Idag
Idag är det exakt nio veckor tills bebisen är beräknad!
Inte riktigt
Babysitter
Han var lite kinkig men mest bara jättesöt, och han var väldigt förtjust i Sebastian. Vi fick nästan ur honom ett leende när Sebbe gullade med honom samtidigt som jag bytte blöja. Typiskt att jag redan nu är elaka blöjtanten och Sebbe är roliga farbrorn. =)
Det var i alla fall väldigt kul och nyttigt i förberedande syfte. Bara synd att både min kamera och Sebbes mobil är sönder just nu så vi inte fick några bilder på den underbart söte lille knodden. =)
Att flytta hela sitt liv...
Nu, när vi flyttar från två hem till ett så är det verkligen hur mycket som helst! Visst, vi var smarta och flyttade på två olika dagar och köpte ny säng som vi fick levererad innan resten av flytten gick av stapeln. Men det är fortfarande fruuuuktansvärt mycket att packa upp! Jag tycker att jag har slitit som ett djur men det ser knappt bättre ut! Fortfarande kartonger, böcker, kläder och diverse skit överallt.
Förhoppningsvis är vi klara med det mesta, inklusive min tenta som jag fick idag, tills helgen och kan ha en lugn helg med lite införskaffande av gardiner, småfixande, massa bakande och avslappning. Det behöver vi nog.
Nu ska jag köra ett svep till, plocka i ordning lite så att Sebbe kan ställa upp skrivbordet och min dator sen när han kommer hem. Sen ska jag ta mig en god kopp te och börja plugga lite innan det är dags att laga mat! =)
Hej och hå!
Igår började vi betala hyra så man får väl räkna att vi har flyttat så att säga. Ikväll ska vi försöka få vår säng från ikea levererad, trots att det kommer vara bäckmörkt eftersom vi inte har någon el i lägenheten. Imorgon tidigt tidigt ska jag åka ut till lägenheten för att få el. På lördag flyttar vi härifrån och på söndag från mitt förråd. Så hela nästa vecka kommer väl vara uppackning, och en jäkla massa slängande av mina saker, eftersom jag mest bara packade ner allt utan att tänka på att jag faktiskt kanske skulle flytta in i en rätt liten lägenhet och kanske inte skulle vilja ha kvar precis ALLLT!
Ska dock försöka åka förbi mitt förråd en sväng idag och en sväng imorgon och bara kolla så det inte är helt i oordning Det är ju packat till taket, men vad ska man göra =)
Idag har jag i alla fall varit grymt produktiv, trots att jag sov ut och klockan inte ens är tolv! Jag har: ringt och ändrat min hemförsäkring till att gälla för både mig och Sebbe, och på den nya adressen. Jag har ringt och fixat så vi ska få el imorgon (väldigt snabbt av dem faktiskt, att fixa på en dag). Jag har adressändrat för oss båda. Och jag som har så himla svårt för att ringa företag och sånt där känner mig väldigt stolt! =) Nu ska jag bara baka lite flytt-muffins, städa och fixa lite, och sen åka till förrådet och sen möta upp Sebbe på IKEA. Inte mycket kvar nu.
Och imorgon blir det väl även till att bygga ihop den där sängen. Åååh. Den underbara sängen! Ser verkligen fram emot att kunna sova normalt igen utan att behöva knö som en tok =)
Nu är det dags att fortsätta vara produktiv! =)
(o)ekonomi och nya familjen.
Jag har även fått en ny familjefavorit, och det är min lille brorsson Vilmer. Först när han kom så var jag uppspelt över hela grejen, men jag kände ju inte riktigt den där lille sure farbrorn som låg och såg trött ut hela tiden jag träffade honom. Men de senaste dagarna har jag märkt att jag tycker mer och mer om honom, även om jag inte träffat honom så himla ofta (han är ju bara tre veckor!) Snart tycker jag mer om honom än vad jag tycker om min bror =P
Jag hoppas stort på barnpassningsuppdrag innan min egna lille bebis kommer! (min mamma sa att det blir roligare att passa honom sen när han kan krypa/gå/prata och såntdär, och det var då jag insåg att den här graviditeten gjort något allvarligt med mig, för jag utbrast att jag vill passa honom NU när man får byta blöja och han är alldeles liten och antingen sover eller gråter. Jösses)
Idag börjar för övrigt vecka 23 för min egen del och den lille värstingen i magen väger över ett halvkilo! Det går väldigt fort faktiskt. Igår sparkade han (ja vi får kalla den han iaf) precis på naveln när jag låg i sängen halvt på mage, och eftersom täcket låg som en boll precis vid naveln så kändes det som om foten fortsatte ut ur naveln. Väldigt läskigt. Jag får högre sparkar nu än innan i alla fall. Jag kan däremot verkligen inte känna bebisens olika delar som de säger att man kan börja göra nu. Det får nog gå ett tag till innan dess känns det som.
