radioprat

Jag lyssnar mycket på radio nuförtiden. Bland annat för att vi ställt in kanalerna på radion i köket, och det gör diskandet och matlagandet så mycket mer trivsamt att lyssna på något samtidigt, men också för att jag är för lat för att lägga in mp3or på min mobil och istället lyssnar på radio i den. (jag har ju en walkmanmobil, har ju också en mp3-spelare men är för lat för att ladda batterierna till den =))

Det gör iaf att man hör en massa radioprat hela dagarna. Mycket som jag hör är ju musik och jag hoppar vilt mellan p3, the voice, NRJ och lugna favoriter, men när jag inte kan eller vill byta varannan minut så lyssnar jag främst på P3, där de pratar mest och också pratar om lite mer intressanta saker.
Igår så pratades det om rasism, främlingsfientlighet och sådant på ett intressant och faktiskt väldigt upplyft sätt. Inte bara på en basic-nivå utan på en nivå som jag kan tänka mig gjorde att diskussionen blev lite svårförstådd för en del lyssnare. Jag uppskattade den dock.

Idag i samma program, mitt P3, så pratades det om PMS och liksom hur man har PMS, hur det är att ha PMS och hur killar i omgivningen, och andra tjejer, bör tänka kring det och agera utifrån det. Gud vad tråkigt samtalsämne! Och töntigt. De uttryckte till och med att man borde få vara hur sur som helst och agera hursomhelst bara för att man skulle ha sin mens snart. Och killar skickade in sms där de beskrev att de gav sina tjejer godis och komplimanger och bjöd ut henne på speciella saker för att hon inte skulle tänka på sin PMS och bli sur. Men herregud. Det låter ju som om de är livrädda för tjejerna, och som om man har rätt att typ kasta tallrikar på sina medmänniskor bara för att man upplever ett kroppsligt fenomen, som faktiskt händer alla typ en gång i månaden.

Nä, jag ser det som självklart att man kan bli lite mer grinig eller svårflörtad när man har ont i magen och sådär, men att låta sig själv agera hur som helst är way off! Kvinnor mjölkar PMSen för att verkligen få ta ut alla de känslor de istället borde lära sig hantera mer dagligen och på ett mycket mer konstruktivt sätt. Detsamma gäller gravida. Visst kan hormoner få en att känna sig lite konstig, det vet inte minst jag, som förutom att jag är höggravid tidigare har ätit hormonpackade p-piller som fått mig att må urdåligt, men med den logiken så skulle ju alla äldre och sjuka få springa omkring och slåss på stan för att de mår ju så himla dåligt och måste ju få ta ut det! (tänk om man har en sjukdom som man vet att man kommer dö av, då borde man ju få göra precis vad man ville! Eller om man fick hormonbehandling... eller t.ex som äldre män, de får ju högre nivåer av kvinnligt könshormon än de haft tidigare... Alla äldre män skulle få löpa amok!)

Nä jag tycker PMS och hormoner i allmänhet är ett löjligt ämne, det är bara ett sätt för oss kvinnor att fortsätta vara förtryckta och snälla i vardagen, en slags venti som gör det möjligt för oss att vara små, snälla och söta alla andra dagar i månaden. Vi borde fokusera mer på att vara de som vi är alla dagar i månaden istället och faktiskt hantera saker så som vi vill hantera dem hela tiden, istället för att vänta tills vi kan skylla på hormoner och då börja gråta floder, kasta saker och vräka i oss choklad. (ja precis, som om det finns någon biologisk orsak till att man vill vräka i sig precis det man alltid tycker är gott, precis när man har pms... svepskäl tror jag det brukar kallas.)

Jag får inga konstiga oförklarliga utbrott bara för att jag har PMS eller mens, jag tror heller inte att jag varit speciellt mycket mer oförklarligt vansinnig eller känslig under min graviditet. Självklart har jag blivit arg flera gånger, börjat gråta några gånger och ett antal gånger gått alldeles för långt, men inte på grund av något annat än det som förklarar de gånger som Sebastian blivit grymt arg, ledsen eller varit helt ute och cyklat; vi är människor som ibland blir arga och ledsna, och ibland utan att vi kan förklara det eller motivera styrkan av det. Den dagen jag skyller på PMS för att jag sårat någon eller förstört något så hoppas jag att jag får en utskällning.

Nu hoppas jag på bättre radioprat imorgon och på fredag! =)

P.S
idag är det bara åtta dagar kvar tills lille bebisen förväntas födas fram. Det är bara en vecka och en dag... herrejösses vad tiden går fort! =) Mitt järnvärde är nästan bra nu iaf, jag har kämpat på som tusan med tabletterna, och alla andra värden ser okej ut. Bebisen verkar må bra, och barnmorskan sa att jag såg ut att må bra jag med! Alltid skönt att höra att man inte ser helt ut som ett vrak =)

TILLÄGG

Såhär precis efter att jag skrivit klart den här bloggen så hittade jag, helt av en slump, en krönika skriven av Carolina Gynning, om mens (och PMS kan man väl anta).
Gynning och aftonbladet
Ja, I rest my case, känns det lite som. När en så otroligt intelligent person som Carolina Gynning, som verkligen visat prov på att eftertänksamhet och reflektion är hennes starka sidor, relaterar taxichaffisens grinighet till att hon måste ha mens (och inte drar slutsatsen att även manliga chaffisar ibland är griniga och att det kan ha att göra med att de har ett sugigt jobb som de lägger ner alldeles för många timmar på och får alldeles för lite pengar för, och att det måste kännas ännu värre när någon som Gynning som liksom tjänar en jäkla massa på typ ingenting kastar sig in i ens taxi och typ luktar asmycket parfym och skriker något på skånska...) så känns min slusats ganska obvious. Fast jag känner att jag måste lägga till två saker:
1. Jag hatar inte Carolina Gynning eller så, men hon är ju inte direkt den skarpaste kniven i lådan. Men ändå, det är inte så att jag vill trasha henne som person. (jag tycker inte ens illa om henne, jag känner inte människan)
2. Det här med mens och PMS används ju till och med som ett vapen mot oss kvinnor! Det är lite som arbetarklassen och droger liksom, det är överhetens sätt att hålla koll på oss, och vi låter dem göra det och använder det till och med mot varandra, när vi säger att den där kvinnliga chaffisen inte får ha en lika dålig dag som den manliga, utan det måste ju bero på mensen! Vi borde våga vägra pms! Sådeså.

(och ska jag bli gullad med och uppassad så vill jag bli det mer för att jag förtjänar det, eller för att Sebbe vill gulla med mig, inte för att han är livrädd för ett utbrott annars, eller känner att han borde.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback