Lina

Jag är sjuk och hemma och lat och smågrinig. Jag är inte jättesjuk eller så men märkte att desto längre jag bara gick och låtsades att det inte var något, desto värre blev det. Försäkringskassan hade säkert velat att jag skulle arbetat halva dagen eftersom jag inte är såå sjuk men eftersom jag bara praktiserar och eftersom det låter helt sjukt att säga att man kanske skulle orka halva dagen så kan försäkringskassan dra dit pepparn växer så att säga.
Och om det är något jag hatar så är det att sjukanmäla mig. Jag vet inte varför men det känns ALLTID som att jag inte blir trodd. Där jag praktiserar nu har jag världens bästa handledare och arbetskamrater som är jätteomtänksamma så de tänker säkert inte en enda sådan tanke men det känns ändå ALLTID som om jag ljuger, oavsett hur mycket feber jag har. fast vid ett tillfälle i tvåan på gymnasiet så var jag så sjuk så jag skulle in till sjukhuset, då när jag ringde vår fina receptionist så var jag så dålig att jag bara grät för det gjorde så ont och inte kunde prata för att min hals var så svullen. Då är jag rätt säker på att hon trodde mig.

har suttit vid datorn mestadels av dagen, mest för att jag inte orkar ta tag i allt annat. för segt. Ont i magen också.

Är inne i en sån där period där allt mest känns trassligt. En såndär dricka-rödvin-blandat-med-julmust-i-badkaret-och-lyssna-på-alphaville-period. Vet inte riktigt hur det blir med allt men det får väl ge sig... jag tar till mig visdomsord från uråldriga källor såsom navy csi som går på tv3 och funderar över dem i dagar. Det är ungefär lika vettigt som att stanna hemma från en skojig fest pga sitt horoskop i aftonbladet. Jag läser böcker av drPhil. Det talar för sig själv.

Now, this will be the last bitter song, it will be my last, real bitter song about you. From now on, I’ll write about flowers and butterflies, chickens and kittens and shit. From now on, I’ll try to look myself in the face. From now on, I’ll try to find someone who knows I exist so I won’t have to feel like I do when I write my bitter songs. This is my last real bitter song about you. I won’t have to mention she was blonde and thin
with a peanut for a brain and volleyballs for chest, I won’t have to mention: that’s always what happens
when you leave him your key, he ends up having sex in your apartment with miss Non-Bitterness

So this will be the last bitter song. I’m feeling cheerful already. I’d like to break his neck, if I may. But most, I’d like to cut off that hair, and cut off that head, and cut off those volleyballs. And I hope her heart gets broken and I hope she turns bitter, really really bitter like me

Får ta å gaska upp mig. Vad spelar egentligen någon roll om hundra år? eller något sånt. Jag har ju faktiskt laddat ner absolute 80s och en skiva med 70tals disco idag. Får glädjas åt det.  Och åt den fina låten med Hello Saferide jag precis fick ner. Det är värt mycket.

Ska nog skärpa mig och gå ut med återvinningen.

(för övrigt, när man gillar någon, som vän eller som mer, så är det ingen bra idé att spendera flertalet timmar utspridda över en mängd dagar med att förklara hur konstig man är och att man inte är en så jävla bra person som den här individen kanske inbillat sig. Tro mig. Det är bara löjligt.)'

P.s min granne lyssnar just nu på musik som låter som att man sågar med en sticksåg genom mycket grov kartong till accompanjemang av light-techno/ett bil-larm. Stackars henne.