Så nu ska jag ringa min käre bror och hoppas att jag kan fjäska till mig att få träffa Lille Ville idag =)
Gravidupdate
Ja jag får väl göra en mer utförlig gravidupdate här på bloggen. Inte minst så att jag kan gå tillbaks och minnas senare =)
Jag är nu i vecka 21, och på fredag så börjar vecka 22. Jag har alltså gått mer än halva tiden och är beräknad att föda den 20/3-08!! Jag mår bättre nuförtiden än vad jag gjorde i början även om de besvären som nu finns är helt annorlunda än tidigare. Jag kan fortfarande må illa ibland, men då får jag i stort sett alltid skylla mig själv som inte ätit ordentligt eller så.
Det som ger mig mest besvär är min kassa höft som inte riktigt klarar av att saker och ting mjukar upp sig och att jag blir tyngre och tyngre. Jag har visserligen bara gått upp tre kilo (leve matsmältningen!) sen inskrivningen, men jag väger ändå mer än jag någonsin vägt innan. Jag föddes ju med höftledsflux (som också mitt lilla brorsbarn ärvt av faster) och trots att de säger att man inte ska kunna få besvär av det när det väl "läkt" så märks det ganska tydligt att höften inte är i något som helst bra skick. Nu har det ändå varit hanterbart, men de säger, ve och fasa, att om det blir värre kanske jag måste ha krycka eller käpp i slutet av min graviditet!! Kan ni tänka er något så hemskt som en stor gravid kvinna med stödstrumpor, järntabletter och käpp! De kan ju lika gärna sätta mig på servicehemmet direkt!
De väldigt goda nyheterna är att den lille rackaren i magen håller på och sparkar som en tok. På dagarna blir det inte så mycket, men om jag ligger framför tvn eller sitter länge på en föreläsning kan den vakna till lite även då. Annars är det mest på kvällarna och nätterna som det är livat. Sparkarna är så pass att till och med Sebastian kunnat känna dem, inte direkt tydligt eller så himla ofta, men vid ett antal tillfällen ändå. Jag tycker lite synd om honom som inte kan få ha bebisen i magen bara en liten tid iaf, för det är kul att kunna känna. Man känner sig lite som en mamma redan när man vet när ens bebis sover och när den är vaken och sådär. Det är i alla fall en pappagris som ligger där i magen för när Sebastian pratar med bebisen så sparkar den som aldrig annars, så den är tydligen väldigt förtjust i pappas röst. Min är den väl redan trött på =P
Vi har varit på ultraljud för flera veckor sedan, och på söndag ska vi nog försöka komma ihåg att scanna in bilden hemma hos mormor och morfar. (alltså mina föräldrar =) det är krångligt nu innan man vant sig vid vad alla kommer vara i fortsättningen).
Något som känns väldigt bra är att allt sett väldigt bra ut på bebisen under tiden, båda ultraljuden har gått väldigt bra och inte visat några som helst problem. Vi fick ju till och med en sån noggrann titt på det stora ultraljudet att vi kunde se en skymt av bebisens ögonlins med iris och pupill och sådär. (ja en skymt var ordet, det är ju inte fullt utvecklat och det är ju svart-vítt och den blundar ju och sådär, men man såg ändå ögat). Jag har också hittills haft väldigt bra sockervärden, blodvärden och allt sånt, och det känns skönt. Vi får väl dock se hur värdena ser ut imorgon när jag ska till min barnmorska för lite prover och sånt... mitt i en tentavecka!!
