Lina

I lördags var en för mig lycklig dag, jag fick nämligen passa mitt extrahåriga brorsbarn Mållgan (ja, den normalhåriga har ju inte dykt upp än). Bror och fru skulle ha besökare som var rädda för den här lilla varelsen. Han är ju föör gullig. Dock var meningen att han skulle stanna över natten vilket väl kändes sådäär med tanke på att jag skulle ha bråttom på morgonen och han skulle hatat mig om jag inte gick ut med honom, men det löste sig i och med att fegisarna avlägsnade sig rätt fort och Hampus kunde komma och hämta den lilla lurviga. 

Vi hade en jättemysig dag med promenad, massa mys och gos. Han berättade alla möjliga historier för oss, men han läspar lite så jag tappar ungefär hälften av alla ord han säger, men låtsas att jag fattar ungefär ändå. Dock är han mer lättförstålig på sin blogg.

Även om jag är säker på att Mållgan hade en mycket mysig dag hos mig och Näbben så hade han såklart hemlängtan. Att Mållgan skulle få ett frispel och yla som en kidnappad varulv när han genom fönstret såg Hampus komma gående kunde vi dock inte ana. Han blev lycklig och glad, kanske gillar han inte att Hampus och Stina har sånna där tillställningar utan honom, tänk vad mycket magklapp och rester som ramlar från bordet han kunde ha väntat sig om han fått stanna hemma....