara hälla i sig frukosten snabbt och sedan rusa iväg. Det är heller inget man gör när man inte är beredd att diska ÄNNU en gång.

Jag gjorde våfflorna utifrån min farmors recept men med lite egna mycket små ändringar, både med tanke på vad jag har hemma men också med tanke på nyttighetsfaktorn.



FARMORS VÅFFLOR a'la Lina
Ska bli ca 4 våfflor, men blev sex stycken normalstora imorse.
1 ägg
2 msk råsocker (farmors: strösocker)
2 dl vetemjöl
½ dl Rågsikt (farmors: bara vetemjöl)
2 dl mjölk
1 tsk bakpulver
3 msk smält smör
lite salt

Sen är det enkelt. Man vispar ägget med råsockret och sedan blandar man i stort sett i resten, vispar till en slät smet och gräddar i ett våffeljärn. Blir goda och fluffiga våfflor, väldigt fina.

Dessa våfflor avnöjts med hallonsylt och blåbärssylt. Jag bestämde mig också för att äntligen slå slag i saken och testa min veganvispgrädde! Oavsett om man är vegan eller ej så är det ju nyttigare med sojaprodukter än mjölkprodukter, så det var värt att testa. Vispgrädden finns i ett jättefint paket och ska läggas in nån timma innan man vispar den. Det spelar ingen roll, den smakade så jävla äckligt!



Får testa go greens vispbara vegangrädde nästa gång, den är billigare också.

Oavsett så blev det en trevlig och mysig frukost, framförallt god! Lite kokos-te till det så var den perfekt!

Min nya vackra ros passade så himla bra på mitt matbord. Samtidigt fick bordet som en helt ny look eftersom jag ska tvätta den gröna linneduken och därför visar upp den fina svarta bordsskivan ett tag.


Såhär fint och härligt är det då att äta hemma hos mig!






En av delarna på bordet är infälld så det går att göra ungefär 30-40cm längre, vilket är superbra om man har lite gäster!

Ja, eller åtminstone mina praktikdagar. Förutom att jag är ett latarsle som inte skrivit klart min praktikrapport så är jag färdig med praktiken.

Jag köpte en fin liten växt till ett av samtalsrummen på råd och stöd, och jag fick en jättesöt växt av mina handledare och de två andra som arbetar på den delen av socialkontoret.



Rosen ser väldigt rosa ut på bilden men är djupröd i verkligheten, och sitter i en jättefin cremevit kruka med ett diskret mönster på. Passar jättefint ihop och passar bra på mitt bord också! Att det var en ros beror på att den del som jag praktiserat på heter råd och stöd, och alltså förkortas RoS, och därför kallas rosgruppen. =)

Som avslutning sista dagen så åkte jag tillsammans med tre av de jag arbetat mest med till Andrum och tog en långlunch. Det var jättemysigt. Efter det åkte vi tillbaks till jobbet och avslutningsfikade på personalmötet. Ingen direkt betungande dag =)

Till fikat på p-mötet hade jag bakat muffins. Sisådär en tusen stycken. Hälften var rabarber/kanel och hälften kokos/choklad. De var supergoda båda smakerna faktiskt och gick hem bra, även om det inte är ultimat att frakta muffins i en stor plastburk en dag då det är ungefär 30 grader ute, de blir lite soggiga.



Recepten kommer upp senare, separat!

Det var iaf en mysig avslutningsdag och rätt skönt att sluta även om det känns konstigt att jag inte ska arbeta med dem längre.

Well well, sånt är livet!

jag plattar håret med sovrumsfönstret inatt
jag är så trött på min kalender och alla koder
jag vill sova här på riktigt inatt
och blåsa liv i min vätskebalans
Jag får en doft av sommarens första dagar
när svettlukten blåser in ifrån altbo backa

Som du sa det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Det är så lätt att perspirera
Och värmen och insekter står mig upp i halsen
Men mycket vill ha mera
Och jag har kvar av  solen om du behagar
om du behagar dö av värmeslag
Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist
Nej inte jag
Men min fläkt står och snurrar här dag efter dag

Jag simmar i svett
Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

(melodi: lars winnerbäck - hugger i sten)

slutord:
min lägenhet är ett växthus. Man tror man inte förrän man varit här. Solen står på hela dagen och det är garanterat över 30 grader i min lägenhet. Det går inte att sova här. Det går inte att vara här. Fastän jag har fläkt. Om det börjar lukta från min lägenhet och ni bryter er in och hittar en blöt fläck på golvet så är det jag, eller möjligtvis en skrumpen skrott, med tanke på hur snabbt all vätska lämnar min kropp.

Vissa saker ska man bara glädjas åt.

Som meleeerade ögon som blir turkosa i blixten.



Och som människor som gör en glada och tycker om en. Oavsett vilka de är.

Jag kan nog vara lite dålig på att visa för de som jag faktiskt bryr mig om att jag faktiskt bryr mig om dem. Men det gör jag, varenda en av dem. Och vissa speciellt. Som orkar med frenetiskt bullbak, att få nycklar kastade på sig och att bli utstirrad på krogen för att undertecknad sjunger med och bänkdansar* konstant i en hel kväll med allt från Lena Ph till Ozzy i högtalarna.

Det är fint.





*Bänkdans, en vidareutveckling av stoldans. När man frenetiskt och med inlevelse dansar fast man sitter ner, på en stol, eller en bänk, därav stol-/bänkdans.

I fredags på min fritidsgård hade vi över 40 kids. Det är verkligen extremt, både för fritidsgårdar i allmänhet, min fritidsgård i synnerhet och alla sorters ungdomsställen framåt sommaren.
Men det var alltså över 40 kids. Det är väl en sak. Det var jäkligt roligt också, vilket är ännu mer spektakulärt. 40 ungar på tre personal skulle ju kunna urarta hur lätt som helst men det var en sån skön stämning och massa roliga samtal. Nu är jag lycklig inför sommaren. Bara mina ungar kan göra mig såhär himla glad, samtidigt som de verkligen kan få hela min dag att mulna när de vill det också.

Om jag bara kunde trolla så skulle jag göra framtiden ljus för alla mina fina ungar och se till att de får den kunskap och erfarenhet de behöver för att klara sig bra som de fina personer som de är. Min kollega sa i fredags att det är just den kraften vi har, att förändra deras framtid. Och det var väl därför jag egentligen ville göra det jag gör, men mina visioner har nog skuggats lite på senare år. Mycket kan man göra för många, men inte allt för alla. De som man vill hjälpa allra mest kan vara de som är svårast att komma bara en millimeter med, men den millimetern är så himla värd det när det väl händer.

Jag hoppas ungarna på gården vet hur mycket jag tycker om och bryr mig om dem och att jag önskar dem allt väl i världen. Mitt sinne är i alla fall fullt med solsken tack vare dem!

Then you stood in my doorway, with nothing to say
Besides some comment on the weather
Well in case you failed to notice, in case you failed to see
This is my heart bleeding before you, this is me down on my knees
These foolish games are tearing me apart
Your thoughtless words are breaking my heart
You're breaking my heart
/../
Somewhere along the line I must've gone off track with you
Excuse me, I think I've mistaken you for somebody else
Somebody who gave a damn, somebody more like myself
These foolish games are tearing me apart
You're tearing me, tearing me, tearing me apart
Your thoughtless words are breaking my heart
You're breaking my heart



(You were always brilliant in the morning )