rädsla

Så rädd att jag ska göra misstag som förändrar allting.
Tänk om jag blir någon annan som inte känner någonting...

säg vad du vill

Jag var bara ett barn när jag sträckte mig ut och brändes av lågan.
Säg vad ni vill.

Gud ligger och ruttnar i containern
Inga papper, inga nummer
Och under skyskraporna hörde jag hur
mörkret långsamt trängde fram i varje spricka
Varje steg och varje handslag mellan mig
och alla andra som ville göra någon skillnad
Ville drömma om något större.
För varann.



Alltid något

Idag kom det ett brev som jag visste innehöll antingen en jobbig räkning eller en jobbig påminnelse. Jag tog upp brevet från hallgolvet och öppnade det direkt. Jag öppnar aldrig jobbig post direkt. Man får nästan tvinga mig till det. Jobbiga saker i allmänhet skjuter jag på. Så nu känner jag att jag gjort mitt idag. Jag öppnade det jobbiga kuvertet direkt!

Kan vara bästa siten någonsin.

PrisonDate kan ju vara bästa siten någonsin i världshistorien. Vilken fantastisk uppfinning. Äntligen kan du finna den där underbara mannen som gillar matlagning och styrketräning och som söker dig, ung fräsch kvinna som uppskattar ärlighet och ett lugnt hemmaliv. Och har du tur har han bara sisådär två år kvar tills han kommer ut efter straffet för det där grova rånet, mordet eller narkotikabrottet. Underbart!

Att läsa de intagnas presentationer kan vara bland det bästa jag gjort någonsin. Mannen som är dömd för grovt rån ogillar kompistjyvar. Ja, det är ju inte svårt att förstå varför han inte bara ogillar tjyvar rakt av, det hade kanske räknats som dubbelmoral. Mannen som har fokus på sitt knivskarpa intellekt och djupsinne och framledes ska leva ett hederligt liv har handklovar som presentationsbild och sitter inne på livstid för mord. Han bryr sig inte så mycket om det där med utseende men den tjejen han söker ska vara 1,65 lång, kurvig och ha välutvecklad rumpa.

Jag är helt fascinerad av den här sidan och ska registrera mig så fort Sebbe slutat svamla om "hemska hemska människor, fruktansvärt" och vad han nu håller på med. Jag förstår inte alls vad han menar, på en presentation står det till och med att hans mamma tycker att han är snäll. Då kan det ju inte vara någon fara?

Mitt fantastiska barn

Alltså, det lilla yrvädret till barn som jag har är ju helt fantastiskt. Hon är underbar. Och skitjobbig, det är väl så det ska vara. Jag säger det till henne ibland, att hon är så envis att mamma och pappa funderar på att ge bort henne. Och att det kommer ta henne långt i livet. Och att hon ska stå på sig, fortsätta vara som hon är. Hon är inte ens två år och hon har så stor personlighet att det är skrämmande.
Inatt var en jobbig natt, vi fick sova på soffan, Elsa och jag. Hon vill ju bara leka om man lägger henne i vår säng och hon ville INTE sova själv i sin, så då fick vi lägga oss på soffan. Självklart fick jag ju väldigt få minuter sovet, speciellt som Elsa valde att gå upp och leva loppan klockan fem redan, och självklart är jag helt död i kroppen. Idag har hon i stort sett hela dagen vägrat äta och varit allmänt trotsig. Vi har varit hos morbus, Milmer och Iina (morbror Hampus, Vilmer och Stina om ni inte fattade det) och sen har vi varit och fikat med en kollega till mig, och hur har nu det gått? Hon har varit helt fantastisk! Hon charmade skiten ur ett helt café i stan och busade järnet med min kollega. Hon och Vilmer är ju alltid busfrön så det behöver knappast nämnas. Man blir inte alls lika irriterad eller trött på hennes trots när man ser hur härlig hon är också!

Värt att nämna är att hon numera kan säga "mamma älka" vilket hon säger t.ex om jag frågar om hon älskar mamma :D Svaret brukar bli "jaah, mamma älka". Och så smälter man. Fy vad underbar hon är :D

Ju-vaddå?

Alltså det är nog få som känner mig som missat att jag är världens Jul-freak. Jag vill ha julpynt i varje vrå, gran med hundra miljarders julgranskulor, tusen paket under den paketerade i massa olika glansigt papper. Glögg. Julmust. Massa mat. Massa hemmagjort godis. Massa släkt och familj. Julkort.

I år har jag absolut ingen julstämning alls. Är det jul imorgon? Jaha. Fatta vad deprimerad det här kommer göra mig typ i mars någon gång när jag längtar till julen och inser att jag missade den pga bristande julstämning.

I år ska vi vara hemma med ytterst få gäster. Ta det lugnt bara. Jag har visserligen handlat allt det där som hör julen till, glögg, mandel, russin, rödkål, pepparkakor (ja jag har inte ens bakat egna!) paradis och alladin. Och så vidare och så vidare. Men det hjälper knappt.
Jag har inte skickat några julkort, ska ta och skicka jul-mms om jag hinner, orkar och ids. Jag har köpt en julklapp var till den närmaste familjen, inte mer. Det känns lite futtigt nu när jag packar in dem men jag är så trött på att bara fylla påsarna med allsköns skit som man ändå inte vet om någon blir glad för eller om det bara får samla damm, bättre att de sakerna man köper är sånt som kommer användas och uppskattas då. Förbrukningsvaror är årets julklapp i min värld.

Jag har julpyntat väldigt begränsat hemma, det mesta är kvar i kartongerna. Nästan inget som drar el. Denna julen kanske blir ett statement? Miljövänlig jul. Skönt att man kan skylla bristen på julstämning på något i alla fall.

Imorgon är det julafton. Då jobbar jag. (och sörjer inte ens det faktiskt). Det blir nog lagom med julmyskväll.

Nya idoler

Okej, jag har överdoserat Jesper Rönndahl i helgen. Eller nej, inte överdoserat men nyttjat i stora doser kan man säga. Nu har jag sökt och funnit nya idoler, en mycket nära förknippad med just Jesper Rönndahl.

Mina nya idoler är Nanna Johansson och Liv Strömquist. Liv gör ju radio tillsammans med Jesper, eller ja, gjorde. De här två, Nanna och Liv, är talangfulla, roliga, politiska och underbara. Underbart. Speciellt Nanna skulle jag kunna gifta mig med!

Serien är skamlöst stulen från Fulheten.

 

 

Egentligen är allt detta naturligtvis Karins förtjänst. Hon kan hon!



Ironiska avslöjanden om bisarra läggningar på mer än ett sätt

Ja, hon sover. Jag fick henne i säng strax efter 22 ungefär. Efter gos, mys, gap, skrik, mat, kamp, kram, pussar, ligga bredvid och låtsas sova, andningsövningar, gap, skrik, hopplöshet och lite annat. Tack och lov.

Kalle Lind är min nya idol. Han är
en man med ett skägg och jag läser mer än gärna. Oavsett om jag håller med honom eller ej så skriver han underhållande och eftersom jag har så himla många olästa inlägg så är det som att sitta och läsa en intressant bok med en massa raljerande om massa oviktigt strunt. Precis i min smak.

Det ironiska i sammanhanget är förstås att jag aldrig hittar någon sån här älsklingsblogg som jag blir nästan som kär i som är skriven av en kvinna. Jag vill ju lyssna på musik skapad av kvinnor, läsa böcker skrivna av kvinnor, lyssna på radioprogram med kvinnor och njutningsläsa bloggar skrivna av kvinnor. För män läser, lyssnar och njuter av saker skapade av män. Och kvinnor likaså. Och jag vill ge mitt stöd och min tid till alla de talangfulla kvinnorna ute i världen istället, männen får ju så det räcker. Men nej. Jag fastnar i fällan som alla andra. Suck. Nu får jag rena mig genom femton timmar hello saferide. Inget straff, men ändå.

Kristoffer Appelquist är en annan man som skriver en blogg som jag gärna njutningsläser. Där har jag dock läst alla blogginläggen och närmast hatar mannen i fråga numera eftersom det uppdateras för sällan. Att bara läsa ett eller två blogginlägg känns meningslöst. Det får liksom vara lite att vältra sig i. Kristoffer Appelquist är också man. Och skåning. Är Kalle Lind skåning? Jag har hört människan på radio men har faktiskt inget minne av det inträffade alls och lyckas inte alls hitta något om hans ursprung. Han är säkert skåning.