Enda riktiga bakslaget hittills har väl varit när jag fick streptokocker och fick äta konstiga antibiotikatabletter (ery-max, jag tål ju inte penicillin) som man precis kommit fram till kan ge fosterskador, något min barnmorska inte sa ett ord om när jag fick receptet, utan som jag fick veta på apoteket. Dock ska det vara ofarligt när hjärtat växt färdigt till en viss punkt och det hade det med största sannolikhet gjort på vårt lilla foster. Dock så tålde jag nog inte ery-max så bra heller, fick en del klåda och svullnade i munnen och sådär, men man kan ju vara mer känslig under graviditeten, och jag var fast besluten att inte säga till läkaren eftersom jag inte ville hamna på någon ny kur med andra fosterskadande biverkningar och sådär, så jag höll ut, och sen jag blev frisk och slutade med tabletterna så har jag mått mycket bättre!
När det gäller kön har vi ingen aning om vad det är för något och tänker inte ta reda på det heller. En del har frågat oss hur vi då kan köpa kläder och barnvagn och sånt där. Well, det går ganska lätt, vi väljer det som är fint helt enkelt. Vi (alltså jag) planerar ju ändå att ha ett klänningsförbud oavsett vad det blir för kön och det är väl typ det enda plagget som folk tittar konstigt på en om man sätter på en pojke. Dock så tror vi nog att det blir en pojke, och vi kallar bebisen för han, men när jag drömt om den så har det hela tiden varit en flicka faktiskt. Och jag drömde att min bror hampus och hans fru skulle få en son och det fick dem, så vi får väl se om jag är en sanndrömmerska....
Varken jag eller Sebastian har dock någon preferens utan hoppas bara att det blir ett friskt barn som kommer i tid =) Dock har jag hört att det är roligare att ha flickor när de väl blir stora och skaffar egna familjer, men det gäller väl bara att nagla fast sig som tusan utifall att man får en son då =)
Nu är karatemästaren vaken och sparkar mig i magen som en påminnare att jag har lovat mig själv att skriva uppgiften om problemlösningsmodellen innan det är dags att laga mat!
Nu vet ni iaf i stort sett ALLT som hänt de senaste veckorna =) är det någon som vill veta mer, ha tätare uppdateringar eller whatever så är det bara att maila eller ringa! (jag är mycket fikasugen! om någon av er också är det så hör aaaav er!)
Snart blir det förhoppningsvis också bilder på magen!
pussåkram!
Längtan
Först och främst, just nu, så längtar jag tills flytten. Eller egentligen inte. Jag längtar tills vi har flyttat snarare. Och det är ju heller inte så långt tills dess. Den 23e november flyttar vi. Så den 25e november går sista flyttlasset och då ska allt vara flyttat både härifrån och ifrån mitt förråd, hem till vårt alldeles nya hem. Jag har en väldig övertro på hur perfekt vårt liv kommer bli bara vi har flyttat. =) Men det kommer bli väldigt trevligt att kunna ha folk över igen, och liksom ha ett riktigt "hem". Inte för att det inte är hemma där vi bor nu, men eftersom jag mest bara flyttat in tillfälligt så känns det i alla fall inte som mitt hem.
Där finns också en massa del-längtan. Jag längtar till att få ställa alla mina fina saker i skåpen i köket. Jag ser fram emot att sitta på balkongen med en varm tröja och ett par tofflor och dricka mitt varma te. Jag ser fram emot vår nya säng som vi ska få levererad till lägenheten. Jag ser fram emot att börja fantisera kring hur barnrummet ska se ut.
Jag ser dock inte fram emot flytten. Som det är nu kan jag inte direkt bära så mycket saker. Jag är inte mesig och jag bär fortfarande matkassar och ikea-kassar med tvätt, men jag känner ibland när jag lyfter lite tyngre än vanligt att magen inte alls gillar det. Så något möbellyftande blir det inte för min del, och det kanske låter skönt, men jag kommer känna mig så hemsk när andra människor får bära mina möbler åt mig. Det är väl tur att jag i alla fall hjälpt några av dem som ska hjälpa till med flyttningar, om-målning och sånt i sina hem, så de kanske inte tycker jag är helt hemsk. Men sen är det ju även själva planeringen. När jag knappt kan bära så känns det som om vi behöver vara så många fler, och det är inte så himla kul att försöka värva folk till att hjälpa en att flytta (känner du att just DU vill hjälpa till, mer eller mindre, så är det bara att höra av dig =) det är fullt tillräckligt att bära in lite kartonger från bilen in i lägenheten/baka en kaka/hjälpa till å slänga allt skräp jag inser att jag inte vill flytta/hjälpa till att skruva ner saker från min gamla lägenhet som fortfarande sitter uppe. =)).
