Jobbiejobbie
Idag har jag redan sökt två jobb. Och ikväll ska jag stanna hemma från träningen för att söka fler. Det är dock lite dumt eftersom jag tror att jag inte kommer få något jobb förrän jag går ner i vikt. Jag har iaf inga passande jobbkläder förrän jag går ner i vikt, men vi får väl se. Måste köpa nytt träningskort också, så det tar ju lite emot, såhär inför sommaren. Ikväll ska jag dock söka minst två jobb (jag har en rigorös jobbsöksplanering upptejpad på bokhyllan). Idag sökte jag en tillsvidaretjänst som även om den ligger lite långt bort skulle funka skitbra för mig och en lite läskigare tjänst som socialsekreterare som ligger äääännu längre bort men som bara var ett sommarvikariat på en månad. Tjänster på en månad kanske inte så många söker? Vi får hoppas det, för i en månads tid kan jag fan pendla till klimpfjäll om det ger mig heltidslön samt erfarenhet av arbete som socialsekreterare. Och om jag får jobba heltid med rätt okej lön den månaden kommer jag antingen innan eller efter kunna ta en eller två veckors semester och då kommer vi kunna åka bort, till småland eller så. Hade varit underbart.
Vi får helt enkelt se, och hålla tummarna.
Förresten sökte jag ett sommarvikariat alldeles här i närheten också häromdagen, som man kan få förlängt. Inget ÄKTA socionomjobb men ändå ett slags socionomjobb och det ökar ju min chans att få det om erfarna socionomer inte vill ha det och jag mest tävlar mot socialpedagoger (som jag för övrigt OCKSÅ är) samt KY-utbildade. Det hoppas jag såklart också att jag får. Jag vill ju ha ett jobb helt enkelt :D
Vi får helt enkelt se, och hålla tummarna.
Förresten sökte jag ett sommarvikariat alldeles här i närheten också häromdagen, som man kan få förlängt. Inget ÄKTA socionomjobb men ändå ett slags socionomjobb och det ökar ju min chans att få det om erfarna socionomer inte vill ha det och jag mest tävlar mot socialpedagoger (som jag för övrigt OCKSÅ är) samt KY-utbildade. Det hoppas jag såklart också att jag får. Jag vill ju ha ett jobb helt enkelt :D
Tvättbesvär
Jag hatar när den ena maskinen krånglar. Det är alltid den. Idag har vi massssssvis av tvätt och så står det out of order på maskinen när jag kom ner. Suck. Så nu har jag slitit som ett djur och kramat ur vatten för hand istället för centrifugering för att hinna så många maskiner som möjligt på min tvättid. Jag har hunnit alla förutom en, men torra lär de inte bli, den sista är inne nu och kommer vara klar precis när tvättiden slutar. Som tur är har man en extra timma till tork, men jag känner mig alltid lite dum när jag uttnyttjar hela den timman för ibland vill man ju ha torktumlaren efter kanske 40 minuter efter ens tid börjat... men vi får väl se, den efter oss lär ju inte kunna tvätta mer än en maskin i taget heller. Men mina händer är som russin och jag ska nu öva på att sätta i linser. Jag hatar linser. :(
Ironiskt?
Hälften av jobben är jag så grymt överkvalificerad för att de aldrig kommer anställa mig. Hälften av jobben kommer jag inte få för att jag inte riktigt kvalificerar mig till dem. Snacka om att ha en halvfärdig examen. Men med ett körkort och några års erfarenhet (hur man nu får det) så ska jag nog kunna få det mesta. Så sommarn 2012 är jag on fire!
Men för guds skull!
Ja, jag har använt den rubriken innan, minst en gång, men ändå. Jag har hittat en annons för mitt drömjobb. Det är ett vikariat men jag vet inte på hur lång tid, oavsett så är det mitt drömjobb och det ligger fruktansvärt nära också. Så nu ska jag skriva en ansökan och till och med skicka den till min mamma först (hon är typ proffs på bra ansökningar). Så vad har jag gjort den senaste halvtimman? Stirrat framför mig. Är helt skakis. Hur fan ska det här gå? Jag vill ju kunna få jobbet. Men det känns lite tröstlöst just nu. Funderar på att ringa mamma igen och fråga om hon inte kan skriva åt mig..... 13% av tillfrågade chefer har ju varit med om föräldrar som följt med på anställningsintervjuer samt lönesamtal, så varför ska inte min mamma skriva personligt brev åt mig????
Teaser
Jag läser boken APM Maria-Pia Boëthius och en annan Maria och den är superbra. Jag har ägt den i flera år men inte tagit mig tiden att läsa den. Det gör jag nu och är så glad att jag äntligen tar mig den tiden. Och när jag läst hela eller i alla fall mer av den tänker jag blogga lite mer om den, om jag nu hinner det, så det här är bara en cliffhanger :)
Störande
Jag störde mig så grymt på en bloggare som i IPRED-debatten skrev att folk INTE ALLS kommer kunna bli avstängda från internet, man kan inte kontrollera att man inte använder internet hos grannen eller på biblioteket. Jaha, så det är det som gör att de får göra intrång i vår integritet, att vi kan sitta med vår privata surfning på biblioteket? Tror ni biblioteket gillar att jag spelar World of Warcraft några timmar efter stängningstid då och då? Hon var också rätt nedlåtande angående att det inte finns datachip man kan sätta i hjärnan för att kontrollera tankar. För det första, det var en liknelse, för det andra, VET hon verkligen det? Och alla kontrollsteg som kommer innan chip i hjärnan, är vi beredda att utstå det?
Jag och Sebbe diskuterade detta i morse vid frukostbordet (mannagrynsgröt med äkta vanilj i och en halv bulle var) och vi såg tidslinjen som så; övervakning av nättrafik, övervakning av telesamtal, övervakning på allmän plats, övervakning i svalar och på uteplatser, övervakning i hemmet. Det låter inte helt otroligt att det skulle kunna gå så långt va? Om man tänker en långsam framfart av övervakningssamhället.
Sen så diskuterade vi också det idiotiska i att folk kan använda sin grannes dator eller den på biblioteket. Hur många i sverige fildelar? Vi räknade med att två miljoner fildelar och det tror jag egentligen är en låg siffra, men vi räknade med att en hel del människor är barn (som dock lever i familjer där mamma och pappa säkert fildelar och de behöver ju deras internetabbonemang för att surfa) och att en del är för gamla både för att orka, kunna eller vilja fildela. Vissa är såklart även för okunniga, laglydiga/rädda eller fattiga för att kunna fildela. Så låt oss räkna med två miljoner fildelare, som alla får sina abbonemang avstängda, som fortfarande får betala avgift för abbonemangen samt inte får teckna ett nytt abbonemang. Tänker ni verkligen påstå att TVÅ MILJONER människor har möjlighet att sitta hos grannen eller på biblioteket? Eller ens vill? Eller ens bör behöva göra det? Detta innebär naturligtvis att det in fact ÄR så att man blir avstängd från internet. Och att risken är stor att ens granne också blir det. Och risken är stor att tusentals barns skolarbete blir påverkat av det. Några roliga biverkningar av övervakningssamhället sådär.
Jag och Sebbe diskuterade detta i morse vid frukostbordet (mannagrynsgröt med äkta vanilj i och en halv bulle var) och vi såg tidslinjen som så; övervakning av nättrafik, övervakning av telesamtal, övervakning på allmän plats, övervakning i svalar och på uteplatser, övervakning i hemmet. Det låter inte helt otroligt att det skulle kunna gå så långt va? Om man tänker en långsam framfart av övervakningssamhället.
Sen så diskuterade vi också det idiotiska i att folk kan använda sin grannes dator eller den på biblioteket. Hur många i sverige fildelar? Vi räknade med att två miljoner fildelar och det tror jag egentligen är en låg siffra, men vi räknade med att en hel del människor är barn (som dock lever i familjer där mamma och pappa säkert fildelar och de behöver ju deras internetabbonemang för att surfa) och att en del är för gamla både för att orka, kunna eller vilja fildela. Vissa är såklart även för okunniga, laglydiga/rädda eller fattiga för att kunna fildela. Så låt oss räkna med två miljoner fildelare, som alla får sina abbonemang avstängda, som fortfarande får betala avgift för abbonemangen samt inte får teckna ett nytt abbonemang. Tänker ni verkligen påstå att TVÅ MILJONER människor har möjlighet att sitta hos grannen eller på biblioteket? Eller ens vill? Eller ens bör behöva göra det? Detta innebär naturligtvis att det in fact ÄR så att man blir avstängd från internet. Och att risken är stor att ens granne också blir det. Och risken är stor att tusentals barns skolarbete blir påverkat av det. Några roliga biverkningar av övervakningssamhället sådär.
Jag har...
...en intervju på fredag! Det är inget socionomjobb och det är ett sommarvikariat och det är inte ens säkert att jag kan få schemalagd heltid, men oavsett det är ETT JOBB! Det är inte direkt kassan på Ica heller, som jag förstått att en hel del socionomer jobbar i, utan ett passande sommarjobb inom det sociala fältet. Jag har också fått veta att jag kan få extrajobba på mitt gamla jobb som jag hade sommaren 2007.
Jag har idag ringt runt som en galning och försökt tänka och samordna mina jobbsökningar och sådär och jag har nu utvecklat en plan! Min plan är som följer: jag ska jobba så mycket jag kan i sommar och vi ska lägga undan så mycket som möjligt av de pengarna jag tjänar. Till hösten när jag förmodligen blir arbetslös åtminstone en kortare period (eller delvis arbetslös, kan jag timvikariera lite på sommararbetsplatserna så är det ju bra) så ska de pengarna gå till en intensivkurs så att jag äntligen får mitt körkort. Jag tycker att jag har kört tillräckligt för att det ska räcka med en tvåveckors intensivkurs och sen uppkörning och teoriprov. Detta gör jag främst för att sisådär 70-80% av alla socionomjobb kräver att man har körkort, eller så är det i alla fall meriterande eller önskat. Så innan jag har fått körkort så tror jag inte att jag, med min ringa erfarenhet, är speciellt åtråvärd inom socionomvärlden. Så så lyder min plan och jag ser fram emot att iscensätta den. Så som jag ser det så kommer vi snåla i sommar för att kanske kunna njuta till jul. Tänk bara om jag får ett riktigt jobb då! :)
Så nu är det lite mer positivt än imorse :)
Jag har idag ringt runt som en galning och försökt tänka och samordna mina jobbsökningar och sådär och jag har nu utvecklat en plan! Min plan är som följer: jag ska jobba så mycket jag kan i sommar och vi ska lägga undan så mycket som möjligt av de pengarna jag tjänar. Till hösten när jag förmodligen blir arbetslös åtminstone en kortare period (eller delvis arbetslös, kan jag timvikariera lite på sommararbetsplatserna så är det ju bra) så ska de pengarna gå till en intensivkurs så att jag äntligen får mitt körkort. Jag tycker att jag har kört tillräckligt för att det ska räcka med en tvåveckors intensivkurs och sen uppkörning och teoriprov. Detta gör jag främst för att sisådär 70-80% av alla socionomjobb kräver att man har körkort, eller så är det i alla fall meriterande eller önskat. Så innan jag har fått körkort så tror jag inte att jag, med min ringa erfarenhet, är speciellt åtråvärd inom socionomvärlden. Så så lyder min plan och jag ser fram emot att iscensätta den. Så som jag ser det så kommer vi snåla i sommar för att kanske kunna njuta till jul. Tänk bara om jag får ett riktigt jobb då! :)
Så nu är det lite mer positivt än imorse :)
MÅSTE
Jag MÅSTE ha ett jobb. Jag får panik nu. Jag MÅSTE ha ett jobb. Jag pendlar mellan någon slags långsam förtröstan och total panik. Jag vill inte jobba inom äldrevården. Jag vill inte det. Så nu ska jag börja med att ringa BVC och boka en bvc-tid åt Elsa (skulle göra det innan sommaren blev jag tillsagd så det är ju nu) och sen ringa CSN och be att få autogiro månadsvis på inbetalningarna så jag slipper betala värsta klumpsumman var tredje månad. Så när jag ringt dem så kan jag pallar börja ringa runt till arbetsgivare. Det tar emot för jag känner mig inte riktigt stark nog för avslag efter avslag, inte minst för att lillan höll mig uppe inatt, tills vi totaldäckade bredvid varandra i soffan och jag sen vaknade av köldslag och äntligen kunde lägga världens tröttaste lilla troll. Så idag är ingen toppendag. Jag tänkte sova när hon sov men det finns nog viktigare saker att göra.
sammanträffande i think not!
Söndagen den 31e maj är det Mors dag OCH min sista dag i föräldraledighet. Det ni. Verkligen en dag värd att vårda ömt. (jag kan inte tro att det snart är över. Hon är skitjobbig och jag säger till Sebbe att snart får han veta HUR jobbigt det är att klara av allt jag gör, men jag kan ändå inte riktigt tänka mig att det ska vara över snart..... tiden med min lilla tjej.)
hur man utvecklar en misstro och misantropi
Jag lyssnade en stund på 'mitt P3' idag och den som talade var en mycket modig tjej som stått upp för sig själv på ett väldigt bra sätt, i ung gymnasieålder. Den första tanke som for genom min skalle var att "du är en sån tjej som tjejkompisarna tycker är pinsam" och det var ett tragiskt konstaterande. Nu blev den här tjejen uppmuntrad av sina kompisar som tyckte hon var skitstark som person och det gör mig glad, men allt för många tjejer uppmanas att inte stå upp för sig själva eller vara "besvärliga" för att killarna ska gilla en. Tjejkompisarna gillar inte den där tjejen som de snygga killarna stör sig på och trycker därför ner de sidorna som är ivägen för umgänget med killarna. Det är grymt tragiskt men tjejer kan vara de som står i vägen allra mest för tjejers frigörelse.
Jag kom också att tänka på en händelse i mitt eget liv. Förmodligen den mest förnedrande upplevelse jag varit med om, och det blev den endast på grund av mina (såkallade?) vänner. Jag har ju aldrig egentligen råkat ut för något fysiskt våld eller råkat ut för att någon mycket närstående dött eller sådär så jag kan nog kalla det det värsta som hänt i mitt liv, hittills. Jag ska inte gå in på detaljer eftersom jag inte orkar hamna i stora diskussioner med de som var med då men det hela handlade egentligen om att en tjejkompis pojkväns vänner bestämde sig för att jag var ett för stort besvär, jag var inte tillräckligt lätt, snygg, rolig, fnissig, villig eller vad det nu var. Jag blev behandlad riktigt illa (inte fysiskt men psykiskt) i en situation som jag inte riktigt kunde ta mig ur men det värsta sveket var ju att ingen av mina TRE nära vänner (eller kompisens pojkvän som var en schysst kille jag kände lite sådär) som var med mig sa ifrån. Alla de tre vännerna kände killarna sen innan (vilket jag inte gjorde) och tjejkompisen vars pojkvän kände killarna hade ju en väldigt lätt ingång till att säga till eftersom hon är väldigt tuff och eftersom hon kände dem väl. Jag blev räddad ur situationen av helt andra människor som fick anstränga sig bra mycket mer än vad mina kompisar hade behövt, men jag är bara tacksam att jag blev räddad av någon.