Kalle Lind har jobbat ihop med Jesper Rönndahl. Jag kan kolla på Bobster på barnkanalen utan att Elsa ens är hemma om Jesper Rönndahl är programledare. Jesper är, just det, en skånsk man. Jag tror jag har en störning som gör att jag tycker skånska män är extra roliga. Och underhållande.

...

Okej, uppgift till eventuell allmänhet som läser detta: tips på bra bloggar, läsvärda underbara små pärlor skrivna av kvinnor efterfrågas. Jag läser skitmånga bloggar av kvinnor men inte njutningsläser på samma sätt som exempelvis Kalle Linds blogg. Om Annika Lantz bloggade mer seriöst och inte typ bara mikrobloggade eller dialog-bloggade så skulle jag nog älska hennes blogg. Hennes ljudbok 9½ månad är den enda ljudbok jag gillat, och den älskade jag.

---------------------------------------------------------------------

okej, pinsam uppdatering. Jag öppnade spotify för att rena min själ med åtminstone några minuter Hello Saferide och vad möts jag av i den senast spelade låtlistan? Svenska Akademien (män från landskrona). Helt Off (män från malmö/lund/öved). Timbuktu (man från malmö/lund). Chords (man från lund). Sedlighetsroteln (med timbuktu som vi redan fastslagit är skåning). Och även lite hederlig gammal Looptroop, pst/q och organism 12 och så vidare, men ändå. Jag tror vi kan fastslå att jag har nån slags allvarlig störning och att jag nog ska söka mig till någon slags HVB-hem. I göteborgstrakten.

Endast galendvärgen är vaken

Klockan är nio. Jag är själv med galendvärgen som normalt sett sover söta drömmar klockan halv åtta. Klockan är nio. Galendvärgen sitter bredvid mig och utropar saker som "åååj lille katten" medan Jamie Oliver lagar mat som ser ut som man redan ätit den en gång på tvn. "åh mamma puuussch" trodde man kanske skulle kunna blidka mig. Men nej. Jag funderar allvarligt på att sätta ut henne på balkongen. Hade det varit bättre ljudisolerat hade jag redan gjort.

Nu är det tydligen dags för "bää bää lille katt ulle-rulle-rull". I alla fall om skitdvärgen får välja.


(för mer sympatier vill jag tillägga att jag var uppe med skitungen redan innan fyra i morse. Och det var inte första natten utan sömn.)

Vilsen

Jag känner mig lite vilsen nuförtiden, inte riktigt som mig själv. Känns som om man kan tappa bort sig själv i hela karusellen med heltidsjobb, småbarn, dagisgrejer och allt vad det är. Hur ofta hinner man stanna upp och reflektera över vad man egentligen håller på med? Vad som egentligen händer? Det är väl det som händer när folk säger att man kommer "växa upp", att man försvinner in i ekorrhjulet och får följa kalendern mer än hjärtat och hjärnan. Jävligt trist faktiskt. (och nej, jag kommer inte "växa upp" och börja äta kött och sånt där igen, ge upp nu, jag skulle förmodligen bli skitsjuk!)

Den senaste tiden har jag försvunnit ur både djurens rätts och miljöpartiets medlemsregister helt enkelt för att jag inte HUNNIT (jaja, orkat då'rå) förnya mina medlemskap. Och sen ska man tänka över sånt där med fack och a-kassa och hela baletten. Jag är ju väldigt seg när det gäller att tänka igenom sånt, men ÄNDÅ. Sen vill jag ju kunna vara en allmänt engagerad människa och det lyckas jag väl med såtillvida att jag sitter i föräldrarådet på Elsas förskola och propsar för bättre mat i förskolan och annat viktigt, men i övrigt då? Omtanke om världen då? Man hinner ju inte med. Och det är så lätt att svepas med i allt annat som är viktigt, allt konsumerande och ha:ende och sånt där. Det känns jävligt ointressant egentligen men det är jävligt mycket mer bekvämt att fylla tankarna med sånt än med viktig skit. Bara för man jobbar med socialt arbete kanske man inte kan släppa all annan social omsorg om världen... Jaja. På tal om det ska jag återgå till mitt arbete. Och tro nu inte att jag sitter och bloggar på tid betald av skattebetalarna, jag har minsann lunchrast precis nu (och noll matlust, fortfarande).


Förresten så är jag lite i sorg för en av mina absoluta favoritbloggar (dignelius.blogg.se) har avslutats, visserligen för att ge plats åt bloggen
Amningshysteri men ändå (jag är ju ingen amningshysterika, får jag läsa ändå?). Men läs amningshysteri för även om Jonna kanske leffebloggar (enligt sig själv) så är jag alltid glad när hon skrivit något nytt. Något ska hon väl ha för sina journalistikstudier!

Svininfluensan, gårdagens nyhet

Ja, Elsa är svårt sjuk. Spasmer och tungotal. Hon har babylonsjukan. Och är underbart söt på kuppen! Skitdålig bildkvalitet, men sånt får man leva med! Klicketiklicka nu!

Från 101CANON

Lycka är...

att väcka mitt underbara barn. Hon verkar tro att sova är något man bör skämmas över och är definitivt en sån där som kommer svara "nääädå jag har varit uppe läääänge" som vuxen även om hon blir väckt av telefonen klockan fyra på natten. Om man lyckas få väcka Elsa så reagerar hon nämligen såhär: reser sig upp väldigt fort och extremt skakigt och innan hon hunnit fokusera blicken ens det minsta så pekar hon åt ett helt godtyckligt håll och säger "där!" som om man skrikit "Elsa! Varför i hela fridens namn sover du och var är ditt duplo!??!" eller något. Det är ett så underbart jättekonstigt beteende. :) Nu ska vi kramas!

Anders Jacobsson läser min blogg,

Utan att jag minns att jag någonsin kommenterat på Anders Jacobssons blogg (även om jag läser den med ett eller två ögonbryn lite sådär höjt, antingen i glädje, förvåning eller skräck) så har han kommenterat i min. Förstår ni vad det betyder? Mannen som skrivit om Sune och om Bert har av någon outgrundlig anledning läst min blogg. Jag har ju den bloggen som förmodligen är SÄMST i hela bloggosfären (vidrigt ord), och om ni inte tror mig så kan jag mycket enkelt förklara varför:
1. Leffeblogg, har jag dock inte så mkt emot men det räknas ju inte som finkultur direkt.
2. Väldigt lite bildpostningar, det beror ju på lathet från min sida men tristar ju ner bloggen avsevärt.
3. Otroligt dåligt med uppdateringar, man kan bli tvungen att läsa om Patrick Swayze i över en månad om man "följer" min blogg.
4. Extremt (och då menar jag extremt) många paranteser överallt. Det värsta är att jag rätt ofta skriver med så många paranteser då jag skriver SoL-dokumentation i jobbet också.... proffsigt :D
5. Jag länkar aldrig i stort sett, gör mig liksom inte större än vad jag är genom att nätverka inom bloggvärlden.

Och just därför så är det helt fantastiskt att Anders Jacobsson faktiskt ORKADE skriva att Ragnar är jätteäckligt på min blogg. Fantastiskt.

Det andra mest fantastiska idag (eller ja, igår då) är
Ketchupmammans blogginlägg. Ketchupmamman är ju en stor idol hos mig och jag har nyss läst klart hela hennes fina bok (årets julklapp sägs det) och inte fan blev det sämre när hon först skriver ett hjärtevärmande inlägg och sen slappar en kommentator i ansiktet något alldeles förskräckligt med en underbar kommentar.