Den 26e tror jag i allafall att jag kommer vara ganska så lycklig.
Sen så längtar jag STARKT till julen. Alla som känner mig vet säkert att jag är helt besatt av julen och har mer juldekorationer och julgranspynt än någon normal människa i min ålder, men i år längtar jag nästan mer än vanligt. Det hänger väl ihop med längtan efter en ny lägenhet, eftersom bland det första jag ska göra när vi flyttat in är julpynta, och det hänger väl också ihop med graviditeten eftersom jul är en sådan familjehögtid. Jag längtar till att köpa klappar till alla, slå in dem fint och ha dem under min gran ett tag. Jag ser fram emot allt julpyssel och julbak. Jag planerar att göra pepparkakor och julkola så det riktigt fräser om det! =) Jag ser fram emot att göra torkade apelsinskivor och sätta nejlikor i härliga apelsiner och hänga upp i sidenband här och var i lägenheten. Jag ser fram emot att pynta min julgran och inte minst pynta balkongen! (jag tänker inte ha något jättehemskt med tusen ljusslingor som pulserar ut discoljus, men det är första gången jag haft en balkong att pynta så det är klart jag ska pynta den lite iaf!).
Inte minst så längtar jag till julafton. Jag tycker alltid det är så himla mysigt att klä upp sig lite och åka iväg och äta massa massa god mat och umgås, ge och få klappar, titta på kalle, och allt annat sånt som hör julen till. åhh vad jag längtar! =)
Sen längtar jag självklart väldigt mycket efter bebisen. Jag vill egentligen ha den här NU, men inser att det både skulle vara mycket farligt för den lille eftersom den inte är helt livsduglig än och även svårt för mig att ta min examen isf. Men jag drömde om den häromnatten, och det var så himla verkligt. Vi fick en väldigt liten bebis-flicka med alldeles mörkt hår på huvudet. Hur söt som helst, och jag blev väldigt ledsen när jag vaknade och fattade att det bara var en dröm. Men nu sparkar den lille krabaten hej vilt i min mage och både jag och Sebastian kan känna när den håller på som värst. Ibland gör det jätteont i magen men som de säger: "allt är normalt".
Jag längtar också efter min examen. Fast inte så mycket som jag längtar till allt annat eftersom jag inser att jag kommer få jobba jättehårt för att lyckas ta den innan mitten av mars. Men lite ambitioner får man allt ha! (ja, jag borde egentligen plugga just nu så det vette sjutton hur det går med de där ambitionerna =P)
Och idag fick jag en jättekonstig längtan efter att bo ute på landet. Fast inte kanske landet-landet hundra år från all civilisation, men i stil med Säve, eller kanske ännu mer "landet". Och jag började längta efter att lära mig rida och ha ett mysigt litet hus, och springa omkring i stövlar och mysiga halsdukar för jämnan. Detta måste verkligen vara någon slags hallucination att jag längtar efter det. Inte minst för att jag inte alls tycker om hästar. Jag tycker de är stora och farliga och att kor är mycket finare. Och jag skulle nog mest vara livrädd om vi bodde i ett hus på landet, med tanke på hur mörkrädd och inbillsk som jag är. Jag kanske helt enkelt bara behöver lite mer helg-promenader i naturen, och det kommer jag ju få när vi kommer bo alldeles bredvid hisingsparken och slätta damm. Så det löser sig nog! =)
Nu längtar jag mest efter en kopp te, lite kakor eller choklad (jag tentapluggar ju!) och att bli klar med min tenta! Så det blir nog lite plugg, sen en tripp till hemköp och sen mer plugga plugga plugga!
Allt löser sig tillslut!
Ett av de stora problemen vi tampats med inför familjebildandet har ju varit bostadssituationen, och det har verkat hopplöst. Jag blev inte erbjuden något alls av bostadsbolaget hur mycket jag än sökte, och Sebastian blev bara erbjuden den kassaste lägenheten i hela frölunda med den sköna aromen av död tant. Så satt jag förra onsdagen på mina föräldrars balkong, efter att ha sökt tre lägenheter i samma område där de bor, och tänkte och tänkte. När skulle vi få lägenhet? Vad skulle det vara för någon? Kunde vi verkligen bo tre trappor upp utan hiss? Även om det finns barnvagnsrum? Skulle vi ens få någon? Jag förde en inre dialog med mig själv och de högre makterna och kände hur jag mer och mer faktiskt började tappa hoppet. Nästan alla lägenheter på boplats och bostadsbolaget hade inflyttning i februari. Snart skulle det vara mars, och i stort sett försent att flytta.
Samma kväll som jag kände hur hoppet falnade, och faktiskt satt och spillde ut all min förtvivlan till en förstående kollega på fritidsgården, så ringde Sebastian mig på mobilen. Vi hade fått en visning!! På en lägenhet som var liite liten, lite dyr och lite dålig inflyttningsdag (nyårsafton =)). Den hade dock perfekt läge, nära min bror, nära min föräldrar, nära naturen men samtidigt nära stan. För mig betydde visning att vi hade fått den och jag var överlycklig.
Dagen efter gick vi på visning och även om lägenheten inte var så jättestor (65kvadrat) så var den funktionellt strukturerad. Den hade kök med plats för matbord (ett måste i min matcentrerade värld) och en trevlig balkong. Det framtida barnrummet var bra, och det fanns plats för en 180-säng i stora sovrummet. Lägenheten låg bara en halvtrappa upp, och inte näst högst upp som vi fått veta, vilket gjorde att avsaknaden av hiss absolut inte gjorde något alls. Vi fick dock veta att det var många intresserade och vi var inte ens de första på visning!! Panik!
Det tog flera dagar och en himla massa ringande. Kanske skulle vi få den näst högst upp ändå (neeeeej!) och kanske skulle vi inte få någon alls. Jag försökte tänka positivt men hade ändå på något sätt ställt in mig på att jag ville flytta. Något ännu mer perfekt med lägenheten var ju att inflyttningsdatumet var flyttat till innan jul! Jag såg framför mig hur jag skulle kunna julpynta! Det spelade då ingen roll för mig hur många större och billigare lägenheter jag kunde få, jag skulle inte kunna få någon annan med inflyttning innan jul!
Tack och lov, idag, en vecka efter vi blivit erbjudna visning, är det kontraktskrivardags. Vi fick den lägenheten vi ville ha, och vi flyttar in innan jul. När julpyntet sen åker ner i januari så kan vi ta vår tid på oss att ställa i ordning barnrummet.
Det är så himla skönt att ha fått lägenhet att jag nästan inte ens tänker på vilket helvete det kommer bli att flytta =)
Vi är med barn(vagn)!!
Trots att vi gick upp relativt sent, vid klockan tio, hann vi med en liten mysfrukost och ett mellanmål med bland annat mackor med stekt ägg och väldigt god banankaka som jag bakat dagen innan (som välkommen hem-kaka till sebbe), innan vi gick ut på en lugn söndagspromenad i den fina hösten. Vi gick långsamt men ändå en helt okej sträcka och handlade supersur, rätt äcklig granatäppeljuice.
Väl hemma tänkte vi spela lite ps2 men det blev istället att vi satt och listade lite bra maträtter vi vill laga men inte brukar laga, och också lite lätta rätter vi kan laga när vi har ont om tid. På det här sättet hoppas jag vi beställer hem mycket mindre mat, för vi behöver ju bara titta på vår lista för inspiration.
Framåt kvällen åt vi riktigt goda tacos och drack alkoholfri öl, tittade på shrek3 och åt ostbågar! Vilken höjdarkväll!!
Något annat spektakulärt som hände på söndagen var att vi blev med barnvagn! Vi fick en jättefin, lätt begagnad brio duo i fina färger (beigegrön/grå med vinröda detaljer, fint och diskret) av Hampus och Stina (som fått tag på den genom Stinas mamma, som fått den av grannen). Den är jättefin och bra och det gör att det här med bebisen känns väldigt mycket mer verkligt! De hade också med sig mina tupperware-saker som jag köpte på tupperwareparty hos dem för en vecka sedan ungefär. Har testat i stort sett alla sakerna och de är väldigt bra, och roliga! =) Men det får jag skriva mer om någon annan dag!
Nu ska jag lägga lite tid på min fina Näbbis innan jag slocknar framför tvn!
=D
Missing
Kollade förresten lite på gamla blogginlägg idag, för att se hur dåligt aktiv jag varit på senaste tiden. Såg då fina bilder från min lägenhet... åååååh vad jag saknar min lägenhet. Det riktigt värker i hjärtat.
Jag veet att han som hyr av mig säkert är en jättereko kille, så jag tror han tar ännu bättre hand om lägenheten än vad jag gjorde framåt slutet, men ändå. Han skickade ett sms där han berättade att han tycker jättemycket om lägenheten och jag ville bara gråta. Det kändes liksom på något sätt som om han tagit mitt barn, eller min man eller något och så hade den blivit hans, och så messade han för att säga att han tyckte om personen.... Jag vet logiskt sett att min lägenhet inte har svikit mig, och att det är jättekul att någon annan kan få nytta av den nu när jag inte kan använda den.. men ändå! Jag har ju kvar kontraktet så den är ju så att säga fortfarande i min ägo, men jag inser ju att jag aldrig kommer bo där igen.
Min älskade lägenhet. Snyft.
(jesus, separationsångest ligger verkligen för mig)
sleepy saturday
Idag har varit en sån sjukt sömnig dag. Gick inte upp förrän klockan var typ elva. SItter nu framför datorn som jag gjort heeela dagen känns det som (sitter vid den stationära, har suttit vid den bärbara, i soffan, framför tvn hittills) och har gjort noll av alla de fina planer jag hade på att fixa i ordning nu när det ändå bara var jag och kombon hemma, dvs när jag inte vart störd av sambons gullighet =)
Men, tvätta ska jag ändå lyckas hinna med idag! och om jag är riktigt duktig, kanske kanske kanske kanske baka en banankaka, eftersom jag har tre liite övermogna bananer liggandes i köket. Men vi får se (inte riktigt bästis med vår gasugn). Sötnosen kommer vid sex-tiden och då ska jag vara ledig!
Nu ska jag gå och ta ut handduken i håret (jaa! jag har varit så produktiv idag så jag har hunnit duscha! wow) och sortera tvätt eller något annat vettigt! Kanske äta lunch så jag får ner mina antibiotikatabletter, som för övrigt gör mig hur funky i magen som helst.
Ciao så länge! (hoppas alla märkt att bloggen lever igen =))
(p.s jag har världens klåda på utsidan av den nedre delen av båda mina vader, det ser nästan ut lite mörkt, som gamla ärr eller något, och jag tror jag har nått ärr från nått skrapsår på ena benet men inte på andra. Vad sjutton kan det vara? Klådan är helt out of this world! Är det ännu mer sjuka graviditetsrelaterade grejer som man bara får vänja sig vid eller?)
freaky friday
igår var det kanelbullens dag, och det vart väl sådär. Kombon kom hem med kanelbullar, jag hastbakade halv-bra kanelbullar (för att hinna innan sebbe kom hem), sebbe hade med sig några sjuka typ muffins från jobbet (seriöst!! VEM bjuder på MUFFINS på arbetsplatsen på kanelbullens dag??? Allvarligt!) Ingen riktig höjdardag i kanelbullens tecken, men mysig ändå.
