Hur blev det nu då?

Sebastian säger att vi kommer att få ett mycket märkligt barn eftersom vi (mest jag) alltid byter ut typ nittio procent av orden i låttexter mot Elsas namn. Låten Ella elle'la blev alltså Elsa Elsa, Ta mig till havet blir Ta mig till Elsa och gör mig till Elsa, Elsa över Elsa och Elsa, Elsa är fuktig (sjungs med fördel då hon kissat eller badat) och Elsa är ung, galen av Elsa är jaaag. Till saken hör ju att Elsa, lite freakishly, sa sitt namn två dagar i rad för typ en månad sen. Och det är ju sjukt sjukt!

Idag sjöng jag lite julsånger och slogs då av hur opassande det var att sjunga "...skiner på barnet i stallets strå, och de vakande fromma två, Elsa till jorden är kommen, oss är en frälsare född.." för jag menar, jag vill ju inte att hon ska tro att hon är messias.
Ja det är nog en märklig flicka vi håller på att föda upp.

Men det fick mig att tänka. För i små barn ser man ju alla möjliga mirakel, men inte direkt en messias. Och jag började då fundera på Jesus första levnadsår. Jag har bara så svårt att se framför mig världens frälsare, mjölk-kräkandes av ansträngning eftersom han tar i så mycket när han bajsar. Det blir liksom konstigt. Och kanske även är fel att tänka på, och fnissa lite åt, men det ger ju en lite perspektiv på allt det där mirakulösa som ens bebis gör och är. När det kommer till kritan så är det en liten kräks-bajs-maskin man när vid sin barm. Och det är ju mänskligt och vackert :)

men jag får nog hålla igen med mitt elsa-sjungande :)

Kommentarer
Postat av: jonna

man känner sig alltid lite som ett freak när man sitter ensam och skrattar. det känns liksom inte helt ok att ha kul på egen hand. så är det nu när jag sitter här och tänker på jesus som ligger i en krubba med någon form av förhistorisk napp i munnen och gnäller sig upp i brygga precis som hrönn brukar göra.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback