Lina

Kollade förresten lite på gamla blogginlägg idag, för att se hur dåligt aktiv jag varit på senaste tiden. Såg då fina bilder från min lägenhet... åååååh vad jag saknar min lägenhet. Det riktigt värker i hjärtat.
Jag veet att han som hyr av mig säkert är en jättereko kille, så jag tror han tar ännu bättre hand om lägenheten än vad jag gjorde framåt slutet, men ändå. Han skickade ett sms där han berättade att han tycker jättemycket om lägenheten och jag ville bara gråta. Det kändes liksom på något sätt som om han tagit mitt barn, eller min man eller något och så hade den blivit hans, och så messade han för att säga att han tyckte om personen.... Jag vet logiskt sett att min lägenhet inte har svikit mig, och att det är jättekul att någon annan kan få nytta av den nu när jag inte kan använda den.. men ändå! Jag har ju kvar kontraktet så den är ju så att säga fortfarande i min ägo, men jag inser ju att jag aldrig kommer bo där igen.

Min älskade lägenhet. Snyft. 

(jesus, separationsångest ligger verkligen för mig)