sentimentalitet

Jag känner att jag har en lite gråtmild period just nu. Igår såg jag och Sebbe de två sista avsnitten i säsong två av doctor who (vi såg också ett avsnitt av säsong ett som går på 24an på tisdagskvällar). Jag bölade i alla fall som ett barn i slutet på säsong två. När det var slut och vi skulle gå och borsta tänderna och lägga oss såg vi att jag hade jättelånga och tydliga mascararänder i hela ansiktet. Då räknas man nog som lite gråtmild. =)

Elsa är för övrigt hur söt och hur duktig som helst nuförtiden. Hon började gilla att sitta för ett tag sedan och sitter i sin bumbo och i matstolen, men nu duger inte ens det. Stå ska det vara. Hon står jättebra förutom att man får hjälpa henne med balansen. På bvc sa dom att hon har en väldigt stark rygg och att det är därför hon kan sitta och stå så bra. I lördags (den 21a) så vände Elsa sig också första gången från rygg till mage utan assistans av lite lut eller liknande. I måndags när hon fyllde tre månader så var hon 63cm lång och vägde 6710 gram. (som en liten rolig jämförelse kan jag berätta att vi på bussen hem träffade en niomånaders flicka som vägde precis över 7000 gram, så Elsa är ingen liten tunnis inte.)

Nu ber hon om lite uppmärksamhet! Imorgon blir det finpromenad på Liseberg för hela slanten, med mamma och bror med familj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback