Lina

Jag har förstått nu att väldigt mycket är kontroversiellt. Eller ja, det har jag väl vetat men blivit påmind om. Jag brukar undvika att skriva för mycket om kontroversiella saker på bloggen just för att jag vet ju inte exakt vem som läser bloggen (jag har ju faktiskt sisådär 20 unika läsare om dagen... haha! Men ärligt talat så vet jag kanske vilka 10 av dem är, så de andra kan ju vara vem som helst som vill mig illa). Och även de som jag vet läser bloggen och som är vänner eller bekanta vet jag inte hur de ställer sig till allt knasigt jag hittar på i livet. Dock ska man ju vara ärlig och öppen med det man tror på och det vill ju även jag kunna vara, speciellt som jag tror att det är praktiskt taget omöjligt för framtida chefer inom socialtjänsten att googla fram min blogg (mest baserat på att de flesta enhetschefer inom offentlig sektor knappt vet hur man mailar).

Men varför är det så himla mycket som är så jävla kontroversiellt egentligen? Som att en tjej inte rakar sig under armarna. Varför blir folk arga för det? Eller för att man låter sin son ha på sig klänning och kjol hemma om han vill det? (sen borde en pojke kunna ha klänning och kjol även till dagis men där förstår jag att folk kan börja tycka till om saker och ting, tydligen blir barn mobbade redan på dagis numera).

Borde det inte vara mer kontroversiellt, avskyvärt och skäl att beskylla kvinnor för att vara dåliga mammor att folk faktiskt genomgår ingrepp, blir sövda och riskerar livet för att förändra sitt utseende än att man helt enkelt skiter i att raka sina armhålor? Men det är det inte! Att operera in saker, plocka ut saker och ändra utseendet på saker med sin kropp är mer accepterat i dagens samhälle än att helt enkelt behålla sitt helt naturliga, medfödda kroppshår.

Ska vi inte alla börja erkänna våra kontroversiella hemligheter? Faktiskt börja säga vad vi tycker och tänker?

Jag tror inte folk ser mig som jättekontroversiell, speciellt inte om de inte känner mig så väl. Jag ser helt normal ut och gillar rätt normala saker och lever i en rätt normal familjekonstellation. Jag känner mig inte speciellt konstig heller.
Men jag rakar inte benen och har inte gjort det på sisådär sju år kanske. Jag är vegetarian, och än värre jag "tvingar" min dotter att bli vegetarian (ja det kan ju folk gå igång på så det står härliga till.). Vi använder tygblöjor till vår dotter, och vi använder inte ens rispapper i dem för jag tycker det verkar irritera Elsas hud. Jag har använt menskopp men fick problem av den så nu använder jag andra naturliga lösningar istället för att förstöra jorden med superabsorbenter och irritera mig själv med superblekta plastiga produkter. Jag har en piercing i septum (skiljeväggen i näsan) och det verkar folk tycka är helt sjukt om man är en blond rätt "vanlig" tjej, så till den milda grad konstigt att man faktiskt har rätt att gå fram till henne på krogen och dra i den för att testa om den är riktig. Behöver jag tillägga att jag sällan har den numera? Jag är rätt extrem feminist (även om det ordet känns så sjukt uttjatat) och tror inte på könsskillnader och önskar att uppfostra Elsa som en människa och inte som en flicka. Häromdagen glömde jag mig till och med och sa " kom igen nu killen" till henne, men det är nog mest för att alla andra alltid tror att hon är en kille för att hon inte är så himla puttenuttig och rosa jämt, hon är en vildis!

Sen finns det väl massa annat också som folk säkert tycker är kontroversiellt. Som att jag försöker laga all mat till Elsa själv och att jag tycker att man faktiskt är en bättre förälder om man lagar sin egen barnmat, i alla fall mestadels. Många verkar bli provocerade av att jag gärna plockar upp Elsa och tröstar henne om hon gör sig illa. Det kan jag tycka är lustigt, men det är faktiskt så att man tydligen ska skita lite i sina barn för att accepteras helt. Jag daltar gärna lite med Elsa också, jag låter henne inte stå på huvudet i onödan för att hon ska "lära sig" för det kommer hon göra förr eller senare ändå. Jag tycker folk som börjar ge sina bebisar smakportioner innan fyra månaders ålder är totalgalna, men det verkar bli vanligare och vanligare att man ska börja småfuska med att pressa i de små liven pureer redan vid tre månaders ålder. Samtidigt ska man må dåligt om man inte kan amma sitt barn för alltid. Elsa HELammades tills hon var åtta dagar, sen fick hon tillägg, sen vid två månaders ålder så ammades hon inte alls längre. Nu var det inte så att jag VALDE att inte amma men det verkar ändå vara det mest kontroversiella någonsin, att inte amma.

Så det jag vill säga är: gå ut med era kontroversiella hemligheter och visa världen att det funkar jättebra för helt normala människor som inte alls är dåliga föräldrar, förebilder eller medmänniskor. Våga säg vad ni tycker och skit i att folk blir arga.