En fjärde kompis var inte med men jag minns att hon i efterhand reagerade med att hon hade i alla fall stått upp för mig. Något mer än det har jag inte hört från henne om det, inte att hon sagt till kompisarna eller sådär, men det kan också bero på min ovilja att ta upp saken överhuvudtaget.
Vid ett senare tillfälle så fick jag av en av dessa tre vännerna en bränd skiva med bilder av saker vi gjort gemensamt hela gänget och visst fan hade hon bränt med bilder från den händelsen. På två av bilderna var jag med men resten av bilderna hade jag inte varit med och upplevt eftersom jag hade fått fly platsen medan de fortsatte ha kul. De drack, de badade, de stökade omkring, de shoppade dagen efter och sådär. Och allt det fick jag bränt på skiva. Jag fick inbränt att det inte fanns en tanke i deras hjärnor att det var en hemsk händelse som utspelat sig framför deras ögon. Han som varit absolut värst mot mig, som jag fortfarande kan känna ett sånt starkt hat emot att jag får ont i kroppen, var festens medelpunkt och mina vänner hade sååå roligt tillsammans med honom på bilderna.
Jag tänker än i idag på den här händelsen ibland och jag tror ingen av de tre kompisarna någonsin reflekterar över det. En av dem har jag i stort sett ingen kontakt alls med längre då hon blev rent rosenrasande av ett dåligt skämt jag en gång drog som blev så himla fel och som jag sedan bett om ursäkt för (och, om hon läser detta och förstår vad det handlar om så kan jag säga att jag fortfarande är ledsen över det, det var helt missriktat och inget jag menade alls). Hon har alltså uteslutit mig över ett skämt (även om vi kan mötas och vara hövliga, men skulle nog inte kallas vänner) och tänker säkert aldrig någonsin mera på det tillfället då hon svek mig mer än någon någonsin gjort annars. De två andra har sagt att de så gärna vill träffa Elsa och en av dem har gjort det vid flera tillfällen. Jag träffar dem ibland, alla tre, i olika situationer och vi är inte ovänner men mest för att jag inte orkar det. Jag kommer aldrig glömma vad de tvingade mig att genomleva. Det som de hade kunnat förhindra. Även om de inte kunnat förhindra det så hade de i alla fall kunnat hjälpa mig och visat att de stod bakom mig, det hade gjort det möjligt att genomlida. Jag kommer aldrig att förlåta dem för det tillfället.
Det tillfället, de långa timmarna i mitt liv, har gjort mig rätt vänskapshatande och misstroende. Jag tror sällan att det kommer att komma något gott ur vänskap. Jag svarar mycket sällan i telefon när vänner ringer och orkar oftast inte träffa så många människor per vecka. Jag orkar inte engagera mig på samma sätt igen, för även fast jag kanske var the odd one out i sammanhanget så var det ett sammanhang jag jobbade en del på att få plats i.
I och med att jag berättar om något så personligt från mitt liv så hoppas jag att kanske någon enda person, någon enda ung tjej väljer att både stå upp för sig själv och för sina vänner. Att inte låta intresset för vissa häftiga idioter till killar får ta överhanden. Jag hoppas också vissa personer skäms ögonen ur sig och istället för att bli arga och kasta ifrån sig och försöka inbilla sig att jag överdriver eller att de faaaktiskt försökte faktiskt ångrar sig, faktiskt försöker tänka på det hemska de var med om att skapa någon gång då och då. För jag tänker på det. Ofta. Och jag kommer aldrig glömma det, även fast det nu är många år senare och jag har världens mest fantastiska familj, både den närmaste och även i det mer vida begreppet. För mig är min familj allt och vänner kommer i andra hand, för man vet aldrig säkert att de ställer upp för en. Kanske förstår en och annan vän som tycker jag är dum i huvudet som i perioder gömmer mig helt från omvärlden varför också, även om just den vännen kanske aldrig varit något annat än fin mot mig.
Så. Nu har jag berättat om det värsta som hänt mig. Nu finns det kanske inte så mycket mer att säga, vi får se. (kanske blir en uppföljare med det bästa som någonsin hänt mig? Det är nog flera händelser faktiskt, så det är ju positivt i alla fall!)
Jag kom också att tänka på en händelse i mitt eget liv. Förmodligen den mest förnedrande upplevelse jag varit med om, och det blev den endast på grund av mina (såkallade?) vänner. Jag har ju aldrig egentligen råkat ut för något fysiskt våld eller råkat ut för att någon mycket närstående dött eller sådär så jag kan nog kalla det det värsta som hänt i mitt liv, hittills. Jag ska inte gå in på detaljer eftersom jag inte orkar hamna i stora diskussioner med de som var med då men det hela handlade egentligen om att en tjejkompis pojkväns vänner bestämde sig för att jag var ett för stort besvär, jag var inte tillräckligt lätt, snygg, rolig, fnissig, villig eller vad det nu var. Jag blev behandlad riktigt illa (inte fysiskt men psykiskt) i en situation som jag inte riktigt kunde ta mig ur men det värsta sveket var ju att ingen av mina TRE nära vänner (eller kompisens pojkvän som var en schysst kille jag kände lite sådär) som var med mig sa ifrån. Alla de tre vännerna kände killarna sen innan (vilket jag inte gjorde) och tjejkompisen vars pojkvän kände killarna hade ju en väldigt lätt ingång till att säga till eftersom hon är väldigt tuff och eftersom hon kände dem väl. Jag blev räddad ur situationen av helt andra människor som fick anstränga sig bra mycket mer än vad mina kompisar hade behövt, men jag är bara tacksam att jag blev räddad av någon.
En fjärde kompis var inte med men jag minns att hon i efterhand reagerade med att hon hade i alla fall stått upp för mig. Något mer än det har jag inte hört från henne om det, inte att hon sagt till kompisarna eller sådär, men det kan också bero på min ovilja att ta upp saken överhuvudtaget.
Vid ett senare tillfälle så fick jag av en av dessa tre vännerna en bränd skiva med bilder av saker vi gjort gemensamt hela gänget och visst fan hade hon bränt med bilder från den händelsen. På två av bilderna var jag med men resten av bilderna hade jag inte varit med och upplevt eftersom jag hade fått fly platsen medan de fortsatte ha kul. De drack, de badade, de stökade omkring, de shoppade dagen efter och sådär. Och allt det fick jag bränt på skiva. Jag fick inbränt att det inte fanns en tanke i deras hjärnor att det var en hemsk händelse som utspelat sig framför deras ögon. Han som varit absolut värst mot mig, som jag fortfarande kan känna ett sånt starkt hat emot att jag får ont i kroppen, var festens medelpunkt och mina vänner hade sååå roligt tillsammans med honom på bilderna.
Jag tänker än i idag på den här händelsen ibland och jag tror ingen av de tre kompisarna någonsin reflekterar över det. En av dem har jag i stort sett ingen kontakt alls med längre då hon blev rent rosenrasande av ett dåligt skämt jag en gång drog som blev så himla fel och som jag sedan bett om ursäkt för (och, om hon läser detta och förstår vad det handlar om så kan jag säga att jag fortfarande är ledsen över det, det var helt missriktat och inget jag menade alls). Hon har alltså uteslutit mig över ett skämt (även om vi kan mötas och vara hövliga, men skulle nog inte kallas vänner) och tänker säkert aldrig någonsin mera på det tillfället då hon svek mig mer än någon någonsin gjort annars. De två andra har sagt att de så gärna vill träffa Elsa och en av dem har gjort det vid flera tillfällen. Jag träffar dem ibland, alla tre, i olika situationer och vi är inte ovänner men mest för att jag inte orkar det. Jag kommer aldrig glömma vad de tvingade mig att genomleva. Det som de hade kunnat förhindra. Även om de inte kunnat förhindra det så hade de i alla fall kunnat hjälpa mig och visat att de stod bakom mig, det hade gjort det möjligt att genomlida. Jag kommer aldrig att förlåta dem för det tillfället.
Det tillfället, de långa timmarna i mitt liv, har gjort mig rätt vänskapshatande och misstroende. Jag tror sällan att det kommer att komma något gott ur vänskap. Jag svarar mycket sällan i telefon när vänner ringer och orkar oftast inte träffa så många människor per vecka. Jag orkar inte engagera mig på samma sätt igen, för även fast jag kanske var the odd one out i sammanhanget så var det ett sammanhang jag jobbade en del på att få plats i.
I och med att jag berättar om något så personligt från mitt liv så hoppas jag att kanske någon enda person, någon enda ung tjej väljer att både stå upp för sig själv och för sina vänner. Att inte låta intresset för vissa häftiga idioter till killar får ta överhanden. Jag hoppas också vissa personer skäms ögonen ur sig och istället för att bli arga och kasta ifrån sig och försöka inbilla sig att jag överdriver eller att de faaaktiskt försökte faktiskt ångrar sig, faktiskt försöker tänka på det hemska de var med om att skapa någon gång då och då. För jag tänker på det. Ofta. Och jag kommer aldrig glömma det, även fast det nu är många år senare och jag har världens mest fantastiska familj, både den närmaste och även i det mer vida begreppet. För mig är min familj allt och vänner kommer i andra hand, för man vet aldrig säkert att de ställer upp för en. Kanske förstår en och annan vän som tycker jag är dum i huvudet som i perioder gömmer mig helt från omvärlden varför också, även om just den vännen kanske aldrig varit något annat än fin mot mig.
Så. Nu har jag berättat om det värsta som hänt mig. Nu finns det kanske inte så mycket mer att säga, vi får se. (kanske blir en uppföljare med det bästa som någonsin hänt mig? Det är nog flera händelser faktiskt, så det är ju positivt i alla fall!)
The slow jobhunt? (och lite mer barnklädestips)
Ja då var dagen över, jag är fortfarande darrig av allt koffein. Jag är verkligen inte van vid så stora mängder koffein (jag dricker ju inte ens kaffe) och jag tycker man krashar rejält efter ett tag men jag tycker det funkar i stunden. Jag gör inte längre så att jag dricker redbull eller liknande ett tag innan jag sätter igång utan jag dricker det en halvtimma innan eller samtidigt som jag ska göra något sådär viktigt (ja nu drack jag ju det pga sömnbrist) så håller ibland piggheten i sig hela vägen. Dock är det obehagligt såhär i efterhand men ibland får man ta det.
Jobbsöket gick ju dock sådär. Det fanns bara fem jobb ute som passade mig, men det spelade inte så stor roll för på nästan tre timmar hann jag ändå bara söka två.. Dock gjorde jag det riktigt ordentligt samt att merparten av tiden gick åt till att registrera mig på arbetsförmedlingens hemsida vilket fasiken inte är lätt. Så nu är jag inskriven och ska bara gå dit inom fjorton dagar och skriva in mig på riktigt så räknas jag som arbetssökande på riktigt. Skönt. Ett av de jobben jag sökte idag hoppas jag riktigt mycket på. Det är tillträde i september så jag ska ringa i slutet på veckan och höra mig för om de har några semestervikarieplatser eller liknande. Sen ska jag även ringa andra stadsdelar, speciellt de överbelastade, och höra mig för.
Och nu till mitt barnklädestips, fortfarande om storlekar: tänk på att treåringskläder oftast räknar med att man tagit bort blöjan, så de är så smala så de ofta passar nu också. Jämför med ett/två-årskläder på bredden och så. Längden förändras ju dock. Köp kläder med muddar!
Imorgon ska jag för övrigt köpa vanish. Jag har hört att det kanske inte är så superbra men fräschar upp kläderna en del och tar bort vissa fläckar och jag är så jääävla trött på att ha Elsas vita tröjor i blöt i flera timmar, att skrubba dem om och om igen med min fläckborttagande olivtvål och sen tvätta dem i 60 grader och ÄNDÅ inte få bort de jävla tomatfläckarna! Så nu måste jag testa vanish. Återkommer med hur det funkar.
Nu är den stora frågan, ska jag försöka söka ett jobb till eller ska jag spela WoW? Det blir kanske ett jobb... om jag kan fokusera.
Jobbsöket gick ju dock sådär. Det fanns bara fem jobb ute som passade mig, men det spelade inte så stor roll för på nästan tre timmar hann jag ändå bara söka två.. Dock gjorde jag det riktigt ordentligt samt att merparten av tiden gick åt till att registrera mig på arbetsförmedlingens hemsida vilket fasiken inte är lätt. Så nu är jag inskriven och ska bara gå dit inom fjorton dagar och skriva in mig på riktigt så räknas jag som arbetssökande på riktigt. Skönt. Ett av de jobben jag sökte idag hoppas jag riktigt mycket på. Det är tillträde i september så jag ska ringa i slutet på veckan och höra mig för om de har några semestervikarieplatser eller liknande. Sen ska jag även ringa andra stadsdelar, speciellt de överbelastade, och höra mig för.
Och nu till mitt barnklädestips, fortfarande om storlekar: tänk på att treåringskläder oftast räknar med att man tagit bort blöjan, så de är så smala så de ofta passar nu också. Jämför med ett/två-årskläder på bredden och så. Längden förändras ju dock. Köp kläder med muddar!
Imorgon ska jag för övrigt köpa vanish. Jag har hört att det kanske inte är så superbra men fräschar upp kläderna en del och tar bort vissa fläckar och jag är så jääävla trött på att ha Elsas vita tröjor i blöt i flera timmar, att skrubba dem om och om igen med min fläckborttagande olivtvål och sen tvätta dem i 60 grader och ÄNDÅ inte få bort de jävla tomatfläckarna! Så nu måste jag testa vanish. Återkommer med hur det funkar.
Nu är den stora frågan, ska jag försöka söka ett jobb till eller ska jag spela WoW? Det blir kanske ett jobb... om jag kan fokusera.
the great jobhunt begins
Idag ska Elsas snälla farmor komma och passa Elsa på eftermiddagen så att jag kan sätta mig och börja söka jobb på allvar. Om bara någon vecka är det dags att börja söka de riktigt dåliga jobben, för att få något överhuvudtaget. Min dröm är dock att få jobb från typ åttonde juni istället för första, så att vi slipper byta helt tvärt till att Sebbe är hemma. Vi får väl se hur det går.
Idag är dock världens sämsta dag för mig att söka jobb då Elsa bestämde sig för att gå upp klockan tre inatt och inte somna om alls. En sekund verkade det som att hon ville somna ovanpå mig och vi låg en stund i soffan men det var ju inte hållbart (vi kan rulla ur, och så är det så kallt så jag kan inte sova ändå) så jag förflyttade oss till sängen men då upptäckte Elsa sin pappa och blev piggare än någonsin och det var bara att gå upp igen. Suuuck. Jag fick henne dock i säng fem i halv sex ungefär och gick som i en dimma och la mig.
Fem minuter senare, när jag inte ens hunnit somna riktigt än, så vaknade hon med ett skrik igen. Då hade jag dock sådan tur att Sebbe gick upp en kvart tidigare än vanligt och tog hand om Elsa. Eftersom hon inte behövde mat (hade hon fått på natten) så blev det så lyxigt att jag fick sova till strax innan sju (nästan en och en halv timma) eftersom Elsa kunde sitta med Sebbe under dusch och frukost och sådär.
Dock räcker ju inte den tiden för att bli pigg så jag är skiiiittrött idag, men ska försöka koncentrera mig på att söka jobb ändå (kommer dock vara svårt då jag kommer sitta inne i sovrummet och jag kommer lockas att lägga mig ner bara en liiiten stund). Jag dricker just nu cola och har även köpt en energidryck, choklad och mjukt bröd som ska motivera mig. Det är lite som hemtenta-period :D
Om om om jag får ett bra jobb (ha, stor chans, verkligen) så ska jag köpa det linnet och de byxorna som jag drööömmer om till Elsa, hon skulle vara så himla fin i det, men det finns inget utrymme för att handla mer Elsakläder om jag inte drar in mer pengar.
http://babyshop.se/system/search/product.asp?id=1737&q=rockefella&page=1&rnum=24 <--- Linnet
http://babyshop.se/system/search/product.asp?id=2584&q=rockefella&page=1&rnum=7 <--- Byxorna
De är så himla fina och Elsa skulle se himla häftig ut i dem. Hon har fått en del linnen nu inför sommarn och en del har hon under kläder, instoppade, så det inte ska glappa, men många av linnena kommer hon nog ha bara linnet i sommar. hon är jättefin och ser ut som en liten tuffing i dem. Jag tycker alla kläder av märket Rockefella är fina faktiskt.
Mitt stora tips till folk som köper barnkläder såhär i sommartider är att köpa STORA storlekar på t-shirtar, linnen och liknande eftersom kläderna bara blir större på längden och nästan ingen på bredden. Och ett lite långt linne kan man ju leva med och så kan barnet ha det två somrar om man har tur. Byxor som de ovan kan man också köpa i storlek 2-3 år istället för 1-2 eftersom de är så smala. Om man köper shorts som går att reglera i midjan kan man också köpa större storlek än vanligt. Vanligtvis är det ju ärmarna och byxbenen som blir för långa i större storlekar, det är ju mest på längden barn växer ett tag framöver. Elsa har till och med kläder i storlek 98/104 såhär på sommaren utan att någon märker något, dock har det nog varit lite snäva kläder så hon kommer nog max ha dem nästa sommar också och säkert inte den sommarn som de "egentligen" skulle passat.
Jag önskar jag kunde lägga upp en bild på Elsa idag men jag har inte hunnit fota henne. Hon är jättefin dock. Hon har en enkel vit t-shirt från kappahl (killmodellen, tydligen finns det en killmodell som är en enkel t-shirt och sen finns det en tjejmodell som har puffärm och massa krafs, och är snävare, varför ska man ha olika varianter på vanliga enkla t-shirtar egentligen??) och vita antihalk-strumpbyxor med rosa och gröna ränder och små gröna ormhuvuden på fötterna, de är från Ullared och vi har fått dem i julklapp av Hampus och Stina, och till det har hon sin fina lila Nova Star-klänning som hon fått av sin gammelmormor. Hon ser SÅ somrig och fin ut, glada färger och praktiskt och skönt.
Nu ska jag tjuvstarta jobbsöket. :)
Idag är dock världens sämsta dag för mig att söka jobb då Elsa bestämde sig för att gå upp klockan tre inatt och inte somna om alls. En sekund verkade det som att hon ville somna ovanpå mig och vi låg en stund i soffan men det var ju inte hållbart (vi kan rulla ur, och så är det så kallt så jag kan inte sova ändå) så jag förflyttade oss till sängen men då upptäckte Elsa sin pappa och blev piggare än någonsin och det var bara att gå upp igen. Suuuck. Jag fick henne dock i säng fem i halv sex ungefär och gick som i en dimma och la mig.
Fem minuter senare, när jag inte ens hunnit somna riktigt än, så vaknade hon med ett skrik igen. Då hade jag dock sådan tur att Sebbe gick upp en kvart tidigare än vanligt och tog hand om Elsa. Eftersom hon inte behövde mat (hade hon fått på natten) så blev det så lyxigt att jag fick sova till strax innan sju (nästan en och en halv timma) eftersom Elsa kunde sitta med Sebbe under dusch och frukost och sådär.
Dock räcker ju inte den tiden för att bli pigg så jag är skiiiittrött idag, men ska försöka koncentrera mig på att söka jobb ändå (kommer dock vara svårt då jag kommer sitta inne i sovrummet och jag kommer lockas att lägga mig ner bara en liiiten stund). Jag dricker just nu cola och har även köpt en energidryck, choklad och mjukt bröd som ska motivera mig. Det är lite som hemtenta-period :D
Om om om jag får ett bra jobb (ha, stor chans, verkligen) så ska jag köpa det linnet och de byxorna som jag drööömmer om till Elsa, hon skulle vara så himla fin i det, men det finns inget utrymme för att handla mer Elsakläder om jag inte drar in mer pengar.
http://babyshop.se/system/search/product.asp?id=1737&q=rockefella&page=1&rnum=24 <--- Linnet
http://babyshop.se/system/search/product.asp?id=2584&q=rockefella&page=1&rnum=7 <--- Byxorna
De är så himla fina och Elsa skulle se himla häftig ut i dem. Hon har fått en del linnen nu inför sommarn och en del har hon under kläder, instoppade, så det inte ska glappa, men många av linnena kommer hon nog ha bara linnet i sommar. hon är jättefin och ser ut som en liten tuffing i dem. Jag tycker alla kläder av märket Rockefella är fina faktiskt.
Mitt stora tips till folk som köper barnkläder såhär i sommartider är att köpa STORA storlekar på t-shirtar, linnen och liknande eftersom kläderna bara blir större på längden och nästan ingen på bredden. Och ett lite långt linne kan man ju leva med och så kan barnet ha det två somrar om man har tur. Byxor som de ovan kan man också köpa i storlek 2-3 år istället för 1-2 eftersom de är så smala. Om man köper shorts som går att reglera i midjan kan man också köpa större storlek än vanligt. Vanligtvis är det ju ärmarna och byxbenen som blir för långa i större storlekar, det är ju mest på längden barn växer ett tag framöver. Elsa har till och med kläder i storlek 98/104 såhär på sommaren utan att någon märker något, dock har det nog varit lite snäva kläder så hon kommer nog max ha dem nästa sommar också och säkert inte den sommarn som de "egentligen" skulle passat.
Jag önskar jag kunde lägga upp en bild på Elsa idag men jag har inte hunnit fota henne. Hon är jättefin dock. Hon har en enkel vit t-shirt från kappahl (killmodellen, tydligen finns det en killmodell som är en enkel t-shirt och sen finns det en tjejmodell som har puffärm och massa krafs, och är snävare, varför ska man ha olika varianter på vanliga enkla t-shirtar egentligen??) och vita antihalk-strumpbyxor med rosa och gröna ränder och små gröna ormhuvuden på fötterna, de är från Ullared och vi har fått dem i julklapp av Hampus och Stina, och till det har hon sin fina lila Nova Star-klänning som hon fått av sin gammelmormor. Hon ser SÅ somrig och fin ut, glada färger och praktiskt och skönt.
Nu ska jag tjuvstarta jobbsöket. :)
Ibland vill jag ha bil (och körkort)
Jag suktar inte efter körkort och bil som många andra men ibland hade det varit oslagbart bra. Som idag. Vi ska på kalas. Detta kalaset hålls en bit ifrån där vi bor, med bil tar det sammanlagt en halvtimma ungefär. Med kollektivtrafiken är det däremot i stort sett omöjligt att ens komma dit. Vi får åka 13.19 idag och kommer inte hem förrän 17.20 och då hinner vi vara på kalaset i EN OCH EN HALV TIMMA max. Vi är alltså borta fyra timmar men bara på kalaset i en och en halv. Det ger oss två och en halv timmas resväg. Det är ju helt bisarrt! Västtrafik borde kolla över vissa av sina rutter,
Dum idé?
