Lina

Nu börjar det hända saker här hemma. Visserligen hände det en himla massa när vi precis flyttat, men sen dess har det varit i stort sett paus och nu börjar det återigen hända saker. Hyllor målas och sätts upp och det börjar äntligen bli lite tomt i bokhyllan i barnkammaren. Målet är ju att den bokhyllan ska vara i stort sett tom på våra saker så det kan ligga barnsaker där. Just nu står det på den helt vuxenbefriade hyllan t.ex en jättefin sparbössa som vi fick av mina föräldrar. Men hela planen kommer nog inte besannas förrän jag lyckas ta mod till mig att be någon bilburen människa att hjälpa mig att åka och hämta ett datorskåp från blocket. Jag tycker faktiskt att det har blivit lite pinsamt då jag alltid får be min bror eller min pappa att hjälpa mig, då det är i stort sett de jag känner som har bil och körkort, och det har blivit så mycket nu med flytten och barnsaker och allt. Men ett datorskåp blir nog det sista vi behöver innan jag är nöjd, och jag skulle bli mycket lugnare om vi bara hade haft det här men jag kan helt enkelt inte med att be om fler tjänster nu. Jobbigt läge liksom.

Och så lite mag-uppdatering:
Magen verkar må bra och sådär men det har blivit riktigt vidrigt att vara gravid igen. Jag har ont i magen, får speciellt ont när jag går, eller sitter för mycket, eller äter och sånt där som man liksom gör med magen. Jag har blivit illamående igen, och faktiskt så har jag spytt flera gånger den senaste veckan.
Jag har ju fortfarande järnbrist och det lär jag väl få leva med med tanke på att jag verkligen inte kunde äta de där niferex-kapslarna som de tvingat på mig från MVC. För det första tycker jag det är otroligt dålig stil att rekommendera kapslar med gelatin i till en vegetarian, och för det andra så gick det bara inte att ta dem. Jag blev så himla dålig! Om det skulle vara livshotande eller fara för barnet skulle jag självklart äta dom, men jag blev så dålig av dem att jag skulle behöva sjukskriva mig, och det känns inte riktigt värt det. Äter mina hemofer-tabletter fortfarande och äter 5-6 om dagen så det är ju fler än innan (och jag mår inte så himla bra av det heller, men bättre iaf) men det verkar som att det är svårt att få upp järnvärdet och det är ju bara strax över sex veckor kvar. Får väl ta en blodtransfusion eller så om jag har alldeles för dåligt värde. (förresten, bara av intresse, om jag berättar för min barnmorska hur sjukt dålig jag blev av niferex, måste hon rapportera det till läkemedelsföretaget då? för om hon inte måste det så förstår jag varför alla biverkningar alltid är så sjukt ovanliga)
Halsbrännan håller i sig också, och i skön samverkan med spyendet så tror jag att det gått lite hål på strupen eller så och blöder lite. Bara lite så det är ju ingen fara, men det smakar äckligt och gör ooont. Men that's life kanske. Vissa människor har ju halsbränna hela livet och då kan ju jag tacka min lyckliga stjärna i jämförelse...

Idag var jag och Sebastian för övrigt för första gången på föräldrautbildning. 8 par var bjudna att ingå i gruppen och ingen hade avbokat, trots det var vi bara tre par och en ensam mamma (som hade man/pojkvän men han hade inte möjlighet att närvara bara). Så det var lite tråkigt då jag inte direkt kände att jag klickade superbra med de som var där, inte så att det var något fel på dem de verkade mest lite tråkiga. Vi fick iaf en hel del info och speciellt Sebastian tror jag uppskattade det här tillfället, som blivande pappa så får han ju inte hela tiden massa info om allt så som jag får, inte minst av äldre klasskamrater med barn och sådär.
Vi fick se en förlossningsfilm också... inte en sån där riktigt hemsk men nästan... den var väldigt 90-tal med fula frisyrer och dålig smak, och de sa uttrycken "min kvinna" och "inre kraft" lite för många gånger för min smak (sebastian tyckte det var hysteriskt kul, han riktigt njöt av att se mig vrida mig av obehag). En man uttryckte sin förvåning om att hans annars så späda fru hade klarat av ett sånt hårt arbete. Hans fru var en helt normal kvinna på typ 30 år. Inte späääädare än mig. Och, som jag påtalade för Sebastian efterråt, om jag någonsin skulle bli omnämnd av honom som späd så skulle han få stryk. =) Det är ett sånt ord man använder om sin sjukliga farmor eller så. Eller möjligtvis ett spädbarn. Sen i filmen fick man se hur det faktiskt går till när bebisen kommer. Trots att jag nog alltid vetat det så har jag nog mer fått en idé om hur lång jävla tid det egentligen tar. Usch. Och sen är ungen blodig, och jag klarar verkligen inte av blod på det sättet. Jag kommer blunda och skrika och gråta antagligen. Fast samtidigt så såg det jättehemskt ut när de bara ryckte ut ungen och började torka rent den innan de la den på magen. Kanske har jag läst Födas utan våld en gång för mycket eller så, men det såg hemskt brutalt ut och jag vill hellre ha den geggiga ungen direkt på magen och en mjuk handduk lagd över den kanske (som de gjorde vid den andra förlossningen på filmen). Så den inte behöver bli igång-gnuggad direkt liksom, den lille stackaren. Men men. Mödravården, förlossningsvården, MVC, BVC och hela den världen känns väldigt 50-talet och trots att jag bara varit gravid i sisådär 7-8 månader så är jag väldigt trött på den världen. Tänk att man ska dras med BVC, förskola och sånna där könsbevarande institutioner i stort sett hela livet sen. Suck. Har överdoserat på käcka livmoders-kvinnor. (herregud. Hoppas det går över till förlossningen, annars kommer jag definitivt kalla personalen där för fula ord.)

Nä, nu ska jag väl gå och måla lite hyllor istället för att gotta mig i min egen grinighet!

Förresten så är det semledagen idag! Vi har en semla med mandelmassa och en med vaniljkräm (till mig) väntandes till Sebbe kommer hem från jobbet! Fast först blir det min alldeles egna sojakorvsgryta! Woho!