Idag så har jag varit gräsänka då älsklingen är på konferens i storstaden. Jag har saknat honom konstigt mycket faktiskt, redan innan han ens skulle varit hemma från jobbet, men tråkigast är det ju nu vid läggdags. Har så himla mycket vant mig vid att han ligger bredvid, kan ju knappt somna när han surar och inte vill krama mig tills jag somnar, så ikväll är en tuff kväll =)
Jag är dock väldigt trött, har tillbringat kvällen i Partille hos min allra mest älskade Marias mamma, med lite folk, och det har varit väldigt trevligt! Ätit potatisgratäng, tittat på idol, fått massa barnkläder och massa annat. Roligt var också att en gammal kär, full vän ringde för att gratulera mig till bebisen. Jag har väntat på hans grattis och är glad att han vågade i onyktert tillstånd iaf =)
Det har varit en mysig dag idag, hade varit ännu mysigare om min näbbis låg och väntade på mig =)
Gonatt!
(ps. jag har fått grymt stor uppmärksamhet för storleken på mina bröst idag, känns helt surrealistisk. Hade aldrig väntat mig att det skulle vara så annorlunda, och folk skulle vara så annorlunda, bara för man fått större bröst. Stört.)
Den sjuka vården
Förutom att jag kanske inte riktigt tror att det bara skadar bebisen fram till tolfte veckan, eftersom det innan sommaren tydligen var helt ofarligt för gravida att äta samma medicin överhuvudtaget, så ställer jag mig starkt frågande till det knepiga sättet som sjukvården hanterat detta på. Varför sätter sig ingen ner med mig i tio minuter och förklarar infektionen, vad det innebär för mig och för bebisen, medicinen och vad den gör och inte gör? Det gav mig ju en allmän panik i flera timmar kring om jag skulle ta medicinen eller inte, och vad det skulle innebära att INTE ta den, eftersom tjejen på apoteket hela tiden upprepade hur viktigt det var att jag blev frisk från det här... Tio minuter med någon inblandad i receptskrivandet hade liksom besparat allt det.
Jaja, nu ska jag sluta gnälla, laga lite mat och ta mina två morgontabletter! Nu ska jag väl i alla fall snart må ännu bättre! Skönt.
Idag är det förresten kanelbullens dag och jag ska försöka hinna baka innan min sambo och min kombo kommer hem så jag kan bjuda dem på godsakerna! =)
Hahahaha!
=D
Under 30 veckor kvar!
Sen är det hela förlossningen och allt som jag inte fattar något av, men det ska de väl förklara för en. Jag som inte har tillgång till bil heller har ju redan nu börjat oroa mig för att förloppet ska gå skitsnabbt och jag inte ska veta hur jag ska ta mig till sjukhuset... Självklart vill säkert både min pappa och bror vara behjälpliga, men vad gör jag om båda två jobbar? Man kan ju inte bara åka ifrån sitt arbete... och min bror kommer ju ha ett eget litet spädbarn då...
Ja det är mycket att oroa sig för om man är lagd åt det hållet.... jag är det i alla fall just nu, eftersom allt känns så okänt och jag verkligen inte är van vid situationer som jag faktiskt inte har en aning om hur jag ska hantera. Jag har en skrämmande känsla av att jag kommer gråta en eller två veckor efter förlossningen, konstant. Bara för att bebisen är så liten och söt liksom.
Nu är i alla fall illamåendet bättre och jag kan vara vaken längre än till klockan åtta på kvällen och gå upp innan klockan åtta på morgonen. Jag har just nu en kiss-strid med barnmorskemottagningen som bekräftat att jag har urinvägsinfektion, bara inte riiiiktigt tillräckligt illa för att de ska hjälpa mig. Att jag lidit i över en vecka verkar inte riktigt hjälpa. Jag har till och med haft feber och migrän, som med största säkerhet är kopplat till infektionen. Så i morgon ska jag tillbaks med ännu en burk kiss och hoppas att de förbarmar sig över mig. De får mig ju bara att tvivla på mina symtom och instinkter om de inte behandlar det, men vi får väl se.
Nu ska jag gå och äta mat som jag faktiskt lagat!! Sånt orkar jag med nu =)
Puss och kram!
the not feeling good
Och mitt i allt detta ska jag orka gå i skolan, plugga självständigt, jobba på fritidsgården en kväll i veckan och jobba några vardagar/kvällar/helgdagar på rättspsyk. Det blir inte så mycket tid över, förutom den lilla tid jag får med sebbenäbb. Och den är ju helig. Och jag är ändå så trött hela tiden och har ont överallt så den tiden består ändå mest av att han hämtar te åt mig och jag ligger i soffan och ser döende ut. Ibland får han även väcka mig i soffan, tvinga mig att gå å borsta tänderna och tvätta ansiktet för att sen sova i sängen istället. Jag har somnat så mycket i soffan på senaste tiden att jag har fått skavsår på näsan efter min glasögon. Suck liksom.
Nu ska jag i alla fall iväg till skolan, sen handla, sen hem, äta och iväg till jobbet. Suck. Och när jag slutar jobbet klockan 22 så är det direkt hem och i säng som gäller för imorgon börjar jag jobba 6,45. Gaaah!
Om någon har några bra tips, mot trötthet, migrän, illamående osv tar jag emot dem tacksamt!!
LEVE BLOGGEN!
JAAAAAAA! nu är min fina fina blogg verksam igen! Äntligen är det lite ordning på mig, och äntligen vet alla som borde veta (iaf innan det hamnar på nätet) min stora överraskning. Så nu kan jag äntligen skriva på bloggen igen utan att försäga mig.
Det är inga småsaker som hänt i mitt och min sebbe-näbbes liv. Raka motsatsen faktiskt, det är som att allt i hela världen bara ramlat ner över våra huvuden. Fast på ett rätt bra och trevligt sätt.
Det stora som förlöste (hehe) hela syndafloden av händelser över våra intet ont anande skallar var den väldigt överraskande, men VÄLDIGT underbara nyheten att VI SKA BLI FÖRÄLDRAR! JA, det är sant! I mars kommer det en liten bebis som är alldeles min och alldeles sebbes! Det är helt otroligt!
Detta har ju då resulterat i en himla massa packande, flyttande, uthyrande och lägenhetssökande. För att göra en lång historia lite kortare så kan jag sammanfatta det såhär:
Jag har packat ihop hela mitt liv i en förrådslokal, hyrt ut min lägenhet möblerad, flyttat med ytterst få pinnar och pinaler till ungkarlslyan nummer ett där jag numera bor med två män. Jajamänsan. En av dessa män är såklart min fina blivande pappa =) Nu söker vi för fullt efter en egen och mer passande lägenhet där affären inte blir rånad var och varannan vecka. Det har börjat hända lite grejer och jag hoppas vi får flyttat innan jul. Men som jag läst på Marias blogg idag så är det ju bara tre månader fram till jul! Så man vet ju aldrig....
Jag är nu alltså väldigt lycklig men också rätt så uppstressad... Jag ska ju också bli färdig med skolan på rekordfart (nja... rätt snabbt iaf...), helst ta körkort och jobba ihop en liten pengareserv. Samtidigt som jag nu också mår ENORMT illa och kan sova sisådär en 15 timmar om dagen, utan problem! Det kommer bli knivigt, men jag ska nog lösa det. VI ska nog lösa det =)
För tillfället är min digitalkamera sönder så det blir inga fina bilder... kanske blir den hel snart, annars får jag ta foton med sebbes mobil, tills jag får min nya mobiltelefon =D
hörs snart igen! =D
ååååh jag är så kass
Att njuta av så länge är den korta sammanfattningen av lite jag gjort de senaste veckorna:
1. sett markoolio live. (för att älsklingsmarias mamma ville, men han var skitbra faktiskt =))
2. Varit bortrest i Småland med min Näbb en vecka. (brorsan deltog också några dagar)
3. Klappat kossor.
4. Shoppat smink och andra produkter från Kicks för 1200 vid ett enda tillfälle. (älsklingsmaria arbetar ju där, man får vara lite stödjande)
Så nu vet ni lite vad som hänt på senaste tiden, enormt mycket större och omvälvande saker är på väg men jag avvaktar lite med dem.
Puss på er!
nu händer det grejer
Just nu händer det hur mycket som helst i mitt och Näbbis liv! Det bara rasar över oss, överraskning efter överraskning. Men på ett bra sätt! Vad det är som håller på att hända ska jag inte säga här, vi ska inte sätta en såndär bloggförbannelse på det än! Men inom inte allt för kort så får ni veta alla nya roliga saker som är i görning, kan ni inte hålla er tills då så får ni väl ringa eller maila mig och se om just DU är utvald till att få veta i förtid! =)
Puss och kram!