Idag fyller jag år och jag har redan hunnit få ett presentkort (och andra fina saker!) av min fina fina sambo och min svärmor. jag funderar på att i och med det köpa sängkläder för strax över 1000 kronor... typ kanske 1150 eller något. Är det en dum idé kanske? FInns det kanske bättre saker att köpa? Jag vet inte.... än så länge drömmer jag om... mjuka drömmar helt enkelt :)
Men för guds skull!
Jag gillar kalas, det gör jag, men nu är det födelsedagar varje dag tills på söndag.. Imorgon fyller jag själv år (woho), dagen efter det är det kalas för två vänner till mig varav en fyller år på dagen och den andra fyllde för två veckor sedan (de är sambo så de kombinerar kalas, väldigt praktiskt), på fredag fyller underbara Gustav ett år (största happeningen helt klart), och på lördag fyller min kära mamma 34 år eller något sånt. Så idag ska vi in till stan och jag har panik. Vad ska jag köpa till alla? Vad måste jag köpa att ha hemma tills mitt eget kalas? Har jag allt jag behöver till tårtan? Och så måste jag köpa nytt cykellås. Troligt att jag minns det i all presentyran.
Viktigast är i alla fall Gustav. Man fyller bara ett år en gång. Men det gör mig också lite nervös. Man vill ju ge något bra, men jag tror också på att se sin ordning i det hela. Det är liksom inte min plats att köpa en bobbycar till honom, det ligger på någon närmre. Jag vill heller inte köpa något för skrymmande, för man vet aldrig hur mycket andra skrymmande saker han får. Elsa fick en underbar present av Gustav och hans föräldrar så det har man ju att leva upp till :) Men jag ska väl följa min instinkt och helt enkelt köpa något han kommer tycka är kul. För det är det som räknas! (eller?)
Så. Nu tar jag ett andetag och sen börjar kalasveckan!
Viktigast är i alla fall Gustav. Man fyller bara ett år en gång. Men det gör mig också lite nervös. Man vill ju ge något bra, men jag tror också på att se sin ordning i det hela. Det är liksom inte min plats att köpa en bobbycar till honom, det ligger på någon närmre. Jag vill heller inte köpa något för skrymmande, för man vet aldrig hur mycket andra skrymmande saker han får. Elsa fick en underbar present av Gustav och hans föräldrar så det har man ju att leva upp till :) Men jag ska väl följa min instinkt och helt enkelt köpa något han kommer tycka är kul. För det är det som räknas! (eller?)
Så. Nu tar jag ett andetag och sen börjar kalasveckan!
Recension
Vi har börjat använda Libero baby wash när vi tvättar Elsa och eftersom det är en ny produkt så tänkte jag snabbrecensera den lite. Jag köpte den för att jag trodde den var godkänd av astma och allergiförbundet men det är den inte, men jag vet inte om några sådana produkter är det egentligen. Den är dock parfymfri och svanenmärkt. Vi tvättar Elsas kropp och hår med den och den funkar bra och har ingen äcklig bilukt som änglamarks babyolja har. Hon luktar faktiskt helt enkelt bara sig själv efter bad och det är skönt, hon luktar ju så gott! De enda nackdelarna som jag hittills ser med produkten är att den är liiite lättflytande så det är svårt att ta bara en liten mängd (speciellt som man oftast inte har händerna helt för sig själv när man badar med barn) och svårt att behålla i handen, samt att det är en bebis på flaskan vilket gör att Elsa är helt besatt av den. Det är liiite svårt att tvätta sitt barn med en produkt om man inte får flaskan ur händerna på ungjäkeln :D
Allt som allt så får libero baby wash ett bra betyg av mig, än så länge i alla fall!
( vi har tidigare använt natusan med parfym (först olja, sen tvätt), nämligen den som är "proven to help baby sleep better", så desperat kan man vara när ungen vägrar sova. Nu är dock parfymen ett minne blott, och den vanliga babyoljan (eller vanlig olivolja) ska nog tas tillbaks mer också)
Allt som allt så får libero baby wash ett bra betyg av mig, än så länge i alla fall!
( vi har tidigare använt natusan med parfym (först olja, sen tvätt), nämligen den som är "proven to help baby sleep better", så desperat kan man vara när ungen vägrar sova. Nu är dock parfymen ett minne blott, och den vanliga babyoljan (eller vanlig olivolja) ska nog tas tillbaks mer också)
Upprörande 2
Upprörande för andra gången idag är naturligtvis domaren i Pirate bay-målet och hans jävighet. Det är klart som tusan de måste ta om målet och jag vet inte ens om det är till TPB-killarnas fördel. Det jag dock undrar och känner mig upprörd över är: varför visste ingen det här innan??? Konspirationsteoretikern i mig kokar och jag undrar om inte detta på något sätt är ett taktiskt drag till TPB-killarnas nackdel. Vad händer i hovrätten om killarna än en gång, med annan domare osv, blir dömda i tingsrätten? Minskar det deras chanser i hovrätten? Och jag menar alltså inte vad lagrummet säger utan mer i allmänhet, för nämndemän, domare och allt vad man har är inget annat än människor som vet vad som hänt i världen, de är inga rättegångsrobotar. Jag hoppas att det för en gångs skull kommer visa sig att turen finns på TPB.s sida, men jag tvivlar.
Upprörande!
När man föder barn så får man på de allra flesta (i alla fall många) sjukhus en hel del varuprover. Man får lite blöjor, man får tvättservetter, man får rabattkuponger och erbjudanden, man får engångsunderlägg till skötbordet och man får småprover av krämer, t.ex idominsalva och oliva body lotion (det var vad vi fick i alla fall). Självklart är dessa produkter till föräldrarna och barnet och man antar att man ska kunna använda dem till sitt nyfödda barn. Idominsalva är en sak som vi älskar, när Elsa blir röd i underlivet så räcker det i stort sett att smörja en gång med lite idomin så är det som borttrollat sen.
I råd och rön (nr 3 2009) så testar de olika body lotions och kollar efter ämnen som är farliga för barn. De använder Änglamark Sensibel som jämförelselotion då den inte innehåller några av de farliga ämnena alls (jag använder det balsamet när jag tvättar håret, så fantastiskt bra!! KÖP!) och sen kollar de bland annat på HMs hello kitty-body lotion (man får nog vara lite dum för att tro att den är lämplig för barn, men ändå), euroshopper body lotion, hth original lotion, aloe vera body lotion och OLIVA BODY LOTION!
Det test med body lotion som man alltså kan få med sig från BB innehåller parabener och parfym, om än inte parfymämnen som är listade som allergiframkallande. Parabener är ett ämne som stör fruktsamheten hos vattenlevande djur och som man inte riktigt vet vad det gör med människor. EU.s vetenskapliga råd har tydligen listat en rad parabener som "misstänkt hormonstörande". MISSTÄNK HORMONSTÖRANDE! Och detta får jag med mig hem från sjukhuset för att använda på mitt lilla nyfödda barn?? Oliva body lotion är absolut inte den värsta body lotionen i testet men den är ju absolut inte passande att använda på barn. Varför kan man inte införa ett samarbete med änglamark istället och skicka med sensibel-lotionen som verkar toppen? Om det inte fungerar borde man utesluta det provet helt. Hellre att jag får absolut ingenting än att jag får något som kan vara skadligt för mitt barn!
Det pekar också på vilken sjuk värld vi lever i när man får skicka med parabenfulla prover med hem från BB men man får inte ens informera om modersmjölksersättning på internet! Som tur var så har vi faktiskt inte använt den lotionen på Elsa men jag har däremot använt den rätt flitigt till mina händer. I framtiden ska jag bara köpa idominsalva, vaselin och Änglamark sensibel eller annan kräm som jag kan läsa mig till inte innehåller så mycket skit!!
I råd och rön (nr 3 2009) så testar de olika body lotions och kollar efter ämnen som är farliga för barn. De använder Änglamark Sensibel som jämförelselotion då den inte innehåller några av de farliga ämnena alls (jag använder det balsamet när jag tvättar håret, så fantastiskt bra!! KÖP!) och sen kollar de bland annat på HMs hello kitty-body lotion (man får nog vara lite dum för att tro att den är lämplig för barn, men ändå), euroshopper body lotion, hth original lotion, aloe vera body lotion och OLIVA BODY LOTION!
Det test med body lotion som man alltså kan få med sig från BB innehåller parabener och parfym, om än inte parfymämnen som är listade som allergiframkallande. Parabener är ett ämne som stör fruktsamheten hos vattenlevande djur och som man inte riktigt vet vad det gör med människor. EU.s vetenskapliga råd har tydligen listat en rad parabener som "misstänkt hormonstörande". MISSTÄNK HORMONSTÖRANDE! Och detta får jag med mig hem från sjukhuset för att använda på mitt lilla nyfödda barn?? Oliva body lotion är absolut inte den värsta body lotionen i testet men den är ju absolut inte passande att använda på barn. Varför kan man inte införa ett samarbete med änglamark istället och skicka med sensibel-lotionen som verkar toppen? Om det inte fungerar borde man utesluta det provet helt. Hellre att jag får absolut ingenting än att jag får något som kan vara skadligt för mitt barn!
Det pekar också på vilken sjuk värld vi lever i när man får skicka med parabenfulla prover med hem från BB men man får inte ens informera om modersmjölksersättning på internet! Som tur var så har vi faktiskt inte använt den lotionen på Elsa men jag har däremot använt den rätt flitigt till mina händer. I framtiden ska jag bara köpa idominsalva, vaselin och Änglamark sensibel eller annan kräm som jag kan läsa mig till inte innehåller så mycket skit!!
Det KÄNDES i alla fall som om jag förlöste en hel garderob!
Det är dags för oss alla att en gång för alla komma ut ur garderoben och inse att det inte finns könsbundna kläder. Visst finns det en rådande diskurs i samhället som säger att blått, grått och tråkfärger på lite fulare kläder är till för pojkar och rosa, lila och klänningar är till för flickor. Många kan gå med på att man får klä barn i vilka färger man vill och hänvisar gärna till att deras dotter har ett par gröna leggings eller att deras son faktiskt efter mycket tjat fick en brun t-shirt med rosa hjärtan på. Guuuuud vad progressivt och könsrollsförminskande..... Sen kommer man in på klänningar och tunikor och herre min jesus vad debatten slår i taket då!
Det finns alltså då människor, som till och med har egna barn (jag blir mörkrädd!), som påstår att en pojke blir homosexuell om man klär honom i tunikor. Han kommer bli retad och han kommer bli kär i andra killar. För det första, ska man verkligen vara orolig för att ens barn kommer bli homosexuellt? Man oroar ju sig knappast för att det ska bli heterosexuellt. Personligen så har jag valt att avsexualisera mitt barn och helt enkelt låta henne ta de besluten i framtiden och helt enkelt älska henne som hon är eftersom det inte är något fel på vilken sexualitet hon än har. För det andra så smittar inte plagg. Tror de personerna då att de även kan smitta vid kontakt eller måste man ha dem på sig? Hur gör man en tjej homosexuell? Det räcker ju tydligen inte med att klä henne i byxor, kanske måste man snagga henne och klä henne i bara blått? Då blir hon bergis flata! Jag lägger ner mer tid på att oroa mig för att mina barn ska få dålig självkänsla, råka ut för elaka människor eller att de ska bli sjuka istället för att oroa mig för något som inte ens är ett problem!
Jag kan ärligt i skrivande stund erkänna att Elsa för närvarande har 14 klänningar/tunikor (men sen har hon typ 20 t-shirtar och 20 byxor osv så vi har andra problem än just könsstereotyper). Vissa har vi köpt (fast nog bara två eller tre faktiskt) och resten har vi fått men alla förutom kanske en eller två tycker jag är väldigt fina och bekväma. Jag tycker att "tjejkläder" i allmänhet är finare om man väljer bort det som är alldeles för tajt eller opraktiskt. För det är ju där tjejkläder förlorar, redan som nyfödda ska de ha urringat, figursytt och hårda, kliande material. Elsa är ju som jag sagt tusen gånger rätt långsmal och har därför en del rätt smala kläder i mjuka material. De tror jag hon tycker är jättebekväma eftersom de sitter skönt på henne. Men tajta, obekväma kläder i lustiga material klär jag henne inte i!! Och majoriteten av hennes klänningar och tunikor hoppas jag kunna återanvända till hennes lillebror om hon någonsin får en. För mig är en klänning en lång t-shirt eller tröja. Det är ju skitpraktiskt. Ett gäng av det som många nog tror är klänningar är egentligen bara t-shirtar som jag köpt i storlek 98 eller större och som jag helt enkelt planerar att Elsa ska ha på sig riktigt länge. De växer ju inte så mycket på bredden, som man märker om man kollar på barnkläder :)
Jag tror inte speciellt mycket på kön och könsroller i allmänhet men jag tror inte det minsta på det gällande barn. Jovisst, tjejer har snippa och killar har snopp. På vilket sätt spelar det någon roll gällande mitt ett år gamla barn som inte har någon business att reproducera sig eller liknande whatsoever? INGET. Just det! Istället för att sexualisera era barn och lära dem att man ska döma folk utifrån utseendet så kanske ni borde arbeta lite med er egen självkänsla och även med er acceptans av andra. Låt era barn vara barn och låt dem uppleva hela spektrat av livet! Ge dem sköna, mjuka, fina och praktiska kläder men skit i vilken jävla avdelning kläderna var ifrån. Jag har då i alla fall aldrig hört om någon som förlöst ett barn med kläder på sig!
Nu säger Sebbe att jag måste sluta blogga, vi ska ta ett glas vin och kolla på tv. Så ursäkta om jag inte knutit ihop säcken helt och fullt, men familjelivet får komma före! :)
Smarta bloggare i ämnet:
www.ladydahmer.blogg.se
www.anaiah.blogg.se
www.blog.olicka.se
idioter
www.majbebis08.blogg.se/
www.mawlien.blogg.se <--- går dock på gymnasiet och har inga barn så jag kan tänka mig att ursäkta henne, man har ett annat ansvar att tänka till när man har barn än vad man har innan och jag hoppas att hon väntar med att skaffa barn tills hon lärt sig mer om världen.
Ni får tyvärr leta upp inläggen själva, jag orkar inte länka just nu. Kanske imorgon om ni vill.
Det finns alltså då människor, som till och med har egna barn (jag blir mörkrädd!), som påstår att en pojke blir homosexuell om man klär honom i tunikor. Han kommer bli retad och han kommer bli kär i andra killar. För det första, ska man verkligen vara orolig för att ens barn kommer bli homosexuellt? Man oroar ju sig knappast för att det ska bli heterosexuellt. Personligen så har jag valt att avsexualisera mitt barn och helt enkelt låta henne ta de besluten i framtiden och helt enkelt älska henne som hon är eftersom det inte är något fel på vilken sexualitet hon än har. För det andra så smittar inte plagg. Tror de personerna då att de även kan smitta vid kontakt eller måste man ha dem på sig? Hur gör man en tjej homosexuell? Det räcker ju tydligen inte med att klä henne i byxor, kanske måste man snagga henne och klä henne i bara blått? Då blir hon bergis flata! Jag lägger ner mer tid på att oroa mig för att mina barn ska få dålig självkänsla, råka ut för elaka människor eller att de ska bli sjuka istället för att oroa mig för något som inte ens är ett problem!
Jag kan ärligt i skrivande stund erkänna att Elsa för närvarande har 14 klänningar/tunikor (men sen har hon typ 20 t-shirtar och 20 byxor osv så vi har andra problem än just könsstereotyper). Vissa har vi köpt (fast nog bara två eller tre faktiskt) och resten har vi fått men alla förutom kanske en eller två tycker jag är väldigt fina och bekväma. Jag tycker att "tjejkläder" i allmänhet är finare om man väljer bort det som är alldeles för tajt eller opraktiskt. För det är ju där tjejkläder förlorar, redan som nyfödda ska de ha urringat, figursytt och hårda, kliande material. Elsa är ju som jag sagt tusen gånger rätt långsmal och har därför en del rätt smala kläder i mjuka material. De tror jag hon tycker är jättebekväma eftersom de sitter skönt på henne. Men tajta, obekväma kläder i lustiga material klär jag henne inte i!! Och majoriteten av hennes klänningar och tunikor hoppas jag kunna återanvända till hennes lillebror om hon någonsin får en. För mig är en klänning en lång t-shirt eller tröja. Det är ju skitpraktiskt. Ett gäng av det som många nog tror är klänningar är egentligen bara t-shirtar som jag köpt i storlek 98 eller större och som jag helt enkelt planerar att Elsa ska ha på sig riktigt länge. De växer ju inte så mycket på bredden, som man märker om man kollar på barnkläder :)
Jag tror inte speciellt mycket på kön och könsroller i allmänhet men jag tror inte det minsta på det gällande barn. Jovisst, tjejer har snippa och killar har snopp. På vilket sätt spelar det någon roll gällande mitt ett år gamla barn som inte har någon business att reproducera sig eller liknande whatsoever? INGET. Just det! Istället för att sexualisera era barn och lära dem att man ska döma folk utifrån utseendet så kanske ni borde arbeta lite med er egen självkänsla och även med er acceptans av andra. Låt era barn vara barn och låt dem uppleva hela spektrat av livet! Ge dem sköna, mjuka, fina och praktiska kläder men skit i vilken jävla avdelning kläderna var ifrån. Jag har då i alla fall aldrig hört om någon som förlöst ett barn med kläder på sig!
Nu säger Sebbe att jag måste sluta blogga, vi ska ta ett glas vin och kolla på tv. Så ursäkta om jag inte knutit ihop säcken helt och fullt, men familjelivet får komma före! :)
Smarta bloggare i ämnet:
www.ladydahmer.blogg.se
www.anaiah.blogg.se
www.blog.olicka.se
idioter
www.majbebis08.blogg.se/
www.mawlien.blogg.se <--- går dock på gymnasiet och har inga barn så jag kan tänka mig att ursäkta henne, man har ett annat ansvar att tänka till när man har barn än vad man har innan och jag hoppas att hon väntar med att skaffa barn tills hon lärt sig mer om världen.
Ni får tyvärr leta upp inläggen själva, jag orkar inte länka just nu. Kanske imorgon om ni vill.
Jo förresten
TPB-killarna blev ju dömda. Ett års fängelse och dryga 30 mille i skadestånd. Och ja, Carl Lundström blev också dömd, vilket i stort sett bevisar att man kan bli dömd för att vara bekant med någon annan som blir dömd. Spännande för framtiden, man får tänka över sina vänner väl.
Jag tycker bara det blir sjukare och sjukare, övervakningssamhället. Jag förstår inte hur alla inte kan se det. Självklart tycker jag upphovsrätten och det där behöver diskuteras, det är inte bara att stryka det och kasta i papperskorgen, men att bara döma och börja sätta restriktioner är inte rätt väg. Det är samma diskussion som när kasettbandet kom, men i en sjuk skala där vi börjar övervaka våra medborgare och till och med börjar diskutera att kunna stänga av folk från internet! Vafan är det liksom, det är som att börja ge folk husarrest eller landsförvisning för snatterier.
Det är snart eu-parlementsval och jag hoppas att alla tänker rösta i det. Jag kan berätta för er vilka som absolut tänker rösta: Sverigedemokraterna. Det har varit ute i nyheterna att valdeltagandet i valet räknas vara rekordlågt och då eu-valet är viktigare än kommunvalet så kan man om man läser på "patriotiska" forum märka att de främlingsfientliga förenar sig för att se till att deras röster verkligen gör skillnad i valet. Desto färre som röstar, desto mer är ju en ensam röst värd. Så fort jag listat ut hur man ska göra för att få rösta (ja, jag erkänner gärna min dumhet, jag vet inte om det går per automatik eller ej) så ska jag se till att jag röstar den SJUNDE JUNI! Jag kommer rösta på piratpartiet även om jag aldrig skulle göra det i ett svenskt val, jag tycker de har mer att göra på en europeisk nivå än i riksdagen faktiskt. Oavsett vilka ni vill rösta på så RÖSTA så att Sverigedemokraterna inte vinner på det hela, men försök gärna få till det så att ni röstar på Miljöpartiet eller Piratpartiet. Nu måste vi göra något åt det här storebrorssamhället!
Någon gång i framtiden, när vi antingen har chip i hjärnan eller äntligen får vara fria igen, så kommer människor som Rick Falkvinge och Peter Sunde hyllas som hjältar som offrade sig för att uppnå någonting. Man måste inte hålla med dem helt och hållet men jag håller åtminstone med dem om att det är en skrämmande utveckling vi står inför. Hemskt skrämmande. Tänk om innan era barns tankar börjar avlyssnas! (ipred 4 ska väl den lagen kallas, där profithungriga bolag ska kunna kräva ut medborgarnas tankar).
Jag tycker bara det blir sjukare och sjukare, övervakningssamhället. Jag förstår inte hur alla inte kan se det. Självklart tycker jag upphovsrätten och det där behöver diskuteras, det är inte bara att stryka det och kasta i papperskorgen, men att bara döma och börja sätta restriktioner är inte rätt väg. Det är samma diskussion som när kasettbandet kom, men i en sjuk skala där vi börjar övervaka våra medborgare och till och med börjar diskutera att kunna stänga av folk från internet! Vafan är det liksom, det är som att börja ge folk husarrest eller landsförvisning för snatterier.
Det är snart eu-parlementsval och jag hoppas att alla tänker rösta i det. Jag kan berätta för er vilka som absolut tänker rösta: Sverigedemokraterna. Det har varit ute i nyheterna att valdeltagandet i valet räknas vara rekordlågt och då eu-valet är viktigare än kommunvalet så kan man om man läser på "patriotiska" forum märka att de främlingsfientliga förenar sig för att se till att deras röster verkligen gör skillnad i valet. Desto färre som röstar, desto mer är ju en ensam röst värd. Så fort jag listat ut hur man ska göra för att få rösta (ja, jag erkänner gärna min dumhet, jag vet inte om det går per automatik eller ej) så ska jag se till att jag röstar den SJUNDE JUNI! Jag kommer rösta på piratpartiet även om jag aldrig skulle göra det i ett svenskt val, jag tycker de har mer att göra på en europeisk nivå än i riksdagen faktiskt. Oavsett vilka ni vill rösta på så RÖSTA så att Sverigedemokraterna inte vinner på det hela, men försök gärna få till det så att ni röstar på Miljöpartiet eller Piratpartiet. Nu måste vi göra något åt det här storebrorssamhället!
Någon gång i framtiden, när vi antingen har chip i hjärnan eller äntligen får vara fria igen, så kommer människor som Rick Falkvinge och Peter Sunde hyllas som hjältar som offrade sig för att uppnå någonting. Man måste inte hålla med dem helt och hållet men jag håller åtminstone med dem om att det är en skrämmande utveckling vi står inför. Hemskt skrämmande. Tänk om innan era barns tankar börjar avlyssnas! (ipred 4 ska väl den lagen kallas, där profithungriga bolag ska kunna kräva ut medborgarnas tankar).