  1. Ewa skriver:
    Oktober 18th, 2009 kl. 13:39

    Hade jag sett min son i klänning hade jag blivit djupt oroad och haft ett allvarligt och långt samtal med honom.
    Karin svarar: Då hoppas jag att han tar på sig en klänning snart. Jag tycker att man ska allvarliga och långa samtal med sina barn…;-)


I love you Ketchupmamman. Det är därför jag blir så nervös och konstig kring dig, det är inte du det är jag! :D


För övrigt blev jag livrädd häromdagen, så jag liksom tänkte i hyperfart och hjärtat bara slog, när en alldeles sprillans ny kollega utbrast att han läst min blogg dagen innan. V-v-v-vad? Hemskgalenförföljargalningvadskajaggöranudå? hann jag tänka innan jag fattade att han sett länken genom facebook. Nu tänker jag mest bara "inteskrivanågotdumtomjobbetnubara,nejnejnej,alltärsåfintochbra,jajaja!" och så skriver jag inget alls istället :D (förutom idag då då jag bevisligen skriver en jädrans massa). Men det är alltid bra med nya läsare i statistiken, nu kommer jag säkert upp i 21 unika eller något. Gött. Undra när de börjar skicka spons? Bergis vid 30 eller så. Max 40.

På tal om nya jobbet så ska jag säga att jag trivs. Inte sådär sjukligt som jag trivdes på mitt förra jobb (där jag gick in och tog extrapass om jag var ledig mer än två dagar) men samtidigt mer på ett annat sätt. Kollegorna verkar än så länge bra och det är ingen jag vantris med (jag inser att INGEN tror på detta med tanke på förra stycket, men ändå). Det enda jag kan känna att jag saknar är lite struktur och kanske även lite... makt. Vi var nog mer fria att arbeta MED våra klienter utan att så många skulle involveras där jag arbetade innan. Jaja. Nog om jobbet, det är bra i alla fall och jag får betalt för att bland annat organisera och ha mig, nästan så jag skrattar hela vägen till banken om det inte var för allt studielån och sådär.

För övrigt (på tal om banken) så har jag varit på IKEA tre gånger på en och en halv vecka. Gissa om vi kastat kartonger i återvinningen. Vi är ett gäng bokhyllor, förvaringsmöbler och krimskrams rikare. Alla ni som varit hemma hos oss kan ju förströ er lite med att försöka komma på vart fan vi fått plats med allt det. Jag ska spela något meningslöst facebookspel och sen sova. Imorgon är det måndag, min favoritdag i arbetsveckan. Ha'de!

buhäää

Nu har jag grinat sen halv elva eller något. Dirty Dancing på svt1. Och det är inte bara för att den underbart fantastiskt fine Patrick Swayze gått bort utan för att jag alltid gråter till Dirty Dancing. Den är verkligen en av mina favoritfilmer. Jag är ju galen i åttiotalsmusik och inte är sextiotalsmusik är inte så mycket sämre den heller och med mitt smöriga sinne så är det en perfekt film. Perfekt. Och Sebastian verkar inte direkt lida heller. Åh vad den är fin. Och vad Johnny Castle är fin. Och vad Baby Houseman är fin.

Åh suck. Sebastian har redan somnat i soffan och lär ju somna om lätt, jag lär ligga och tänka på danskurser och kärlek. Och på Patrick Swayzes fru, för han verkar ha varit lika fin i verkligheten som i filmerna och i år hade de varit gifta i 34 år. Det är en evighet och hon har en evighet kvar utan honom. Patrick Swayze var för övrigt lika gammal som min pappa är, det är inte speciellt gammalt. Åh suck. Nu ska jag försöka sova. Tvättdag imorgon. (ja du, jonna, du vet ju att jag tvättar mycket, så det är viktigt med tvättdag!)


Att känna sig äcklig

När man äter godis och choklad och glass och socker och geggamoja nästan jämt så känner man sig lätt äcklig, man känner sig lite som ett enda stort frosseri. Så nu är det dags. En vecka av Gillian är det dags för nu! Passar ju extra bra med tanke på att jag är arbetslös i veckan, kanske hinner ta ett träningspass (om jag blir fullt frisk) samt har lite extra tid till matlagning och juicning och fanåhansmoster.

Sebastian kommer lida minimalt under denna tiden då han faktiskt GILLAR det mesta Gillian har att erbjuda. Marinerad tofu. Mums. Avokado i obscena mängder. Mums. Konstig gröt. Mums.

Jag är lite mer barnmagad och vill gärna ha vitt bröd med ost eller jordnötssmör.

Fast jag har ju faktiskt klarat Gillian i typ åtta veckor tidigare, så visst är det inte så farligt. Känns mest befriande och härligt.

Om

Min profilbild

Lina