Vad hände nu då?

Nuförtiden kan man lägga ner Elsa i sängen med sin nalle (Nanne som den heter) och napp och gå därifrån när hon ska sova middagsvila. Är man Elsas pappa så går det så bra så bra så, är man Elsas mamma så gråter hon lite och ropar "maaamma" nån gång innan hon somnar. Som säkert de flesta vet så är jag anti metoder a'la Anna Wahlgren och har aldrig velat lägga ner henne och lämna henne ledsen, men i jämförelse med de hemska nattninga nsrutiner vi haft tidigare så är det här hur lätt och lugnt som helst. Elsa hatar nämligen att bli nattad, hon hatar att vara i knät och hon hatar allt som har med det att göra, detta liksom bara tycker hon är lite dumt. Nu när jag är ensam hemma med henne idag (VAB) så lämpade jag ner henne när hon var nybytt, nymatad och trött och hon klagade i ungefär 30sek från att jag lagt henne. Det känns fantastiskt. FANTASTISKT! Som ett helt nytt liv! Nu ska det bara bli så på kvällarna också!

(och ja, det är Elsa det är lugnare och lättare för, det kan ju inte vara kul alls att kämpa och gråtande brottas med sina föräldrar som bara blir mer och mer irriterade i allt från en till fyra timmar (iaf kvällstid). Hade hon lugnt velat somna i famnen eller bredvid mig eller Sebbe hade hon fått göra det lääänge till, men nu vill hon ju som sagt inte det).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback